Det var fånigt när Barack Obama, som presidentkandidat, föreslog förhandlingar om sjukförsäkringen inför öppen ridå. Livesänt i C-span. Det blir inga förhandlingar, det blir teater och debatt. Republikanerna plågade honom i början av året med det löftet och efter ett tag gick Vita huset dom till mötes och bestämde att en health care summit skulle hållas, livesänt i C-span och andra kanaler. Ouch, sa republikanerna och velade om man skulle vara med.Så blev det i alla fall och igår satte de sig när för att låtsas diskutera sjukförsäkringsfrågan. Det blev politiskt teater. En teater som enligt min bedömning, utan att ha sett den sju timmar långa sittningen men läst en hel del om den, är att det var Vita huset som kom ut vinnande ur den striden.
Med något undantag - Max Baucus - har inte demokraterna ansträngt sig alltför mycket för att seriöst förhandla med republikanerna och republikanerna har överlag varit nöjda med det, eftersom de då kan kritisera både det och själva förslagen (som inte är så värst populära hos väljarna).
Nu framstod president Obama som den som försökte hitta en kompromiss, en väg framåt. Han lade innan mötet fram ett förslag som tog med något fler av de republikanska förslagen och ledde nu diskussionerna för att hitta fler gemensamma lösningar.
Demokraterna ser nu att komma att använda en budgetregel för att få igenom förslaget, vilket gör att det inte krävs 60 av rösterna, utan endast en enkel majoritet. För en svensk, van vid våra demokratiska församlingar, verkar inte det vara det minsta kontroversiellt, men i USA är det något helt annat. Senaten, enligt konstitutionen, är skapad för att vara trögare och mer eftertänksam. Därför är det sexåriga mandatperioder mot representanthusets två, till exempel.
Men budget reconciliation, som det heter, är troligen demokraternas enda chans. Hur det faller ut får vi se.
The Fix listar vinnare (Obama, Tom Coburn, Paul Ryan mfl) och förlorare (Harry Reid, John McCain, public option mm) från mötet.
