Ditt och datt

I morgon natt är det dags för debatt igen, i Florida - igen. Denna gång är det Fox News som anordnar tillsammans med Google. Tidigare New Mexico-guvernören, Gary Johnson, får vara med, för bara andra gången.

Mitt Romney fortsätter att hamra Rick Perry med pensionsfrågan och hoppas att den återigen ska spela en central roll i debatten.

Kritiken mot Perry kan ha haft effekt. Hans uppgång i opinionen är bruten och i de senaste mätningarna har Romney minskat avståndet. Det är för tidigt att säga att Romney nu ligger nära Perry igen, men det lutar åt det hållet. I dagens Rasmussen leder Perry med 28%-24%. I förra Rasmussen, för en månad sedan, ledde Perry med 29%-18%.

Perry-kampanjen har lanserat en bombastisk reklamfilm, som ställer upp en minst sagt tydlig kontrast med Obamas Amerika.

En PAC, som stödjer Michele Bachmann, släpper en film som går till angrepp mot Perry över hans beslut att vaccinera småflickor mot en sjukdom, något som avhandlades i förra debatten.

Det republikanska ledarskapet i senaten står inför förändringar. Lamar Alexander slutar som ordförande för den republikanska konferensen, nummer tre i betydelse. John Thune från South Dakota har meddelat att han kandiderar till posten. Thune kommer senare också kandidera till att bli "whip", efter Jon Kyl som slutar i senaten nästa år. Till den posten kandiderar även John Cornyn från Texas.

Newt Gingrich som ägnat mycket tid i debatterna att prata om vad han gjorde i representanthuset på 80- och 90-talet lanserar *trumvirvel* - Contract With America. Ett förslag som alltså har samma namn som den framgångsrika lista vallöften han lanserade 1994 då republikanerna övertog majoriteten i representanthuset och Gingrich blev talman.

Rahm Emanuel, Obamas gamla stabschef och numera Chicagos borgmästare, är huvudtalare på demokraternas Jefferson-Jackson-middag i Iowa i november. Det brukar ju sägas att ingen politiker åker till Iowa utan syfte. Emanuel har tidigare inte uteslutit att ställa upp i ett framtida presidentval.

Journalisten Ron Suskind har skrivit en bok om Obama-administrationen, efter att ha genomfört ett stort antal intervjuer i och omkring den. Men boken är full av felaktigheter hävdar Vita huset som jobbar hårt på att misskreditera den. Och mycket möjligt kan det ligga något i det. Vita huset får nämligen uppbackning av ingen mindre än Karl Rove, som hävdar att han blivit allvarligt felciterad av Suskind i tidigare böcker om Bush-administrationen.

Republikan efter Weiner

Kongressledamoten Anthony Weiner avgick tidigare i år efter en skandal om bilder på hans - varning, dåligt skämt! - weiner på Twitter. I går gick väljarna till val i New Yorks nionde distrikt för att utse hans efterträdare.

Republikanska affärsmannen Bob Turner ställdes mot demokraten David Weprin, ledamot i New Yorks representanthus. Nionde distriktet har varit i demokratiska händer sedan 20-talet och president Obama vann med 11 procentenheter 2008, men distriktet har på senare år trendat åt republikanskt håll.

Turner vann klart med 54-46.

Samtidigt vann också republikanerna ett val i Nevadas andra distrikt, när Dean Heller (som numera är senator) skulle ersättas. Men Nevadas andra är ett tydligt republikanskt distrikt så vinsten där var inte förvånande. Segern var hur som helst stor, 58-36 för Mark Amodei.

Republikanerna försöker naturligtvis hävda att vinsterna ska ses som väljarnas ogillande av president Obamas jobbpolitik. Något kan det naturligtvis ligga i det. Obama har dåliga förtroendesiffror i båda distrikten. Men några stora växlar ska oftast inte dras av omval i kongressdistrikt. Förra mandatperioden vann demokraterna flera omval, för att sedan få storstryk i november 2010.

New Yorks nionde kan kanske mer förklaras med väljarnas syn på president Obamas Israelpolitik. I distrikt bort 40 procent judar, varav många är ortodoxa. De lägger större fokus just på Israelpolitiken. Republikanen Bob Turner blev dessutom endorsad av New Yorks tidigare borgmästare Ed Koch, en demokrat, just på grund av Obamas Israels tal där han förespråkade 1967 års gränser som utgångspunkt för förhandlingar.

Sprickor i Perrys rustning

"I feel like the pinata at the party", sa Rick Perry under förra debatten. Undrar vad han säger i dag? Samtliga andra kandidater gav sig på honom och deras attacker avslöjade svagheter hos front runnern.

Första frågan i debatten berörde som väntat pensionssystemet, Social Security. Rick Perry stod för vad han hade sagt, men slog ändå till någon sorts taktisk reträtt. Han kallade det exempelvis inte ponzi scheme igen.

Senare i debatten fick ett par andra frågor stor uppmärksamhet. De kom upp i förra debatten, men nu valde framförallt Michele Bachmann att attackera hårt. Dels var det hans beslut, via executive order, att vaccinera flickor i skolan, som Bachmann kallade "government injections". Dels beslutet att i Texas ge barn till illegala invandrare tillgång till utbildning.

Detta var en Tea Party-debatt så publiken bestod av Tea Party-folk, vilket gav en bra möjlighet att höra vad som gick hem och inte hem i den gruppen. Entusiasmen var stor för Perry i början, men avtog mot slutet. Flera buade honom när han pratade om ovanstående ämnen.

Ron Paul nämnde också en annan av Perrys svagheter, som garanterat kommer hamna i fokus längre fram - att han har höjt skatter. Jag har fått högre skatter, berättade Paul. Vilket stämmer, enligt PolitiFact.

Social Security-frågan skrämmer etablissemangs-republikaner. De ser det som en svaghet som demokraterna kommer utnyttja. Men de andra frågorna kanske är ännu allvarligare för Perry. Om han inte är den perfekte konservative som många föreställt sig, varför ska de då stödja honom?

Mina omdömen om debattörerna:

Rick Perry
Han försvarar sig hyfsat väl, men framstår i en del svar som lite osäker. Orden flyter inte på helt naturligt och han har en tendens att säga lite klumpiga saker. "Att jag skulle kunna bli mutad av 5 000 dolllar... det förolämpar mig", sa han efter en attack från Bachmann. Jag såg på Twitter att jag inte var ensam i att tänka: "Nehe, hur mycket krävs det då?".
Just det spelar ingen stor roll, folk förstår att han inte menade så, men sammantaget blir det lite taffligt.
Samtidigt ska vi komma ihåg att han hade en mycket svår uppgift och klarade den stående.

Mitt Romney
Återigen ett mycket stabilt framträdande. Karln har en hög lägstanivå. Inte lika fokuserad på president Obama denna gång och därmed inte lika presidentlik själv. Ordväxlingarna med Perry går han vinnande ur, eller får oavgjort. Desarmerade snabbt frågan om hans egen sjukförsäkringsreform i Massachusetts.

Michele Bachmann
Inledningsvis var det samma visa som i förra debatten, hon var osynlig. Sedan, vid attackerna på Perry, kom hon igång rejält. Kraftfull och lagom aggressiv. Jag tror att många Tea Party-anhängare påminde sig själva om att inte glömma bort henne.

Ron Paul
Ett av hans sämre framträdanden. Han fick pisk av Rick Santorum när det kom till 11 september och framstod över hela debatten som märklig. Utan tvekan går en del av det han säger hem hos Tea Party-rörelsen, men även de förstår att han inte skulle ha en suck mot Obama.

Rick Santorum
Hans bästa debatt hittills. Pucklade på Perry och Paul på ett snyggt sätt. Men trots det tror jag att få personer kan se någon anledning till att rösta på honom. Ett steg i rätt riktning i alla fall.

Newt Gingrich 
Utan tvekan hans bästa framträdande hittills. Han lät bli att klaga på frågor (de ställdes av Tea Party-folket) och han lät också bli att hela tiden tala om vad han gjorde på 1980-talet. Istället svarade han roligt och träffsäkert på frågorna. Framstod som kunnig utan att vara träig.

Herman Cain
Herman Cain var Herman Cain. Pratade om sin 9/9/9-plan (naaajn-naaajn-naaajn). Rolig och slagfärdig. Ett kul inslag.

Jon Huntsman
Ett riktigt bottennapp. Försökte flera gånger skämta, men det föll platt till marken. Pinsamt. Det här var inte hans publik, men det gav samtidigt honom chansen. Han kunde ha utmanat, visat att han vågar stå upp. Istället blev det bara ingenting.

Överlag hade alla - utom Huntsman - en bra kväll. Kul debatt och trots att den pågick i två timmar kändes den inte långsam och tråkig.

The Fix rankar vinnare och förlorare.

T-Paw för Romney, Jindal för Perry

I kväll är det alltså debatt igen, nu i Florida (där även nästa debatt är 22 september). 

Dagen började med att Tim Pawlenty, som hoppade av efter straw pollen i Ames, gav sitt stöd till Mitt Romney:

"Mitt Romney has the most knowledge, the most capability, the most electability of any candidate in this race."

Rick Perry var inte sen att svara. Louisianas guvernör och republikanska framtidslöftet Bobby Jindal meddelade att han stödjer grannen Perry.

Dagen har bestått av ännu ett endorsement. Mitt Romney har endorsat Orrin Hatch i senatsracet i Utah. Det är intressant eftersom Hagel har ett problematiskt förhållande till Tea Party-rörelsen - och kvällens debatt är just en Tea Party-debatt.

Inför debatten ikväll har CNN presenterat en ny opinionsmätning genomförd från fredag till söndag. Rick Perry leder på 30%, följd av Mitt Romney 18%, Sarah Palin 15%, Ron Paul 13%, Newt Gingrich 5%, Herman Cain 5%, Michele Bachmann 4%, Rick Santorum 2%, Jon Huntsman 2%.

Notera alltså att Bachmann bara får 4%! I förra låg hon på 9%, i mitten av juli på 12%.

CNN-undersökningen frågar också hur väljarna ser på kandidaternas chans att slå Obama. Det argument som Romney vill använda mot Perry alltså. Tyvärr för Romney så tror folk, 42%, i den här undersökningen att Perry har störst chans. 26% tror det är Romney.

Otippat debattämne

Det något otippade debattämnet i republikanernas debatt i morgon i Florida kommer bli pensioner. 

Otippat med tanke på att president Obama i torsdags lanserade sitt jobbpaket och att nationen i dag uppmärksammar 9/11.

Naturligtvis kommer även jobb och 9/11 beröras men sannolikt kommer mest uppmärksamhet riktas mot pensionssystemet. Anledningen är förra veckans debatt, och framförallt efterspelet till den.

Rick Perry kallade pensionssystemet för ett ponzibedrägeri och en monstruös lögn. Mitt Romney attackerade honom för det, och har fortsatt även efter debatten. De andra kandidaterna vädrar också blod och nu planerar Michele Bachmann, enligt källor, en attack mot Perry.

"Bernie Madoff deals with Ponzi schemes, not the grandparents of America", säger en av hennes rådgivare.

Romney kommer garanterat fortsätta sin attack även i debatten. Hans kampanj delar nu ut fliers i Florida med budskapet om Perry: "How can we trust anyone who wants to kill Social Security?"

Klicka för större bild.

Själva platsen för debatten - Florida - gör naturligtvis debattämnet extra lämpligt (eller kanske olämpligt om man heter Rick Perry). Florida är vad Jerry Seinfeld brukar kalla Guds vänterum och har högst andel pensionärer i landet, 17 procent.

Jag finner debatten om pensionssystemet oerhört intressant eftersom det säger mycket om stämningen hos republikanska väljare. Köper de Perrys eldfängda retorik eller ansluter de sig till Romneys mer moderata inställning, nu när en konkret sakfråga avhandlas. Att köpa eldfängd retorik kan vara lätt när man pratar övergripade, men svårare att acceptera när något populärt, som pensionssystemet, hamnar i fokus.

Den säger också hur stor vikt de kommer lägga vid att kandidaten är valbar. Även hängivna Tea Party-människor förstår att en attack på pensionssystemet inte är någon valvinnande fråga mot president Obama. Då måste oberoende mittenväljare och några demokrater övertygas och sådana attacker skrämmer bort dem. Det har också varit en av Romneys attackpunkter. Men hur mycket kommer republikanska väljare bry sig om det nu?

Debatten, Tea Party Republican Debate, anordnas av CNN - så den går förmodligen att se på många svenska teve-apparater. Platsen är Tampa, Florida och tiden klockan två på natten svensk tid, i morgon måndag.

11 september

Likt de flesta andra som var tillräckligt gamla minns jag exakt 11 september, 2001. I efterhand tror jag att det var där och då som mitt intresse för amerikansk politik på verkligt började gro.

När jag satt där, i en lägenhet på Södermalm, och insåg USA:s enorma betydelse i världen - och hur lite jag kunde göra. Det var nog där jag vaknade.

I dag kan jag rekommendera Peggy Noonas fina ord i Wall Street Journal:

"The notes neighbors left under each other's doors. "Are you OK? Haven't seen you and just thought I'd make sure all is all right." The flags in every bodega, on every storefront, in the windows of apartments, up and down the proud facades of Park Avenue. My beautiful cynical town covered in flags, swept by love and protectiveness toward our country."

Obama slår näven i talarstolen

President Barack Obama har bestämt sig för att ta tillbaka initiativet. Det gjorde han genom ett tal till en samlad kongress i går kväll. Flera gånger sa han "you should pass this bill...right away". Han bad dem inte göra det, han sa åt dem att göra det.

Den "bill" han pratade om var hans förslag - American Jobs Act - på stimulanser i ekonomin på 447 miljarder dollar, varav 253 miljarder rör skatter och 194 miljarder ökade utgifter och investeringar. Bland annat vill han behålla den tillfälligt sänkta arbetsgivaravgiften, och även sänka den ytterligare och helt ta bort den för vissa nyanställningar.

Paketet ska betalas genom att den super-kommitté - som kom till i samband med höjningen av skuldtaket -  som ska hitta besparingar på 1500 miljarder dollar, nu får ökat beting med 450 miljarder.

President Obama och Vita huset försöker med talet och förslaget uppnå tre saker: visa väljarna att han har en trovärdig jobbpolitik, få republikanerna på defensiven och injicera energi i de egna leden.

Det sistnämnda tror jag han har lyckats med. Obama visade att han beredd att slåss för det han tror på och för sitt eget politiska liv. Många i de egna leden tycker att han gång på gång fått ge sig för republikanerna och vill se att han slår tillbaka.

Republikanerna hamnar naturligtvis också på defensiven. De valde en mild ton både före och efter talet och pratade om att klubba igenom i alla fall delar av presidentens förslag.

Hur väljarna reagerar har jag svårt att bedöma. Återigen nya satsningar för lånade pengar. Paketet är på många sätt likt det stimulanspaket som Obama drev igenom i 2009, som flertalet väljare anser misslyckades. Samtidigt vill de ha en ledare som kämpar och försöker göra något.

Alla det ovanstående kan naturligtvis ändras de kommande dagarna och veckorna. Om demokraterna ser att Obama inte vågar fortsätta slåss kommer energin försvinna. Republikanerna kan snabbt ta tillbaka offensiven genom egna förslag. Vad de inte kan göra är ingenting.

Senaste veckorna har det pratats en del om presidentvalet 1948 och uttrycket Harry Truman myntade: "do nothing congress". Republikanerna hade antagit flera förslag på sitt konvent som republikanerna i kongressen inte gillade. Truman kallade in kongressen och uppmanade dem att klubba igenom sina egna förslag. Det gjorde de inte och Truman attackerade dem hårt. Och lyckades mycket överraskande vinna valet 1948.

Om republikanerna nu gör inget, eller för lite, kan president Obama försöka pressa över ansvaret på den dåliga ekonomin på dom.

Här är hela talet:

Positionerna börjar utmejslas

Kampen mellan Rick Perry och Mitt Romney började ta form i nattens debatt. Perry håller på att bli den som säger det som tilltalar kärnväljare till höger, Romney den som är mest valbar i november nästa år.

De gick loss mot varandra direkt i början om jobbskapande i Texas och Massachusetts  under tiden som guvernörer. Men det var senare, om pensionssystemet Social Security, som skillnaderna i position framträdde. Perry fick frågan om han fortfarande kallade pensionssystemet en "ponzi scheme" och andra hårda uttryck. Det gjorde han, minst sagt. Romney höll med om att pensionssystemet behövde reformeras, men han ville "save Social Security", inte lägga ner det och gick hårt åt Perry. Som återigen inte backade en millimeter. Ni kan se ordväxlingen i det här YouTube-klippet.

Frågan är naturligtvis vilken av dessa positioner som kommer fungera bäst för att vinna den republikanska nomineringen. Svaret, tror jag, är Mitt Romneys. Men det innebär i så fall att republikanska primärvalsväljare i stor utsträckning måste ha uppfattningen att Perry inte är valbar. Så är inte fallet idag. Det krävs alltså att Romney lyckas baxa Perry till den positionen.

Här är mina omdömen om samtliga debattörer:

Jon Huntsman

Han lyckades ta positionen som utmanaren till firma Perry-Romney. Ganska tidigt i debatten mellan de två om vem som skapat flest jobb i sin delstat kunde han säga att han hade faktiskt slog dem båda två. Utah var etta i jobbskapade när han var guvernör. Senare fick han upprepa sina ståndpunkter där han kritiserar de andra kandidaterna för att inte tro på vetenskap eller för att de påstår sig kunna sänka bensinpriset.
Det blev tydligt att han är den mest mitteninriktade kandidaten i racet, vilket nödvändigtvis inte kommer hjälpa honom nämnvärt.
Framträdandet var inte något genombrott, men det var ett steg i rätt riktning.

Michele Bachmann

Jag fascineras över att se hur snabbt kandidaterna kan bryta igenom och sedan försvinna. Bachmanns genombrott kom i debatten i New Hampshire. Även i förra debatten, i Iowa, var hon huvudperson då hon sparrade med Tim Pawlenty. Nu, i den tredje debatten, var hon fullständigt bortglömd. Vid ett tillfälle gick det tjugo minuter utan att hon sa ett ord. Hon hade inget sätt att komma in i debatten mellan Perry och Romney.
Det hon sa var det inget fel på. Men det skapade inga vågor på vattnet. Ingen brydde sig. Hennes kampanj har sedan Ames varit på väg utför. Den här debatten förstärkte det.

Newt Gingrich

Attackerade återigen programledarna (även de i förra debatten!) och media. Det ger fina applåder från publiken, men gör inte att man vill rösta på karln. Han var ändå bättre än i de tidigare debatterna. Mer på hugget med vad han vill göra, även om han samtidigt har en tendens att berätta hur han röstade på 80-talet om olika lagförslag. Jaja, du är tusen år gammal och har röstat för vartenda lagförslag sedan USA bildades, tänkte jag vid ett tillfälle.

Herman Cain

Som tidigare rätt bra. Han upprepade sin 9/9/9-plan för skatter. Ett någorlunda underhållande inslag, men fick inte till några riktiga fullträffar.

Rick Santorum

Kändes något mer avslappnad, men hade liksom inget budskap. Varför ska man välja honom framför de andra?

Ron Paul

I debatten kunde man se Pauls nya strategi (jämfört med tidigare presidentkampanjer) och hur den krockar skoningslöst med hans gamla. Paul har blivit sugen på att vinna. Han har klämt sig förbi Bachmann och ligger nu trea i opinionsmätningarna. Hans kampanj har attackerat Perry flera gånger senaste dagarna, och det gjorde Paul upprepade gånger även i debatten.
Samtidigt säger att han vi ska passa oss för att bygga ett staket mot Mexico för att hålla illegala invandrare ute, "det kan också hålla oss inne". Om det var ett skämt var det inget som fattade det. Han föreslog också att man skulle stänga av air condition för trupperna i Irak och Afghanistan som kostade USA 20 miljarder dollar per år.
Den typen av uttalanden gör att han inte tas på allvar.
Själva framträdandet var inte dåligt i övrigt, men inte någon av hans bättre debatter.

Mitt Romney

Stabil insats över hela debatten. Han tar inga onödiga strider med motståndarna utan fokuserar på Obama, men visade samtidigt att han stod upp efter sparringen med Perry. Framstod inte alls som nervös eller desperat nu när Perry har bränt förbi honom i opinionsmätningarna. Den typen av saker kanske inte spelar så stor roll för ett enskilt debattframträdande, men kan skapa en trygg bild hos väljarna över en längre tid. Som Obamas sätt att hålla sig lugn stod i kontrast mot McCains skjutande från höften under finanskrisen 2008.

Rick Perry

Stark inledning om jobben och stark avslutning om dödsstraffet (även om jag personligen hade väldigt svårt för en del av det han sa). Ett tag mitt i debatten hade han svårt att få orden att flyta på. Det gick på tomgång. Överlag ändå ett bra framträdande. Han backar inte från saker han har sagt, han utstrålar kraft och styrka. Precis som Romney kanske projicerar trygghet, så är det möjligt att väljarna känner att Perry är en stark ledare. Det i sig kan vara en väldig trygghet när det blåser snålt.

The Fix har i vanlig ordning utsett vinnare och förlorare.

Här är hela debatten:

Jobbtal, debatt, jobbtal

Den här veckan innehåller tre tunga politiska punkter: Mitt Romneys jobbtal, den republikanska presidentkandidatdebatten och Barack Obamas jobbtal.

Romney höll sitt jobbtal i går, då han presenterade en ambitiös jobbplan på 59 punkter och 160 sidor (som kan läsas här, eller laddas ner till Kindle).
Jag har skummat planen. I inledningen listar Romney fem lagförslag han omedelbart skulle lägga fram för kongressen och sedan några executive orders han som president skulle utföra första dagen i Vita huset. Den innehåller en beskrivning av nuläget och lite historia. Varje kapitel tar upp president Obamas misslyckanden och Mitt Romneys förslag på lösningar.

Att presentera en så omfattade plan är ett smart drag. Det visar att han lagt ner arbete på planen och inte bara presenterar några övergripande riktlinjer. Kontrasten med Obama blir tydlig, eftersom det riktats mycket kritik mot presidenten att han inte presenterat några egna detaljerade förslag.

Både Rick Perry och Jon Huntsman har svarat med att påpeka att Massachusetts var nummer 47 av 50 delstater i jobbskapande under Romneys tid som guvernör.

Inför den republikanska debatten ikväll kommer media i huvudsak titta på och utvärdera hur Rick Perry klarar sig. Det är hans första presidentdebatt och förväntningarna är höga. Han har omedelbart intagit front runner-positionen och behöver leverera.

Mycket fokus kommer också vara på debatten mellan Perry och Romney. Den senare har i huvudsak fokuserat på Obama, kommer han attackera Perry?
Troligen kommer Romney fortsätta sitt spår med att han inte är någon karriärpolitiker (till skillnad från Perry), men hur hur kommer han dänga det i huvudet på Romney.

Någon som med stor sannolikhet kommer attackera är Jon Huntsman. Han har antagit en aggressivare roll på senare tid och kommer säkert fortsätta det.

Och vad ska Michele Bachmann hitta på? Hon har nästan helt försvunnit från radarn sedan vinsten i Ames och Perrys inträde.

I morgon ska Barack Obama hålla sitt jobbtal. Förväntningarna är höga. En del har läckt ut. Troligen kommer han föreslå ett stimulanspaket på ett antal hundra miljarder dollar bestående av skattesänkningar - eller fortsätta låga skatter - och infrastrukturprojekt.

President Obama har det tuffare nu än någonsin. Förutom låga förtroendesiffror i allmänhet så kom nyss en mätning som visar att han börjar tappa stöd även hos kärntrupperna. Talet och jobbplanen ska uppnå flera syften:

Han ska ta tillbaka det politiska initiativet, tilltala mittenväljare samtidigt som han tilltalar kärnväljarna, dra upp stridslinjerna inför nästa års val samt såklart lägga fram förslag som kan vända den negativa utvecklingen i ekonomin.

Ingen lätt uppgift, som alla kan förstå.