2012-12-28

Varför är republikanerna så omedgörliga?

Republikanerna förlorade presidentvalet och tappade platser både i senaten och representanthuset. Det pratades mycket om en kurskorrigering mot mitten. Ändå sade republikanerna i representanthuset nej till talmannens fiscal cliff-förslag - och undergrävde därmed kraftigt sin ledare - som innehöll modesta skattehöjningar för personer med över en miljon dollar i årsinkomst. Varför?


Helt enkelt eftersom det är vad deras väljare vill. Endast sex republikaner i representanthuset kommer från distrikt som har en demokratisk majoritet. Hotet mot dessa ledamöter är inte att förlora valet mot en demokrat i november om två år, utan att bli utmanade från höger i det egna partiet.

Endast sex ledamöter, tre procent, har som egenintresse att göra upp i mitten, resterande 97 procent har det inte.

Inför detta är jag själv kluven. Min personliga åsikt är att USA:s politiker, från vänster till höger, från senaten till representanthus till president, måste ta sig samman och kompromissa. Det är inte bara USA:s ekonomi de leker med, det är världsekonomin. En kompromiss kommer innehålla sådant som båda sidorna inte gillar, så är det bara och går inte att komma ifrån. Republikanerna är de mest hårdnackade i förhandlingarna, men demokraterna är inte särskilt medgörliga de heller (vilket Bob Woodward visade i sin bok om lånetaket 2011).

Samtidigt representerar dessa hårdnackade republikaner sina väljare. Många av dem valdes med exakt det mandat som de utövar just nu - ett tydligt och stenhårt nej till skattehöjningar. Det är - som vi politiker säger ibland - väljarnas fel.

Trots att de faktiskt bara utövar det mandat som de lovat, står de nu inför en situation som innebär rätt rejäla skattehöjningar om de inte agerar (Bushs skattesänkningar går ut vid nyår). I ett sådant fall kan det vara rimligt att gå med på små skattehöjningar för att undvika stora (samtidigt som man tar tag i utgiftssidan).
 

2012-12-14

Varför sänkte republikanerna Susan Rice?

President Obamas FN-ambassadör Susan Rice har meddelat att hon inte står till förfogande som ny utrikesminister efter Hillary Clinton. Obama har inte nominerat henne, men tydligt visat att det är henne han tänkt sig, vilket mött mycket hårt motstånd i senaten (som är de som bekräftar nomineringen). Varför detta starka motstånd?

Det som anförs mot Susan Rice är det hon sade i september, direkt efter att amerikanska ambassaden i Libyen hade blivit attackerad och ambassadören dödad. Hon deltog då i inte mindre än fem söndagsprogram och sa att attacken inte var en organiserad terroristattack, vilket det senare visade sig vara. Hur mycket Obama-administrationen visste redan då, och om de försökte dölja faktumet att det var en terroristattack var omdebatterat i valrörelsen och är fortfarande en het fråga.

Att låta Rice bära hundhuvudet för detta är orättvist, eftersom det naturligtvis inte var hon som beslutade att förfalska informationen, om det var det som hände. Samtidigt gick hon med på att föra ut budskapet.

Hur som helst, denna kritik är inte hela sanningen. Om Susan Rice blir utrikesminister så kommer John Kerry inte att bli det. Senaten är en speciell församling, där starka vänskapsband knyts även över partigränsen och det finns en sorts kollegialitet. Andra senatorer föredrar därför ofta att en av deras egna upphöjs, än någon utomstående.

Inte heller det är hela sanningen. Om Kerry blir vald så blir hans senatsplats i Massachussetts ledig. Där står en republikan redo att ta över. Scott Brown vann Ted Kennedys gamla plats i ett extraval 2010. Han förlorade nyligen den till liberala stjärnan Elizabeth Warren. Men efter henne är det tunnare i leden, så Brown skulle ha en bra chans att erövra Kerrys plats.

Till sist ska vi inte helt avfärda annan, mer substantiell kritik mot Rice. Att John McCain härjar mot henne är inte så förvånande, det är hans stil. Att moderata kollegan från Maine, Susan Collins, gör det väcker frågor. Men oavsett detta, så spelar de politiska delarna in i allra högsta grad.

Rice framid är trots detta inte körd. Min gissning är att hon blir president Obamas National Security Advisor.

2012-12-13

Dags för nästa Sanford?

Jenny och Mark Sanford, då de fortfarande var gifta.
Jenny Sanfords make, Mark, stod för ett av nyhetsåret 2009 års mest märkliga händelser. Han försvann och ingen visste var han befann sig. Det sades att han var i bergen och vandrade, men till slut kom det fram att han varit i Sydamerika hos sin älskarinna. Det som gjorde att det fanns anledning att bry sig om Mark Sanfords position var att han var guvernör i South Carolina.

Jenny Sanford bet inte ihop och förlät. Hon dumpade honom. Han är nu (nästan) borta från den politiska kartan, medan det spekuleras om hon kommer bli den som nuvarande guvernören, Nikki Haley, utser till ny senator efter Jim DeMint. Enligt uppgift finns hon på den lista över namn som Haley funderar på.

Sanford har inte haft några tidigare politiska uppdrag, men är ingen gröngöling för det. I makens politiska liv ansågs hon ofta vara den av de två som innehade den politiska hjärnan. Bland annat var hon hans kampanjmanager både till kongressen och till guvernörsposten. Under hela hans politiska karriär har hon varit en nära rådgivare.
 

2012-12-11

Ditt och datt

Charlie Crist, tidigare guvernör i Florida, tidigare senatskandidat, tidigare republikan, tidigare independent och numera demokrat försvarar partibytet. Han kommer med det klassiska argumentet att det var partiet som ändrades, inte han. Det är, milt uttryckt, bullshit. Partiet kanske har ändrats, men det var inte därför han lämnade. Han gav upp republikanska partiet för att ha chans att bli senator, och gjorde det först när han förlorade mot Marco Rubio i primärvalet. Politiker som Crist är pinsamma.

Republikanska partiet ska nu obducera sig själva och se vad som gick fel i valet.

Nikki Haley, South Carolinas guvernör, som nu får möjlighet att utse Jim DeMints ersättare i senaten kommer inte utse en temporär senator som bara sitter fram till valet 2014. Jag skrev häromdagen om röran som DeMint ställer till.

John McCain gillar inte tanken på att Susan Rice, USA:s FN-ambassadör, skulle bli utrikesminister. Nu vill han ha en plats i utrikesutskottet, så han därifrån kan stoppa henne om president Obama nominerar henne till posten.

Ett antal republikaner har efter valet brutit med republikanernas hårdnackade motstånd till att höja skatter. The Fix har sammanställt en lista över vilka dessa personer är.

Mitt Romneys chefstrateg, Stuart Stevens, talar ut om valresultatet och kampanjen.

2012-12-09

DeMints avgång skapar oreda

Jim DeMint har varit en av senatens mest hårdnackade konservativa och aktivt hjälpt andra, likasinnade politiker runt om i landet. Nu lämnar han plötsligt senaten för att leda tankesmedjan Heritage Foundation och lämnar efter sig en salig röra i delstaten han kommer från, South Carolina.

När DeMint lämnar blir det upp till South Carolinas guvernör, Nikki Haley, att utse en efterträdare. Denna person ska besätta platsen till nästa val i delstaten, vilket infaller i november 2014. Då är också den andra senatsplatsen, som innehas av Lindsey Graham, uppe för omval samt hennes egen position som guvernör. (Det ser just ut för politiska konsulter i South Carolina).


Första frågetecknet är vem Haley tänker utnämna. Hon kan utse sig själv, men har sagt att hon inte tänker göra det. Den det pratas mest om är kongressledamoten Tim Scott. Hans åsikter är i linje med DeMints och han skulle bli den enda svarta personen i senaten, och den andre svarta republikanska senatorn sedan inbördeskriget. Naturligtvis lockande för ett parti som gärna vill nå utanför gruppen vita män.

Men vi vet inte hur Haley resonerar. Hon kanske föredrar en person som bara innehar posten de två år som är kvar till valet, och sedan inte ställer upp för omval. I så fall verkar delstatens tidigare chefåklagare Henry McMaster ligga bra till.

Nikki Haley och Lindsey Graham.
Till saken hör att den andre sittande senatorn, Lindsey Graham, har gjort konservativa i delstaten missnöjda och innan DeMints avgång var det nästan givet att han skulle utmanas från höger i primärvalet. Några av dessa personer kan nu istället komma att koncentrera sig på den andra senatsplatsen. Men om Scott utses, vad säger att han blir lättare att slå än Graham?

Det som kommer avgöra saken är vad som gynnar guvernören Haley mest. Vi känner inte till alla relationer och det inre livet i South Carolina, men utifrån så skulle ju McMaster vara lockande för Haley. Då får hon ett helt öppet senatsval 2014 och många hugande spekulanter kommer lägga sin energi där, istället för att utmana henne om guvenörsjobbet. Samtidigt har det byggts ett starkt momentum kring Scott, så hon finner sig tvingad att välja honom för att inte göra folk förbannade.

Mer läsning: Stu Rothenberg, The Fix.

2012-12-08

Julklappstips: Till varje pris

Funderar ni över julklappar? Det gör jag i alla fall. Kanske kan det passa med en politisk thriller för en hundring?

Jag är väldigt glad över de fina recensioner boken har fått. Här är några korta ord från dessa, ni hittar fullständiga i högerspalten:

"Boken påminner snarare om giganter som Grisham och Connelly än om Bodström." - Frivärld Magasin.

"Det är en bra bok - en riktigt bra bok - som jag är övertygad om att alla svenska USA-politiska nördar skulle älska." - Amerikanska nyhetsanalyser. 

"Jag sträckläste boken under en fyra timmars tågresa." -Folkbladet

Ni hittar boken bland annat hos Bokus och Adlibris (gratis frakt och leverans innan jul hos båda), men går såklart också att beställa via er bokhandel på hemmaplan.

Kanske är ni sugna själva på att läsa den? Den finns som ebok hos Dito för 29 kr och hos iBooks för 19 kr.

Testa och läs de första 14 kapitlen.


Ditt och datt

En av de potentiella presidentkandidaterna 2016 är New Yorks guvernör, Andrew Coumo. Han är populär till vänster i partiet efter att ha drivit igenom gay marriage i delstaten. Men alla liberals gillar inte honom.

Apropå gay marriage så kommer frågan upp i Högsta domstolen i vår. Men den politiska striden är över, menar The Fix och hänvisar till opinionsläget.


Charlie Crist var populär, och solbränd, guvernör för republikanerna i Florida som ville bli senator. Så råkade han omfamna president Obama, både bokstavligen och säga något positivt om hans stimulanspaket. Det gav utmanaren i det republikanska primärvalet, Marco Rubio, övertaget och Crist bytte till independent för att ändå kunna ställa upp. Han förlorade som bekant ändå, och väljer nu att byta till demokraterna för att kanske ha chans på guvernörsposten igen år 2014.


Sheldon Adelson och hans fru var de privatpersoner som spenderade mest pengar under senaste valet. Tidigt med stöd till Newt Gingrich, sedan även till Mitt Romney. Även i slutet höll han tempot uppe, med 33 miljoner dollar i donationer de tre sista veckorna av kampanjen. 10 miljoner till Romneys super-PAC och 23 miljoner till American Crossroads.


Jon Stewart vs Chris Christie

Jon Stewart intervjuar New Jerseys guvernör Chris Christie. Det här är riktigt bra, folks! 

Jag tror inte minst att det Christie säger om hur man samarbetar i politik och "get things done" är väldigt tilltalande för väljarna. Frågan är om han skulle klara sig genom ett republikanskt primärval med en närmare granskning av de kompromisser han gör nu i New Jersey.

 Christie är uppe för omval nästa år och har officiellt deklarerat att han ställer upp. Just nu, efter stormen Sandy, ligger hans approval rating över 70%. Inget dåligt utgångsläge.