2015-04-13

Nylanseringen av Hillary Clinton

Hur ser nylanseringen av Hillary ut, och varför? Det tänkte jag fundera lite kring i detta inlägg.

Att nylansera Hillary Clinton är inte lätt, eftersom alla redan har en uppfattning. Det går med andra ord inte att göra någon stor sväng och försöka sätta henne i ett helt nytt ljus. Det skulle uppfattas som falskt. Med försiktiga knuffar i rätt riktning måste istället kampanjen ändra bilden.

Det första kanske man ska säga att är att bilden nog inte behöver ändras så himla mycket. Hon har redan en stark ställning, även om det finns gott om folk som ogillat henne i årtionden. Men de kommer inte rösta på henne oavsett. First Lady, senator och utrikesminister ger tyngd till hennes kampanj, men de problem som gjorde att hon förlorade 2008 måste rättas till.

Den nya kampanjen verkar tycka att det 2008 handlade för mycket om hennes egen ambition att bli president, inte syftet för väljarna varför hon skulle bli det. Hon uppfattades också som lite stel och långt ifrån väljarna, vilket i den senare delen är rätt naturligt när man levt i den bubbla som Vita huset, senaten och utrikesminister innebär. (Även om Bill klarar den delen bättre.)

Kampanjfilmen och de kommande kampanjstoppen visar tydligt hur man nu försöker korrigera den bilden.



Det dröjer över en minut innan Hillary ens syn och då handlar det om hur hon ska jobba för väljarna och det mycket viktiga: Hur hon ska jobba för att förtjäna deras röster.

På tisdag åker hon till Iowa och ska där inte hålla några stora rallies med tusentals personer i publiken. Utan samtal med några få personer på företag, diners och andra mer gemytliga platser.

En sån här tweet, signerad av henne själv, visar just på den strategin. Och att hon åker bil (en van!) och inte flyger...!

Jag tror att kampanjen gör en riktig analys. Hon behöver inte de stora talen, utan istället åka runt och snacka med folk, kampanja på riktigt och kampanja hårt. Inte bara säga att hon ska förtjäna deras röster, utan visa att hon jobbar för det.

Risken är emellertid att man tittar för mycket på kampanjen 2008 och blir för fokuserad på att korrigera misstag från den. Det gäller att komma ihåg att hon inte drev någon dålig kampanj 2008. Det var bara att Barack Obama drev en bättre.

Hon får heller inte glömma bort att kampanjer handlar om framtiden. (Kampanjloggan, med pilen framåt, vittnar om den insikten). Det kan vara lätt att de råkar bedriva 2008 års kampanj på ett nytt sätt. Det är 2016 års kampanj nu och även om vissa utmaningar är desamma, så är det ett delvis annat USA som går till val i november nästa år, än som gjorde det åtta år tidigare. För Hillary, som då passerades av en ny generation, kommer det bli extremt viktigt med fokuset på framtiden.

Gud vad roligt detta ska bli att följa!

2015-04-12

USA:s nästa president heter...

Söndagen den 12 april. Hillary Clinton kommer inom några timmar lansera sin kampanj, Ted Cruz och Rand Paul har nyligen kommit på banan och imorgon tänker Marco Rubio också göra det. Man kan utan tvekan säga att årets presidentval är igång. Därför tänkte jag försöka mig på en teori om vem som i januari 2017 svärs in som USA:s nästa president.

Det är rent dumdristigt. Att redan nu säga vem som kommer vinna är omöjligt med tanke på allt som kan och kommer att hända med skandaler, opinionsvindar, läget i ekonomin, terrorism och allt annat. Men det har inte hindrat mig tidigare, och det är roligt att spekulera.

Demokraterna

Om vi börjar med demokraterna, eftersom det är lättast och kortast. Hillary Clinton kommer vinna nomineringen. Ingenting tyder på att något annat. Ingenting. Det utesluter naturligtvis inte att det sker, och alla pekar på 2008, då Clinton också skulle vinna. Sant, men hon är i en mycket starkare position nu än då.

Enda hotet är Elizabeth Warren, men hon verkar faktiskt inte ens försöka.

Demokraternas presidentkandidat: Hillary Rodham Clinton.

Senast det begav sig.
Republikanerna

Att tippa detta är oerhört svårt. Republikanernas startfält är brett och kompetent, mycket bättre än både 2008 och 2012. Låt oss fokusera på de kandidater med störst chans och ta hjälp av Nate Cohn för det. I NY Times delar han in kandidaterna i tre kategorier: Invisible Primary, Mainstream Alternatives och Factional Favorites.

Invisible Primary är den kandidat som samlar mest stöd partietablissemanget. Cohn pekar ut Jeb Bush som mycket trolig segrare i denna kategori, vilket han menar är den enskilt viktigaste faktorn för att vinna nomineringen.

Mainstream Alternatives är kandidater som är tillräckligt kvalificerade för att vinna, och om saker och ting faller på rätt plats så kan de också göra det. Cohn placerar här bl.a. Scott Walker, Marco Rubio, Bobby Jindal, John Kasich och Rick Perry.

Factional Favorites är vad det låter som, favoritkandidaten för någon falang. Kandidater med liten chans att vinna, men med mycket tur och skicklighet kan de vinna. Howard Dean var 2004 en sådan kandidat, som kom mycket nära segern. Cohn placerar här Chris Christie (moderates), Ted Cruz (Tea Party), Rand Paul (libertarianer), Mike Huckabee (evangelikala), Ben Carson (Tea Party) och Rick Santoum (kristna högern).

Den som i dagsläget har störst chans att vinna nomineringen är Jeb Bush. Hans kampanjmaskin ser ut att bli svårstoppad. Cohn menar, och jag instämmer, att Bush svaghet ligger till höger. En utmanare som kan samla stöd av tillräckligt många Bush-skeptiker och samtidigt inte stöta bort partietablissemanget. Den som ligger bäst till är Scott Walker.

Jag tror emellertid på en annan kandidat.

Detta baserar jag på att val alltid handlar om framtiden. Floridasenatorn Marco Rubio personifierar framtiden för det republikanska partiet. Andra generationens invandrare från Kuba, ung och framförallt har han många nya idéer. Rubio går exempelvis till val på en skattereform som faktiskt innehåller en del nytt republikanskt tänkande. Hans kampanjslogan kommer troligen vara A New American Century.

En ny generation valdes med Barack Obama. Att gå tillbaka till den tidigare, i form av Bush eller Clinton, tror jag inte man är så sugna på. I alla fall inte om det finns ett alternativ. Kan Rubio visa att han mer än någon annan är det nya alternativet, kan han också ha ett starkt argument för varför han kommer slå Hillary Clinton.

Det Cohn inte berör så mycket i sin artikel är valbarheten. Där kan Rubio långsamt vinna över etablissemanget att faktiskt han är mer valbar än en ny Bush, som ju på så många sätt (bror och far som tidigare presidenter) signalerar en tillbakagång.

Republikanernas presidentkandidat: Marco Rubio.

Jupp.
USA:s nästa president

Med samma argument som varför Rubio vinner den republikanska nomineringen tror jag han vinner presidentvalet. Står valet mellan Clinton och Rubio blir dåtid mot framtid mycket tydligt för väljarna. Redan i primärvalet 2008 blev Clinton dåtiden och Obama framtiden. Ställs hon mot Rubio kommer historien upprepa sig och framtiden vinna.

USA:s nästa president: Marco Rubio.

2017 svärs han in till ett annat uppdrag.

2015-04-05

Cruz väg till segern

Ted Cruz tänker inte bara ställa upp i presidentvalet för att stärka sitt varumärke, utan för att vinna. Det har blivit tydligt i lanseringen av hans presidentkampanj.

Vinna, det vill alla som ställer upp i ett presidentval, men exempelvis Ron Pauls väg till segern var klart begränsad och handlade mer om sakfrågorna. Cruz förstår säkert att hans chans till seger inte är jättestor, eftersom han intagit en så tydligt ytterkantsposition, men han tänker göra vad han kan.


Cruz riktar in sig på två väljargrupper inom republikanerna: Tea Party-högern och de evangelikala (socialkonservativa, kristna högern).

Han har hittills under sina senatskarriär gjort sig känd som en Tea Party-politiker, men nu satsar han även hårt på att vinna det stora blocket evangelikala.

Lanseringseventet skedde på Liberty University i Virginia (inte i hemmastaten Texas), det största kristna universitetet i USA, grundat av den inflytelserika pastorn Jerry Falwell. Att lansera kampanjen där skickar en stark signal till evangelikala väljare runt om i USA.

Nu till påsk kom han ut med sin första tv-reklam, också den med ett tydligt kristet, religiöst budskap.



Cruz har också med full kraft kastat sig in i kontoversen kring Indianas lag om religiös frihet, som fått mycket hård kritik för att kunna utgöra grund för diskriminering mot exempelvis homosexuella. Alla republikanska kandidater har ställt sig på Indianas republikanske guvernörs sida, men Cruz tillhör de allra flitigaste försvararna.

Att vara den evangelikala kandidaten leder sällan till segern i det republikanska primärvalet, men väljargruppen är trots det stark. Iowa har ett stort antal evangelikala väljare och gav segern 2008 till Mike Huckabee och 2012 till Rick Santorum, två utpräglat socialkonservativa kandidater. Även South Carolina (tredje delstat att rösta) har stor andel evangelikala väljare.

Iowa gav en rejäl skjuts till både Huckabee och Santorum, men eftersom de mötte mer välfinansierade och organiserade kandidater, lyckades de inte omsätta stödet hos evangelikala väljare tillräckligt i andra väljargrupper och John McCain respektive Mitt Romney kunde besegra dem.

Kan Cruz bli både Tea Party-väljarna och de evangelikala väljarnas favoritkandidat, och komma bättre förberedd än Huckabee och Santorum, kan det räcka långt. 

Speciellt om de sydöstra delstaterna lyckas med sina planer på att lägga sina primärval på samma datum och rätt tidigt i processen. Då kommer de evangelikala väljarna få större tyngd än i tidigare val.

Det som talar emot Cruz är att han inte är ensam att slåss om de evangelikala väljarna. Mike Huckabee ställer upp igen, Bobby Jindal, Rick Perry och kanske även Ben Carson kan bli svåra konkurrenter.

Jag tror inte han kommer cruiza till segern, hans chans att vinna nomineringen är liten, men han tänker uppenbart bedriva en kampanj som maximerar chanserna för honom.