2013-03-20

Årets mest udda val - och comeback

När Jim DeMint slutade i senaten och Tim Scott utsågs till hans ersättare så blev en plats i representanthuset ledigt. South Carolinas första distrikt närmare bestämt. Där pågår årets mest udda val.

Låt mig rada upp några av kandidaterna så kanske ni förstår varför: Mark Sanford, Teddy Turner och Elizabeth Colbert Busch.

Mark Sanford är den tidigare guvernören som under några dagar försvann. Det påstods att han var i bergen och vandrade, men det visade att han var i Argentina och besteg något helt annat. Där hade han nämligen en älskarinna, som han senare gifte sig med. Han avgick inte, men vägen mot en presidentkandidatur avbröts tvärt och han lämnade guvernörsposten med dåliga förtroendesiffror.

Mark Sanford med nya frugan.
Frun, Jenny Sanford, skilde sig från honom, men det kom under kampanjen fram att han bett henne leda hans kampanj (vilket hon gjort tidigare) men hon tackade nej. Ett tag spekulerades det också om Jenny Sanford kanske skulle kandidera, men hon valde att inte göra det.


Teddy Turner är son till mediemogulen Ted Turner, en känd demokrat. Sonen höll sig dock på den republikanska sidan och fightades därför mot just Sanford (och tjugotal andra kandidater).

Elizabeth Colbert Busch har också ett efternamn som ni känner igen. Hon är syster till komikern Stephen Colbert. Han kommenterade hennes kandidatur så här:

"As a broadcast journalist, I am obligated to maintain pure objectivity. It doesn't matter that my sister is intelligent, hardworking, compassionate, and dedicated to the people of South Carolina. I will not be mentioning any of that on my show."


Mark Sanford vann första omgången av det republikanska primärvalet, men eftersom han inte nådde 50% blir det en andra omgång mot tvåan Curtis Bostic.

Elizabeth Colbert Busch vann demokraternas primärval, men får sannolikt svårt att vinna i det starkt republikanska disktriktet.

Det ser alltså ut som om Mark Sanford kommer att göra årets comeback, i årets mest udda val.

2013-03-19

Hillary är kandidat

Hillary Clinton har sagt att hon nu, som ledig, ska försöka bli untired. Sedan får vi se om presidentvalet. Jag har trott på henne, medan andra sagt att hon varit helt bestämd på att försöka bli president 2016. Nu när hon kommer ut som supporter av gay marriage blir det klart vad hennes sikte är inställt på.

Jag tror visserligen fortfarande att hon ännu inte definitivt bestämt sig för att ställa upp, men det är uppenbart att hon tänker göra vad som krävs för att hon ska ha chansen att göra om läget är rätt om ungefär två år.

Hon hade inte kunnat ställa upp utan att stödja gay marriage, nu när både presidenten och vicepresidenten samt hela partiet står bakom det. Då är det lika bra att göra sig av med det oket snabbt.

Hon har knappast hunnit bli untired redan nu, och redan är hon tillbaka som politisk spelare. Hon är en mycket trolig kandidat 2016, om inte det politiska läget för demokraterna då är mycket missgynnsamt.

Här är videon där hon förklarar sin nya åsikt:

2013-03-14

En generation till

Förra veckan skapade Jeb Bush rubriker när han meddelade att han är intresserad av nästa presidentval. Jeb är, tillsammans med brorsan George W, tredje generationen politiker i Bush-familjen. Prescott Bush var senator på 50- och 60-talet, pappan George HW var vicepresident och president på 80-och 90-talet. Nu är det dags för generation fyra.

P tittar på när Jeb kramar W.
Jeb Bushs son, George P Bush (P efter Prescott) ställer upp i ett lokalval i Texas. Det är den föga sexiga posten som land commissioner som står på spel. Trots osexighet har det fördelen att George P får kampanja i hela Texas, och posten är en bra kliv på karriärstegen. Nuvarande land commissioner har meddelat att han ska försöka bli viceguvernör nästa år.

Familjens kontakter i Texas är naturligtvis utmärkta och George P meddelade i januari att han redan dragit in 1,3 miljoner dollar till kampanjen.

George P Bush är 36 år gammal, advokat, reservofficer i flottan och fastighetsägare. Hans mor är från Mexico och han har uttalat stöd för en genomgripande immigrationsreform. 12 år gammal talade han på det republikanska konventet som nominerade hans farfar till president.

Bush-familjen är inte själva i att producera ytterligare en generation politiker. Kennedy-familjen hade ett glapp på ett par år då ingen från satt i kongressen, men från och med januari är ordningen återställd, då Joe Kennedy III finns i representanthuset.

Tredje generationen politiker-Romney.
En tredje politisk familj är Romney. George Romney var guvernör i Michigan och presidentkandidat, sonen Mitt guvernör i Massachussetts och presidentkandidat. I Michigan meddelade nyligen senator Carl Levin att han inte ställer upp för omval vilket fick Mitts bror, Scott, att fundera på möjligheten att ställa upp. Han passade, men skickade vidare budet till dottern, Ronna Romney McDaniel.

Ronna Romneys mor ställde upp i senatsvalet två gånger på 90-talet och hennes mormor (Mitt Romneys mamma) ställde även hon upp i ett senatsval.

De politiska dynastierna lever uppenbarligen i allra högsta grad i USA.

2013-03-13

En ny Obama?

Barack Obama testar en ny taktik: Nära samarbete med både vänner och fiender i kongressen. 

Han har under sina första år som president gärna hållit kongressen på armlängds avstånd. Visserligen förhandlat en del med republikanerna, men ändå fått en del kritik för att han inte försöker skapa personliga relationer som gör samarbete enklare.

Den senaste veckan har han ätit middag med ett drygt dussin republikanska senatorer, ätit lunch med Paul Ryan och denna vecka spenderar han inte mindre än tre dagar på Capitol Hill där han ska träffa så gott som samtliga 435 lagstiftare i olika konstellationer.

John McCain efter middagen med presidenten.

Vi har ett antal gånger sett hur det är Joe Biden som har största framgångar i kontakterna på Capitol Hill. Många har menat att det beror på skillnaden i personlighet. Biden har funnits i senaten sedan 70-talet och är en sån person som bygger upp vänskapsband både inom och utanför partiet. Andra politiker vet var de har honom, och har lätt att komma överens med honom.

Så länge som Biden skötte förhandlingarna om att höja lånetaket 2011 gick det ganska bra och det var han som förhandlade fram skattehöjningen vid årsskiftet tillsammans med republikanernas ledare i senaten, Mitch McConnell.

Barack Obama försöker nu komma bort från de hårda förhandlingarna med det republikanska ledarskapet i kongressen och istället rikta sig direkt till det han kallar "the common sense-caucus". Han har annars hittills efter valet istället fortsatt en stenhård kampanj med tuff retorik mot republikanerna.

Om detta är en långsiktig förändring, en kortsiktig taktik eller bara en del i kampanjen där målet är att själv framstå som samarbetsvilliga återstår såklart att se.

2013-03-06

Bush for President?

Trött på Bush:arna? Då kan du få det jobbigt. Sonen till George HW Bush, Jeb, signalerar tydligt att han är intresserad av nästa presidentval. 

HW, W, Jeb.

Han är den av bröderna som många menar borde varit den som blev president, och det var utan tvekan namnet Bush som höll tillbaka honom 2012. Under valåret höll han en tämligen låg profil men kom då och då med kritik, speciellt inom immigrationsområdet, där han inte gillade republikanernas hårdnackade linje.

Det är också immigrationsfrågorna som är hans väg tillbaka in i politiken (Jeb Bush var guvernör i Florida 1999-2007). Vinden blåser annorlunda nu efter valet, när republikanerna såg det ohållbara i att fortsätta tappa väljare i denna växande väljargrupp. Brorsan George W Bush fick 2004 44 procent av deras röster, jämfört med Mitt Romneys 27 procent. Flera republikaner har mjukat upp sitt motstånd mot en väg till medborgarskap, vilket är en linje som Jeb Bush stödjer.

Just den åsikten har skapat en del problem för honom idag, när han flitigt förekommer i media där han lanserar en bok just om immigration. Under 2012 sa han att han stödde en väg till medborgarskap. I boken skriver han däremot att han inte gör det. Men idag i media säger han återigen att han stödjer det. Boken är skriven under förra året och det verkar som om Bush där lägger fram det som skulle vara politiskt möjligt inom republikanerna. Han räknade inte med att vinden skulle vända.

Det blir hur som helst rejält snurrigt.

Ställer han upp 2016 så blir han en tung spelare. Bush-familjen har såklart ett mycket brett politiskt nätverk, där det finns tillgång till de pengar som skulle behövas för en kampanj. Han kan nog mycket väl komma att ses som en kandidat som kan vinna valet, vilket brukar vara en avgörande faktor i republikanska primärval.

Primärvalet är annars den verkliga utmaningen för honom. Han har tydligt positionerat sig i mitten, till vänster i partiet. Det kan vara svårt att behålla den positionen i primärvalet och samtidigt vara framgångsrik. Men inget primärval är exakt som det tidigare. Vi vet bättre om två år efter mellanårsvalet.

2013-03-01

På andra sidan dammen

Jag befinner mig nu i Washington D.C. i huvudsak för att delta på AIPAC:s, American Israel PAC, årliga konferens, där bland andra vicepresident Joe Biden kommer att tala. Men såklart ska det bli intressant att på plats åka ut över det amerikanska budgetstupet.

För inte verkar det som om någon tänker komma överens med någon annan och undvika nedskärningarna. En del neddragningar behövs i den amerikanska ekonomin, men inte så här grovyxat. Hälften av besparingarna drabbat militären, den andra halvan välfärdsprogram som Medicare.

Anledning att vi är här nu spåras tillbaka till förhandlingarna om att höja lånetaket 2011. Då kunde inte heller republikaner och demokrater komma överens och Vita huset kom fram med denna idé. Så dåligt utformade nedskärningarna att ingendera sida skulle vilja att de går igenom och därmed tvingas komma överens - sen.

Att skjuta upp till morgondagen är favoritsporten i Washington. Idag är imorgon.

President Obama och demokraterna har pumpat på hårt om alla lärare som kommer få sparken, om vilka hangarfartyg man inte kommer kunna bygga, och andra tårdrypande besparingar. Republikaner säger bara att det är dags för demokraterna i senaten att agera. Själva har klubbat igenom två förslag som hindrar nedskärningarna. Senaten agerade tillslut, men vare sig ett demokratiskt eller ett republikanskt förslag gick igenom.

Han har nog trott att republikanerna kommer backa, vilket de inte verkar göra. Därför börjar Obama nu tona ner retoriken om hur allvarliga neddragningarna blir.

Hur det är med den saken får vi snart veta. Idag är, som sagt, imorgon.