2006-07-30

Så lätt de manipulerar världen

Hizbollah gnuggar sina händer och jublar tyst nu när Israel träffade ett hus och över 50 civila dog i en attack i staden Qana. Varför slog Israel till där? Jo, för att Hizbollah har skjutit 150 raketer därifrån in i Israel. Var det meningen att döda civila? Nej, och premiärminister Olmert beklagar det också djupt. Det råder ingen som helst tvekan om att det är ett horribelt misstag av Israel, men skulden ligger ändå på Hizbollah.

Ur Hizbollahs synvinkel kan de bara vinna genom att placera raketramper bland civila. Om inte Israel beskjuter dom där kan de skjuta i lugn och ro. Om Israel beskjuter och råkar träffa civila så vinner de en enorm PR-seger.

Och omvärlden spelar Hizbollah i händerna gång, på gång, på gång. Det blir mycket starka reaktioner, fördömande, resolutioner i FN, demonstrationer och protester - men inte ett ord om vems felet egentligen är. Hizbollah är ansvariga. Hizbollah har ingen respekt för några civila liv, medan Israel försöker spara liv på båda sidor.

Nu är det dags för någon internationell ledare att slå näven i bordet och prata om moral, om vad som är rätt och fel, och hur otroligt lättlurade och manipulerade alla är.

Och för att återigen hänvisa till Per T Ohlsson. Varför blir alla så upprörda över när Israel dödar civila, och inte när man slaktar hundratusentals i Sudan? Man behöver inte välja det ena eller det andra, men varför väljer nästan alla alltid Israel?

Därför vann Bush

Många i Sverige och Europa undrar hur i helsike Bush kunde vinna valet 2004. Det är ganska enkelt. De konservativa i USA är så pass många fler än de liberala.

84 procent av de konservativa väljarna röstade på Bush, 83 procent av de liberala på John Kerry. Oavgjort där alltså. Men eftersom de konservativa utgör 34 procent av väljarkåren och de liberala bara 21 procent så vann Bush. Mittenväljarna, de så kallade swing voters, var alltså inte nyckeln för Bush, han kunde till och med förlora den här gruppen med 45-54 och ändå få flest röster.

Som jag upprepat många gånger tidigare. För att en demokrat ska kunna vinna måste han eller hon flytta sig mot mitten och vinna mittenväljare och konservativa. För en republikan räcker det med att få sina egna väljare att gå och rösta och inte förlora för stort hos mittenväljarna.

2006-07-29

På pricken

Jag missade Per T Ohlsson förra veckan och läste inte hans söndagskrönika fören nu, han är som vanligt lysande:

"I Darfur, där Sudans islamistiska regim underblåser terror mot civilbefolkningen, räknas dödsoffren i hundratusental och miljoner har fördrivits. I Nordkorea kastar Kim Jong Il missiler omkring sig medan han låter folket svälta. I Tjetjenien har ryska styrkor sedan mitten av 1990-talet begått bestialiska övergrepp.

Men ingenting väcker så mycket vrede och bestörtning som när Israel brukar våld."

Per T Ohlsson ställer också frågan: "Varför Israel?" Varför är det just Israel som utsätts för denna massiva kritik vad de än gör. Damned if you do, damned if you don't. Han citerar NY Times kolumnisten Thomas Friedman:

”Att kritisera Israel är inte antisemitiskt. Men att välja ut Israel för smädelser och internationella sanktioner – utan att det sätts i proportion till någon annan part i Mellanösternkonflikten – är antisemitiskt, och att inte säga det är ohederligt.”

Opartiska TT

”Solidaritet med Israel", "stöd för Israels rätt till självförsvar", "varaktig fred och säkerhet" blev i TT:s telegram "en demonstration till stöd för Israels krig mot Libanon och Hizbollahmilisen."

Suck och stön. Läs mer hos TT-kritik.

2006-07-28

Skulden är omvärldens

Skulden i denna i konflikten mellan Israel och Hizbollah ligger på Hizbollah, och inte bara för deras senaste angrepp inne i Israel utan på de många raketer och många tidigare attacker som genomförts under de sex år sedan Israel lämnade Libanon. Men skulden ligger också på omvärlden. Världen har tittat på medan Iran och Syrien har rustat upp Hizbollah och tagit ännu starkare kontroll över södra Libanon. Om FN och omvärlden avväpnat Hizbollah, eftersom Libanons militär inte är starka nog, hade vi inte sett den konflikt vi idag ser.

Om detta skriver Bo Sallmander och Franz T Cohn i Expressen:

"Situationen hade kunnat förebyggas, inklusive alla civila dödsoffer, om världssamfundet varit lite mer rakryggat och genomfört sina egna resolutioner. Det är många som bär ansvar för att det gick så här långt, störst ansvar har Iran och Syrien, minst av allt Israel som agerar i självförsvar och gör vad nöden kräver för att skydda sin civilbefolkning när andra inte bryr sig."

Skönt att det finns några personer i Sverige som kan se lite klart och faktiskt ha en moralisk kompass som funkar.

Proportionerligt?

Charles Krauthammer säger det som ofta bättre än de flesta andra:

"What other country, when attacked in an unprovoked aggression across a recognized international frontier, is then put on a countdown clock by the world, given a limited time window in which to fight back, regardless of whether it has restored its own security?"

"Britain was never invaded by Germany in World War II. Did it respond to the blitz and V-1 and V-2 rockets with "proportionate" aerial bombardment of Germany? Of course not. Churchill orchestrated the greatest land invasion in history that flattened and utterly destroyed Germany, killing untold innocent German women and children in the process."

En fruktansvärt bra kolumn som är ett måste, jag ska bara citera en sak till:

"...in the bitter fight against Hezbollah in south Lebanon, it has repeatedly dropped leaflets, issued warnings, sent messages by radio and even phone text to Lebanese villagers to evacuate so that they would not be harmed."

Exakt. Hizbollah hade byggt upp och fortsatte att bygga upp en så stor arsenal av vapen att det började bli ett stort strategiskt hot för Israel. Och även om det inte vore ett sånt stort hot, rent militärt, så innebär raketer i händerna på terrorister dödade civila. Ska man då för en dödad israel döda en terrorist? Är det proportioneligt? Eller kan någon tala om för mig vad som är.

Det finns ett bra avsnitt av Vita huset, ett av de första, där president Bartlett reagerar på ett nedsjutet amerikanskt civilflygplan med flera döda, genom att vilja slå tillbaka med full kraft mot landet som gjorde det. Men efter hårt motstånd från sina rådgivare ändrade sig han tillslut och slog tillbaka proportionerligt.

Suck

I SVT:s morgonsoffa sitter de på sina höga hästar och viftar med pekfingret och säger att det måste samtalas, men USA hindrar, USA vill inte lösa konflikten. Nötter. Så säger Göran Hägg, på frågan varför USA inte vill:

"Bland annat på grund av Israel-lobbyn."

Ja just det ja, det är judelobbyns fel. Såklart.

2006-07-26

Hotad på anti-Israeldemonstration

Jag och Erik Svansbo gick ikväll förbi en anti-Israeldemonstration. Det slutade med att vi blev hotade. Jag skriver om det i min andra blogg.

Folkpartiets reklamfilm

Himla kul nu när partierna börjar göra reklamfilmer för TV. Folkpartiets är faktiskt ganska kul. Finns här på min andra blogg.

2006-07-22

Överens om allt, utom Irak

Kul intervju med Milton och Rose Friedman i Wall Street Journal. Milton vann Nobelpriset 1976 och är en av 1900-talets mest inflytelserika ekonomer.

Norell med en viktig pusselbit

Magnus Norell förklarar i Ekot en av de viktiga pusselbitarna i att förstå den nuvarande konflikten i Mellanöstern där Israel angriper mål i södra Libanon. När ockupationen upphörde år 2000 gavs ett löfte från europeiska länder att stödja Libanons regering att avväpna Hizbollah, och resultatet av det sveket ser vi idag.

Norell beskriver samtal som fördes år 2000:
Israel frågade vilka garantier det fanns och fick svaret att det finns inga garantier att Hizbollah avväpnas. Då tar vi en chans, svarade Israel och lämnade området.

Anledningen att Israel ockuperade området var just att Hizbollah inte skulle kunna angripa mål inne i Israel, ockupationen skapade en buffertzon. Om EU och andra länder avväpnat Hizbollah då hade vi haft ett helt annat läge idag, men som vanligt gillar vi européer numera mest att ha väldigt många åsikter, men inte göra något i praktiken.

Tolv år med Blair

Råkade se det här hos BBC, idag är det tolv år sedan Tony Blair blev den yngsta partiledaren för Labour sedan andra världskriget. Han lovade att vinna val, och det har han gjort tre gånger sedan dess.

Bill Clinton stödjer Lieberman

Som regelbundna läsare av denna blogg känner till så hänger senatorn från Conneticut, Joe Lieberman, på repen efter en serie vänsterkrokar från utmanaren Ned Lamont och hans påhejare i bloggosfären. Enligt en undersökning så leder nu Lamont över Lieberman, som har haft svårt att få stöd från etablerade demokrater. Hillary Clinton gjorde en undanmanöver, men maken Bill står fortfarande vid Liebermans sida och har planerat att kampanja för honom på måndag.

Lieberman har sagt att om han förlorar primärvalet mot Lamont så tänker han ställa upp som independant i valet. Enligt samma undersökning ovan så har Lieberman en stor chans att vinna som independant. Vore det val idag skulle Lieberman som independant få 51 procent av rösterna, Lamont 27 procent och republikanen Schlesinger endast nio procent.

2006-07-21

Stöd Israel!

Fredrik Federley var först ut med att stödja Israels armé och nu följer folkpartisten Erik Svansbo efter. Han sänker 18 dollar till Libi fund. Siffran 18 symboliserar liv inom judendomen.

Det känns ännu mer angeläget än tidigare att stödja Israel efter mitt besök i Auschwitz. Hizbollah och Hamas vill att det som hände i Auschwitz ska hända igen.

UPPDATERING 16.23:
Bloggen al-hamatzav.org har gjort en bloggutmaning av Eriks dubbelt symboliska donation på 18 dollar.

2006-07-20

Edwards överraskar i ny undersökning

John Edwards var demokraternas kandidat till vice president i valet 2004. Nu toppar han förvånande listan över vilka kandidater demokrater ser som mest acceptabla inför 2008. Det är naturligvis inte samma sak som att de kommer att rösta på honom, där leder fortfarande Hillary Clinton klart, men det visar i alla fall att det finns potential i Edwards kandidatur. Troligen mer än i John Kerrys, han får nämligen inte alls lika mycket stöd, endast 59 procent tycker han är acceptabel som kandidat för demokraterna, mot Edwards 71 procent och Clintons 69 procent.

En annan demokrat med potential är förre vice presidenten och presidentkandidaten 2000, Al Gore. Även han får stöd av 69 procent som ser honom som acceptabel och han har även tagit sig upp till andra plats när demokraterna måste välja en kandidat som de skulle rösta på. Han får 16 procent, vilket kan jämföras med ledaren Clintons 36 procent. Edwards kommer där trea med 12 knappt före Kerry med 11.

Hos republikanerna är det Rudy Giuliani som är mest acceptabel, hela 73 procent, fem procentenheter före tvåan Condi Rice på 68 och John McCain ytterligare en bit bakom på 55 procent. Att McCain också är illa omtyckt i partiet syns på att 41 procent säger att han inte är acceptabel som kandidat, det kan jämföras med Rices 29 procent och Giulinis 25 procent.
Giuliani leder också före McCain när republikanerna bara får välja en kandidat att rösta på 29 procent mot 24.

2006-07-19

Ondskans axelmakter

"the terrorists have showed their hand. And they've showed that their sponsors are in Tehran and in Damascus. Things are clarified right now."

USAs utrikesminister Condi Rice om konflikten i Mellanöstern.

Exakt. Syrien och Iran är terroristernas största sponsor. Stoppa Syrien och Iran så har en stor del av problemet lösts.

The only exit strategy

Charles Krauthammer skriver som vanligt klart och tydligt vad han ser som den enda möjliga exit strategy i konflikten mellan Israel och Hizbollah.

Världen är enade i sitt fördömande av Hizbollah (även om det knappt märkts i svenska medier) dels genom resolution 1559 från 2004 där man kräver att Hizbollah avväpnas och låter Libanons armé återfå kontrollen över södra Libanon. Man har där bildat en stat i stat. Men mer uppseendeväckande är att de 22 arabnationerna enat uttalade sig mot Hizbollah och gav dem skulden för att ha provocerat fram den nuvarande utvecklingen. Som Krauthammer skriver så är det något unikt att andra arabländer kritiserar någon som för tillfället är i konflikt med Israel.
När G8-länderna möttes nyligen så var även Ryssland med på uttalandet där Hizbollah kritiserades eftersom deras ständiga raider över gränsen in i Israel är så tydliga att kritiken inte kan hållas tillbaka.

Det enda möjliga slutet, eller det bästa möjliga slutet, enligt Krauthammer är att Israel avväpnar Hizbollah, kör bort dom från södra Libanon och sedan återlämnar området till Libanon. Han menar också att Israel är de enda som kan göra det, för libaneserna själva är för svaga, européerna invaderar aldrig och USA har för dåliga minnena av deras inblandning där för 20 år sedan. Så alltså är det bara Israel kvar som kan göra något.

Risken är att det blir någon slags vapenvila innan Israel hunnit med att avväpna Hizbollah, och krutdurken blir kvar. Eller helt enkelt att premiärminister Ehud Olmert inte har kraft nog att fortsätta.

Jag tror att Krauthammer har helt rätt. Hizbollah måste avväpnas och förgöras. Finns dom kvar finns problemet kvar. Försvinner dom kan staten Libanon ta viktiga steg mot att bli en demokrati och Syriens och Irans makt i området försvagas. Tänk om någon mer än Israel kunde göra något.

UPPDATERING:
Naturligtvis kunde det vara bra med en FN-styrka på plats i södra Libanon, efter att Hizbollah avväpnats så det inte behöver bli snack om israelisk ockupation bara för att man är kvar och krigar mot Hizbollah.

Landsförrädaren in i vänsterpartiet

Stig Bergling är spionen som sålde ut Sverige till Sovjetunionen. Nu är Sovjetunionen borta och istället får han välja det parti som skulle göra sitt bästa för att återskapa de sovjetiska förhållandena här, om de fick mer makt - vänsterpartiet.

DN: Stig Bergling går med i vänsterpartiet (och välkomnas!)

2006-07-18

Crashing The Gate

Under min semestervecka läste jag igenom boken Crashing The Gate av två amerikanska bloggare, Jerome Armstrong (MyDD.com) och Markos Moulitsas Zuniga (DailyKos.com). Dessa två herrar har blivit symbolen för den så kallade netroots-rörelsen. En rörelse av politiska aktivister som organiserar sig via nätet, de var bland annat med och lyfte Howard Dean från nobody till front runner i demokraternas primärvalsrörelse 2004.

Jag hade inga större förhoppningar på boken med hoppades få en inblick i hur de jobbar med att driva politik via nätet. Anledningen till mina bristande förhoppningar var deras i min syn starka vänsteråsikter och extremt hårdnackade motstånd mot Irakkriget, jag trodde det skulle vara Bush-bashing från sidan ett. Men mina fördomar kom snabbt på skam. Istället för Bush-bashande var det en ganska bra analys och framförallt skoningslös kritik av det demokratiska partiet.

Moulitsas och Armstrong menar att demokraterna har blivit omkörda och överkörda av republikanerna på nästan varje område. En majoritet av USAs befolkning röstar inte bara idag republikanskt, de har också republikanska värderingar. Det är enkelt att rapa upp republianska värderingar (lägre skatt, liten stat, familjevärderingar, starkt försvar) men nästan omöjligt att dra samma ramsa om demokraterna. Istället menar de att starka intressegrupper styr partiet som abortförespråkare och gayaktivister. Republikanerna har också sina intressegrupper, men de styr inte partiet på samma sätt, de förstår att också ibland sätta partiets intressen före sina egna.

Ett exempel på hur republikanerna idémässigt omformat hela USA är denna artikel som disktuerar just nämnda Howard Deans 50-statsstrategi. Dean är numera ordförande för demokraterna i USA och tillsattes bland annat med stort eldunderstöd från netroots-rörelsen. Han driver den linjen, precis som Moulitsas och Armstrong, att demokraterna måste satsa på hela USA, påverka opinionen överallt, inte bara i stater och val där de har störst chans att vinna. Den strategin är många starkt kritiska till, speciellt nu när demokraterna har en så stor chans att ta tillbaka senaten och kongressen.

Om hela netroots-rörelsen är lika genomtänkta som Moulitsas och Armstrong så har republikanerna fått en tuff utmanare. Men först måste man vinna kampen inom det egna partiet.

Högintressant bok, jag ska samla mina tankar och skriva några inlägg under veckan. Det här är intressant dels ur amerikansk vinkel, men det finns också starka kopplingar till det svenska politiska klimatet.

2006-07-15

Mitt i tillväxten

Basen för min semester i Polen ligger i staden Katowice i södra Polen, några mil från Krakow. Katowice besannade varenda fördom jag hade om Polen, det är en skitig industristad, luktar illa, full med gamla skitfula hus. Krakow däremot var ren, snygg och en riktigt vacker stad. Men det som är intressant är att tillväxten, utvecklingen av landet är så tydlig. Vägarbeten är det fullt av, gamla hus ersätts av nya (även i Katowice). Standarden på bilar är till 99 procent precis lika bra som vår eller bättre. Likaså klädesmässigt ser jag ingen skillnad. Dom ser mycket västerländska ut. Framförallt är det husen som är av mycket sämre standard rent generellt.

Både i Katowice, Krakow och andra städer så finns det gått om dessa omtalade otroligt hemska multinationella företagen. Självklart Coca Cola, Pepsi och McDonalds men även H&M, IKEA och många, många andra. Skulle detta alltså vara något dåligt, som vänstern menar. Nej, herregud, tvärtom. Dessa företag är först på banan i alla världens avkrokar, de för med sig investeringar, ger människor jobb direkt i företagen men också indirekt för de som leverarar lokala produkter till dom och till de som bygger deras nya affärer. De säljer också produkter av hög standard vilket också är bra för dom som bor där.
Dessa multinationella företag är en välsignelse för dessa länder som börjar resa sig ur askan.

För första gången så känner jag nästan rent fysiskt kraften i utveckling och tillväxt. Passande läser jag under min resa Johan Norbergs nya bok "När människan skapade världen", som handlar just om denna kraft.

Det finns stora problem i Polen, som en massiv arbetslöshet, men också hopp om framtiden. Det blir bättre och bättre. Om 10-15 år ska jag resa tillbaka (om inte förr) och då kommer det se helt annorlunda ut. De gamla fula husen kommer vara borta och nya stå där istället. Människor kommer vara rikare. Ja, visst är kapitalismen dålig...

2006-07-12

Ofattbart

Idag har jag besökt Auschwitz och Birkenau, de två ihopliggande koncentrationslägren där mellan en och en och halv miljon människor mördades, varav 90 procent judar. Ett enda ord sammanfattar: Ofattbart.

Jag kan inte förstå, jag kan inte ta in vad som hände där. Trots att jag står i en av gaskamrarna där 700 personer trängdes ihop och dog långsamt i 15 minuter. Trots att jag ser hålen där Zyklon-B släpptes in. Trots taggtråden och de hundratals barrackerna. Trots bilderna. Trots tortyrcellerna där luft bara släpptes in genom små hål och de flesta kvävdes långsamt. Trots att jag tar på väggen som tusentals människor sköts mot. Trots allt detta och många ytterligare upplevelser så fattar jag inte. Det går inte att ta in.

När jag går där i en av barackerna skär en munter vissling igenom stämningen och når mig, som en kniv skär den i mig. Jag tittar mig argt omkring och ser en liten grabb som naturligtvis inte fattar bättre. Han fattar inte att alla tusentals skor, glasögon och de flera tusen kilona hår verkligen kommer från människor. Människor som gasades ihjäl och vars tillhörigheter och kroppsdelar togs om hand med tysk effektivitet. Inget skulle förspillas, och snabbt skulle det gå.

Mitt i denna ofattbara grymhet, där mänskligheten visar sin absolut sämsta sida, visas också den bästa. En polsk präst som ger sitt liv för en annan. Mitt bland den absoluta grymheten ger en människa sitt liv för en annan. Mannen som prästen offrade sig för överlevde.

2006-07-10

Semester

Idag åker jag på semester och är åter nästa vecka, tisdag 18 juli.

Ha det bra så länge!

2006-07-08

Kindergarten Cop

Arnold Schwarznegger har gått från att vara Terminator, eller Guvernator, till Kindergarten Cop, från att ha berättat hur dåligt allt är i Kalifornien. Det menar en opinionsundersökare är anledningen till Arnolds kraftiga comeback.

Han vara nere för räkning i november efter att han förlorade samtliga fyra folkomröstningar, men slickade snabbt såren och kom tillbaka med en ny strategi i sitt State of the State-tal i januari. Nu lät han mer som en traditionella politiker som lovade mångmiljardsatsningar istället för reformer, och det har uppenbarligen funkat.

Han leder över utmanaren Phil Angelidis med 44-37, mot 40-37 i mars. I januari var hans approval rating -12, 39 approve 51 disapprove, i mars var läget jämnt 45-45 för att nu ligga på plus +7, 48-41. Väljarna tycker också numera att Kalifornien är på rätt väg, 44 tycker på rätt väg, 43 procent på fel väg, i januari var siffran 35-52, alltså en kraftig majoritet som tyckte det gick åt skogen.

Hotet mot Schwarzenegger är Bush. Den senare är mindre populär i Kalifornien än övriga landet så Arnold bör nog passa sig för att kopplas samman med honom och utmanaren Phil Angelidis bör gör allt för att koppla ihop dom. Men det lär inte räcka, Arnold vinner i november, det har jag sagt länge och är naturligtvis ännu mer övertygad nu.

The Kiss

Joe Liebermans utmanare Ned Lamont och inte minst bloggarna som stödjer honom gör allt de kan för att koppla ihop Lieberman med George W. Bush.

Efter förra årets State of the Union-tal av Bush kom Bush fram till Lieberman, tog tag i hans huvud med båda händerna och antingen sa något i hans öra eller gav honom en kyss på kinden. Möjligen en dödskyss.

Se videon och bedöm själva.

Lieberman clashar med Lamont

Senator Joe Lieberman är under hård press från utmanare Ned Lamont, så hård att han gick med på att debattera med honom häromdagen. Det var en aggresiv Lieberman som försvarade sin position där han stödjer Irakkriget och motsätter sig att sätta ett datum när trupperna ska dras tillbaka. Utmanaren Ned Lamont vill sätta ett sånt datum, som stöds av John Kerry, men ytterst få andra demokrater.

Lieberman försökte naturligtvis styra debatten till alla andra frågor förutom Irak och han menade att Lamont bara drev kampanj på en sak, vilket är helt rikigt och otroligt dumt om han skulle göra något annat. Inom andra frågor har Lieberman en mycket större trovärdighet efter 40 år i politiken.

Att Lieberman var så arg i debatten verkar vara det media framförallt rapporterar, och det skickar ingen bra signal till väljarna. Ett skadat, blödande djur kan ofta vara aggresivt, så framstår nu också Lieberman.

Känslan är nu efter debatten att Lamont kommer vinna demokraternas primärval och bli deras kandidat. Vi får se vad opinionsundersökningarna säger.

2006-07-05

Lieberman kör som independant

Joe Lieberman som jag skrivit om tidigare (här och här) har klara problem att bli demokraternas kandidat i Conneticut där han nu sitter som senator. Anledningen är hans fortsatta stöd för Irakkriget och vänstern driver en mycket hård kampanj mot honom, framförallt via ett nätverk av bloggar med DailyKos i spetsen.

Många tror dock att Lieberman vinner själva senatsvalet, men blir han inte demokraternas kandidat kan han inte ställa upp, om inte han gör som han gör nu. Ser till att få tillräckligt många namnunderskrifter för att också kunna anmäla sig som independant i valet. Då spelar det ingen roll om han förlorar primärvalet.

Den politiska strategen Dick Morris menar dock att han istället borde dra sig ur primärvalet och inte låta utmanaren Neil Lamont få så mycket uppmärksamhet och momentum som han kan få av en primärvalskampanj och vinst. Att välja båda vägarna som Lieberman gör nu är riskabelt. Jag hoppas verkligen han lyckas.

Via just DailyKos ser jag att Hillary Clinton inte kommer att backa upp Lieberman om han förlorar primärvalet. Ett smart sätt att ta sig ur en besvärlig situation. Genom att stödja Lieberman (som hon hittills har gjort) så stöter hon bort den hårdföra vänstern som utövar större och större inflytande hos demokraterna. Nu kan hon släppa stödet till Lieberman utan att för den delen framstå som en svikare och kappvändare, att stödja den kandidat som vinner är egentligen inget märkligt. Men skulle hon vara riktigt rakryggad skulle hon såklart stödja den kandidat hon tycker är bäst, och det tror jag är Lieberman.

2006-07-04

Brum brum

Så låter Alliansens ångvält som idag rullade över miljöpartiet. Jag undrar hur många väljare som på rak arm kan tala om vad miljöpartiet kom med för utspel idag.

Tyngden hos Alliansen är stor.

Fastighetsskattens avskaffande

Från PJ Just nu:

"'Panik', säger Pär Nuder. Kanske det. Men gissa hos vem."

Gaza är fritt, ändå krigar Gaza

Charles Krauthammer skriver klockrent om den nuvarande situationen i Israel-Palestina-konflikten.

Persson om ministrarna

"Och så håller de här unga människorna på att sakta men säkert bli stadgade. Messing, Nuder, Östros och allt vad de heter..."

Från Expressen.

2006-07-03

Så sant som det är sagt

Vilken härlig hemkomst det var idag när både Neo och The Economist låg på dörrmatten. I Neo finns förutom en bra intervju med Mario Vargas Llosa också en intervju med den inflytelserika journalisten Thomas Friedman. Han ger bland annat en annan vinkling på varför vi borde göra oss av med oljeberoendet än det vanliga miljöargumentet. En annan energipolitik kan bryta "petrostaternas" starka ställning i världen:

"När oljeprister ligger på 60 dollar per fat kan Venezuelas president Hugo Chaves be Tony Blair dra åt helvete, kan Irans Mahmoud Ahmadinejad hota och håna USA och Israel, kan Nigerias president Olusegen Obasanjo ogenererat muta oppositionen och kväsa kritiker och då kan Vladimir Putin gradvis införa sovjetstatens repressiva tvångsmedel mot oliktänkande."

Nej, nu ska jag dra mig tillbaka för dagen med Thomas Friedmans senaste bok "The World is Flat".

2006-07-01

Det vänder för Bush?

President Bush har haft det tufft ganska länge nu. Han vann valet men stärkt stöd 2004 och hade några bra månader, sen körde han fast i en reformering av pensionssystemet och därefter har det varit trögt. Hans job approval rating har sjunkit till stundtals rekordlåga nivåer, men kanske ser vi en vändning nu? De senaste undersökningarna pekar samtliga på ett något förbättrat stöd hos väljarkåren.

Han ligger fortfarande på minus i samtliga mätningar, alltså att fler är missnöjda än nöjda, men det brukar vara rätt svårt för en president att ligga på plus. Skillnaden minskar dock nu under juni.

Det man brukar titta på mest är hur många som är positiva, hur många som "approve". Siffrorna nedan är jämföresle med maj:

Fox News 41% approve (+6 sedan maj)
Rasmussen 43% (+2)
USA Today/Gallup 37% (+6)
Hotline/FD 41% (+4)
CNN 37% (+3)

Jag tror förklaringen ligger i huvudsakligen tre saker; Al Zarqawis död, omröstningar om att förbjuda gay-giftermål och förbjuda flaggbränning. En färsk undersökning från LA Times (kräver inloggning) visar också att Bushs approval rating stiger och att stödet för hanteringen av Irakkriget (+3) också stiger en aning och stödet för hanteringen av kriget mot terrorismen ökar klart (+8).
De andra två frågorna, gay-giftermål och flaggbränning, är inget som syns i denna undersökning men är frågor som går hem hos breda lager republikanska väljare, och som jag sagt många gånger förut så har majoriteten av det amerikanska folket republikanska grundvärderingar. Så när dessa frågor lyfts upp, blir de mer positiva, när de annars kanske har dragits med i kritiken mot Irakkriget osv.

Morris: Lieberman förlorar

Som jag skrivit tidigare så finns det risk att senator Joe Lieberman (D) förlorar primärvalet där demokraterna i Conneticut utser deras kandidat till senatsvalet i november. Lieberman fortsätter försvara Irakkriget när många andra demokrater har svängt och det står honom dyrt nu när han utmanas av miljonären Ned Lamont, som driver en fråga: Nej till Irakkriget.

Bill Clintons fd rådgivare Dick Morris tror att Lieberman kommer torska primärvalet och därmed också sin senatsplats. Lösningen är att Lieberman kan ställa upp som independent i valet eftersom Morris menar att han då skulle vinna enkelt i ett race mellan tre kandidater. Precis som i partierna i stort så är det de mest till höger respektive mest till vänster som är de som avgör primärvalen inom republikanerna och demokraterna. Därför blir det svårt för Lieberman att primärvalet, men lättare att vinna hela valet.

Problemet är att Lieberman måste anmäla sig som independent innan primärvalet är avgjort, så Morris råd är att han ska dra sig ur primärvalet nu och köra direkt som independent.

Jag undrar om inte Morris har en poäng. Det skulle svida om Lieberman förlorade, han är en demokrat att se upp till och jag tror han får tufft mot den hetsiga vänsteryttern i partiet. Den enorma bloggen DailyKos.com hetsar dagligen mot Lieberman och stödjer helhjärtat utmanaren Lamont. Lamont har börjat få upp farten, börjar bli känd, drar in mer pengar och får snurr på sin kampanj. Lieberman får svårt att klara det.