2012-06-25

Dramatisk vecka väntar

En dramatisk vecka väntar i amerikansk politik. Huvudnumret är att Högsta domstolen sannolikt kommer presentera sitt beslut kring Patient Protection and Affordable Care Act, mer känd som ObamaCare.

Innan domstolsförhandlingarna tidare i vår tog etablissemanget inte seriöst på frågan om ObamaCare verkligen skulle kunna upphävas av HD. Men förhandlingarna visade att flera domare hade allvarliga invändningar och nu är det allmänt accepterat att domstolen mycket väl kan upphäva hela eller delar av lagen.

President Obama skriver under lagen.
Gör domstolen det är det såklart en allvarlig förlust för president Obama. Sjukförsäkringsreformen är hans största bedrift under första mandatperioden och sannolikt det han skulle skrivas in i historieböckerna för.

Ska man försöka hitta något ljus i mörkret för Obama, om lagen helt eller delvis faller, så är det att han får en fråga att entusiasmera de egna med. Men samtidigt går han en svår balansgång. Lagen är populär bland demokrater, men av de oberoende mittenväljare är en majoritet motståndare i de flesta mätningar.

För republikanerna skulle det då självfallet vara en vinst om ObamaCare faller. Men även de går en balansgång. Talmannen John Boehner skickade ut ett skarpt formulerat brev till sina egna i kongressen och förbjöd alla former av firande om lagen faller. För även om lagen i sin helhet är impopulär, eller flera delar av vad den uppnår populära.

Republikanerna och Mitt Romney måste också föra fram ett eget seriöst alternativt förslag till ObamaCare. De kan inte vifta bort själva problemet, med miljontals oförsäkrade och höga kostnader.

Högsta domstolens beslut och reaktionerna från republikerna och demokrater kan få en stor påverkan på valets utgång i höst, så håll koll på vad som händer!

(Själv åker jag till Nordkorea en vecka, och jag gissar att amerikansk inrikespolitik inte står högst på löpsedlarna där.)

2012-06-16

Obama stärker väljarkoalitionen

Barack Obamas koalition av väljare som valde honom till president 2008 är inte särskilt bred. Därför är det viktigt att väljarna som finns i den är nöjda med honom. Förändringen i immigrationsreglerna stärker sannolikt honom i en av dessa viktiga grupper.

Allt är ju relativt. I ett tvåpartisystem så är såklart åsiktsbredden för en vinnande kandidat stor, men jämfört med exempelvis Ronald Reagan och Bill Clinton är Obamas koalition smalare. 2008 hade han färre väljargrupper som stödde honom, men desto starkare stöd i de grupper som gjorde det.

Obamas vinnande koalition 2008 bestod, lite slarvigt beskrivet, av unga, liberaler, minoriteter och boende i förorterna. Bill Clintons koalition bestod också av dessa grupper, men han hade även stöd hos arbetare och inte minst landsbygdsbefolkning i delar av Södern.

Clinton vann Tennesse och Kentucky både 1992 och 1996. Obama förlorade Tennesse med 15% och Kentucky med 16%. I Tennesse fick Obama till och med sämre siffror än John Kerry fick fyra år tidigare. Obama presterade även sämre än Kerry i Louisiana och Arkansas, två delstater som Clinton vann.

Clinton 1996.
Blått är republikanerna, rött demokraterna. Det brukar vara tvärtom. Bilden tagen från Dave Leip's Atlas of U.S. Presidential Elections - http://uselectionatlas.org

Obama 2008.


Anledningen att Obama ändå kunde vinna med nästan samma marginal som Clinton var att han hade starkare stöd i de kvarvarande grupperna:

  • 55% av 18-29-åringar röstade på Clinton, 66% på Obama.
  • 84% av svarta röstade på Clinton, 95% på Obama.
  • 78% av liberalerna röstade på Clinton, 89% på Obama.
  • Alla tre ovanstående grupper utgjorde dessutom en större del av väljarkåren, alltså högre valdeltagande.

En smalare koalition är inte sämre än en bredare. Båda innehåller sina utmaningar. En bredare koalition är svårare att hålla ihop eftersom åsiktsskillnaderna är större. Fördelar för en grupp kan göra en annan grupp missnöjda. En smalare koalition drabbas hårdare om en av grupperna i den blir missnöjd, men de mindre åsiktsskillnaderna gör den lättare att hålla ihop.

Vad president Obama gjort sedan slutet av förra året är att stärka den koalition som valde honom 2008. Han gav ett vänsterinriktat tal i december, tillät homosexuella att tjänstgöra öppet i militären och lättar deporationsreglerna för illegala invandrare, för att ta tre exempel. Alla tre stärker hans stöd inom de grupper som gav honom starkast stöd 2008.

Risken för Obama är att han spelar för mycket mot dessa grupper, vilket leder till förlorat stöd i andra grupper. Det är den balansgången han måste gå fram till valet.

2012-06-09

Obamas tur i klaveret

President Obama kallade till pressträff för att försöka styra diskussionen bort från senaste tidens klavertramp och dåliga nyheter för hans kampanj - som jag skrev om igår. Han gjorde det bara värre.

Obamas taktik var att flytta tillbaka fokus på kongressen. Han har under ett antal månader uppmanat kongressen att ta upp hans förslag för att få fart på ekonomin och har en långsiktig strategi att få det till att det är republikanerna i kongressen som bromsar den ekonomiska återhämtningen. Under pressträffen råkade han dock säga:

"The private sector is doing fine."

Jag kom omedelbart att tänka på John McCains fatala uttalanden i september 2008, samtidigt som Lehman Brothers gick omkull:

"The fundamentals of our economy are strong."

Obama-kampanjen slog då till direkt, bland annat med denna reklamfilm:



Republikanerna ville inte vara sämre denna gång och kopierade i det närmaste Obamas ad för fyra år sedan i denna (som jag inte tror rullar på tv):





2012-06-08

Jobbig vecka för Obama

Under det republikanska primärvalet skrev jag några gånger om hur media både hänger med i, och även skapar, trender för kandidaterna. Dessa behöver inte alltid ha så mycket med verkligheten att göra. Just nu är det en trend i media att det går dåligt för Barack Obama. Det stämmer till viss del, men återspeglas ännu inte i mätningarna mot Mitt Romney.

President Obama och hans omvalskampanj har haft en dålig vecka eller två, det råder faktiskt inget tvivel om.


Den svaga jobbrapporten var senaste veckans klart sämsta nyhet för Obama och den som har överlägset störst påverkan på valet i november. Valet kommer avgöras i väljarnas syn på ekonomin.

Cory Booker och Deval Patrick trampade i klaveret, men det var bara ett förspel inför Bill Clinton som gjort det upprepade gånger senaste dagarna - bland annat om Romneys "sterling business record" och undergrävande av Obamas skattepolitik. Till viss del underminerar misstagen Obama-kampanjens arbete, men framförallt tar det bort fokus från deras eget budskap mot Romney.

Förlusten i guvernörsvalet Wisconsin var inte heller någon god nyhet. Den påverkar visserligen inte valet i november och en majoritet av väljarna sa att de stödjer Obama över Romney, men det var en negativ nyhet som bidrar till mediebilden.

Veckans senaste dåliga nyhet är att Romney och republikanska partiet, RNC, drog in nästan 17 miljoner dollar mer än Obama och DNC under maj. Redan förra månaden, då Romney ännu inte var ensam herre på täppan, kom de nästan ifatt med 40 mot 43 miljoner dollar.
Detta är inget unikt, John Kerry drog in 44 miljoner mot George Bushs 28 miljoner när Kerry var klar som vinnare 2004. Men det bidrar såklart till trenden att det går dåligt för Obama och bra för Romney.

Fejkad bild - men rolig.

Det kan också vara värt att notera att Romney/RNC skötte informationen om pengarna perfekt. Obamas 60 miljoner var nämligen en mycket bra summa. Han bästa hittills under omvalskampanjen. 2008 dröjde det till augusti innan han fick in så mycket en månad.
Men Romney-kampanjen dödade effektivt den goda nyheten genom att offentliggöra sina egna siffror bara någon timme efter Obama-kampanjen.

Så, som sagt, har Obama haft en dålig vecka eller två. Därför kan man inte säga att det är en mediebild som helt saknar förankring i verkligheten, men det är värt att komma ihåg att opinionsmässigt har ingenting skett. Obama leder med cirka 2%-enheter i genomsnitt, vilket han gjort länge. Det kan naturligtvis komma att ändras - jag har själv tippat det - kommande veckorna, men det återstår att se.

2012-06-06

Gallup pekar på ett tight val

Gallup har mätt presidenternas job approval rating sedan Harry Trumans tid som president. Det gör att vi kan jämföra de olika presidenterna vid olika tillfällen i deras presidentskap. Tittar vi på Barack Obamas approval rating i maj valåret och jämför det ser vi följande:

Obama fick i genomsnitt 47% approval i maj. Alltså 47% gav honom godkänt i jobbet som president. Det är samma siffra som George W Bush fick i maj 2004 och som Gerald Ford fick i maj 1976. Bush vann i november, Ford förlorade. Båda två med små marginaler.

Fem presidenter - Clinton (54%), Reagan (53), Nixon (58), Johnson (75) och Eisenhower (70) - hade bättre siffror i maj valåret. Samtliga blev omvalda.
Tre presidenter - HW Bush (41), Truman (39) och Carter (40) - hade sämre siffror. Två förlorade, en vann.

Klicka för större bild.

Det finns alltså en stark korrelation - om vi bortser från det begränsade urvalet - mellan approval rating i maj valåret och chansen att bli omvald. Och utgår vi från det så tyder årets maj-siffror på att det kommer att bli ett jämnt valresultat och att slutsegraren är svår att sia om.

Approval rating är intressant att hålla koll på framöver. Eftersom det är ett val mellan två personer är det viktigt för Obama att komma upp i minst 50%.

W Bush ökade något under sommaren, nådde 50% i augusti, 53% i september innan han föll till 49% i oktober. Men i början av november - innan valdagen - nådde han återigen upp till och över 50%.

Tyvärr är senaste mätningen av Ford från juni valåret, då hade han fallit ner till 45%.

Till sist - innan vi drar för långtgående slutsatser från statistiken - vill jag påminna om Harry Truman. Han hade ett uselt utgångsläge i maj 1948 med 39% approval rating. Till och med på valdagen trodde tidningarna att Truman hade förlorat, men han vann 49%-45%.


Statistik är en indikator på hur läget är för tillfället och ger en fingervisning om framtiden, men om den avgjorde val kunde vi skippa valdagen.

Gallups hemsida kan ni jämföra presidenternas job approval rating med varandra.

Jag har skrivit tidigare om Obamas job approval: "Obama måste slå historien för att bli omvald".

Inte en kampanj fullproppad av genier

I vissa sammanhang framstår Barack Obamas kampanjmaskineri som något nästan magiskt. Ett gäng genier som samlats och gör allt rätt. Så är det naturligtvis inte. Det finns gott om riktigt smarta personer i Obamas kampanj, men de gör - precis som alla kampanjer - en hel del misstag.

Reaktionen på nattens val i Wisconsin är ett sådant. Bakgrunden är att republikanske guvernören Scott Walker muckade gräl med fackföreningarna genom att försämra deras villkor och de slog tillbaka med full kraft. De samlade in över en miljon namnunderskrifter och tvingade därmed Walker till ett omval, mitt i mandatperioden.

Milwakuees borgmästare Tom Barrett utsågs återigen - han var det även 2010 - till Walkers demokratiske utmanare. Och förlorade återigen, med 53%-46%.

Roland PM, proffstyckare för Aftonbladet, pekar på Obama-kampanjens märkliga kommunikation i samband med förlusten:

"Reaktionen från Obamas kampanj? Man förklarar att väljarna i Wisconsin sänt ett tydligt budskap till Scott Walker. Well, så långt är jag med, men vilket budskap hörde Obamas kampanjfolk? Jo, att väljarna inte tolererade Walkers politik. Det är en närmast bisarr reaktion."

Istället menar Roland att de borde lyft fram det faktum att i vallokalsundersökningen så fick president Obama stöd av 51% av väljarna, mot Mitt Romneys 44%. Till viss del gjorde de det, men på ett ganska klumpigt sätt. David Axelrod, kampanjens chefstrateg, skrev på Twitter: "Bad night in Boston...WI raises big questions for Mitt."

Det är överdrivet och låter Bagdad-Bobigt. Men det är sant att resultatet i undersökningen visar att Romney har klar uppförsbacke i Wisconsin och skulle behöva investera mycket tid och pengar för att ens ha en chans att vinna där. Samtidigt är Obamas 51% i vallokalsundersökningen 5 procentenheter hans valresultat 2008.

Obama-kampanjens medarbetare ägnar sig överlag åt för mycket småaktiga påhopp på motståndarna. De representerar USA:s president. Småaktigheterna kan de överlåta till andra.

2012-06-03

Välkommen till Sverige, Hillary!

Det är väl få personer som tillhör världens mäktigaste som man känner att det är normalt att kalla vid förnamn. Hillary Clinton är Hillary för väldigt många amerikaner och för många av världens övriga medborgare. Man liksom känner sig nära henne.
Hon har för tillfället en oerhört stark ställning i USA och runt om i världen. Därför är det hedrande att hon idag besöker Sverige.

Jag har träffat henne en gång. För drygt fyra år sedan, i en hangar i New Hampshire. Maken och dottern var med också.


Kvällen innan hade hon just fått ett hård kroppsslag av Barack Obama, som vunnit i Iowa. I bästa fall hade hon en timme sömn i kroppen, men troligen ingen alls. Det var inget starkt tal och budskap hon levererade, men att hon så glad och trevlig ägnade trettio minuter åt att skaka hand och prata med oss imponerade i alla fall på mig.

Hillary har precis fått en hälsning från Sverige, även om jag inte vågade kalla henne just Hillary.

I Agenda om super-PACs

I kväll tar SVT:s Agenda upp fenomenet super-PACs. Jag har ju skrivit en del om dom - senast här och här - och ska vara med ikväll, tillsammans med Karin Petterson från Aftonbladet, och kommentera.
Inför programmet har SVT gjort en intervju med mig.

Låt mig bara kommentera en sak i den. Jag menar inte, som det står, att demokraterna inte kritiserat super-PACs. Det är många, på båda sidor, som gjort det. Vad jag försökte säga var att Obama svängde i vintras och omfamnade super-PAC istället för att fortsätta kritisera den.

SVT2 kl 21.15.

Romney kan snart vara i ledning

Många frågor mig vem jag tror vinner presidentvalet. Brukar svara ganska trist: Det beror på hur ekonomin ser ut i slutet av oktober. Så brukar jag lägga till att jag tror att Barack Obama - just nu - är favorit, men ganska knapp sådan.

Det resonemanget utsätts för ett litet test de närmaste veckorna. Den senaste jobbrapporten var nämligen dålig. Bara 69 000 nya jobb och arbetslösheten tickade upp till 8,2%. Alltså borde - om ekonomin spelar så central roll - Mitt Romney överta ledningen, eller i alla fall utradera den 2%-iga genomsnittliga ledning Obama har.

Mitt Romney har dessutom en ganska bra vecka bakom sig.

Obama-kampanjen har inlett attacken som ska presentera bilden av en girig affärsman och en dålig guvernör. Det har hittills gått sådär. Förra söndagen medverkade Newarks borgmästare, Cory Booker, i Meet the Press. Där meddelade han att han kände sig illamående över attackerna från Obama-kampanjen:

"It's nauseating to the American public. Enough is enough. Stop attacking private equity."


Kommentarerna fick stor spridning och Booker försökte backa så mycket han kunde. Senare i veckan trampade två tunga Obama-supporters i samma klaver. Första Massachusetts borgmästare, Deval Patrick, som försvarade Bain Capital och sa att debatten borde handla om något annat. Till sist en verklig rutinerad kille, Bill Clinton, som sa att Bain gör ett bra jobb:

"I don't think we ought to get into a position where we say this is bad work. This is good work."

Samtliga kommentarer från dessa tre blir i debatten tagna ur sitt sammanhang och deras samtida kritik av Romney och hans kampanj försvinner i rapporteringen. Men det är just så det fungerar i presidentkampanjer. Därför är sånt här skadligt.

Obama-kampanjens inledande attacker på Bain har fått svagt genomslag, och snarare slagit tillbaka mot dem själva. Förutom de tre ovanstående herrarnas medverkan till så tror jag paradoxalt nog att de attacker som Romney utsattes för av hans republikanska kollegor också bidragit till det.

Många - inklusive jag själv - trodde att Bain skulle bli svårare för Romney att hantera på grund av att både Rick Perry och Newt Gingrich tyckte det var fair game. Men vad de samtidigt åstadkom var att ta bort det riktigt stora nyhetsvärdet. I medias ögon är det inget nytt som presenteras. Som det var i vintras. Därmed får det inte lika stor uppmärksamhet.


Obama-kampanjen försöker också presentera bilden av Mitt Romney som en dålig guvernör. För att sätta fokus på det skickade man chefstrategen David Axelrod till Boston. På trappan till delstatens Capitol höll han pressträff, men Romney-kampanjen var redo. En timme innan hade de ett eget rally och Axelrods anförande förstörde de genom att oavbrutet skrika "We want jobs! We want jobs!".
Nyhetsrapporteringen handlade nästan bara om protesterna mot Axelrod, och inte alls så mycket om hans budskap.

Inte särskilt snyggt av Romney-kampanjen, men effektivt.


Någon timme efter Axelrods pressträff, ställde Mitt Romney sig framför den övergivna byggnaden för Solyndra. Ett företag som amerikanska staten satsade en halv dollar i och som gick i konkurs för ett tag sedan. Obama har tidigare besökt företaget och konkursen har gjort till en besvärlig punkt för honom.

Besökte föregicks av hemlighetsmakeri. Romney-kampanjen var rädda att Obama-folket skulle kunna stoppa deras pressträff, men nu genomfördes den utan problem.


Lägg därtill att Romney i tisdags officiellt kan kalla sig vinnare av det republikanska presidentvalet, då han efter seger i Texas tog sig över 1144 delegater.

Sammantaget en bra vecka för Romney-kampanjen och en rätt dålig för Obama.

Som vanligt ska vi låta bli att dra för stora växlar av sådant här. Det är trots allt bara maj. Attackerna mot Romney kan få fäste. Romney kommer göra misstag. Väldigt mycket kommer att hända fram till november - och låt mig bli tråkig igen: Det är hur ekonomin ser ut då som kommer avgöra vem som vinner.