2015-10-29

Vinnare och förlorare i tredje debatten

Inför den tredje republikanska debatten var jag mest intresserad av att se Ben Carson vs Donald Trump, där den senare varit på offensiven sedan Carson gått om honom i några mätningar. 

Jag var också intresserad av Mästaren mot Lärlingen (eller Batman mot Robin, som Johan Ingerö uttryckte det), Jeb Bush vs Marco Rubio. Lärlingen har gått om mästaren i opinionen. Skulle Bush kunna vända på det och överhuvudtaget andas liv i kampanjen? 

Av den ena fighten bidde det intet, i den andra utdelades ett kanske dödande slag.


VINNARE

Marco Rubio var kvällens stjärna. Han lyckas vända de flesta frågor till att prata om hans fattiga bakgrund med pappa som bartender och mamma som hushållerska. Detta tar han som avstamp för hur han tror att USA:s bästa dagar finns framför dem (om bara han väljs till president, förstås). Detta blev tydligt första gången han pratade i debatten. Innan honom hade Bush sagt ungefär samma sak, att han trodde på USA och inte kunde vara så negativ som många andra kandidater. Bush sa det på ett gnälligt sätt som inspirerade få. När Rubio sa ungefär samma sak kände man hopp för framtiden. Rubio är denna omgångs Obama (även om det återstår att se om han kan nå samma höjder.)

Nu när Bush falnar (mer om honom längre ner) och ingen annan etablissemangskandidat lyckas kliva fram så torde Marco Rubio börja bli förstahandsvalet för de som inte vill se Trump/Carson/Cruz som vinnare.

Ben Carson var lågmäld, artig och tämligen intetsägande. Verkar det då märkligt att placera honom i vinnarkategorin? Nej, för han varit precis likadan i de två tidigare debatterna, och bara ökar och ökar i opinionen. Någon fight med Trump blev det inte alls.

Carly Fiorina var förra debattens stjärna. Efter en uppgång direkt efteråt har hon tappat lite i stöd och behövde en bra insats för att inte glida ner till asterisknivå. Hon var långt ifrån lika bra som förra gången, och fick inte heller chansen att ta poäng i någon slagväxling med Trump, men hon var tillräckligt bra för att kunna fortsätta bedriva en seriös kampanj.

Ted Cruz bedriver en mycket disciplinerad kampanj och har smugit sig upp till en delad tredjeplats. Hans tidigare debattinsatser har varit rätt intetsägande, men denna gång fick han till det. CNBC var värd för debatten och ställde visserligen rimliga frågor, men formulerade på ett rätt nedvärderande sätt. Cruz tog chansen och gav dem en rejäl omgång vilket fick publiken att gå bananas och rekordnivåer hos fokusgrupper på nätet. Det är ju en favorit hos republikaner att klaga på vänsterlutning i media.

Förutom det höll Cruz bra nivå resten av kvällen och en redan stark kampanj blev starkare.

Chris Christie får inte något riktigt drag under galoscherna, men gjorde det mesta av den begränsade debattiden. På en fråga om Fantasy Football borde anses som gambling smackade han in en homerun där han fullständigt dissade frågan på typiskt Christiemaner. Ja, se själva.


FÖRLORARE

Jeb Bush var den kandidat av många i utsatt läge som allra mest behövde göra en riktigt bra insats. Istället blev det tvärtom, en katastrof. Han hoppade tidigt på Rubio för att han missar många voteringar i senaten. Lärlingen var förberedd och gav mästaren en omgång. Därefter var Bush osynlig, med minst talartid av alla i debatten.

Hans kampanj kan säkert överleva och vi ska komma ihåg att det är tre månader till första röstningen i Iowa, men Bush är i ett mycket svårt läge. Hans strategi har påmint om brorsans, W, 1999-2000. Samla på sig etablissemangsstöd och stora ekonomiska resurser, där många ger honom sitt stöd helt enkelt för att han är en kandidat med stor chans att vinna. När den faktorn försvinner kommer stödet flytta till andra kandidater, som Rubio. Det har redan börjat, men lär accelerera.



Mike Huckabee ska egentligen inte placeras här, för jag tror inte han bedriver en helt seriös kampanj där målet verkligen är att vinna. Kampanjen är till för att stärka varumärket, sälja böcker och boka fler betalda anföranden efter att den är slut och då är varje minut på scen en vinst. Men om vi ändå ska värdera honom utifrån en verklig kampanj så gjorde han även i denna debatt en blek figur. Han är lite underfundig och trevlig, men kan så mycket mer.

John Kasich hade laddat upp inför debatten genom ett frontalangrepp på hur oseriösa många av de andra kandidaterna är (och hur seriös han själv är). Han körde samma sak i debatten. Inget fel i sig, men leveransen var dålig och han framstod bara som en arg gubbe.


Rand Paul verkar totalt oengagerad i kampanjen och det märks hela tiden. Lägg ner och fokusera på senatskampanjen istället. Imorgon ska han tydligen filibustra i senaten i alla fall.

Donald Trump var märkligt nog rätt intetsägande han också, i alla fall mätt i Trumpstandard. Om han ska hamna under vinnare eller förlorare är svårt att avgöra. Rätt hög disciplin i budskapet, men är det bra? Budskapet i sig funkar, men ju mer disciplinerad han blir desto mer låter han som de andra - politikerna. Som sagt, svårt att bedöma, men jag placerar honom bland förlorarna eftersom han frångår det tidigare vinnande konceptet något och det borde kunna vara negativt.

2015-10-14

Vinnare och förlorare i demokraternas första debatt

Vid den här tidpunkten i primärvalet 2007-08 hade demokraterna drabbat samman i debatt tretton gånger. I natt var det dags för första debatten denna omgång. Till skillnad från republikanerna har demokraterna inte särskilt många kandidater och tre av fem på scenen hade inte tagit sig in i republikanernas huvuddebatt. Detta bidrog till att vi fick en bra debatt, även om ämnena avverkades snabbt. 

Så, vilka vann och förlorade?

VINNARE

Hillary Clinton var överlägsen. Ingen kom i närheten. Hon var offensiv, avslappnad, hade full koll och gjort bara något enstaka misstag (när hon pratade om hur hon bytt åsikter, som kommer vevas i tv-reklam mot henne). Hon fick också en stor hjälpande hand av värsta konkurrenten, Bernie Sanders, som med passion dödade ämnet om hennes emailserver:

Americans "are sick and tired of hearing about your damn emails!"

Clinton skrattade högt och tog honom i hand.

Att Clinton gjorde bra ifrån sig är inget oväntat. Hon vann de flesta debatterna 2008 (som ju då var brutalt många fler). Att hon gjorde det nu också var en viktig boost för hennes kampanj, som hackat avsevärt i flera månader nu.

Bernie Sanders framträdande var ingen homerun, men hans passion när han pratar om inkomstskillnader och ojämlikhet är smittande och det hela hans framgångar i opinionen bygger på. Detta visade han verkligen i debatten, därför är han en vinnare. (Hans kampanj fick in över en miljon dollar i donationer efter debatten).

Framträdandet var dock inte utan problem. Clinton gav honom rejält på moppo när det kommer till vapenlagar. Det är nog enda frågan hon kan ställa sig till vänster om honom och det gjorde hon snyggt. Sanders är också tämligen lost när det kommer till utrikespolitik, vilket märktes igår.


FÖRLORARE

Martin O'Malley borde kunna prestera bra. Borgmästare i Baltimore, guvernör i Maryland, har inte tjänstgjort en enda dag i Washington D.C. och åstadkommit en del liberala framgångar på hemmaplan. Han känns tyvärr bara så fake. Allt känns inövat och totalt oäkta. Så är det säkert inte, men känslan går inte att skaka av sig. 

Han hade verkligen behövt visa upp sina allra, allra bästa sida för att ta sig in i matchen. Nu kommer han fortsätta harva runt 1 procent.

Jim Webb hade ingen katastrofal debatt, utan var stundtals rätt bra, men ägnade en hel del tid åt att gnälla att han inte fick så mycket tid att prata. Det blir lite befängt med tanke på att han inte bedriver en seriös kampanj. Få kampanjevent och ingen kampanjorganisation.

Han ligger i flera frågor väldigt långt ifrån demokratiska primärvalsväljare, vilket gör honom till en frisk fläkt, men samtidigt ovalbar. En riktigt bra kampanj skulle kunna göra honom till en attraktiv vicepresidentkandidat, men det är han mycket långt ifrån nu.

Lincoln Chafee verkar så himla hygglig och trevlig och dessutom med bra koll på sakfrågorna. Men jag satt och tyckte genuint synd om honom när han stapplade fram i debatten. Det är ingen bra känsla när man ska välja en Commander in Chief. 

Dessutom gjorde han en av debatthistoriens större blunders när han sa att han röstade för en lagstiftning eftersom han var helt ny i senaten. Illa att det är så, och att han dessutom säger det är ju visserligen ärligt, men herregud, tänk lite.