Ditt och datt

Vi börjar med en kort uppdatering om Sanford. Hans fru tycker att han ska få en andra chans, The State har kommit över en del mail mellan guvernören och argentiska Maria och det visar sig att han åkte på en resa betalad av skattebetalarna till Argentina förra året (som del av ett officiellt besök). Sanford avgår som ordförande för Republican Governors Association och Haley Barbour från Mississippi (en annan tänkbar kandidat) tar över.

Sexskandaler har inte varit helt ovanliga bland toppolitiker de senaste tio åren. Bill Clinton toppar såklart listan, men ingen har haft ett så dramatiskt avslöjande som denna. Flera av politikerna har lyckats sitta kvar, men karriärerna har gått sisådär.

Senator John Ensign, som avslöjades med att doppa i fel kopp precis innan Sanford, kan lära av en kollega i senaten, David Vitter. Han avslöjades för två år sedan med att gå till prostituerade. Han bad om ursäkt till allt och alla, sa att han hade begått en synd, och har sedan dess hållit klaffen om saken. Nu ser han ut att ha en hyfsad chans att bli omvald nästa år.

Det är ett oerhört reformtempo demokraterna i kongressen och Vita huset håller, nu är det utkast till en immigrationsreform som presenteras.

Rudy Giuliani tog ett tydligt steg mot att ställa upp i guvernörsvalet i New York nästa år, genom att skriva en debattartikel i New York Times just om delstatens problem och hur de kan fixas. Han förnekar dock att han bestämt sig för att ställa upp i valet.

Chris Dodd, som kämpar för att bli återvald till senaten nästa år, tar hjälp av det liberala lejonet Ted Kennedy i en ny reklamfilm. Dodd passar också på att byta åsikt om gay marriage, från mot till för.

Medan George W. Bush knapprat på sina memoarer nere i Texas har hans vicepresident Dick Cheney varit desto aktivare i debatten. Nu har dock även han signerat ett kontrakt för sina memoarer, som säkert kommer bli läsvärda, karln har ju tjänstgjort på höga poster under fyra presidenter.

Talmannen Nancy Pelosi kör hårt och satsar på en omröstning nu på fredag om ett klimatförslag som bland annat innebär handel med utsläppsrätter, som många republikaner motsätter sig.

Obamas stabschef, Rahm Emanuel, verkar vara inblandad på detaljnivå på ganska många olika ställen.

Fortfarande är det ingen som har klivit fram och sagt att de utmanar majoritetsledaren i senaten, Harry Reid, i nästa års val i Nevada. Nyligen tackade Jon Porter nej, trots nya siffror som visar att Reids stöd inte alls är starkt. En politiskt insatt kompis i Las Vegas tror att många är rädda för Reid, som visat sig kunna förstöra karriärer för många som motsatt sig eller utmanat honom. Reids förtroendesiffror är faktiskt inte ens bättre än senator Ensigns.

Antonio Villaraigosa, borgmästare i Los Angeles, har meddelat att han inte ställer upp i nästa års guvernörsval i Kalifornien.

Sarah Palin har ännu inte meddelat om hon ställer upp för omval som guvernör i Alaska nästa år. Många börjar nu tro att hon inte kommer göra det.

Ronie Berggren på Amerikanska nyhetsanalyser har just en utmärkt nyhetsanalys av förhållandet mellan svensk media och president Obama i förhållande till Iran-konflikten.

Another one bites the dust

Förra veckan bad senator John Ensign om ursäkt för sin otrohetsaffär. Ensign hade börjat ta steg mot att bli presidentkandidat, men är nu rökt. Nu denna vecka är det Mark Sanfords tur. Han har haft en otrohetsaffär med en kvinna i Argentina, av alla ställen.

På pressträffen torkar han konstant tårar och ber alla, precis alla, om ursäkt, speciellt frugan och de fyra barnen.

Man får ju ge Sanford det erkännandet att det är svårt att avslöja en sån här sak på ett mer dramatiskt sätt.

Flera medier börjar notera den förbannelse, som det börjar kallas, som vilar över potentiella utmanare till Barack Obama. Förutom Ensign och Sanford, som nu är definitivt avskrivna, så fick Bobby Jindals stigande stjärna en törn när han levererade ett dåligt tal som svar på Obamas tal till kongressen. Sarah Palin har inte rosat marknaden med problem på hemmaplan och massa turer fram och tillbaka angående hennes framträdanden på olika middagar, med mera. Jon Huntsman bestämde sig för att ta jobbet som ambassadör i Kina.

Det är väl lite mycket att kalla det förbannelse, men nog går en hel del Barack Obamas väg. Än så länge även Mitt Romneys och Mike Huckabees väg också, för den delen.

Where in the w...what?!

För att använda sig av Chris Cillizzas ord, den här storyn om Mark Sanford gick precis "from bad to worse", från udda till bisarr. Det visar sig nu att Sanford inte alls var ute och vandrade i Appalacherna, han var i Buenos Aires i Argentina!

Om han nu hade varit uppe i bergen kan man fatta varför det är svårt att få tag i honom, varför det var svårt att få tag i honom i Buenos Aires är för tillfället ett mysterium. Enligt South Carolinas State Newspaper bestämde han sig i sista minuten för att åka till Argentina istället för Appalacherna, men hade sagt till sin personal att kanske skulle åka till bergen. På frågan varför hans personal låtsades veta att han befann sig i Appalacherna i tisdags svarade han "I don't know".

Han säger att det inte var något konstigt med resan. Han har ofta åkt på liknande resor, ibland i sällskap, ibland ensam.

Intervjun i The State är exklusiv men lämnar mer frågor än svar egentligen. Jag skrev i förra inlägget att det ska bli intressant att se hur han hanterar det här. Hittills lika katastrofalt som själva resan. Vad han måste göra nu är att ställa sig framför medierna och svara på deras frågor tills de inte har några frågor mer. Alla frågetecken måste rätas ut. Som vad som hade hänt om en katastrof hade inträffat och ingen fick tag i honom. Vem var ansvarig? Sådana frågor utan svar sänker med lätthet vilken presidentkandidat som helst.

Det här börjar se ut som något mycket mer än bara en kommunikationsmässig katastrof, men jag antar att vi får veta mer om det så småningom.

Kanske det bästa för Mark Sanford att göra är att fråga Barack Obama om inte han kan få bli ambassadör i något land också. Vilket, är ju rätt givet.

Where in the world is Mark Sanford?

I måndags började medierna skriva och undra var South Carolinas guvernör, Mark Sanford, höll hus. Ingen hade sett till honom sedan torsdag förra veckan och inte ens hans personal eller familj sas veta var han var någonstans. På måndagkvällen kom besked från hans personal att han vandrade i Appalacherna. Han hade åkt dit för att varva ner och rensa skallen efter en tuff lagstiftande period.

Hans politiska motståndare kände lukten av blod och slog till omedelbart på måndagen och storyn har fortsatt rulla sedan dess. Någon har hittat vad de tror är Sanfords bil på flygplatsen (vad som är nyheten i det är oklart) och det går rykten på Wikipedia att han inte alls är i bergen utan i Minneapolis.

Sanford är en av de potentiella kandidaterna i presidentvalet 2012 och har hittills stärkt sin profil bland annat genom att inledningvis vägra ta emot pengarna från president Obamas stimulanspaket. Nu kommer han istället verkligen introduceras för de bredare väljargrupperna genom återkommande skämt hos Letterman, O'Brien och grabbarna. Dessutom väcks frågor om hur eccentrisk, eller galen, man får vara om man vill bli president. Och vad för sorts far är han egentligen som lämnar fyra barn och fru hemma på fars dag, undrar man.

För mig framstår det som om detta handlar om en kommunikationsmässig katastrof. Hans personal visste kanske inte exakt var han var, men kunde helt enkelt ha sagt att han är på semester och kommer höra av sig snart. Hans politiska motståndare lyckades sätta bilden av att han var spårlöst försvunnen.

Man kan nu såklart ifrågasätta det kloka i att lämna delstaten och befinna sig på ett ställe där det är nästan omöjligt att få tag i honom. Dessutom utan att, kanske, meddela sin viceguvernör. Men i grunden är det ändå en PR-miss av stora mått.

Det som blir intressant nu är att se hur han hanterar detta. Det går att komma tillbaka från inledande fadäser, men det krävs skicklighet. Nu får vi se vilket virke han är gjord av.

Idag onsdag ska Sanford återvända till arbetet och jag misstänker att den närmaste tiden kommer bli minst lika hektisk för honom som avslutningen på den lagstiftande perioden.

PS. Ifall någon undrar befinner jag mig i Tel Aviv, Israel och min mamma vet var jag är. Jag vet dock inte exakt var hon är. DS.

Ditt och datt

Washington Post har ett utmärkt reportage om republikanernas ledare i senaten, Mitch McConnell, tidigare kallad Darth Vader för hans motstånd mot kampanjfinanseringslagarna som drevs igenom av bland annat John McCain. Nu försöker han förmå sina kollegor i senaten att inte angripa allt Barack Obama föreslår, utan välja de strider de kan vinna, som stängningen av fånglägret på Guantanamo, där han även fick med sig demokraterna.

Bor du i Maine, eller någon annan delstat som Barack Obama vann stort förra året. Ja, då ska du nog inte hålla andan för ett besök av presidenten än på ett tag. De resor han gör i landet går i nästan samtliga fall till delstater som där han vann eller förlorade med en liten marginal.

En av delarna i förslaget kring reformering av sjukförsäkringssystemet som bland annat Mitch McConnell och republikanerna bekämpar är att staten ska starta en parallell sjukförsäkring som ska konkurrera med de privata. Enligt en opinionsundersökning i NYT får just denna del av förslaget starkt stöd av väljarna, 72 procent stödjer det. Överlag är stödet för en reformering mycket stort, 85 procent.

Fler uppgifter kommer fram om senator John Ensigns otrohetsaffär. Eventuellt ska maken till kvinnan som Ensign var otrogen med försökt ha pressat Ensign på pengar. Klart är i alla fall att han jobbade på att läcka affären genom ett brev till Fox News. Därför klev Ensign fram och erkände.

President Obama har varit på ytterligare en korrespondentmiddag och fortsatte att skämta om sin färgstarke stabschef Rahm Emanuel: “In Egypt, we had the opportunity to tour the pyramids. And by now, I’m sure you’ve all seen the pictures of Rahm on that camel. I admit, I was a little nervous about the whole situation. I said at the time, ‘This is a wild animal known to bite, kick and spit. And who knows what the camel could do.’ ”

När kongressen röstade för en resolution mot Iran gick den igenom med 405-1. Den enda som röstade nej var tidigare presidentkandidaten från Texas, Ron Paul. (Att han kallas Dr. No, kanske ni förstår): "While I never condone violence, much less the violence that governments are only too willing to mete out to their own citizens, I am always very cautious about “condemning” the actions of governments overseas."

Jon Porter, som hade sitt kampanjhögkvarter på det ställe jag var och kampanjde på i Nevada, förlorade sin plats i represtanthuset i november. Sedan dess har det pratats om att han ska ställa upp i senatsvalet nästa år och utmana demokraten Harry Reid. Så blir inte fallet nu när Porter säger bestämt nej. Reid står därmed fortfarande utan utmanare, trots rätt svaga siffror på hemmaplan.

Minnesotas guvernör, Tim Pawlenty, kommer inte att ställa upp för en tredje mandatperiod. Därmed ökar hans möjligheter att fullt ut ge sig in i presidentkampanjen 2012. Hans slutar jobbet som guvernör 2010 och kan därefter ägna sig på heltid åt att kampanja.

Striden om sjukförsäkringssystemet

President Obamas inledande fem månader på jobbet har gått rätt bra. Oavsett vad man tycker om hans stimulanspaket så drevs det igenom relativt smärtfritt, visserligen nästan helt utan republikanskt stöd, men utan att förlora opinionsmässigt. Obamas strategi har varit att angripa alla problem på en gång. Sjukförsäkringsfrågan är en sådan gammal surdeg som nu hanteras i kongressen, och det är nu som Obama verkligen kommer att prövas.

Obama är fortfarande populär hos amerikanska väljare, men de börjar bli skeptiska mot en del av den politik han bedriver. Oron över det stora budgetunderskottet är troligen det största hotet mot Obamas framtidsplaner, för de kostar nämligen ännu mer pengar. Ska planerna kunna drivas igenom måste antingen stora pengar sparas någon annanstans, eller skatter höjas.

Ett utkast på en reformering av sjukförsäkringssystemet fick sig en allvarlig knäck när kongressens oberoende budgetkontor sa att det skulle kosta ofantliga 1,6 biljoner dollar de kommande tio åren, och ändå lämna många miljoner amerikaner utan sjukförsäkring. Ett annat skulle kosta en biljon och även den lämna många utan försäkring. Republikanerna laddade sina kanoner fulla med den ammunitionen och sköt prick. Demokraterna säger nu att planerna måste trimmas. Men problemet är om de nya planerna blir för billig så kommer fortfarande många amerikaner sakna sjukförsäkring och problemet återstå.

Just nu är det hela mycket rörigt. I Sverige är vi vana vid att regeringen lägger fram förslag som riksdagen röstar igenom och att oppositionen har andra förslag. I USA jobbas det just nu både i senaten och representanthuset på olika förslag och dessutom inom olika utskott inom de respektive husen. Till det har vi alltså Vita huset som för tillfället håller sig hyfsat passivt, men såklart finns med i bakgrunden.

Vad vi kan konstatera är att med stor sannolikhet inte kommer bli någon uppgörelse över partigränserna. Möjligen kommer de tre republikanska senatorer som röstade för stimulanspaketet också rösta för denna reform, men så mycket mer än så blir det nog inte. Obamas största problem är de demokrater som visat sig skeptiska till delar av förslagen.

Det ska mycket till för att det inte blir någon sjukförsäkringsreform, men för att den ska vara en vinnande valfråga 2010 och 2012 så måste den täcka tillräckligt många amerikaner och få en acceptabel finansiering. Det kommer verkligen inte bli lätt.

Politico har en bra artikel om de mörka moln som hopar sig på himlen för Obama och sjukförsäkringsreformen.

McCain bevakar Nordkorea

I onsdags lämnade det nordkoreanska skeppet Kang Namn hamn och misstänkts vara på väg mot Singapore, möjligen för att exportera vapen. Något som FN i en resolution slagit fast inte är tillåtet för landet. USA håller skeppet under uppsikt och bevakningen sköts av en jagare av Arleigh Burke-klassen; USS John S. McCain, döpt efter John S. McCain Jr. och Sr, far och farfar till senator John McCain.

Både far och farfar var fyrstjärniga amiraler i amerikanska marinen, det första far-son paret att uppnå en så hög grad. Pappa McCain var ubåtsofficer under andra världskriget och befälhavare över alla amerikanska trupper i Stilla havet (CINCPAC) 1968-72, inklusive Vietnam, där hans son satt som krigsfånge.

Farfar McCain tjänstegjorde under första världskriget i Atlanten och eskorterade handelsfartyg. Under andra världskriget hade han befäl över bland annat en hangarfartygsflotta i Stilla havet. Han var närvarande när japanerna skrev under sin kapitulation och åkte sedan hem till USA för att återhämta sig, han hade bland annat tappat mycket i vikt under slutet av kriget. Nästan omedelbart när han kom hem fick han en hjärtattack och dog.

Ditt och datt

En reformering av sjukförsäkringssystemet är på gång i USA och frågan avgörs huvudsakligen i senaten, under ledning av nestorn Ted Kennedy. The Fix pekar ut sex senatorer som har nyckelroller i dramat.

Sarah Palin och David Letterman har bråkat friskt senaste tiden efter att hon reagerat mot ett skämt från Letterman om hennes dotter. Nu har Letterman bett om ursäkt och Palin accepterat.

Senator Chris Dodd har uppförsbacke i karriären just nu. Det mesta har gått snett sedan han floppade i presidentvalet förra året. Nu finns det dock chans till en comeback, menar The Fix, när president Obamas reglering av finansmarkanden ska genomföras. Som ordförande i Banking Committee spelar Dodd en nyckelroll.

Senator Arlen Specter bytte parti till demokraterna bland annat för att få behålla sin plats i senaten, och han blev lovad en lugn resa i primärvalet. Nu utmanas han dock troligen av Joe Sestak, kongressledamot från Pennsylvania, som säger att väljarna förtjänar en riktig demokrat: "Not someone who might be with us just this year or next year for their own political survivability."

Demokraterna har sin beskärda del av män som glömmer bort vem dom är gifta med. John Edwards talar ut efter hans utomäktenskapliga affär och utesluter inte en politisk comeback.

Det gäller att ha hårda armbågar i politiken. En som tydligen mjuknat lite är Hillary Clinton som fick en fraktur på sin armbåge när hon ramlade. Det är ingen fara med henne och hon jobbar på som vanligt.

Charlie Crist leder stort i Florida.

Pastor Jeremiah Wright är i blåsväder igen. Nu är det judarna som inte låter honom prata med Obama, menar han och referar kanske till stabschefen Rahm Emanuel.

Stigande stjärna faller

Senator John Ensign från Nevada höll på att armbåga sig in i det nationella rampljuset och tog tydliga steg mot att ställa upp i presidentvalet 2012, bland annat genom ett besök i Iowa. Nu har han fått mer nationell media än någonsin tidigare, men inte den sorts han hade hoppats på.

Han erkände nyligen en utomäktenskaplig affär med en tidigare medarbetare, Cynthia Hampton. Hans republikanska kollegor var oförlåtande och han avgick snabbt från sin roll i det republikanska ledarskiktet. Som senator ämnar han dock arbeta vidare.

Min kompis Mark i Las Vegas som tidigare jobbat åt senator Ensign i Washington vill inte kommentara det hela, man är som de flesta djupt missnöjd.

Republikanerna har svårt att komma på fötter igen och den här historien gör inte marken stadigare. John Ensign var visserligen ett long shot som utmanare till Barack Obama men denne slipper i alla fall en potentiell motståndare. Listan krymper alltså, nyligen var det Jon Huntsman som flyttade till Kina.

Oväntad segrare i Virginia

Terry McAuliffe - ordförande för Hillary Clintons presidentkampanj, tidigare ordförande för det demokratiska partiet och en partiets bästa fundraisers - hade mest pengar, var mest känd och ledde ganska klart under stora delar kampanjen. Han slogs om att bli demokraternas kandidat till guvernör mot Creigh Deeds, en delstatsenator, och Brian Moran, tidigare ledamot i Virginias representanthus.

Trots aktivt stöd från president Bill Clinton, guvernören i Montana och ordförande Democratic Governors Associtation, Brian Schweitzer, och 7,5 miljoner dollar insamlat bara under primärvalskampanjen (mot 2,8 för Deeds och 3,8 för Moran) så fick McAuliffe stryk, rejält med stryk.

På valnatten stod det klart att Creigh Deeds hade vunnit med 50 procent av rösterna och Moran och McAuliffe fick dela på de kvarvarande.

Deeds kom starkt på slutet och vändningen började i och med att ledarsidan på Washington Post gav honom sitt stöd. McAuliffe förlorade för att hans koppling till Virginia var för svag och stöd och fundraising utifrån förstärkte den bilden. Moran koncenterade sig för mycket på att kritisera McAuliffe just för det, och glömde liksom bort att själva tala om vad han ville. Deeds fokuserade sitt budskap på att han är den bäst lämpade att fortsätta tidigare demokratiska guvernörerna Warners och Kaines politik.

Den republikanska kandidaten är redan klar. Tidigare chefåklagaren i Virginia, Bob McDonnell, har inte haft någon utmanare utan i lugn och ro kunnat samla in pengar och åka runt och kampanja. Nu får vi en upprepning av kampanjen för att bli åklagare i Virginia. Då vann McDonnell med 323 röster. Nu leder Deeds i den första opinionsmätningen efter segern i primärvalet, med 47-41.

I'm back

EU-valet tog all min extra energi och tid så därför har uppdateringarna uteblivit. Nu är jag dock riktigt sugen på amerikansk politik efter att ha missat nästan fullständigt vad som pågår over there i ett par veckor.

Uppdateringar kommer under dagen!