2012-11-01

Bästa Romney jag sett

Ikväll besökte jag ett kampanjrally med Mitt Romney och Jeb Bush i Jacksonville, Florida. En bättre Romney har jag aldrig sett.

Er utsände, med kandidaten i talarstolen.
Jag har varit på fyra kampanjevent med Romney genom åren. Ett för fyra år sedan i New Hampshire. Då överraskade han mig positivt. Istället för träig och tråkig, var han varm, smårolig och trevlig. I år i New Hampshire blev jag istället negativt överraskad. Han kändes robotlik och stressad.

Ikväll var han bättre än någonsin jag sett honom, live och på tv. Lugn, självsäker, positiv och för första gången hörde jag honom berätta några anekdoter från sitt liv, där människan Romney kom fram. Det var inte storslaget och fullt av fyrverkerier i talet, utan det var samlat, statsmannamässigt och mänskligt. Ungefär den Romney vi såg i första debatten. Var har de gömt den killen i alla år?

Han nämnde inte Obama vid namn en enda gång, men kampanjen säger att han kommer börja göra det imorgon i Virginia. Dessa kandidater är imponerande. Han pratade utan telepromter och har sagt samma saker hundratals gånger. Svår sömnbrist och en enorm press. Ändå klarar han av att säga samma saker som tidigare, men inte lika hårt, utan att nämna Obama och ändå samtidigt vara närvarande i stunden och visa entusiasm. Hur klarar dom det?

Det tråkiga för Romney är att få väljare hör särskilt mycket av vad som sägs på kampanjrallys. De frågade publiken hur många som inte hade bestämt sig ännu. En räckte upp handen. Säkert var det någon till, som inte vågade sticka ut, men det säger mycket om vilka som går på dessa events.

Kampanjrallys i slutet av en valrörelse är oerhört roliga att gå på. Ja, det känns lite udda när de ska be en bön, sjunga nationalsången och läsa pledge of allegiance, men det får man ta.

En singer songwriter kom dit och drog av några låtar och sedan höll en hel rad talare - lokala kandidater och politiker - korta anföranden. De hade fått instruktioner av Romney-kampanjen att inte säga något negativt om president Obama, men ett par av dom kunde inte riktiga hålla sig. "Jag får inte säga något negativt om Obama, men...".

Lokal förmåga, och duktig talare.
Talarna på sådana här tillställningar är överlag rätt bra. Inte så att deras retorik är fulländad och budskapet strålande, men det är glöd så det sparkar om det. De tar ibland i lite för mycket och publikens reaktion är, för en stillsam svensk, lite väl överdriven men hellre det än tvärtom.

Jeb Bush, son till en president, bror till en annan, kanske en dag själv kandidat till det jobbet?
Innan Mitt Romney pratade senatskandidaten Connie Mack, som kändes särdeles mycket som en sterotyp mainstreamrepublikan. Efter honom däremot kom Jeb Bush. Son till en president, bror till en annan och själv guvernör i Florida i åtta år. Han hade varit en trolig presidentkandidat i år, om det inte vore för hans efternamn.

Bush gjorde ett bra intryck. Stillsam och statsmannamässig. Kanske får vi se honom i en annan roll om fyra eller åtta år.

Halloween-prydd scen.

Jeb Bush, Connie Mack och Mitt Romney.

Numera omgiven av allvarliga män i svarta kostymer.

Nya, glada Romney.