2012-11-21

Skrämmer Christie bort Booker?

New Jersey innehåller två politiska stjärnor: Guvernören och republikanen Chris Christie samt borgmästaren och demokraten Cory Booker. De har hittills samarbetat bra, men kan nästa år stå mot varandra i guvernörsvalet. Om inte Christies kraftigt ökade stöd skrämmer bort Booker.

Chris Christie väckte uppmärksamhet efter orkanen Sandy när han så tydligt sa vilket bra jobb president Obama hade gjort. Det bidrog till Obamas seger över Mitt Romney, menade en del. Christie sa att han hade lagt all politik åt sidan och endast brydde sig om att hjälpa de New Jersey-bor som drabbats. Han jobbade outtröttligt i veckor efter orkanen med att se till att hjälp och återuppbyggnadsarbetet har funkade.

Det har betalat sig i opinionsmätningarna. Hans approval rating har ökat kraftigt, upp 19%-enheter sedan innan Sandy.

Egentligen hade Christie tänkt bestämma sig om guvernörsvalet, om han ställer upp för omval eller inte, vid den här tidpunkten, men han har skjutit på det pga Sandy.

På ett liknande sätt har Newarks borgmästare Cory Booker resonerat. Mannen som en del för några år sedan trodde skulle bli USA:s första svarta president. Han har skjutit upp sitt beslut, och nu är det frågan om vad han ska göra.

Innan Sandy var det mest sannolika att han skulle utmana Christie. Det finns inte så många andra vägar framåt för honom. Han skulle kunna vänta till 2014 och hoppas att sittande senator Frank Lautenberg, som blir 90 samma år, inte ställer upp för omval. Men om Lautenberg gör det kan han, trots åldern, bli svårbesegrad.

Nu med Christies rekordhöga approval rating kommer guvenörsvalet i ett annat ljus. Naturligtvis kommer Christies siffror närma sig jorden igen, men han visade ändå ett ledarskap som nog gjorde en hel del New Jersey-bor mer benägna att rösta på honom.

Intervju med medarbetare till Joe Biden

En av Joe Bidens tidigare medarbetare, Peter Dahlen, bor numera i Sverige. Jag har på senare tid blivit bekant med honom och bad att få intervju honom om hans tidigare chef. Hur var det att jobba för Biden, stämmer bilden av honom i boken What It Takes - och hur ser hans framtid ut?

Ni kan följa Peter på Twitter: @PeterDahlen

You worked for Joe Biden when he was a Senator. Please tell me about a little bit about yourself and what work you did.

Peter Dahlen: Before moving to Sweden, I served as a counsel to Vice President Biden on the Senate Judiciary Committee. My portfolio included intellectual property, privacy, terrorism, prisons, and other urgent matters that arose from time to time, such as the Florida recount in the 2000 presidential election and the impeachment of President Clinton. I was part of what is called the professional staff that brief Members of Congress on policy issues within the committee’s jurisdiction; plan agendas; review budgets; coordinate hearings and meetings; draft and analyze legislation; draft committee reports; prepare legislation for reporting to the Senate; and assist Members in committee meetings, and on the floor; and monitor the implementation of laws and the administration of programs. Professional staff also maintain liaison with their counterparts in the House of Representatives, executive branch officials, and interest groups with matters before the committee. Prior to that, I served as Legislative Liaison/Issues Coordinator for Citizens for Biden. In that capacity, I was responsible for opposition research, debate preparation and for liaising with the Senate office.

When you read What It Takes by Richard Ben Cramer you get the picture that Joe Biden is a very impulsive guy, very sociable and fun to be around. What is your impression of him and what was it like to work for him?

PD: Richard Ben Cramer paints a pretty accurate picture. In my opinion, Vice President Biden is one of the most compelling American politicians of our time. He has a remarkable ability to connect with people of all stations in life, whether it’s one-on-one or speaking to an audience. What is more, he is utterly authentic and sincere. He is the same in public as he is in private – a passionate advocate for the causes he champions, and a devoted father, husband, grandfather, brother, son, and friend. While Capitol Hill is a high-pressure environment and Vice President Biden was a demanding boss, he was always fair and his integrity was beyond reproach. I was always proud to work for him – indeed I remain proud of my service in his office – and this is a feeling that far too many Congressional staffers do not have occasion to enjoy.

Valrörelsens skönaste bild.
There is a lot of talk about him running for President in 2016, what is your take on that?

PD: I think he will run. Moreover, it is important that people think he will run, so he can maximize his leverage while serving as Vice President.

Do you think he wants to and do you think he will?

PD: I think he wants to run and I expect that he will run -- at the very least I think he will form an exploratory committee, which is, as you likely know, a precursor to running. Whether he ultimately launches a campaign will depend on a number of factors, most important being the support of his family. And, if Hillary Clinton changes her mind and decides to run, he may opt not to run.

If he runs for President again, what are his chances and biggest obstacles?

PD: In light of his increased name recognition, his strong record of defending the middle class, his foreign policy expertise, his history of bipartisanship on Capitol Hill, and his loyal supporters among President Obama’s finance team, I think his chances are very good and certainly much improved over 2008. I really believe his bipartisan history and friendships will be an asset if he wins the Democratic nomination. To give but one example, he was asked to speak at his friend Republican Senator Strom Thurmond's funeral. In terms of obstacles, aside from a potential run by Secretary Clinton, age (he will be almost 74 in November 2016) and the media’s coverage of incidents where he misspoke are the biggest. And, naturally, any potential run will be heavily influenced by whether President Obama’s second term is deemed a success.
 

2012-11-19

Som sagt var...

Jag varnade igår Marco Rubio för den hårdare granskning och riskexponering som kommer av att så snabbt kliva fram som presidentkandidat. Idag kommer ett utmärkt exempel på det.

I en intervju med GQ svarar han på frågan hur gammal jorden är:

"I don't think I'm qualified to answer a question like that. At the end of the day, I think there are multiple theories out there on how the universe was created and I think this is a country where people should have the opportunity to teach them all."

Dessa misstag kan man naturligtvis göra även om man inte signalerar så tydligt att man vill bli president, men gör man det så blir ofta misstagen så mycket större.

Rick Perrys svar på samma fråga förra året får mig att tänka på Family Guy.

"I know it's pretty old. So it goes back a long, long way. I'm not sure anybody actually knows completely and absolutely how old the earth is."



Ditt och datt

Talmannen John Boehner har bett Paul Ryan att delta i förhandlingarna om att undvika budgetstupet som inträffar vid nyår. Ett smart drag. Ryan är kunnig, ordförande i representanthusets budgetutskott, har ett grundmurat förtroende hos Tea Party-delen av husets ledamöter. Han har en större chans att få med sig dessa än talmannen.

Det republikanska partiet funderar hur de ska kunna minska risken för kandidater som Todd Akin i kommande val. Att minska klyftan mellan Washington och delstaterna är en del i strategin.

Vilken väg ska republikanerna gå efter valet? Tydligt är att många av guvernörerna signalerar en ny politik på immigrationsområdet.

Dags för den årliga kalkontraditionen i Vita huset. Numera välbekant efter tv-serien West Wing.



2012-11-18

Ta det lite lugnt, Rubio

Igår var Florida-senatorn Marco Rubio i Iowa, på guvernören Terry Branstads födelsedagsfundraiser. Spekulationerna kring Rubio som presidentkandidat var redan igång inför valet 2012, och alla vet att ingen politiker åker till Iowa utan baktankar. Dessutom har han bjudit in sig själv till partiets Lincoln-middag i New Hampshire. Är det för mycket, för tidigt?

Ja, jag skulle säga att det är det. Rubios agerande skulle kunna vara rimligt för en mindre känd kandidat, en utan självklar bas och position, en som behöver jobba väldigt hårt för att någon ens ska märka att man finns. Ta Tim Pawlenty inför 2012 som exempel. En respekterad politiker, men utan stjärnstatus.

Rubio däremot har just stjärnstatus. Utfallet i valet blev dessutom perfekt för honom. Det republikanska partiet har verkligen fattat att de behöver vinna gruppen latinos, så Rubios kanske främsta egenskap redan innan Mitt Romney förlorade blev ännu starkare i och med förlusten.

Att då, som Rubio, både åka till Iowa och själv be om att få komma till New Hampshire, redan nu, är märkligt. Så fort du kliver ut på banan och uppfattas som presidentkandidat kommer granskningen att hårdna. Eventuella felsteg kommer bli mer uppmärksammade, dina motståndare kommer angripa dig hårdare. Det är risker man tar bara om man måste. Rubio måste inte.

Dessutom riskerar stjärnglansen att falna, även utan misstag. När valet väl närmar sig är Rubio gårdagens nyhet och det är roligare för journalisterna att spekulera om de andra kandidaterna.

Istället för att åka runt och kampanja borde Rubio göra allt för att framstå som en seriös politiker som försöker lösa landets problem. Det sägs att han lagt ner avsevärt mycket tid på ett förslag till immigrationsreform. Det är klokt, men nu när han så tydligt signalerar mot 2016 så kommer hans arbete kring att få igenom en reform minska och granskningens av hans arbete bli hård.

Jag säger inte på något sätt att Marco Rubios Iowa- och New Hampshire-resor gör honom omöjlig, eller att han inte kan klara det. Naturligtvis är det också positivt att bygga upp stöd i dessa viktiga primärvalsstater, men han gör resan mot presidentvalet onödigt svår för sig själv.

UPPDATERING: Rubios talesman säger att det inte stämmer att Rubio bett om att få bli inbjuden till New Hampshire.

2012-11-17

Recension: Bättre än Thomas Bodström

Nu även på iBooks.
Det har tickat in två ytterligare recensioner av Till varje pris

Nystartade Frivärld Magasin skriver:

"Närmast till hands för en jämförelse ligger Tomas Bodström och ur denna tvekamp kliver folkpartisten som självklar vinnare." 

"Sundins debutroman är inte bara laddad med stora kunskaper om den amerikanska politikens rävspel, den är också synnerligen välskriven och -disponerad."

"Till varje pris lånar sin form från amerikanska deckare och bjuder på gastkramande spänning från början till slut. Det finns stunder – visserligen korta men ändå – då boken snarare påminner om amerikanska giganter som Grisham och Connelly än om Bodström."

Frivärlds recension ska läsas med viss spoilervarning. De avslöjar långtifrån hela handlingen, men en bit av den.

Bloggaren Johan Eriksson, Right Wing Liberal, skriver så här (och som enligt egen utsago hindrades i helgens arbetet att montera en bokhylla, eftersom han ville läsa klart boken):

"Boken är läsvärd av två skäl. Först och främst är Sundins förståelse för hur amerikansk valkampanj fungerar svårslagen, vilket gjort hans blogg i ämnet den kanske mest läsvärda på svenska. Det ger romanen en bra grund att stå på, och det är intressant att följa hur kampanjen resonerar kring utspel, pengainsamling, reklamfilmer och hur man hanterar sina motståndare. Det andra skälet är att det helt enkelt är en spännande och medryckande thriller, med en väl uttänkt intrig."

Boken köpes enklast via LBJförlag.se (både tryckt och ebok), via Dito.se (ebok) eller iBooks (ebok).

2012-11-12

Hillary 2016?

Det är, som sagt, aldrig för tidigt att börja spekulera om nästa presidentval. Det största nament som diskuteras är såklart Hillary Clinton. Kommer hon att ställa upp?


Låt oss först konstatera att fyra år är en evighet inom politiken. Två år, som det är till att nästa presidentkampanj börjar, är en halv evighet. Hillary Clinton är solklar favorit hos demokraterna just nu, men två år innan hennes förra försök att bli president så hade Barack Obama ännu inte svurits in i senaten.

Clinton kommer att sluta som utrikesminister så fort en ersättare är på plats. Så mycket är klart. Hon kommer då att vila, läsa, och resa för skojs skull, som hon uttrycker det. Jag tror på henne. Hon vill ta det lite lugnt ett tag. Det här uttalandet säger väl egentligen allt:

"I would like to see whether I can get untired."

I över tjugo år har hon levt med 18 timmarsdagar. Först som kandidatfru, sedan som presidentfru, sedan som senatskandidat, sedan som senator, sedan som presidentkandidat och sedan som utrikesminister.

Jag tror på henne när hon säger att hon inte tänker ställa upp i presidentvalet. Jag tror också att hon kan komma att ändra sig.

När hon blivit "untired" så kommer det alla säger till henne att börja sjunka in: Att hon har ett ansvar att ställa upp, att ännu en gång första bli den första kvinnan på posten. Om hon om två år fortfarande är favorit att vinna, så kommer hon försöka göra det.
 

2012-11-11

Söndagsläsning

Karl Rove har många fiender. Främst inom demokraterna, men även en del i de egna leden. De passar på nu när hans super-PAC American Crossroads kritiseras efter bristande framgångar i valet. Washington Post skriver om kritiken men också om bakgrunden och framtiden för hans två super-PACs och deras välutvecklade samarbete med andra republikanska super-PACs. Crossroads funderar nu också om de ska ge sig in i primärvalen och stötta kandidater redan då. Ska bli intressant att se vilken roll de kommer att spela om två år.

Mycket av pengarna från super-PACs och från kampanjerna gick till tv-reklam. AdAge analyserar reklamkriget. I korthet kan man säga att Obama-kampanjen hade mycket större kontroll över sin reklam och köpte den till lägre kostnad än Romney-kampanjen och republikanerna.

Time fick möjlighet att titta under huven på Obama-kampanjens statistikavdelning. Den som styrde mer i kampanjen än vad som tidigare varit känt. De såg att 40-49 åriga kvinnor var mest villiga att ge pengar till kampanjen om George Clooney var inblandad (det hade i och försig jag kunnat tala om utan en enda sifffra) och testade så gott som allt som gjorde i kampanjen. Sabermetrics för politik är här.

ORCA var namnet på Romney-kampanjens get out the vote-operation. Den skulle vara överlägsen Obama-kampanjens dito, men låg under valdagen nere i över en timme. Romney-kampanjen försvarar dock ORCA.

Marco Rubio har länge varit en av de mest omtalade personer när det kommer till att spekulera om framtida presidentval. Nu åker han till Iowa, vilket inte direkt minskar spekulationerna. Ingen amerikansk politiker åker till Iowa utan en tanke på presidentvalet.

Joe Biden fortsätter hinta om presidentvalet 2016. Min tro är att han vill väldigt mycket ställa upp, men kommer övertalas av rådgivare och familj att han inte har någon chans.

P är den nya bokstaven ni ska hålla koll på i Bush-klanen. George P Bush, son till Jeb, brorson till W, barnbarn till HW, ger sig in i politiken i Texas.

2012-11-09

Obama tackar kampanjarbetarna

Den omvalde president Barack Obama tackar kampanjarbetarna på högkvarteret i Chicago. I mitten av talet blir han rörd och börjar gråta. Det han säger är fint, väldigt fint. Kolla.

2012-11-08

Delstatsmätningarna stämde bäst

Jag skrev ett antal gånger senaste månaden att delstatsmätningarna inte stämde överens med de nationella mätningarna. Det visade sig att delstatsmätningarna stämde.

Grejen var den att om man utgick från delstatsmätningarna borde Barack Obama ha lett med 2,3%. Det gjorde han inte. Länge under oktober ledde Mitt Romney, trots Obama-övertag i delstaterna. På valdagen ledde Obama med i snitt 0,7%, vilket fortfarande var för lite.

Valresultat blev 2,4% övertag för Obama. Alltså nästan exakt det resultat man fick om man utgick från delstatsmätningarna. Nate Silver, Sean Trende, med flera, argumenterade för att delstatsmätningarna var de säkraste, men helt säker gick inte att vara innan valet.

Det gick som det skulle

Enligt valforskaren Robert S Erikson så är 16 september det datum som bäst förutspår valresultatet.

Jag tittade i ett inlägg på hur läget var då och konstaterade att hos RealClearPolitics ledde Barack Obama med 3,1%. Exakt samma marginal hade Pollster. Nate Silver trodde på 3,3%. Rasmussen hade Romney i ledningen med 2%, Gallup Obama i ledningen med 3%.

Slutresultatet blev 2,4%.


 

Vita väljarna stannade hemma

Sean Trende pekar i en tidig analys ut att flera miljoner vita väljare stannade hemma, samtidigt som antalet latinos ökade.

Vi vet inte riktigt innan de slutliga resultaten från vallokalsundersökningen kommit, men utifrån de nuvarande siffrorna och lite uppskattningar så stannade runt 7 miljoner vita väljare hemma på valdagen, samtidigt som 1,7 miljoner fler latinos gick och röstade och runt 300 000 fler svarta väljare.

En rimlig teori är att dessa vita väljare är socialkonservativa republikaner som inte tyckte att Mitt Romney gick att lita på, men inte heller ville ha Barack Obama, så de stannade hemma. Det backas dock inte upp av att dessa väljer inte stannade hemma i Södern, där de finns i störst utsträckning.

Istället kan vi se just den effekten i Ohio:

"My sense is these voters were unhappy with Obama. But his negative ad campaign relentlessly emphasizing Romney’s wealth and tenure at Bain Capital may have turned them off to the Republican nominee as well. The Romney campaign exacerbated this through the challenger’s failure to articulate a clear, positive agenda to address these voters’ fears, and self-inflicted wounds like the “47 percent” gaffe. Given a choice between two unpalatable options, these voters simply stayed home."

2012-11-07

Några röriga tankar

Mina trötta hjärna operar inte på högvarv (red: vad är nyheten?) men här är några tankar kring valet.

Det skiljde bara 300 000 röster
I Florida, Virginia, Ohio och Colorado - de fyra delstater Romney var tvugna att vinna för att vinna - skiljde det bara cirka 300 000 röster till Obamas fördel. Förlusten i presidentvalet är, som alla förluster i presidentval, blytung, och i elektorröster rätt så stor, men ändå i röstantal inte enorm.

Fler elektorsröster än väntat till Obama
Om jag ska vara snäll mot mig själv tippade jag 49 av 50 delstater rätt. Det låter ju bra, eller hur? Jo, men jag bommade Florida och dess 29 elektorer.

De mest utskällda klarade sig bäst
Republikanerna i representanthuset är de - som med en hel del rätta - fått mest skäll är de som klarade sig bäst. Alla resultat är inte klara, men de behåller utan tvekan majoriten och Tea Party-folket har inte på något sätt rensats ut.

Våldtäkts-abort-killarna åkte ut
Med huvudet före kastades Todd Akin och Richard Mourdock på sophögen av väljarna, trots gynnsamt politiskt klimat i övrigt i deras delstater. Deras abort-våldtäktssnack fick hård kritik av övriga partiet, och även tydligt av väljarna.

Demokraterna förvånansvärt starka i senaten
För några månader sedan såg det ut som om republikanerna hade en god chans att ta över majoriteten, nu blev det istället en ökning med två platser för demokraterna. Lite tur, i form av herrar Akin och Mourdock, men framförallt i starkt jobbat i att försvara platser i Wisconsin, Virginia, North Dakota och Montana.

Räfst och rättarting för republikanska super-PACs
Karl Rove har varit spindeln i nätet kring organiseringen och samarbetet mellan republikanska super-PACs. De förlorade presidentvalet och hade ingen lyckad kväll i senatsvalet, endast representanthuset höll. Vad säger de som bidragit med miljontals dollar nu? Hur påverkas Roves hittills otroligt starka ställlning?

Latinos blir de kommade fyra årens mest omtalade väljargrupp
Obama vann gruppen latinos med 36 procentenheter 2008, i år klämde han till med 44 procentenheter. Bush förlorade gruppen med bara 9 procentenheter år 2004. Dessutom har deras andel av väljarkåren ökat från 8% 2004 till 9% 2008 och nu dubbelsiffrigt för första gången, 10%.

Var det Obamas GOTV som vann valet?
Att Obama vann Florida, att han var så nära i North Carolina och att han vann så lätt i Virginia förvånade de flesta. Inte uteslöt att han kunde vinna där, men han kom sig segrarna? Var det gräsrotsrörelsen och microtargeting som funkade klockrent? Blir intressant att läsa analyserna av det.

Mitt Romney gör inget mer politiskt
Han har sagt att han lägger av, och han skulle inte heller ha något mer att hämta om han ställde upp igen.

Skyller någon på Paul Ryan?
Min känsla är att Ryan kommer klara efterspelet tämligen väl. Han kommer inte hyllas som någon hjälte, men inte heller skyllas för förlusten.

Kommer Joe Biden nu börja positionera sig för 2016?
Vi pratade om det i Aftonbladet sändning igår. Jag tror han vill, han vill av hela hjärtat, men hans omgivning kommer bromsa och tillslut stoppa honom. Han kandiderar inte 2016.

Svensk media mycket bättre
Det har varit ett enorm bevakning av valet och den har varit bättre och mer balanserad än någonsin.
 

Större seger än väntat

Som jag skrev tidigare idag trodde jag att det troligaste scenariet var att Barack Obama skulle få 303 elektorröster och därmed förlora Florida.

När jag följde rösträknandet i Florida ledde ett tag Mitt Romney, när sedan sydöstra delen av delstaten kom in drog Obama ifrån, men kvar fanns i huvudsak The Panhandle, i nordöster, med tungt republikanskt stöd. När sedan resten av Panhandle kom in och det ändå fanns kvar röster i sydöstra sa jag i SvD.ses webbsändning att detta är klart.

Romneys enda chans att vinna var genom att ta hem Florida, Virginia, Ohio och Colorado. Föll någon av dessa föll Romney. Florida var först att definitivt falla.

Därmed vill jag gratulera Barack Obama till ytterligare fyra år i Vita huset.

Jag återkommer med analyser om varför han vann och Mitt Romney förlorade.

Intressanta senatsval

Läget i dag i senaten är att demokraterna innehar majoriteten med 53 senatorer (varav två independents som röstar med demokraterna) och republikanerna 47. Hela 23 demokratiska senatorer är uppe för omval (efter stora framgångar i valet 2006) och 10 republikaner.

Här är några av dessa intressanta senatsval. Av dessa är det värt att ha ett extra öga på Missouri och Indiana och se om Akin och Mourdock klarar av att vinna trots våldtäktsuttalanden. Klarar sig republikanen Brown i Massachusetts? Och så jättebataljen i Virginia mellan två tidigare guvernörer.

Sittande senator/parti står först.

Brown (R) vs Warren (D), Massachusetts.
Nelson (D) vs Mack (R), Florida.
Mourdock (R) vs Donnelly (D), Indiana.
King (I) vs Summers (R), Maine (platsen tillhör dems)
McCaskill (D) vs Akin (R), Missouri
Tester (D) vs Rehberg (R), Montana.
Heller (R) vs Berkley (D), Nevada.
Heitkamp (D) vs Berg (R), North Dakota.
Kaine (D) vs Allen (R), Virginia.
Baldwin (D) vs Thompson (R)
 

"Får jag vara först att säga Mr. President?"

CNN:s vallokalsundersökningar ger Barack Obama segern 50-49% i Florida och 50-48% i Virginia, samtidigt som de ger segern i hela landet till Romney, 51-48%.

Kan vara värt att påminna om att det är de faktiska rösterna vi verkligen ska fokusera på.

2004 hade John Kerry en man vid namn Bob Shrum som chefstrateg. Han hade jobbat i sju tidigare presidentkampanjer, och förlorat samtliga. När det första vallokalsundersökningarna kom visade de på en klar seger för Kerry.

"Får jag vara den förste att säga Mr. President?", frågade han Kerry och de tog i hand.

Men det är kul att spekulera, och än så är de flesta siffror positiva för president Obama. Inte minst verkar han ha fått sina väljare till valurnorna, vilket kan vara avgörande.
 

Delstater och nationella mätningar stämmer inte

Jag har flera gånger skrivit om att mätningarna i delstaterna inte stämmer överens med de nationella. Om man utgår från delstatsmätningarna borde Barack Obama ha en ledning på drygt 2% nationellt, inte bara 0,7% som han leder med nu.

Sean Trende, som jag hänvisat till tidigare, tittar närmare på detta ännu en gång. Han påpekar att det troligast är att delstatsmätningarna är säkrare, men att underlaget för att påstå det är ganska tunt.

Om det är tvärtom, att de nationella har mer rätt än delstaterna, som skulle det alltså bli väldigt, väldigt jämt i delstaterna, till Mitt Romneys fördel.
 

Mer tv-reklam för republikanerna i spurten

Jag skrev häromdagen om att republikanerna nu tillslut pumpade in mer pengar till tv-reklam än demokraterna. Men också att det inte var säkert att det skulle leda till mer reklamtid i tv, eftersom demokraterna köper mer av reklamen via Obama-kampanjen som köper till lägsta pris.

Men det mer än dubbla pengaövertaget ledde till mer tv-reklam, än inte med så mycket.

Klicka för större bild.
 

2012-11-06

Till varje pris - nu som ebok - till valreapris!

Min bok - Till varje pris - finns nu som ebok.

Dito.se är först ut med att ha den, men snart kommer den på alla plattformar där eböcker säljs (utom Amazon Kindle, där böcker på svenska ej säljs). Finns också direkt via förlaget.

Ni får den i natt för supervalpriset 19 kr!

Här har ni ett par recensioner:

Widar Andersson, Folkbladet:


"Jag sträckläste boken under en fyra timmars tågresa. Mathias Sundin lyckas t o m författa några erotiska passager utan att bli pinsam."

Ronie Berggren, Amerikanska nyhetsanalyser:


"Till varje pris är en roman, men det är också ett stycke samtidshistoria. Mathias Sundin, som bland annat kampanjade för John McCain 2008, har följt amerikansk politik både länge och närgånget - vilket märks hela boken igenom.

I boken får vi följa Mark Erikssons politiska kampanj, och ges genom den en blick in i hur politiska kampanjer i USA faktiskt fungerar på riktigt; kampanj-eventen beskrivs levande och realistiskt, nominerings- och primärval, insamlingskampanjer och delegater - endorsementprocesser och mediauppbåd likaså."

Och här är baksidestexten.

En hård politisk strid utkämpas i Minnesota, där den svensk-amerikanske senatorn, demokraten Mark Eriksson, utmanas av kongressledamoten Michelle Bachmann. Eriksson ligger under och förlorar han är den politiska karriären över.

Så en dag, mitt i kampanjen, ringer hans telefon. Samtalet vänder upp och ner på hans värld och plötsligt hägrar den högsta politiska vinsten av alla framför honom: Vita huset.

Först måste han emellertid besegra Bachmann – och därefter väntar partikamraten och vännen Barack Obama.

Samtidigt börjar en man från hans förflutna gräva i en hemlighet. En hemlighet som skulle kunna förstöra allt. En hemlighet som måste bevaras till varje pris.

Till varje pris är en spännande politisk thriller med ett slut du aldrig någonsin kan ana. Berättelsen utspelar sig i det verkliga USA och Sverige. För första gången kan du uppleva en presidentkampanj från insidan. När du läst boken kommer du känna till och förstå amerikansk politik som få andra svenskar gör.
 

Den ultimata guiden till valnatten

Här har ni allt ni behöver för att klara valnatten på bästa sätt (förutom kaffe och Redbull). När delstaterna röstar, läget i dessa och var ni kan följa rösträkningen.

Bäst för att hålla övergripade koll är RealClearPolitics. Politico kommer också uppdatera bra och även köra webbsändningar tillsammans med CSPAN. Håll också koll på Nate Silver. CNN kör bra sändningar på nätet och där brukar de vara snabba med vallokalsundersökningarna.

I Sverige kommer samtliga stora tidningar vara mycket aktiva på nätet. Både Aftonbladet (där jag medverkar) och Expressen kör sändningar hela kvällen och natten.

TV4 sänder också hela natten (från Los Angeles av någon anledning...) och SVT likaså, fast från Washington. Jag är med då och då i morgonsoffan från Stockholm på morgonen.

Jag uppdaterar såklart också denna blogg och finns på Twitter, @MathiasSundin, hela natten och morgonen.

Alla tider är för Sverige.

KLOCKAN 01:00

Vallokalerna stänger i Georgia, Indiana, Kentucky, South Carolina, Vermont och Virginia.
Totalt 60 elektorsröster.
44 av dessa kommer att hamna hos Mitt Romney och 3 hos Obama.

Virginia
Valresultat 2008, 2004: Obama +6,3%, Bush +8,2%.

De 13 kvarvarande rösterna ligger i Virginia. I RealClearPolitics senaste genomsnitt för delstaten leder Obama med 0,3%.

Delstaten innehåller också ett högintressant senatsval, mellan tv högprofilerade politiker. Tidigare guvernören och senatorn George Allen (R) och tidigare guvernören och ordföranden för demokraterna Tim Kaine (D). Kaine leder med 1,8%.

Indiana
Valresultat 2008, 2004: Obama +1,1%, Bush +20,6%

Obama vann Indiana, som normalt är en mycket stabil republikansk delstat. I år leder Romney klart med 9,5% och kommer att vinna.

Flera av Floridas vallokaler stänger redan klockan 01:00.

KLOCKAN 01:30

Vallokalerna stänger i North Carolina, Ohio och West Virginia.
Totalt 38 elektorsröster.
5 av dessa kommer att hamna hos Romney.

North Carolina
Valresultat 2008, 2004: Obama +0,3%, Bush +12,4%

Barack Obama vann föra fyra år sedan i denna normalt starka republikanska delstat, men gjorde det mycket knappt. Det har varit kamp där ändå in till slutet, men Romney får räknas som favorit och leder med 3%.

Ohio
Valresultat 2008, 2004: Obama +4,6%, Bush +2,1%

Valets viktigaste delstat har i kampanjen varit Ohio. Delstaten som röstat på vinnaren de tio senaste presidentvalen, mycket tyder på att det blir en elfte gång.

Obama är favorit att vinna och leder med 2,9% och mycket ära för hans kvarvarande ledning är räddningen av bilindustrin av bilbranschen, som var åttonde Ohio-bo är kopplad till.

KLOCKAN 02:00

Vallokalerna stänger i Alabama, Connecticut, Delaware, Florida, Illinois, Maine, Maryland, Massachusetts, Mississippi, Missouri, New Hampshire, New Jersey, Oklahoma, Pennsylvania, Rhode Island, Tennessee och Washington D.C.
Totalt 172 elektorsröster.
43 av dessa kommer att hamna hos Romney, 77 hos Obama.

Florida
Valresultat 2008, 2004: Obama +2,8%, Bush +5,0%

Valets viktigaste battlegroundstate tackvare sina 29 elektorsröster. Förlorar Romney Florida, så förlorar han presidentvalet. Obama får självfallet svårare att vinna utan Florida, men är inte chanslös.

Romney leder med 1,5%.

I Florida finns också ett senatsval som inte är helt avgjort. Connie Mack (R), kongressledamot, utmanar långtida senatorn Bill Nelson (D). Nelson leder med 6,2% och det ska till ett smärre mirakel om han förlorar.

En del av Floridas vallokaler stänger redan klockan 01:00, detta är då alla har stängt.

New Hampshire
Valresultat 2008, 2004: Obama +9,6%, Kerry +1,3%

Den viktiga primärvalsstaten har också börjat spela roll i presidentvalet, trots sin litenhet med bara 4 elektorsröster. New Hampshire gav Mitt Romney en klar seger i primärvalet i januari, och gav Barack Obama en snyting för fyra år sedan då de trots Obamas seger i Iowa gav Hillary Clinton en comebackseger. Romney har dessutom varit guvernör i grannen Massachusetts och har en sommarhus i delstaten. Han borde därför ha en god chans att vinna där. Trots det har Obama behållit ledningen med 2%.

Delstaten har också två osäkra val till representanthuset och ett lika osäkert val till guvernörsposten, även demokraterna får ses som favoriter i samtliga tre.

Pennsylvania
Valresultat 2008, 2004: Obama +10,3%, Kerry +2,5%

Pennsylvania dyker ofta upp i slutet av kampanjerna när republikanerna försöker nå denna stabilt demokratiska delstat. Anledningen är delstatens 20 elektorsröster.

Obamas ledning har krymp, men han leder fortfarande med 3,8% och får ses som favorit att vinna.

KLOCKAN 02:30

Vallokalerna stänger i Arkansas.
Totalt 6 elektorsröster som kommer tillfalla Mitt Romney.

KLOCKAN 03:00

Vallokalerna stänger i Arizona, Colorado, Kansas, Louisiana, Michigan, Minnesota, Nebraska, New Mexico, New York, South Dakota, Texas, Wisconsin och Wyoming.

Totalt 153 elektorsröster.
73 av dessa kommer hamna hos Romney, 34 hos Obama.

Colorado
Valresultat 2008, 2004: Obama +9%, Bush +4,7%

Kan vara den delstat som avgör valet till Romneys fördel (om han vinner Florida, Virginia och Ohio), eller följaktligen den som sänker honom. Han har legat bra till i opinionen där ett tag, men nu tappat ledningen till Obama, som leder med 1,5%.

Michigan
Valresultat 2008, 2004: Obama +16,4%, Kerry +3,4%

En push i sista sekund från Romney, men motorstaten lär hamna hos Obama, som nu leder med 4%.

Minnesota
Valresultat 2008, 2004: Obama +10,3%, Kerry +3,5%

Även här har republikanerna satsat på slutet, men delstaten har röstat på demokratiska presidentkandidater sedan Hedenhös och lär så göra igen. Obama leder med 5,2%.

Wisconsin
Valresultat 2008, 2004: Obama +13,9%, Kerry +0,4%

Efter det, för demokraterna, misslyckade omvalet av republikanske guvernören Scott Walker, så är republikanerna starka i delstaten. När Romney valde hemmasonen Paul Ryan sattes delstaten i spel.

Det mesta tyder dock på att Obama behåller Wisconsins tio delstater i sin kolumn. Nu leder han med 4,2%.

Ett intressant senatsval pågår också här där den tidigare presidentkandidaten Tommy Thompson (R) gör politisk comeback. Han står mot demokraten Tammy Baldwin och hon leder just nu med 2,2%.

KLOCKAN 04:00

Vallokalerna stänger i Iowa, Montana, Nevada och Utah.
Totalt 21 elektorsröster.
9 av dessa kommer hamna hos Romney.

Iowa
Valresultat 2008, 2004: Obama +9,5%, Bush +0,7%

Gore år 2000, Bush år 2004 och Obama år 2008. Iowa har hoppat mellan partierna och återigen en battlegroundstate. Obama är sedan primärvalet 2008 stark i delstaten och har ledningen med 2,4% och får därför anses vara favorit, men osvuret är bäst. Romney fick stöd av delstatens största tidninge, Des Moines Register, som inte stöttat en republikan på 40 år. Tidningen är stark, så dess stöd ska inte underskattas.

Nevada
Valresultat 2008, 2004: Obama +12,5%, Bush +2,6%

Obama var oväntat stark i Nevada för fyra år sedan (kan ha berott på att jag var där och kampanjade för McCain) och för åtta år sedan vann Bush. Trots det har Nevada aldrig riktigt känts som en riktigt möjlighet för Romney. Obama leder med 2,8%.

KLOCKAN 05:00

Vallokalerna stänger i Kalifornien, Hawaii, Idaho, North Dakota, Oregon och Washington.
Totalt 85 elektorsröster.
7 av dessa hamnar hos Romney, 78 hos Obama.

KLOCKAN 07:00

Vallokalerna stänger i Alaska.
Totalt 3 elektorsröster som kommer hamna hos Sarah Pa... sorry, Mitt Romney.
 

Romneys sista kampanjtal

Till skillnad från Barack Obama så kommer Mitt Romney kampanja igen om fyra år, om han vinner ikväll, men här är är denna kampanjs sista rally. I Manchester, New Hampshire. Som underhållning hade han Kid Rock.
 


Romney har dock inte riktigt avslutat sitt kampanjande. Han kommer på förmiddagen göra ett par korta besök i Ohio och Pennsylvania för att heja på volontärerna i deras arbete för att få väljarna att gå och rösta.

Romneys och Obamas troligaste vinstkartor

Så här tror jag de mest troliga segerscenarierna ser ut för Mitt Romney respektive Barack Obama.

Mitt Romney vinner med 275-263. Klicka för större bild.
Av battlegroundstaterna tror jag Florida, Virginia, Ohio, North Carolina och Colorado är troligast att Mitt Romney vinner.

Pennsylvania, New Hampshire, Michigan, Wisconsin, Iowa, och Nevada blir för svårt.

Det skulle ge honom 275 elektorsröster mot Obamas 263 och därmed vinna valet.

Barack Obama vinner med 303-235. Klicka för större bild.
I scenariet där Barack Obama vinner tror jag Virginia, Ohio, New Hampshire, Michigan, Wisconsin, Iowa, Colorado och Nevada.

Därmed hamnar Florida och North Carolina i Romneys kolumn.

Det ger Obama 303 elektorsröster och Mitt Romney 235.

Vilket scenarie av de två är då troligast? Obamas. Han leder i de flesta battlegroundstater och har medvind i de nationella mätningarna.

Men jag skulle inte ta gift på det. Att Romney vinner de fyra som krävs - Florida, Virginia, Ohio och Colorado - är inte alls otroligt. Han har under nästan hela oktober haft ledningen i tre av dem, det är bara i Ohio som Obama behållt greppet hela tiden. Därför är även ett resultat 281-257 till Obama inte heller otroligt.

Kartona gjorda hos 270towin.com. Posta gärna länkar till er egna kartor.
 

Mitt schema för valdagen

Jag ska runt på en hel del riktigt roliga engagemang under valdagen(natten). Hoppas vi träffas någonstans!

15.30 Chatt på SvD.Se

18:00 Studio Samtal med Lovisa Frost och Cecilia Garme om hur kandidaterna är på nära håll, arrangerat av Greatness PR.

22:15 Om Romney, Obama och deras fruar i Aftonbladet.ses sändning.

01:15 Om vallokalsundersökningarna och skillnaderna mellan demokrater och republikaner, också på Aftonbladet.se

04:00 CNN/Prime/Amerikanska ambassadens valvaka på Hilton Slussen.

05:30 Jag ska hoppa in Gomorron Sveriges morgonsoffa, i SVT1, då och då under morgonen, som längst fram till klockan 10.
 

Obamas sista kampanjtal

Barack Obama avslutade sin sista kampanj där det på verkligt började, i Iowa, som också ligger nära hans hem i Chicago. Som underhållning hade han med sig Bruce Springsteen.
 


 

2012-11-05

Gallup igång - Obama på väg tillbaka

Gallup har haft paus några dagar kring stormen Sandy och återupptog sina mätningar 1 november. Nu har de presenterat fyra dagars mätningar.

Innan de slutade mäta stod Mitt Romney51% och Barack Obama46%, en ledning på 5%-enheter.

Nu leder fortfarande Romney, men är nere på 49%, mot Obamas 48%, en minskad ledning med 4%-enheter.

Det stämmer överens med flera andra mätningar som pekar på att Obama hämtat igen sedan Sandy. I RealClearPolitics genomsnitt leder Obama nu med 0,4%.

Nate Silver funderar på om detta just på stormen och den positiva bild som Obama fick och skapade i samband med den. Han menar att mätningarna visserligen visar på just bättre och bättre siffror för Obama, men att den trenden var inledd redan innan Sandy.

Jag har svårt att tro att det var negativt för Obama, med den perfekta hanteringen, beröm från Chris Christie, bra media och allmänna samlingen som sker vid sådana tilfällen så måste det varit positivt. Frågan är ju då som sagt hur positivt. Jag trodde innan att det inte skulle ha så stor effekt, och det tror jag fortfarande, även om Obama fick bättre mediabild än jag gissade.

Det stormen definitivt skapade var att den plockade bort några dagar för Rommey att återta sitt momentum och gjorde det svårare för honom att göra det efteråt.
 

Coolt (och läskigt) Obama-mail

Jag är svintrött på alla mejlen från kampanjerna, men idag dök ett riktigt intressant upp från Obama-kampanjen.

Ärenderad:
This is for Steven*

Innehåll:
Mathias --

Do Steven know that they need to get out to the polls and vote?

Reach out to them on Facebook right now and we'll send you a free bumper sticker to say thanks.

This race couldn't be tighter in battleground states, and your friends' votes could make the difference. In 2000, Florida came down to 537 votes. Of all of your Facebook friends, what if just one of them could cast a decisive vote for President Obama?

Sedan låg en bild på min Facebook-kompis Steven och klickade man där kom man till en sida på Obama-Bidens hemsida, med en uppmaning att gå och rösta och en knapp för att låta Obama-kampanjen komma åt min Facebook-sida och nå mina vänner.

Ett väldigt smart sätt, och samtidigr rätt creepy. Man påminns om hur övervakad man blir via Facebook och vilken information man ger omvärlden genom att klicka "gilla" på en sida, som jag exempelvis gjort med Obama.

Samtidigt undrar jag hur välkalibrerad denna innovation är. Min kompis Steven bor i Virginia, så där har de träffat rätt, men jag tror inte han kommer rösta på Obama. Mest möjligt på den libertarianska kandidaten Gary Johnson, och i andra hand på Mitt Romney. Så att påminna honom att rösta är kanske ingen höjdare. Någon annan som fått sånt här mejl?

*Steven heter egentligen något annat.
 

Reklamkriget - delstat för delstat

Mitt Romney och republikanerna har sparat pengar till slutspurten, men vi har trots det inte sett att de har haft något övertag i köp av tv-reklam. Inte förrän nu.

Under sista veckan har Romney-kampanjen och hans allierade utomstående grupper köpt tv-reklamtid för 63 miljoner dollar, mot Obama-kampanjen och allierades 30 miljoner. Totalt alltså 93 miljoner dollar.

Allra tyngst satsar republikanerna i Ohio, där de lägger 12,7 miljoner dollar, jämfört med demokraternas 6,3 miljoner. Även i Virginia är övertaget stort, 9,8 miljoner mot 3,7 miljoner. I Florida däremot är det nästan jämt, 6,2 miljoner för republikanerna och 5,5 miljoner för demokraterna.

En del av republikanernas stora totala övertag kommer från delstater de knappast kommer vinna (i alla fall inte om de inte vinner de delstater där det är jämnare först): Michigan 3,2 miljoner mot 329 000 dollar och Pennsylvania 6,6 miljoner mot 2,7 miljoner.

Vi ska komma ihåg att detta massiva övertag pengamässigt inte säkert återspeglar sig i faktisk reklamtid. Kampanjerna köper, enligt lag, till det lägsta priset medan partierna och utomstående grupper betalar mer. Fördelningen inom republikanerna är att Romney-kampanjen sitter på mindre cash än Obama-kampanjen, och istället finns mer pengar just inom partiet och hos de utomstående grupperna.

Klicka för större bild.

Mätningarna mer överens

Jag har skrivit tidigare om att de nationella mätningarna och de för delstaterna inte stämmer överens. Enligt delstatsmätningarna borde Barack Obama leda nationellt, eller vice versa, men så har det inte sett ut. Nu börjar det hända något, till Obamas fördel.

Långsamt har de nationella mätningarna tickat i Obamas riktning. Just nu är hans ledning 0,5%.

Nate Silver påpekar att dessa två nu börjar stämma bättre överens, när Obama tagit ledningen nationellt. På söndagen ledde Obama i snitt med 1,3% i de mätningar som publicerats senaste dygnet.

Silver ger Obama 85% chans att vinna flest elektorsröster, och därmed valet.

SvDs USA-panel tippar vem som vinner

Idag svarar Svenska Dagbladets USA-panel på nio frågor om valet - och tippar såklart vem som vinner.

Elizabeth Walentin, Frida Stranne, Mathias Sundin.
1. Vad talar för Obama?
2. Vad talar för Romney?
3. Obamas största miss?
4. Romneys största miss?
5. Starkaste personliga minnet från kampanjen?
6. Största överraskningen?
7. Hur har kampanjen varit jämfört med 2008?
8. Hur viktigt är det sista dygnet?
9. Vem vinner?

Nästan all reklam negativ

Politico bekräftar det vi trodde: Nästan all tv-reklam har varit negativ och mest negativ har Obama-kampanjen varit.

Klicka för större bild.
Som ni själva ser har endast 14,4% av Obamas tv-reklam varit positiv, jämfört med 37% år 2008. Romney klarar sig precis över 20% positiv reklam, att jämföra med McCain-kampanjens 24% fyra år tidigare.

Intressant att se hur mycket positiv reklam John Kerry hade 2004, nästan 56%, trots ett liknande race som vi ser idag. Bush-kampanjen var mer negativ än Kerrys, men ändå dubbelt så positiv jämfört med dagens Obama-kampanj och mer positiv än Romney-kampajen.

Tittar vi på faktiska pengar så krossar Obama-kampanjen i negativa ads: 236 miljoner dollar mot Romneys 110 miljoner dollar.

Vi ska dock inte glömma att utomstående grupper spelat en stor roll för tv-reklamen och där har republikanerna försprånget. Adderar vi dessa till ekvationen hamnar Romney-sidan (kampanj + utomstående) på 351 miljoner dollar, och Obama-sidan på 295 miljoner dollar.

2012-11-04

Clinton visar igen hur det ska göras

Jag, och många med mig, var väldigt imponerad av Bill Clintons tal på demokraternas konvent. Han för en intelligentare debatt, skrev jag då. Därför var jag förväntningarna på topp när han kom till Tallahassee, Florida och höll ett kampanjevent för Barack Obama.

En bilolycka skapade en bilkö, vilket gjorde oss 1½ timme sena. Annars hade ni fått se mycket bättre foton.
Det var en hes ex-president som ställde sig i talarstolen, med den magnifika universitetsstadion i bakgrunden. Vi stod utomhus på ett stort grönområde och publiken var klart yngre och mer färgad än hos Mitt Romney några dagar tidigare.


Det dröjde ett tag innan han äntrade talarstolen och publiken suckade uppgivet när ytterligare en annan icke-Clintontalare introducerades. Så äntligen stod ex-presidenten i talarstolen!


Talet var precis av samma stil som det han höll på konventet och jag uppskattar det mycket. Han förutsätter att publiken inte är dum i huvudet, att vi klarar av några siffror, att vi kan hänga med i resonemang som är längre än två meningar. Sådana tal kan i och för sig många hålla, och det blir lätt väldigt trist, och det är väl just det som är hans briljans, att det inte blir tråkigt. Istället är det underhållande, roligt och slagfärdigt.

"Jag ska inte uppehålla er så länge", sa han efter en stund.
"Jo! Gör det!", ropade någon, som kände som jag, att detta kan man lyssna på länge, man vill inte att det ska ta slut.


Även solen har tyvärr fläckar. Även Bill Clinton hänger sig åt en del oärlig, tråkig retorik. Han kritiserade, med rätta, Romney-kampanjens ljugreklamfilm om att produktionen av Jeep ska flytta till Kina.

Jag vill inte ha en president som beter sig så, sa Clinton ungefär och därför ska vi välja om Obama.

Om han känner så ska han inte rösta på Obama heller, eftersom både han och hans kampanj ljuger och missleder friskt de också. Bland annat just om vad Romney sagt om att bilindustrin ska gå i konkurs.


Överlag var det ändå en riktigt härlig upplevelse. Jag har sett president Clinton live två gånger tidigare. Första gången 2006, då han kampanjade för senatskandidaten Jim Webb. Andra gången i New Hampshire, morgonen efter att Hillary Clinton förlorat i Iowa.

För Webb var han helt strålande, men mer kortfattad än nu, eftersom han då var en av flera talare. I Iowa var det Hillary som var huvudnumret och han var väldigt nedtonad. Detta var alltså det bästa jag sett honom live.


2012-11-03

Meet and Greet med viceguvernören

Häromdagen var jag på en så kallad Meet and Greet med Floridas viceguvernör, Jennifer Carroll, på ett republikanskt kampanjkontor här i norra Florida.


Hon är första kvinna som valts till viceguvernör i Florida (år 2011, ihop med guvernören Rick Scott) och hon är första färgade personen på posten. Hon är född på Trinidad & Tobago och flyttade till USA vid sju års ålder, har bland annat bakgrund i flottan, som småföretagare och sju år som delstatssenator.


Hon träffade kampajarbetare och peppade dom inför slutspurten.

Jag bytte några ord med henne och frågade om de hade friskolor i Florida. Det hade de, men utifrån det konstiga amerikanska systemet där inte alla pengar följer med barnet, så det blir en ekonomisk nackdel att välja en annan skola.

Jag tipsade henne om det svenska systemet och berättade att de republikanska senatorer som besökte Sverige för ett litet tag sedan och verkligen gillade friskolesystemet. Hon menade att Mitt Romney skulle göra det möjligt att införa ett sådant i USA. Vore ju bra, om det är stämmer.



Det republikanska partiet Alachua County hade ett gulligt litet kampanjkontor och påminde en hel del om en svenskt partis lokalförening, där folk har mer eller mindre bra koll på höjdarna.



På parkeringen rullade en Romney-Ryan-buss in, varpå en person frågade mig om Romney eller Ryan var ombord på bussen. Med tanke på att det kanske var trettio personer där, inge media och inte ens en vecka kvar till valdagen så kändes väl det kanske inte jättetroligt. Vilket jag sa till henne (på ett mycket finare sätt).


En annan man frågade mig sedan vem som var ombord på bussen.
"The Lieutenant Governor", förklarade jag.
"När kommer hon ur bussen?", undrade han.
"Hon är ju ute, där står hon."
Han tittade, men kände uppenbarligen inte igen henne.

Jag smålog för mig själv. Det kändes som sagt rätt bekant från svenska lokalföreningar, folk har inte alltid järnkoll.

2012-11-02

Ditt och datt

Richard Mourdock (R) seglade mot en säker vinst i senatsvalet i Indiana, tills han också började prata om våldtäkt och abort. I en ny mätning leder hans demokratiske motståndare med 11% och republikanerna tvingas nu spendera stora pengar för att rädda honom.

NY Times beskriver i en fascinerande artikel Romney-kampanjens advance teams arbete, de som sätter upp scenerna och planerar event och kampanjrallys. Exempelvis tog de ett foto varje kvart dagen innan, för att tajma exakt rätt ljus när Romney stod i talarstolen dagen därpå.

Mitt Romney kommer idag i Wisconsin börja med sitt "closing argument" för väljarna. Han kommer sedan under eftermiddagen på ett konvent-liknande event i Ohio sparka igång slutspurten. 100 republikanska makthavare och profiler deltar och ger sig sedan ut i de battlegroundstaterna och kampanjarna.

Som jag rapporterat tidigare satsar republikanerna nu pengar i Michigan, Minnesota, Pennsylvania och New Mexico. Kampanjandet där har dock varit sparsamt, men nu lägger Romney in ett besök i Pennsylvania och Ryan ett i Minnesota.

I huvudsak har rapporteringen i media varit negativ för båda kandidaterna under senaste månaden, men mest negativ för Romney. Tittar vi lite mer noga så kan vi se att huvuddelen av det negativa kom för Romney i slutet av september, då bland annat hans 47% rapporterades. Efter debatten har Obama fått netto fler negativa nyheter än Romney.

Tre endorsements

Igår kom tre intressanta endorsements, ett för Barack Obama, ett för Mitt Romney och ett som sågade båda kandidaterna, men valde "the devil we know."

Stödet till Barack Obama kom från New Yorks borgmästare Michael Bloomberg, som både varit demokrat och republikan, och nu, sedan fem år tillbaka, är independent. Han använde skickligt sitt endorsement för att sätta fokus på klimatfrågan och kopplade just den till orkanen Sandy.

Ur ett svenskt perspektiv är det fascinerande att se hur liten (ingen) roll klimatfrågan spelar i valet. Inte från någon sida.

Stödet till Mitt Romney kommer från David Frum, republikan sedan urminnes tider, men en av de mest kritiska mot dagens republikaner. Han är missnöjd med Obama, är inte alls säker att Romney klarar att hålla avståndet till Tea Party-rörelsen men tror att han kan kommer bli en ansvarsfull och seriös president.

Sågningen av båda, som ändå resulterar i att Obama borde bli omvald, står The Economist för, som även stödde Obama för fyra år sedan. Underrubriken på artikeln sammanfattar deras ställningstagande:
"America could do better than Barack Obama; sadly, Mitt Romney does not fit the bill"

Jobbrapporten varken hjälper eller stjälper

Jag har flera gånger tidigare pekat på att jobbrapporterna i september, oktober och november kommer bli avgörande för valet. De ser endast ut att bli avgörande i den meningen att de ger förutsättningar för ett jämt val.

Enligt dagens rapport, adderas något fler jobb än väntat i ekonomin, 171 000, men arbetslösheten tickade upp till 7,9%.

Ammunition för båda kampanjerna alltså. Mycket riktigt säger Vita huset att "ekonomin fortsätter att läka", medan Romney-kampanjen säger att "ekonomin står still."

Denna rapport bekräftar det folk redan vet. Att ekonomin vare sig går spikrakt uppåt eller neråt, den tuffar på men det finns en del grus i maskineriet. Om folk redan bildat sig en uppfattning vem de ska rösta på utifrån jobb och ekonomi, så kommer inte dagens rapport förändra deras syn, bara bekräfta den.

Bill Clinton kampanjar hårdast

Fem kampanjevent i Florida idag, tre imorgon i Virginia, tre i Ohio igår. Bill Clinton kampanjar hårdare än någon av kandidaterna. 

Clinton i Ohio igår. Idag i Florida, jag kommer vara där.
Nu ska det ju sägas att Clinton, som inte är kandidat, har mer tid att just kampanja. Barack Obama ska hinna med att vara lite president, samma sak med Joe Biden. Mitt Romney har kampanjbeslut att ta, telefonsamtal att ringa och allmänt hålla sig uppdaterad om läget i landet och världen, dito för Paul Ryan.

Ändå är det ett imponerande tempo den tidigare presidenten håller. Om Obama vinner kommer Bill Clinton nämnas som en av de största anledningarna till vinsten, genom hans suveräna tal på konventet och det outtröttliga arbete han utför nu. Förlorar Obama kommer förlusten inte skyllas på Clinton.

Idag är alltså Clinton i Florida och jag ska besöka eventet ikväll i Tallahassee. Det blir en perfekt avslutning på min resa, jag åker hem imorgon, och väger nästan upp att jag inte fick chans att se Barack Obama (han kommer hit på söndag).


2012-11-01

Powell och Secretary of Business i nya reklamfilmer

Mitt Romney gillar inte Barack Obamas idé om en Secretary of Business.



Barack Obama framhåller att ett annan Secretary ger honom sitt stöd igen; Colin Powell som var president Bush Secretary of State under fyra år.



Ditt och datt

Nate Silver instämmer i vad Sean Trende skrev (och jag skrev om igår) angående att de nationella mätningarna och delstatsmätningarna inte stämmer överens. Utifrån delstatsmätningarna borde Obama leda nationellt, och tvärtom för Romney. Han argumenterar dock för att delstatsmätningarna är mer pålitliga.

Obama-kampanjen och Romney-kampanjen är ungefär lika starka på marken, enligt en mätning. Två av tio väljare har blivit direkt kontaktade av någon kampanj, 11% av Obama-kampanjen, 10% av Romney-kampanjen. I battlegroundstaterna har 38% blivit kontaktade, 14% enbart av Obama, 13% enbart av Romney.

George Allens politiska karriär torde definitivt vara över om han inte vinner senatsvalet i Virginia på tisdag. Han var en stigande stjärna i partiet för sex år sedan, då han efter ett eget misstag förlorade mot Jim Webb. Nu lånar han ut en halv miljon dollar till sin egen kampanj, för att kunna matcha Tim Kaines pengaövertag.

2012 års klart mest softa reklamfilm står Richard Tisei för, kandidat till representanthuset från Massachusetts.



Barack Obama återvänder till kampanjen idag med besök i Wisconsin, Colorado och Nevada. (Han kommer till Florida först på söndag, då jag redan är hemma i Sverige... surt!)

Michelle Bachmann möter hårt motstånd när hon försöker bli omvald till representanthuset från Minnesota. Hennes presidentkampanj och nationella profil utnyttjas effektivt av hennes motståndare som påpekar hur hon ofta sa att Iowa var hennes hem. Hon leder dock i mätningarna och har ett kraftigt pengamässigt övertag - 12 miljoner mot 2 miljoner. (Shameless plug I: Bachmann satsar i stället på senaten i en viss bok...)

Det sker inte särskilt ofta att en politiker endorsar någon i det andra partiet, men republikanske tidigare senatorn, Chuck Hagel, ger sitt stöd till demokraten, och även han tidigare senatorn, Bob Kerrey. Den senare försöker göra comeback i senaten efter drygt tio års frånvaro. Han fick en Medal of Honor, USA:s högsta militära utmärkelse, för sina insatser i Vietnam men deltog också en attack på civila i byn Thanh Phong (shameless plus II: det kanske ni känner igen från en viss bok...)

Bästa Romney jag sett

Ikväll besökte jag ett kampanjrally med Mitt Romney och Jeb Bush i Jacksonville, Florida. En bättre Romney har jag aldrig sett.

Er utsände, med kandidaten i talarstolen.
Jag har varit på fyra kampanjevent med Romney genom åren. Ett för fyra år sedan i New Hampshire. Då överraskade han mig positivt. Istället för träig och tråkig, var han varm, smårolig och trevlig. I år i New Hampshire blev jag istället negativt överraskad. Han kändes robotlik och stressad.

Ikväll var han bättre än någonsin jag sett honom, live och på tv. Lugn, självsäker, positiv och för första gången hörde jag honom berätta några anekdoter från sitt liv, där människan Romney kom fram. Det var inte storslaget och fullt av fyrverkerier i talet, utan det var samlat, statsmannamässigt och mänskligt. Ungefär den Romney vi såg i första debatten. Var har de gömt den killen i alla år?

Han nämnde inte Obama vid namn en enda gång, men kampanjen säger att han kommer börja göra det imorgon i Virginia. Dessa kandidater är imponerande. Han pratade utan telepromter och har sagt samma saker hundratals gånger. Svår sömnbrist och en enorm press. Ändå klarar han av att säga samma saker som tidigare, men inte lika hårt, utan att nämna Obama och ändå samtidigt vara närvarande i stunden och visa entusiasm. Hur klarar dom det?

Det tråkiga för Romney är att få väljare hör särskilt mycket av vad som sägs på kampanjrallys. De frågade publiken hur många som inte hade bestämt sig ännu. En räckte upp handen. Säkert var det någon till, som inte vågade sticka ut, men det säger mycket om vilka som går på dessa events.

Kampanjrallys i slutet av en valrörelse är oerhört roliga att gå på. Ja, det känns lite udda när de ska be en bön, sjunga nationalsången och läsa pledge of allegiance, men det får man ta.

En singer songwriter kom dit och drog av några låtar och sedan höll en hel rad talare - lokala kandidater och politiker - korta anföranden. De hade fått instruktioner av Romney-kampanjen att inte säga något negativt om president Obama, men ett par av dom kunde inte riktiga hålla sig. "Jag får inte säga något negativt om Obama, men...".

Lokal förmåga, och duktig talare.
Talarna på sådana här tillställningar är överlag rätt bra. Inte så att deras retorik är fulländad och budskapet strålande, men det är glöd så det sparkar om det. De tar ibland i lite för mycket och publikens reaktion är, för en stillsam svensk, lite väl överdriven men hellre det än tvärtom.

Jeb Bush, son till en president, bror till en annan, kanske en dag själv kandidat till det jobbet?
Innan Mitt Romney pratade senatskandidaten Connie Mack, som kändes särdeles mycket som en sterotyp mainstreamrepublikan. Efter honom däremot kom Jeb Bush. Son till en president, bror till en annan och själv guvernör i Florida i åtta år. Han hade varit en trolig presidentkandidat i år, om det inte vore för hans efternamn.

Bush gjorde ett bra intryck. Stillsam och statsmannamässig. Kanske får vi se honom i en annan roll om fyra eller åtta år.

Halloween-prydd scen.

Jeb Bush, Connie Mack och Mitt Romney.

Numera omgiven av allvarliga män i svarta kostymer.

Nya, glada Romney.