Jag håller på att läsa en del om Tony Blair just nu. John Rentouls bok om honom är bra, likaså Antony Seldons och även Lance Prices bok The Spin Doctor's Diary, om Prices jobb som spindoctor åt Blair.
Jag har inte läst klart alla böckerna så kanske är en jämförelse för tidig att göra, men jag kan ändå tycka mig se vissa likheter och skillnader mellan Tony Blairs New Labour och Fredrik Reinfelds Nya Moderaterna. I grunden är det samma förvandlingstricks som båda har gjort eller försöker göra. Blair tog över Labour när de inte hade haft makten på 15 år, en mycket lång tid i brittisk politik. Partiet var hopplöst omodernt och Blair flyttade det från vänsterkanten mot mitten. Samma sak kan sägas om moderaterna, förutom att Reinfeldt har flyttat det från höger mot mitten.
Men det finns en stor skillnad. Tony Blair blev vald på ett förändringsmandat. Visserligen hade han till stor del varit lojal mot partiet i sakfrågorna men framstod mer och mer som en förnyare av själva partiet, inte så mycket av politiken, även om det tilltog ju närmare partiledarposten han kom. Hans stora grej var en medlem, en röst. Tidigare hade fackföreningarna en stor andel av rösterna vilket gav dem stor makt när till exempel nya partiledare skulle utses, eller politiken skulle förändras.
Fredrik Reinfeldt blev inte vald på ett förändringsmandat. Han blev vald, sen satte han plötsligt igång att förändra. Visserligen kan en hel del ha pågått inom moderaterna som jag inte känner till och uppenbarligen fanns också en vilja att förändra, inte minst på grund av alla förlorade val.
Min känsla är ändå att Fredrik Reinfeldst Nya Moderaterna är mindre förankrat än vad New Labour var och är. Vinner inte moderaterna och Allians för Sverige i höst så borde Reinfeldts dagar vara räknade. Hade Tony Blair förlorat sitt första val tre år efter han tillträdde så hade han kunnat förlorat sitt jobb också, men han hade en starkare ställning.
Nu vann ju Blair den största segern sedan någon gång på 1800-talet och inte förlorat sedan dess.
2006-04-30
Försök inte igen, John Kerry
Ellen Goodman skriver krönikor för Boston Globe, röstade på John Kerry i presidentvalet 2004 och har röstat på honom sex gånger tidigare i senatsval, men nu uppmanar hon honom att inte försöka bli president igen 2008. Hon menar att det behövs någon som har en idé, om vad som är fel och hur det ska rättas till. Om man frågar Kerry vad han tycker om något har han en tio-punktsplan, inte en idé eller vision.
"John Kerry is a good, honorable, thoughtful man. And a lousy presidential candidate."
Kerry har på senare tid flyttat fram sin position, han har synts i Meet The Press, skrivit debattartiklar i New York Times, Boston Globe och Manchester Union-Leader där han försvarade New Hampshires förstaplats bland primärvalsstaterna, ett smart drag om man vill bli vald där två år senare.
Jag håller med Goodman. Demokraterna behöver något helt annat i valet 2008. Just nu verkar Mark Warner mest spännande, men jag kan inte påstå att jag vet så otroligt mycket om honom.
"John Kerry is a good, honorable, thoughtful man. And a lousy presidential candidate."
Kerry har på senare tid flyttat fram sin position, han har synts i Meet The Press, skrivit debattartiklar i New York Times, Boston Globe och Manchester Union-Leader där han försvarade New Hampshires förstaplats bland primärvalsstaterna, ett smart drag om man vill bli vald där två år senare.
Jag håller med Goodman. Demokraterna behöver något helt annat i valet 2008. Just nu verkar Mark Warner mest spännande, men jag kan inte påstå att jag vet så otroligt mycket om honom.
2006-04-22
Anders Chydenius fick inte namnge gata
Henrik Bergquist, författaren till denna artikel, mailar mig om Anders Chydenius. Han har skickat in ett förslag till Stockholms kommuns namnberedning och föreslagit dom att döpa en gata i Stockholm efter den svenska liberalismens fader Anders Chydenius. Tyvärr nekade namnberedningen med hänvisning till Chydenius svaga koppling till Stockholm.
Ja, visserligen har han inte något stark direkt koppling förutom arbetet i riksdagen, men detta är mannen som drev igenom den då världsunika tryckfrihetsförordningen 1766, han borde väl ändå kunna få en gata döpt efter sig i Sveriges huvudstad.
Ja, visserligen har han inte något stark direkt koppling förutom arbetet i riksdagen, men detta är mannen som drev igenom den då världsunika tryckfrihetsförordningen 1766, han borde väl ändå kunna få en gata döpt efter sig i Sveriges huvudstad.
2006-04-16
Blair efter Blair
Enligt tidningarna här i Storbritannien så har Tony Blair börjat planera vad han ska göra efter att han avgår som premiärminister, vilket han sagt att han kommer göra innan nästa val. Hans plan är att starta en liknande organisation som Bill Clinton har gjort så att han med den som plattform kan jobba med frågor som känner för, fattigdomen i världen till exempel.
Men först ska han skriva en bok och ge sig ut på en föreläsningsturné så att den ekonomiska framtiden säkras för hans fru och barn.
Men först ska han skriva en bok och ge sig ut på en föreläsningsturné så att den ekonomiska framtiden säkras för hans fru och barn.
2006-04-14
Brittisk politik just nu
Jag brukar hålla ett öga på brittisk politik, inte minst på grund av Tony Blair som tillsammans med Bill Clinton är den mest intressanta politikern de senaste tio åren. Jag läser nu John Rentouls 'Tony Blair - Prime Minister' som sägs vara den bästa biografin om honom.
Hur som helst, just nu går saker och ting inte så bra för Blair och hans Labour, partiet som han omdanade och förde tillbaka till makten efter 18 års frånvaro. Det är mycket så kallat sleaze som engelsmännen kallar det. Ungefär det vi ser i Sverige runt socialdemokraterna. I Storbritannien kretsar det kring utnämningar till olika titlar och positioner (alltså ungefär som i Sverige det också, men här är det Lord man blir, istället för generaldirektör eller landshövding).
I veckan har en journalist som utgett sig för att vara en potentiell bidragsgivare till ett skolprojekt avslöjat att en person som står nära Blair och Labour har lovat ut just olika tiltar och positioner mot donationer. Både Tories och Labour har varit inblandade i senaste tidens sleaze och hoppades kunna lägga det hela bakom sig, men nu har polisen arresterat en person efter journalistens avslöjande och det hela har satt ny fart.
Alltså inte mycket av själva politiken just nu i Storbritannien, mest av spelet som finns runt omkring. Blair har naturligtvis problem men försöker hålla sig kvar ännu ett tag, kanske för att slå Maggie Thatchers långa premiärministersinnehav. Han har även problem med vänstern inom hans eget parti och senaste var han beroende av Tory-röster för att få igenom ett förslag om ökad frihet för skolorna.
Läs mer hos om senaste skandalen hos BBC.
Hur som helst, just nu går saker och ting inte så bra för Blair och hans Labour, partiet som han omdanade och förde tillbaka till makten efter 18 års frånvaro. Det är mycket så kallat sleaze som engelsmännen kallar det. Ungefär det vi ser i Sverige runt socialdemokraterna. I Storbritannien kretsar det kring utnämningar till olika titlar och positioner (alltså ungefär som i Sverige det också, men här är det Lord man blir, istället för generaldirektör eller landshövding).
I veckan har en journalist som utgett sig för att vara en potentiell bidragsgivare till ett skolprojekt avslöjat att en person som står nära Blair och Labour har lovat ut just olika tiltar och positioner mot donationer. Både Tories och Labour har varit inblandade i senaste tidens sleaze och hoppades kunna lägga det hela bakom sig, men nu har polisen arresterat en person efter journalistens avslöjande och det hela har satt ny fart.
Alltså inte mycket av själva politiken just nu i Storbritannien, mest av spelet som finns runt omkring. Blair har naturligtvis problem men försöker hålla sig kvar ännu ett tag, kanske för att slå Maggie Thatchers långa premiärministersinnehav. Han har även problem med vänstern inom hans eget parti och senaste var han beroende av Tory-röster för att få igenom ett förslag om ökad frihet för skolorna.
Läs mer hos om senaste skandalen hos BBC.
2006-04-11
Semester
Jag ska ta mig lite påskledigt och ta en tur till Newcastle för huvudsakligen fotboll, Newcastle United v. Wigan. Det är första gången jag ser Newcastle live trots att jag varit stort fan i många år. Matchen är en av Alan Shearers sista så det är med blandade känslor jag ser fram mot matchen. Alan Shearer kommer jag sakna i laget, Englands bästa målgörare genom tiderna. Förhoppningvis blir han manager för laget i en inte alltför avlägsen framtid.
Det ska finnas internet på hotellet och jag tar med mig datorn, så kanske kommer det lite uppdateringar även från England.
2006-04-09
Alla går åt höger
Den person det skrivs mest om i olika kolumner i USA nu är John McCain. Senatorn från Arizona som förlorade nomineringen till George W. Bush år 2000 och som är avskydd hos en del republikanska grupper eftersom han har en förkärlek för att gå över partigränsen och inte är att lita på när det kommer till en del moraliska, kristna värderingar.
McCain har sin sista chans att bli president år 2008, då han är över 70 år. För att vinna den republikanska nomineringen måste han få stöd av en större del av de konservativa gräsrötterna. Därför flyttar han nu åt höger samtidigt som han framhåller sin valbarhet. Han är republikanernas bästa chans om demokraterna väljer Hillary Clinton, det erkänner till och med Jerry Falwell, predikanten som McCain har kallat agent of intolerance. Men nu ska McCain föreläsa på det universitet Falwell grundande, han kommer rösta för att permanenta Bushs skattesänkningar som han tidigare röstade mot och säger klart och tydligt att han är mot abort, för familjen och för en balanserad budget.
Hillary Clinton har också flyttat mot mitten, men från en position klart mer till vänster och det är detta som är receptet för framgång i dagens USA. Som författarna till the Right Nation skriver så bedrev Bush sin kampanj 2004 genom att vara sig själv och stå för sina värderingar, medan utmanaren John Kerry gjorde allt för att dölja sina liberala nordöstra böjelser. Kerry försökte få McCain som vicepresidentkandidat och uttalade stöd för en del klart konservativa värderingar. Det är svårt att se framför sig att Bush skulle ha försökt få Ted Kennedy (den mest liberala senatorn) som vicepresidentkandidat och uttalat stöd för en del liberala värderingar.
USA har blivit mer republikanskt och mer konservativt. Receptet för att vinna är att gå åt höger. Det gör John McCain, det gör Hillary Clinton, det gjorde Bill Clinton.
Läs mer:
Kolumn av George Will
Kolumn av Helen Thomas
Boken the Right Nation
McCain har sin sista chans att bli president år 2008, då han är över 70 år. För att vinna den republikanska nomineringen måste han få stöd av en större del av de konservativa gräsrötterna. Därför flyttar han nu åt höger samtidigt som han framhåller sin valbarhet. Han är republikanernas bästa chans om demokraterna väljer Hillary Clinton, det erkänner till och med Jerry Falwell, predikanten som McCain har kallat agent of intolerance. Men nu ska McCain föreläsa på det universitet Falwell grundande, han kommer rösta för att permanenta Bushs skattesänkningar som han tidigare röstade mot och säger klart och tydligt att han är mot abort, för familjen och för en balanserad budget.
Hillary Clinton har också flyttat mot mitten, men från en position klart mer till vänster och det är detta som är receptet för framgång i dagens USA. Som författarna till the Right Nation skriver så bedrev Bush sin kampanj 2004 genom att vara sig själv och stå för sina värderingar, medan utmanaren John Kerry gjorde allt för att dölja sina liberala nordöstra böjelser. Kerry försökte få McCain som vicepresidentkandidat och uttalade stöd för en del klart konservativa värderingar. Det är svårt att se framför sig att Bush skulle ha försökt få Ted Kennedy (den mest liberala senatorn) som vicepresidentkandidat och uttalat stöd för en del liberala värderingar.
USA har blivit mer republikanskt och mer konservativt. Receptet för att vinna är att gå åt höger. Det gör John McCain, det gör Hillary Clinton, det gjorde Bill Clinton.
Läs mer:
Kolumn av George Will
Kolumn av Helen Thomas
Boken the Right Nation
Opposition
Amy Sullivan försvarar i Washington Monthly demokraterna. Många menar att de inte har ett samlat tema, att de inte förmedlar samma budskap, men Sullivan menar att de visst har börjat driva en mycket skickligare oppositionspolitik. Det har hon rätt i, men kritiken mot demokraterna är ändå berättigad. Demokraterna har inte samma tydliga grundläggande budskap som republikanerna har med lägre skatter, liten stat och starkt försvar.
Men just nu tänkte jag fokusera på oppositionspolitik, för där har demokraterna blivit bättre och här har vi i den svenska oppositionen en del att lära både av demokrater och republikaner.
Bush menade efter hans återval att han nu tjänat ihop politiskt kapital som han skulle spendera bla på en reform av pensionssystemet. Demokraterna höll dock ihop och bjöd ett mycket hårdnackat motstånd vilket fick Bush att lägga förslaget på hyllan. Demokraterna har också lyckats få övertaget i frågan om Irakkriget. Där är Bush och Vita huset på defensiven. Senast har vi beslutet att låta ett Dubaiägt företag ta över en del amerikanska hamnar där demokraterna hamrade på rejält och beslutet ändrades.
Detta är oppositionspolitik. Att bedriva så kraftig opposition mot saker man tycker är fel att de som bestämmer tvingas ändra sig. Oppositionspolitik är också att lägga fram egna förslag och berätta hur man själv skulle göra, men i Sverige är det nästan bara det oppositionen sysslar med. I frågan om tsunamin så har oppositionen varit otroligt lam. En oberoende kommission har levererat svidande kritik precis som ett enigt KU där tjänstemän suttit och ljugit. Vad gör oppositionen? Ingenting, förutom att säga att nu ska vi lägga detta bakom oss. Vi låter väljarna avgöra i september säger de. Jaha, men om dettta ska bli en valfråga måste någon prata om det.
Sveriges regering klarar inte att hantera medborgarnas säkerhet, inte då och inte nu. Det går inte att skylla på nånting och ändå så nästan tiger oppositionen.
Oppositionen har ett ansvar i ett demokratisk samhälle.
Men just nu tänkte jag fokusera på oppositionspolitik, för där har demokraterna blivit bättre och här har vi i den svenska oppositionen en del att lära både av demokrater och republikaner.
Bush menade efter hans återval att han nu tjänat ihop politiskt kapital som han skulle spendera bla på en reform av pensionssystemet. Demokraterna höll dock ihop och bjöd ett mycket hårdnackat motstånd vilket fick Bush att lägga förslaget på hyllan. Demokraterna har också lyckats få övertaget i frågan om Irakkriget. Där är Bush och Vita huset på defensiven. Senast har vi beslutet att låta ett Dubaiägt företag ta över en del amerikanska hamnar där demokraterna hamrade på rejält och beslutet ändrades.
Detta är oppositionspolitik. Att bedriva så kraftig opposition mot saker man tycker är fel att de som bestämmer tvingas ändra sig. Oppositionspolitik är också att lägga fram egna förslag och berätta hur man själv skulle göra, men i Sverige är det nästan bara det oppositionen sysslar med. I frågan om tsunamin så har oppositionen varit otroligt lam. En oberoende kommission har levererat svidande kritik precis som ett enigt KU där tjänstemän suttit och ljugit. Vad gör oppositionen? Ingenting, förutom att säga att nu ska vi lägga detta bakom oss. Vi låter väljarna avgöra i september säger de. Jaha, men om dettta ska bli en valfråga måste någon prata om det.
Sveriges regering klarar inte att hantera medborgarnas säkerhet, inte då och inte nu. Det går inte att skylla på nånting och ändå så nästan tiger oppositionen.
Oppositionen har ett ansvar i ett demokratisk samhälle.
2006-04-08
Upp som en sol...
...ner som en pannkaka? En av grundarna till Junilistan, Lars Wohlin lämnar det sjunkande skeppet och hoppar över till kristdemokraterna. Det är inte alltid så lätt att driva ett parti, nytt eller gammalt som man kan tro.
Extra plus för kristdemokraterna som det blåst lite bättre vindar för i de senaste undersökningarna.
Extra plus för kristdemokraterna som det blåst lite bättre vindar för i de senaste undersökningarna.
2006-04-06
Dagens icke-nyhet
Moderaterna får några miljoner per år från privatpersoner och HEMLIGA organisationer, rapporterar TV4. Personer från dessa HEMLIGA organisationer får träffa Fredrik Reinfeldt. Oj oj oj, detta är inte bra...men vänta...det låter ju nästan som när LO ger pengar till socialdemokraterna och Wanja Lundby-Wedin inte bara får träffa Göran Persson, hon bestämmer över honom.
Så står något pucko till statsvetare och ojar sig över detta hemska. Nej det är inte hemskt, det är bra! Det är bra att privatpersoner ger pengar till politiska partier. Han säger naturligtvis hur hemskt det är i USA, där styr bara pengarna. Ja, och pengarna kommer från helt vanligt folk. De skänker några hundra till en presidentkandidat. Nästan alla pengar i senaste valet kom från smådonationer från helt vanliga människor.
Frågan man då kan ställa sig i Sverige, är om det är bättre att man istället tar människors pengar och sedan ger dem till de politiska partierna? Jo vi gör det idag. Partierna finansieras med skattepengar och det kostar totalt nästan en miljard per år!
TV4 visar också i sin otroligt bra granskning en jämförelse mellan intäkter i privata donationer och medlemsavgifter. Summan är något större från donationerna. Men är det då inte fel med medlemsavgifter? Det är ju människor som ger sina pengar till moderaterna. Vilka dessa människor är, är lika hemligt som vilka som ger privata donationer. De privata donationerna får faktiskt moderaterna redovisa, men inte medlemmarna.
Ja...suck.
Så står något pucko till statsvetare och ojar sig över detta hemska. Nej det är inte hemskt, det är bra! Det är bra att privatpersoner ger pengar till politiska partier. Han säger naturligtvis hur hemskt det är i USA, där styr bara pengarna. Ja, och pengarna kommer från helt vanligt folk. De skänker några hundra till en presidentkandidat. Nästan alla pengar i senaste valet kom från smådonationer från helt vanliga människor.
Frågan man då kan ställa sig i Sverige, är om det är bättre att man istället tar människors pengar och sedan ger dem till de politiska partierna? Jo vi gör det idag. Partierna finansieras med skattepengar och det kostar totalt nästan en miljard per år!
TV4 visar också i sin otroligt bra granskning en jämförelse mellan intäkter i privata donationer och medlemsavgifter. Summan är något större från donationerna. Men är det då inte fel med medlemsavgifter? Det är ju människor som ger sina pengar till moderaterna. Vilka dessa människor är, är lika hemligt som vilka som ger privata donationer. De privata donationerna får faktiskt moderaterna redovisa, men inte medlemmarna.
Ja...suck.
2006-04-04
Republikanerna i fortsatt majoritet
Det pratas vitt och brett om att republikanerna kommer åka på stordäng i valet i höst och demokraterna kommer ta tillbaka majoriteten både i senaten och kongressen. Jag har hela tiden varit skeptisk. Naturligtvis kan det bli så men demokraternas optimism är nog kraftigt överdriven, det krävs mycket för att de ska återfå majoriteten. Och tittar vi på läget om det hade varit val idag så behåller republikanerna fortfarande sin majoritet i senaten med 53 platser, mot dagens 55.
17 stater räknas som battleground states, där valet kommer avgöras och i dessa 17 leder demokraterna i tio och republikanerna i sju, men i de tio som demokraterna leder i är det bara två som idag innehavs av republikaner. I New Jersey är det just nu oavgjort men där sitter en demokrat idagsläget, alltså om demokraterna skulle torska där är nettovinsten bara en enda plats. I Wisconsin leder demokraten bara med 0,8 procent. Å andra sidan har republikanen ett ganska litet försprång i Missouri. Men idagsläget ser det inte ut att bli några dramatiska förändringar i senaten.
I guvernörsvalen runt om i landet blåser det dock just nu kraftigare demokratiska vindar. Idag är fördelningen av guvernörsposter i staterna 28-22 i republikanernas fördel. Hade det varit val idag hade det istället varit 26-22 i demokraternas fördel, med två race som är oavgjorda.
Värt att komma ihåg dock är att valet är i november, och dit är det långt.
17 stater räknas som battleground states, där valet kommer avgöras och i dessa 17 leder demokraterna i tio och republikanerna i sju, men i de tio som demokraterna leder i är det bara två som idag innehavs av republikaner. I New Jersey är det just nu oavgjort men där sitter en demokrat idagsläget, alltså om demokraterna skulle torska där är nettovinsten bara en enda plats. I Wisconsin leder demokraten bara med 0,8 procent. Å andra sidan har republikanen ett ganska litet försprång i Missouri. Men idagsläget ser det inte ut att bli några dramatiska förändringar i senaten.
I guvernörsvalen runt om i landet blåser det dock just nu kraftigare demokratiska vindar. Idag är fördelningen av guvernörsposter i staterna 28-22 i republikanernas fördel. Hade det varit val idag hade det istället varit 26-22 i demokraternas fördel, med två race som är oavgjorda.
Värt att komma ihåg dock är att valet är i november, och dit är det långt.
2006-04-03
Dagens roligaste!
Jag garvade rejält när jag imorse såg på nyheterna att George Bush (båda två) härstammar från Sverige. Tänk alla svenskar som verkligen föraktar W. Bush, så kommer han från Sverige! Hoho, det var nog en och annan juice som hamnade i fel strupe.
2006-04-02
En viktig (och riktig) åsikt
På min andra blogg skrev jag efter KU:s hårda kritik att det är sanslöst att regeringen sitter kvar och att oppositionen nu vill lägga detta bakom sig. Håkan Jacobsson verkar dela min åsikt och skriver en utförlig och klockren bloggpost om det:
"Om inte kritik av den här magnituden, både från en oberoende granskningskommission och från riksdagens viktigaste granskningsutskott, leder till att statsministern avgår – vad krävs för att så ska ske?"
"Om inte kritik av den här magnituden, både från en oberoende granskningskommission och från riksdagens viktigaste granskningsutskott, leder till att statsministern avgår – vad krävs för att så ska ske?"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)