2011-06-27

Michele Bachmanns mycket lovande anförande

Michele Bachmann har lanserat sin kampanj i dag några stenkast från där hon föddes, i Waterloo, Iowa. Vilket hon inte missar att säga i anförandet, om man så säger.

Hennes leverans lämnar en del övrigt att önska. Hon pratar för snabbt och det låter stundtals som om hon läser innantill, även när hon inte gör det.

Men delar av talet är riktigt starkt. När hon berättar hur hennes republikanska mormor argumenterar med hennes demokratiske fader blir politiken oerhört jordnära och levande. Och när hon på slutet berättar om Sullivan-bröderna från Waterloo, som tjänstgjorde, och dog, tillsammans under andra världskriget blir det väldigt känslosamt.

Med bättre leverens är det här anförandet riktigt bra.

En norska i Vita huset?

Hon är född i Waterloo och tillhör en familj med norskt ursprung, men det är oklart om hon gillar ABBA (som tidigare presidentkandidaten John McCain gör).
Det var också i Waterloo, Iowa, som Michele Bachmann lanserade sin presidentkampanj.

Nu bor hon inte där längre.
Hon och familjen flyttade till Minnesota när Michele var tretton år gammal. Där har hon levt resten av livet, fostrat fem barn och tjugotre fosterbarn tillsammans med maken Markus. Han är doktor i klinisk psykologi och tillsammans äger de ett företag som bedriver psykologrådgivning ur ett kristet perspektiv.

Michele Bachmann är femtiofem år gammal, tidigare skattejurist och politiker sedan år 2000 då hon valdes in i delstatssenaten i Minnesota. Sedan 2007 sitter hon i representanthuset i den amerikanska kongressen.

När hon blev omvald för tre gången förra året var hon den kandidat till representanthuset som drog in överlägset mest pengar, 13,4 miljoner dollar. Genomsnittet låg på en miljon dollar.

Efter valet klev hon fram och utmanade om en topp-post i det republikanska ledarskapet i representanthuset, trots att hon saknade stöd för det från exempelvis nya majoritetsledaren Eric Cantor. Hon backade så småningom från kandidaturen, men upprörde snabbt känslor igen bland de egna när hon levererade ett eget svar till Barack Obamas State of the Union-tal. Det formella uppdraget från det republikanska partiet hade Paul Ryan fått.

Michele Bachmann är en politiker som rör upp väldigt starka känslor. Älska eller hata. Hon har en lång rad hårda, och ibland osakliga, uttalanden bakom sig. Exempelvis hävdade hon, baserat på en anonym indisk källa i en tidning, att president Obamas resa till Indien kostade skattebetalarna 200 miljoner dollar om dagen. Ett annat exempel är inför presidentvalet 2008, då hon menade att Barack Obama kanske hade "anti-amerikanska" åsikter. En del har hon backat från, annat inte.

Hur länge hon har funderat på en presidentkampanj är svårt att säga, men uppenbarligen kände hon under våren 2011 att det kunde finnas en plats för henne. Speciellt eftersom Sarah Palin tvekade. Palin och Bachmann skulle konkurrera om samma väljare om de båda ställer upp.

Hon har gjort hyfsat och bra från sig i opinionsmätningar under våren och sommaren, och i den republikanska debatten i CNN meddelade hon sin kandidatur.

Så, hur ser hennes chanser ut?

Förvånansvärt goda.
Hon har ett mycket gott rykte som en stark socialkonservativ politiker och hon har brett stöd inom Tea Party-rörelsen. Lägg därtill hennes förmåga att dra in stora summor pengar, att hennes politiska profil passar perfekt i Iowa och hon dessutom är född och uppvuxen där. Hennes väg till nomineringen hänger på att hon vinner Iowa, och just nu - tidig sommar 2011 - är hon favorit till att göra det.

jag skriver förvånansvärt goda, eftersom hon har den oseriösa sidan. Inte de hårda attackerna på motståndarna, sånt går hem bra i ett primärval, utan de osakliga attackerna. Det finns gott om klipp på konstiga uttalanden som hennes motståndare kommer använda för att få henne att framstå som oseriös. Och inte bara det, som en lögnare också.
Hittills i kampanjen har hon jobbat hårt på den seriösa sidan - som naturligtvis också finns - och lyckats mycket väl. Men ännu har hon haft en tämligen lätt resa i media.

Till sist, hennes största tillgång: karisman.

Jag träffade Michele Bachmann på ett peppningsmöte för valarbetare någon dag innan valet i november förra året. Det rådde ingen tvekan om att jag var i närheten av en stjärna. Folk flockades kring henne och hennes karisma studsade i rummet. Det är som ett kraftfält runt henne.
När det var min tur att hälsa och ta ett fotografi fokuserades hela hennes uppmärksamhet på mig: "Vilken fin tröja!", utbrast hon. You gotta love that.

Den politiker med allra störst förmåga att omedelbart knyta ett starkt band med en totalt okänd människa, som jag upplevt, är Mike Huckabee. Han är exceptionell. Michelle Bachmann är inte långt efter.

I de tidiga delstaterna handlar det om att personligen träffa väldigt många väljare. Förmågan att knyta band med dem är avgörande för framgång i primärvalen. Det är Michele Bachmanns största tillgång. En tillgång som kan bära henne mycket långt.

2011-06-26

Romney och Bachmann tunga i Iowa

Des Moines Registers opinionsmätning för valet i Iowa är en av de mest betydelsefulla opinionsmätningarna, om inte den mest betydelsefulla. I dag presenterar de resultatet av årets första mätning och det är framförallt goda nyheter för Michelle Bachmann, och dåliga för Tim Pawlenty.


Mitt Romney leder på 23 procents stöd. Det är starkt, med tanke på att han denna gång i huvudsak fokuserar på New Hampshire, till skillnad från 2008. Det troliga är att han kommer tappa sin ledning så småningom, när andra kandidater som satsar hårdare på Iowa blir mer kända för väljarna.

Den stora vinnaren i mätningen är kongressledamoten från Minnesota, Michelle Bachmann. Hon väger in på imponerande 22 procent.
Hennes tajming är perfekt. I morgon håller hon det officiella event som lanserar hennes kampanj. Hon gör det i Waterloo, Iowa, där hon föddes för 55 år sedan. Att hon är född och bodde i Iowa i 13 år har hon inte missat att tala om för väljarna, och spelar säkert roll i hennes starka stöd. Men hennes politiska socialkonservativa profil passar också fint med väljarnas.

Mätningens stora förlorare är en annan Minnesota-bo, Tim Pawlenty. Han får bara 6 procents stöd. Detta trots att han under denna valcykel spenderat 26 dagar i Iowa, var den första kandidaten att köra TV- och radioreklam och har samlat ett högklassigt kampanjteam i delstaten.

Han har också, vilket han kanske ångrat, i ett uppmärksammat tal sagt till majsbönderna i Iowa att han inte stöder några subventioner av etanol. Normalt ett stort no-no om du vill göra bra ifrån dig i delstatens caucus.

Samtidigt kan Pawlentys dåliga resultat inte bara hängas upp på det. Han gör inte bra ifrån sig i någon mätning trots att de flesta hittills trott på hans kampanj. Han rankas alltid bland de med störst chans att vinna nomineringen, men hittills har det inte avspeglat sig på något sätt i opinionen.

I övrigt fortsätter Herman Cain att leverera fina siffror, 10 procent. Ron Paul 7, Rick Santorum 4 och Jon Huntsman 2.

2011-06-14

Snacket på stan

Snacket på stan, typ Washington DC, är att den stora förloraren i gårdagens debatt är Tim Pawlenty och den stora vinnaren är Michelle Bachmann.

Fallet Pawlenty är intressant.

Jag har suttit och beundrat hur han har rullat ut sin kampanj. Han åkte runt till de tidiga delstaterna och "sa sanningar". Om subventioner till etanolproduktion till bönderna i Iowa, om reformering av pensionssystemet till pensionärer i Florida och om hårdare tag mot finansbolagen till finansvalparna på Wall Street.
Det har skapat debatt, nått genom bruset och han har fått mycket beröm av republikanska tyckare. Senast idag från Thomas Sowell. Den elit som är viktig att vinna tidigt i ett race.

Sedan åkte han till Obamas hemmaplan, Chicago, och berättade om sin ekonomiska plan. Han sa bland annat att USA kunde nå en tillväxt på fem procent. Det attackerades av många och försvarades av många.
Återigen smart för det skapar en debatt som nästan vinner sig själv. Att försvara en positiv vision är en strykeposition.

Så, dagen innan debatten i New Hampshire kallade han ObamaCare och RomneyCare för ObamNeyCare. På det sättet var det nästan garanterat att RomneyCare skulle komma upp i debatten (vilket det säkert gjort ändå) och att Pawlenty skulle figurera i den debatten.

Men, sedan gick något snett.

ObamNeyCare togs upp tidigt i debatten. Pawlenty undvek att kritisera Romney. Moderatorn undrade varför - och det var här misstaget kom. Pawlenty upprepade att han bara sagt vad president Obama sagt. Han sa det ganska defensivt, framstod nästan som lite rädd.

För detta är nu de flesta i tyckareliten överens om att Pawlenty var debattens förlorare. Han såg själv till att han hade smashboll, men vågade inte slå till och den gick i nätet.

Jag tror att Pawlenty-kampanjen tänkte så här:

Vi lyfter RomneyCare precis innan debatten, så det garanterat får utrymme. Vi passar då på att påpeka hur Barack Obama har sagt att RomneyCare för en förebild för ObamaCare. Samtidigt låter vi bli att bryta mot Ronald Reagans elfte budord - Thou shalt not speak ill of any fellow Republican - och kritiserar inte Romney direkt.

Inte alls en dum plan. Men den misslyckades eftersom moderatorn pressade Pawlenty, och han klarade inte av att anpassa sig. Hade han gett Romney ett tjuvnyp, exempelvis genom att hålla fram tvånget att skaffa sjukförsäkring, kanske han hade varit debattens vinnare istället.

Så slak är linan presidentkandidaterna balanserar på. Det här är ett spel på högsta nivå.

Omdömen för de republikanska debattörerna


Michelle Bachmann: Skulle hon klara att leverera på den här nivån? Svaret är ett klart och tydligt: ja! Inte nog med att stal showen med att i början av debatten berätta att hon nu officiellt är kandidat till att bli USA:s president. Hon levererade bra, lättförståeliga svar och lyckades samtidigt berätta mycket om sig själv (fem barn, tjugotre fosterbarn, ordförande för kongressens Tea Party Caucus, plats i representanthusets underättelseutskottet, slogs mot sitt eget parti när det kom till TARP, och så vidare).

Mitt Romney: Han fick känna på hur det är att vara front runner. De andra höll visserligen igen på kritik mot honom, men han fick inledningsvis en del kritiska frågor från moderatorn John King. Pawlentys "ObamNeyCare" berördes då till exempel och jag upplevde Romney som något defensiv, även om han svar var väl uttänkta och rätt bra.

Tim Pawlenty: Han håller skickligt på att rulla ut sin kampanj och en del frågor handlade om det han ville de skulle handla om, som om det är rimligt med fem procents tillväxt i USA. Han höll en helt okej nivå, men är inte den som slår bollen ut ur parken.

Newt Gingrich: Var tvungen att leverera på riktigt hög nivå för att inte sjunka snabbare i kvicksanden under honom. Det gjorde han inte. En del svar visade på hans detaljerade kunskaper, men överlag ganska grå.

Rick Santorum: Opinionsundersökningen inför debatten som visade att han ökat från två till sex procent kanske hade gett honom ökat självförtroende, för han var bättre än på länge. Lät säkrare och visade upp en del kunskaper och erfarenhet som väljarna nog gillar.

Herman Cain: Han förvånande många med ett seriöst och bra framträdande i den första debatten. I natt var han helt okej, men levererade inte på samma nivå som då. Han börjar trampa i klaveret ute i kampanjen och hans bristande kunskaper om utrikespolitik börjar synas. Dessutom märkliga uttalanden om muslimer.

Vad vi tar med oss från debatten är att gubbarna får passa sig. Michelle Bachmann är en seriös utmanare.

Vill ni se debatten, så börja med det här YouTube-klippet, i slutet kommer en länk upp till nästa klipp så ni enkelt kan se hela.

2011-06-13

Ny sammandrabbning ikväll


I kväll är det dags för den första riktiga sammandrabbningen mellan de republikanska presidentkandidaterna. CNN anordnar och platsen är New Hampshire.

Den debatt som gick av stapeln för några veckor sedan i South Carolina var bara en förfäktning eftersom bara en kandidat med verklig chans att vinna, Tim Pawlenty, deltog. I kväll är Michelle Bachmann, Newt Gingrich och Mitt Romney också med. Men fortfarande saknas några möjliga kandidater: Sarah Palin, Jon Huntsman, Rudy Giuliani och Rick Perry.

Läget inför kvällen är att Mitt Romney har stärkt sin position som front runner. Enligt Gallup får han nu stöd av 24% av republikanska primärvalsväljare, upp 7 procentenheter sedan en månad tillbaka. Gapet till tvåan Sarah Palin ökar eftersom hon bara väger in på 16%, upp 1 procentenhet.

Intressant att notera är att Rick Santorum skuttar uppåt från 2 till 6% och att Tim Pawlenty ligger still på 6%, trots ett ganska stort mediegenomslag. Newt Gingrich tappar föga förvånande från 9 till 5%.

Det finns flera intressanta saker att granska ikväll:

Newt Gingrichs kampanj imploderade förra veckan. Han behöver nog slå den ur parken ikväll för att ha någon chans att överleva.

Kan Michelle Bachmann bli ett alternativ till Sarah Palin? De slåss i stor utsträckning om samma väljare.

Hur mycket kommer de andra ge sig på Mitt Romney? Hittills har det mest bara varit nålstick mot front runnern, men igår gav Tim Pawlenty honom en bredsida, och kallade ObamaCare för ObamaNeyCare.

Och så klart Herman Cain. Han gjorde bra ifrån sig i första debatten och parkerar nu högt i opinionsmätningarna. Fortsätter han den positiva trenden?

2011-06-10

Newt Gingrich imploderar

Newt Gingrichs presidentkampanj imploderade igår när en stor del av hans kampanjpersonal slutade.

"Så här stora problem har jag just nu."

Droppen som fick bägaren att rinna över tycks vara en två veckors semesterresa till Medelhavet som Gingrich kom tillbaka från dagen innan.

“When the campaign and the candidate disagree on the path, they’ve got to part ways", sa en av de som lämnade.

Jag gissar att något liknande det här har utspelat sig i Gingrich-kampanjen:

Kampanjpersonalen har då och då upplevt att Newt inte är hundra procent fokuserad på kampanjen. De har misstänkt att han mest gör det för att höja sin profil, fortsätta sälja böcker, bli mer eftertraktad som föreläsare, osv.
När Gingrich trampade i klaveret i Meet the Press och attackerade Paul Ryan (som han senare tog tillbaka) hamnade kampanjen i kris. Trots detta åkte Gingrich på sin tidigare planerade semester.
Det var beviset för personalen att han inte tog kampanjen seriöst och att den var dödsmärkt.
De två veckorna Gingrich var borta gav personalen gott om tid att prata med varandra och komma överens om att lämna.

Vad som mycket väl kan ha spelat in är att två av Gingrichs främsta medarbetare - kampanjmanagern Ron Johnson och strategen David Carney - är tidigare medarbetare till Texas guvernör Rick Perry. Som, trots tidigare nej, nu funderar på att försöka vinna den republikanska nomineringen.

Det var inte bara kampanjpersonal som lämnade Gingrich igår. Tidigare Georgia-guvernören Sonny Perdue delade ordförandeskapet i Gingrichs kampanj. Han ger nu istället sitt stöd till Tim Pawlenty, och blir ordförande i hans kampanj istället.

Jag ser ingen väg ut ur detta för Newt Gingrich. Han måste lägga ner kampanjen. John McCains kampanj var nära döden sommaren 2007, då kampanjpersonal slutade och fick sparken. Han lyckades bygga upp något nytt. Men detta är värre.

2011-06-03

Mitt Romney är presidentkandidat, igen

Förra gången han försökte var det Iowa som var det stora priset, delstaten han bara måste vinna. På slutet komma Mike Huckabee glidandes förbi och förstörde dagen. Mitt Romney vann inte nomineringen. När han nu försöker igen är det New Hampshire som blir hans måste-vinst.


På en bondgård i New Hampshire gav han sig officiellt in presidentkampanj, som han egentligen bedrivit oavbrutet sedan han förlorade senast. Jag träffade honom på ett annat ställe i New Hampshire för snart fyra år sedan. Ni kan läsa här om mitt intryck av honom då. Jag blev positivt överraskad.


När jag tittar på hans tal från igår ser jag att det mesta han säger är ungefär detsamma som för fyra år sedan. Att han är person som hela sitt liv har vänt en negativ utveckling till en positiv. I företag, i Olympiska spelen i Salt Lake City och i Massachussetts. Men valet för fyra år sedan handlade - i alla fall inledningsvis - mindre om ekonomin och mer om andra frågor. Irak-krig, utrikes- och säkerhetspolitik, invandring, och så vidare. Romney ligger mer rätt nu.

Han är också front runner. Inte någon överlägsen, inte någon självklar, men ändå front runner.

Föra fyra år sedan var han okänd och högg på allt. Nu är han välkänd och driver en smartare, tydligare kampanj. Han sätter sin egen agenda.

Igår fick vi också ett smakprov på hur både hans republikanska motståndare och hur demokraterna kommer bemöta honom.

Debbie Wasserman Schultz som är ny ordförande för demokraterna sa att om Romney vill se "failure" så behöver han bara titta i spegeln. Under hans tid som guvernör var Massachussetts tredje sämsta delstat i hela USA på att skapa jobb. Hon slog också på hans tidigare jobb som riskkapitalist och menade att han skrutit med att skurit ner i företag och sparkat anställda.


Sarah Palin åkte till Massachussetts och New Hampshire samma dag som Romney lanserade sin kampanj - vilket bara var "en tillfällighet" - och gav honom en känga över RomneyCare. Samma sak gjorde Rudy Giuliani, som också var i New Hampshire igår.

Det som talar för Rommey är att valets stora fråga - ekonomin - också är hans största styrka. Det som talar mot Romney är att det som republikanska primärvalsväljare är mest uppretade över är ObamaCare, som i många stycken är väldigt likt RomneyCare.

2011-06-01

Medicareförslag ett strategiskt misstag

Den republikanska ordföranden i representanthuset, Paul Ryan, lade för ett par månader fram ett förslag - Path to Prosperity - som ska komma tillrätta med budgetunderskottet och minska statsskulden. Det innehöll ett förslag om att förändra Medicare, sjukförsäkringssystem för pensionärer och handikappade. Ett förslag som kan leda till demokratiska framgångar i nästa val.

Paul Ryan förklarar i denna video de problem han ser med Medicare (de ökade kostnaderna) och hur han vill lösa dem (ett peng-system ungefär som den svenska friskolepengen).


De flesta (även väljarna) delar Ryans problembild om ökade kostnader och att Medicare måste förändras, men inte hur. Republikanerna förlorade nyligen ett nyval till representanthuset i ett normalt starkt republikanskt distrikt. Även om Medicare-förslaget inte alls var ensamt avgörande, så hade det en negativ inverkan för den republikanska kandidaten.

Paul Ryan brukar försvara sig med att om hans förslag beskrivs korrekt så har det stöd av en majoritet av väljarna. Nate Silver på 538 hos NY Times bekräftar det (eller i alla fall att det är ungefär 50/50). Men, så förslaget kommer inte beskrivas neutralt i en valkampanj.

En undersökning från Kaiser (pdf) visade att 46% stödde Ryans förslag, medan 50% var mot den.

När man sedan för de 50% som var mot beskrev argument som Ryan själv använder - minskat budgetunderskott, öka valfrihet och rädda Medicare från bankrutt - ändrade 17% av dessa åsikt och stödde förslaget.

Motsvarande argument mot Ryans förslag - ökade sjukvårdskostnader, lägre ersättningar, stärkta privata försäkringsbolag och eliminera Medicare "as we know it" - presenterades för de 46% som inledningsvis stödde förslaget. 42% av dem ändrade då åsikt och blev motståndare till förslaget.

Silver har fler exempel på liknande utfall.

Det antyder att demokraternas argument mot Ryans förslag är starkare hos väljarna än republikanernas argument för.

Vad förslaget också innebär är att det flyttar fokus från förra valets stora fråga, ObamaCare, där republikanerna var på offensiven. Med Medicare-förslaget hamnar demokraterna på offensiven istället. Det flyttar även till viss del bort fokus från budgetunderskottet och statsskulden, där jag tror republikanerna har ett övertag.

Jag tar inte ställning till om Ryans förslag är bra eller inte, mina kunskaper om Medicare är för små för det. Det är bra att politiker är ärliga med vad de vill och lägger fram seriösa förslag, vilket Ryans är. Men inom politiken är det konstigt nog inte alltid bra att vara helt rättfram med vad man vill göra. I alla fall inte själv sätta det i fokus.