2006-06-30

"Alla barnen...

...delar lika utom Carl, för han är nyliberal."
eller
"Alla barnen går i skolan utom Henning, för han hade ingen penning."

Det är två av socialdemokoraternas slogans i 1991 års val. Det gick ju inge vidare, men kul var det. Denna och massa andra gamla valaffischer finns på DNs valsida.

Några exempel till:

"Förbluffa Edra vänner. Rösta på centerpartiet." (91)
"Erlander tjatar gång på gång. Folk ska spara under tvång. För frihet: Folkpartiet" (56)
"Stärk oppositionen, välj folkpartiet." (64) (Stora förhoppningar i det valet tydligen)

2006-06-29

Tag i problemen...hur då?

En jäkla massa folk från LO har skrivit en debattartikel i Aftonbladet där de tycker att "Svenskt Näringsliv sprider propaganda i stället för att ta tag i problemen".

Exakt hur borde Svenskt Näringsliv ta tag i problemen? Väpnad revolution? Ifall fack:arna missat det, så det dom som bestämmer i Sverige.

En halv miljard dollar i kampanjkassan

Michael Bloomberg är dollarmiljardär och borgmästare i New York. Han hintar nu om att ställa upp i presidentvalet 2008 som oberoende kandidat, alltså varken republikan eller demokrat. Idag representerar han republikanerna, men en ganska demokratvänlig sådan, annars går det inte att bli vald i New York.

Läget skulle öppna sig menar en rådgivare till Bloomberg om republikanerna och demokraterna valde kandidater som inte tilltalar mittenväljarna. Då skulle en bred väljargrupp öppna sig i mitten där en oberoende kandidat som kan både locka demokrater och republikaner kunde vinna många röster. Eftersom väljarkåren skulle bli uppslittrad kunde det räcka med ett stöd på runt 35-40 procent av alla röstande.

Och det är inte lite pengar som Bloomberg kunde investera i kampanjen, enligt uppgift en halv miljard dollar av egna stålar. I presidentvalet 2004 slog Bushkampanjen rekord med 367 miljoner dollar. Det finns dock gott om undersökningar och exempel som visar att man kan ösa in hur mycket pengar som helst i en kampanj utan att lyckas, går inte argumenten hem hos folk spelar det ingen roll. Minns bara den svenska ja till euro-kampanjen.

Stort intresse för kongressvalet i höst

USA Today skriver om en undersökning som genomfördes under helgen som visar att intresset för kongressvalen i höst är rekordhögt och att demokraterna ligger riktigt bra till. Väljarna är dessutom mer intresserade av den nationella politiken snarare än lokala frågor, vilket också borde gynna demokraterna. Och inte heller kan republikanerna få någon större draghjälp av Bush, 40 procent av väljarna säger att de blir mer negativa till en kandidat som stöds av honom, bara 15 procent mer positiva.

Vad som är intressant också är att en klar majoritet heller kallar sig demokrat än republikan, 55 mot 38 procent. Demokraterna har också störst förtroende i fyra av de fem viktigaste valfrågorna; ekonomin, korruption, Irak och sjukvård. Republikanerna har störst förtroende i den femte frågan, kriget mot terrorismen.

Men ändå får inte nuvarande demokrater i kongressen godkänt, endast 38 procent i approval rating, en procentenhet högre än Bush och fem högre än republikanerna i kongressen.

Jag tror dock att republikanerna kommer knappa in under valrörelsen. De frågor som just nu dominerar Irakkriget och bensinpriset kommer fortsättta leva men vissa grundläggande värderingar kommer också spela in och där har republikanerna ett klart försprång. Intressant att se är också att demokraterna bygger sina nuvarande framgångar på temporära politiska frågor, inte de grundläggande värderingarna. Jag tror demokraterna kommer gå framåt i detta val, men inte vinna någon majoritet, i alla fall inte i senaten, men 2008 kan läget vara helt annorlunda beroende på vilka politiska frågor som dominerar. Självklart är det bra för demokraterna med kortsiktiga framgångar, men de måste också ändra den amerikanska opinionen i grunden. Jag tror därför Howard Deans, demokraternas ordförande, 50-statsstragi är riktig. Istället för att bara satsa kortsiktigt där framgångar kan nås omedelbart så bygger man stöd i hela landet på lång sikt, vilket naturligvis kan leda till mindre framgångar på kort sikt. Men den nackdelen får man ta, annars får man alltid hoppas på att rätt frågor är heta vid valen.

2006-06-23

Arbetslösheten

Det är ett jäkla dribblande hit och dit med siffrorna i arbetslösheten och jag tror inte folk har uppfattat speciellt mycket förutom att de borgerliga tycker att arbetslösheten är högre än vad som verkligen visas i sifforna. Men även fast folk inte litar på när AMS säger att arbetslösheten är 4,2 procent, så går det ändå in att det går bättre för Sverige. Jag hör fler och fler säga det. Att läget på arbetsmarknaden har vänt. Och ja, det finns säkert nån siffra här och där som pekar på det, men tittar man totalt så går det faktiskt inte att se. Och kom ihåg, vi står på toppen av en högkonjunktur, nu borde målet om full sysselsättningen vara nått.

Hur som helst, häromdagen kom senaste undersökningen från SCB på arbetslösheten. Danne Nordling sammanfattar:

"Den totala arbetslösheten var alltså i maj [2006] 363 000 personer 8,0 procent av arbetskraften (ojusterad)."

"I maj 2005 var den öppna arbetslösheten 234 000 personer och antalet i åtgärder 125 000."
234 + 125 blir 359. Alltså i maj för ett år sedan totalt antal arbetslösa 359 000 personer. I maj 2006 totalt antal arbetslösa 363 000. En ökning med 4 000 personer.

Och så här skriver SCB faktiskt:

"Om hänsyn tas till befolkningsutvecklingen, uppvisar andelen sysselsatta i procent av befolkningen inte någon statistiskt säkerställd förändring jämfört med maj 2005."

Till detta kommer alltså krånget om att det är fler personer i verkligheten är arbetslösa, att alla inte räknas in i statistiken. Läggs allt ihop så blir det väldigt krångligt och inte direkt något man förklarar på fem-sex sekunder i ett klipp i TV. Men några saker är klara:

*Arbetslösheten sjunker inte.
*Vi är på toppen av en högkonjunktur.
*Arbetslösheten borde då sjunka kraftigt.
*Den officiella statistiken visar på alldeles för låga siffror.

Cut and run?

Ska USA lämna Irak och irakierna åt sitt öde? Plocka hem sin trupper och säga "klara er själva"? Jag tror det skulle vara katastrof men det är precis vad presidentkandidaten 2004 John Kerry föreslår.

Igår röstade senaten om två förslag från demokraterna. Ett som stöddes av de demokratiska ledarna i senaten där det föreslogs att trupperna skulle börja tas hem vid slutet av året och att Bush skulle presentera en plan för att ta hem samtliga stridande trupper. Och så John Kerrys förslag där alla trupper ska vara hemma inom ett år.

Demokraterna har varit rejält upprörda över att John Kerry inte kunde hålla sig till det första förslaget som troligen kan ha ganska stort stöd hos den amerikanska befolkningen, i alla fall hos demokrater och mittenväljare som står lite till vänster. Men när nu Kerry går ett steg längre så tror jag istället att många återigen ser demokraterna som oansvariga, att de inte klarar av nationell säkerhet. Karl Rove kommer utnyttja splittringen skoningslöst i höstens val.

John Kerry framstår alltmer som en riktigt pajas. Han framställdes som en flip-flopper i presidentvalet och det ligger en hel del i det. På den tiden stödde han kriget när en majoritet av befolkningen gjorde det. Nu ser han chansen att bli demokraternas kandidat igen genom att flytta sig till vänster och tilltala den mycket argsinta antikrigsrörelsen i partiet. Vad händer 2008 om opinionen har vänt? Om läget i Irak har lugnat sig, om kriget börjar ses som en framgång. Ändrar han sig då igen?

Demokraterna förlorade omröstningen med siffrorna 60-39 för det första förslaget och med 86-13 för Kerrys.

För två senatorer hade omröstningen en extra stor betydelse. Joe Lieberman, vicepresidentkandidat till Al Gore 2000, håller på att petas av utmanaren Ned Lamont i demokraternas interna val i Conneticut. Lieberman har till skillnad från Kerry hållit fast vid sin ståndpunkt och röstade därför mot båda förslagen. Det gör honom ytterligare sårbar i hemmastaten.

Lincoln Chafee är republikan men har också problem med antikrigsopinionen i sin hemmastat Rhode Island. Därför röstade han som enda republikan med demokraterna för att påbörja en truppneddragning.

Jag ber om ursäkt

Efter fotbolls-VM ska jag ner en sväng till Polen för att för första gången hälsa på lite släktingar där som min mor har hittat. Familjen skildes åt under andra världskriget. Då kan det vara bra att stå på god fot med släktingarna och jag gör det genom att be om ursäkt. Inte för något jag själv gjort men för den svenska regeringen och svenska fackföreningar som vräkt ur sig anklagelser om polacker. Bland annat så har Transport framställt polska lastbilschaffisar som kriminella.

Det är några personer på Timbro som tagit iniativ till ursäkten och gör det via en debattartikel i Polens största dagstidning och en hemsida där man kan skriva upp sig och be om ursäkt. Gör det du också.

2006-06-22

Battleground states

Här har ni en liten sammanställning av var slaget om senaten avgörs. (R) betyder att staten idag har en republikansk senator (D) får ni gissa själva.

Pennsylvania (R) - Rick Santorum (R) mot Robert Casey Jr.
Casey Jr. leder med 6-7%.

Ohio (R) - Mike DeWine (R) mot Sherrod Brown.
Brown leder med 13%.

Montana (R) - Conrad Burns (R) mot Jon Tester (D).
Tester leder med 4%.

Tennesse (R) - Republikan ej utsedd ännu mot Harold Ford (D).
Oavgjort.

Rhode Island (R) - Lincoln Chafee (R) mot Sheldon Whitehouse (D).
Chafee leder med 2%.

Missouri (R) - Jim Talent (R) mot Claire McCaskill (D).
Talent leder med 5%.

Virginia (R) - George Allen (R) mot James Webb (D).
Allen leder med 5%.

Minnesota (D) - Demokrat ej utsedd ännu mot Mark Kennedy (R).
Oavgjort.

New Jersey (D) - Bob Menedez (D) mot Tom Kean (R).
Menendez leder med 0,8 %.

Washington (D) - Maria Cantwell (D) mot Mike McGavick (R)
Cantwell leder med 5%.

Så idag förlorar alltså republikanerna Pennsylvania, Ohio och Montana. Det skulle göra ställningen till 52-48. Vinner man även Tennessee så blir det 51-49. Ytterligare två platser behövs men varken Virgina eller Missouri känns speciellt troliga. Däremot Rhose Island känns sårbart och möjligt, vinner demokraterna även där så är det plötsligt 50-50. Det hjälper dock inte speciellt mycket eftersom Dick Cheney har utslagsröst vid oavgjort vid omröstningar i senaten.

Om demokraterna ska ha en chans att vinna majoritet så får man absolut inte förlora någonstans, och vi ser ju att både New Jersey och Minnesota är sårbara.

WSJs opinionsundersökning

Ställningen i senaten idag är 55-44 till republikanerna, med en independant som nästan alltid röstar med demokraterna, så i verkligheten är det 55-45, och som jag nämnde igår behöver då demokraterna ta in sex mandat för att få majoritet. I fortsättningen räknar jag med det som ett demokratiskt mandat.

I WSJs senaste undersökning där de granskar de så kallade battleground states, där chansen för ett byte av parti är störst så är ställningen 52-46, med två oavgjorda. Två stater som alltså är för nära för att kunna säga vem som leder, Minnesota och Tennessee.

Som jag också nämnde igår så finns demokraternas mest utsatta mandat i New Jersey där Menendez i denna undersökning bara leder med 0,8 procentenheter och Minnesota där det är helt jämnt. I Minnesota försvarar visserligen demokraterna en plats i senaten men sittande senatorn Dayton slutar och därmed blir platsen än mer hotad.

Utveckling över tid är också intressant att titta på, i januari var ställningen 54-45 och i mars 53-46. Trenden är att fler och fler republikanska senatsplatser kommer i spel i valet, där den senaste är Tennessee.

2006-06-21

Hur ska demokraterna vinna senaten?

För att ta kontroll över senaten i höstens val så måste demokraterna ta sex platser från republikanerna (och inte förlora några). Idag är läget 55-45 till republikanerna och blir det 50-50 i en omröstning avgör vicepresident Dick Cheney såklart till republikanernas fördel, så att vinna fem platser räcker inte.

Dick Morris nämner de fem platser som är uppenbara potentiella vinster för demokraterna och spekulerar också i vilken den sjätte möjliga kan vara.

Den klart mest troliga är, som jag nämnt tidigare, Rick Santorum, han ligger klart under mot utmanaren Robert Casey (52-34 i senaste undersökningen). Två ytterligare republikaner ligger efter i opinionsundersökningarna, Mike DeWine i Ohio och Conrad Burns i Montana. Båda dessa har också mycket låga approval ratings, DeWine -8 och -24, fyra respektive sist i listan över alla 100 senatorer.

Två till som visserligen leder men knappt är Jim Talent, Missouri, och Lincoln Chafee, Rhode Island, båda dessa ligger också ganska illa till vad gäller approval rating men har plussiffror, alltså fler som är postiva än negativa.

Den sjätte som Dick Morris ser som möjlig är Tennessee där nuvarande majoritetsledaren i senaten Bill Frist slutar och lämnar platsen öppen, det i sig ökar chansen för att ett annat parti kan knipa åt sig platsen. Harold Ford är demokraternas utmanare och han går bra i opinionsundersökningarna mot alla tre möjliga republikaner (de har ännu inte valt sin kandidat). Morris kallar Ford för söderns motsvarighet till Barack Obama, en svart demokrat som kan locka till sig mittenväljare. LA Times tror också att Ford har en bra chans.

Jag har som jag skrivit ett antal gånger tidigare tippat att demokraterna inte tar tillbaka senaten, men däremot tror jag man plockar in ett antal platser. Troligen två eller tre, eftersom Santorum kommer förlora och någon eller båda av DeWine och Burns, men det finns också chans eller risk att en demokrat förlorar någonstans. Jag har tidigare flaggat för Menendez i New Jersey (han leder bara med två procentenheter i senaste undersökningen) och det gör Dick Morris också, men tror att latinorösterna kommer rädda honom.

Jaems Webb som blev vald till demokraternas kandidat mot George Allen får göra en bra kampanj om han ska ha chansen, han ligger under med tio procentenheter i första mätningen sedan han blev vald. Värt att notera är att Webbs stöd ökar med elva procentenheter sedan förra mätningen.

2006-06-20

Jo, tjenare

Detta går att läsa i ett pressmeddelande från Thomas Östros, näringsminister:

Thomas Östros besöker Köln

Näringsminister Thomas Östros besöker i morgon, tisdagen den 20 juni, Köln för ett möte med sin tyske kollega, näringsminister Michael Glos.

Syftet med mötet är att diskutera WTO-frågor och gemensamma EU-frågor inför det tyska ordförandeskapet i EU, våren 2007.

Vad är det som händer i Köln? Hmmm, det är något. Kommunstyrelsens ordförande i Norrköping åker också dit idag, vad jag vet för egna pengar. Vad är det som lockar? Ja just det, FOTBOLLS-VM!

Så här borde sista stycket lyda:

Syftet med mötet är att låtsas diskutera WTO-frågor men egentligen komma in gratis på Sverige-England-matchen eftersom Thomas glömde fixa biljetter själv och gärna åker på skattebetalarnas bekostnad.

Via Hax.

Korkad, okunnig journalistik

Denna artikel om Hillary Clinton är typisk för den okunniga, svenska rapporteringen från amerikansk politik. Den handlar om att Hillary Clinton är väljarnas favorit, enligt en undersökning som jag trots en del letande inte kan hitta.

Jag gissar dock att det är en mätning av vem demokratiska väljare vill se som demokraternas kandidat i presidentvalet, där brukar Hillary vinna klart. Men jag har hittills inte sett någon omröstning där hon leder över republikanerna John McCain eller Rudy Giuliani när de matchas mot varandra. Det finns säkert någon sådan, men jag har inte sett någon, och jag har sett en hel del.

Svensk media kommer hela tiden fram till valet i november 2008 att hypa demokraternas kandidat, inte minst om det blir Hillary, precis som de gjorde med John Kerry. Sen när republikanerna ändå vinner så blir folk chockade och teorier om valfusk får snabbt fäste. Men den som följer amerikansk politik via amerikansk media inser snabbt att det är republikanerna som har övertaget, som är de troliga vinnarna och att skrällen först inträffar om en demokrat vinner.

Varför är det så svårt för svenska journalister att rapportera lite mer balanserat? Jag klarar av det på min fritid via min dator i Sverige, dom klarar inte av det på heltid på plats i USA.

2006-06-18

A New Direction for America...?

Som jag skrev häromdagen så har demokraterna bytt slogan till valet i november. Tidigare sa man att den skulle vara något lama och intesägande "Together We Can Do Better". Huvudslogan blir nu istället "A New Direction för America". Även om den också kan kännas lite lam så tror jag den spelar på rätt känslor hos väljarna, precis som den tuffare "Had Enough?" som man också kommer använda.

En slogan måste fånga en vilja hos väljarna och just nu är stora väljargrupper missnöjda med i vilken riktning USA är på väg, så en ny inriktning kommer säkert funka. Naturligtvis måste en slogan fyllas med ett innehåll och här kommer problemen för demokraterna. Just nu lyfter de fram höjda minimilöner, något som bara lär tilltala vänsterväljarna inom demokraterna, det räcker inte för att ta makten i senaten och kongressen. Eller som en repubulikan säger i en kommentar:

"When you're going in circles like the Democrats, it just seems like you're going in a new direction."

Demokraternas stora problem är att väljarna inte har samma åsikter som dom. En ny inriktning som innebär en rejäl vänstersväng kommer inte väljarna vilja se, däremot ett smartare och bättre ledarskap. Men demokraterna saknar starka profiler på det nationella planet. Hillary Clinton är fokuserad på sitt eget senatsval och demokraternas ledare i senaten och kongressen, Harry Reid och Nancy Pelosi, är sällsynt lama.

USAs mest spännande demokrat

Utan tvekan så är Barack Obama det demokratiska partiets mest spännade politiker. Inte egentligen för åsikterna, dessa vet vi inte så himla mycket om, utan för den otroliga rockstjärnestatus som han har uppnåt på väldigt kort tid.

Han fick sitt genombrott på det nationella planet när han talade på demokraternas konvent sensommaren 2004, då John Kerry nominerades till presidentkandidat.

Jag har skrivit om Omaba förut, men vill ni läsa ett bra reportage om hans nuvarande situation kan läsa denna artikel i Washinton Post.

Jag sätter en spänn eller två på att USAs första svarta president heter Obama.

2006-06-17

Midterms

Midterms kallas valen mellan två presidentval, mitt i mandatperioden då en tredjedel av platserna i senaten väljs om och samtliga platser i kongressen. I senaten behöver demokraterna vinna sex platser för att nå majoritet. En av dessa ganska troliga vinster är i Pennsylvania där republikanen Rick Santorum är sittande senator, eller incumbent som det heter over there.

Det är ofta svårt att peta en sittande senator eller kongressledamot, dels på grund av så kallad gerrymandering där valdistriken anpassas efter den sittande ledamoten så den lättast ska vinna majoritet. Sen har ju den sittande också fördelen av en större igenkänning hos folk och lättare att dra in kampanjpengar. De platser som är lättast att erövra är när den sittande ledamoten inte ställer upp för omval.

Men som sagt, i Pennsylvania så sitter Rick Santorum löst. Han utmanas av Robert Casey som leder i senaste opinionsundersökningen med 49 mot 40 procent. En majoritet är också missnöjda med Santorums jobb i senaten, 49 procent mot 46.

Om demokraterna ska vinna sex platser gäller det att inte torska några av sina egna och nu ser man ut att kanske få oväntade problem i New Jersey som blivit mer och mer demokratiskt senaste åren, även om Bush förbättrade sina siffror där i senaste valet. Jon Corzine blev senator där för demokraterna år 2000 men valde att överge sin plats för att bli guvernör i staten förra året. Då valdes Robert Menendez till ersättare men utmanas nu av Tom Kean, son till en tidigare mycket populär guvernör i NJ. I Rasmussens senaste undersökning har Kean nästan hämtat in hela Menendez försprång. 43-36 stod det i april mot 40-37 nu.

Ett ställe där demokraterna helt själva skulle kunna skjuta sig i foten är Connecticut. Idag är Joe Lieberman demokratisk senator där men utmanas nu i primärvalet (där demokraterna utser sin kandidat) av Ned Lamont och i senaste undersökningen skiljer bara sex procentenheter, 46 för Lieberman, 40 för Lamont. Lieberman är mycket illa omtyckt hos vänstern bland demokraterna på grund av hans starka stöd för kriget mot terrorismen och Irakkriget. Men han skulle troligen inte ha några större problem att vinna senatsvalet i Connecticut, vilket mycket väl Lamont kan ha.

Had Enough?

Det är fortfarande ett tag kvar till november men valrörelsen är redan igång i USA. Demokraterna hoppas kunna ta tillbaka senaten och kongressen, men behöver då erövra en hel del platser. I senaten är röstsiffrorna 55-44 med en independent som oftast röstar med demokraterna.

Demokraterna lanserade tidigare i år sin kampanjslogan inför valet: "“Together We Can Do Better". Snark, typ. Det tyckte tidigare talmannen i kongressen Newt Gingrich också, han som ledde den republikanska revolutionen 1994 när republikanerna gick kraftigt framåt. Han föreslog istället "Had Enough?" som nu faktiskt demokraterna har bestämt sig för att använda. Coolt.

2006-06-16

Lövdén efter Danielsson

Det är tydligt svårt det där med minnet. Nu kommer Lars Erik Lövdén också på att han minns fel. Först mindes han att han haft den där lägenheten i 20 år, men nu kom han visst på att han bara haft den några få år. Jo, sånt är ju mycket vanligt att man glömmer bort.

Fahrenheit 911

Dick Erixon har fått mail om att SVT sänder Michael Moores grovt vinklade "dokumentär" Fahrenheit 911. Jag instämmer i att jag tycker att det är sjukt att det är så otroligt många vänsterdokumentärer som sänds, men inte till exempel Johan Norbergs Globalisation is Good eller PBS utmärkta serie The Commanding Heights (som för övrigt går att se på nätet).

Men hur som helst, lite intressant var ju sändningstiden. Igår klockan 21.00. Jag tror att rätt många ändå kollade på andra program.

2006-06-15

Webb vann nu, men vem vinner sen?

Det mycket spännade valet i Virgina om vilken demokrat som skulle få utmana sittande republikanske senatorn George Allen avgjordes i går, med James H. Webb som vinnare.

Som jag beskrev häromdagen är Webb tidigare republikan, minister i Reagans regering, krigshjälte, författare och vinnare av en Emmy. Med andra ord en något udda demokratisk kandidat. Han bedöms ha ganska god chans mot Allen och racet ska bli extra intressant att följa eftersom Allen är potentiell presidentkandidat 2008. Om saker och ting går i lås ska jag försöka åka över nån vecka i höst innan valet och följa det på plats i Virginia.

Jag tror inte att demokraterna kommer ta tillbaka vare sig kongressen eller senaten, Dick Morris tror tvärtom men förklarar pedagogiskt i en artikel varför det är så svårt att avgöra redan nu. Väljarna bestämmer sig sent, men deras grundinställning tar form nu. Det är först ett par veckor innan själva valet som den verkliga tankeverksamheten sätter igång hos väljarna, då avgörs det, men förarbetet är minst lika viktigt.

"Han är myndig"

Det säger Göran Persson om Lars-Erik Lövdens bostadsaffärer. Han är myndig och han får ansvara själv för sina handlingar. Javisst får han det, men det borde inte hindra Persson från att ha en åsikt, det har han ju gärna om andra, inte minst om företag som inte gör precis som han tycker. Dom som äger företag är visst inte myndiga att bestämma hur styrelsen ska se ut, det kan Persson tänka sig tvinga dom till.

Erik Svansbo skriver bra om Lövdén.

Grym SVT-sida!

Jag fick mail igår om SVT:s valsatsning Nätkollen där en Karl-Johan Karlsson dels håller bra koll på debatten och bloggosfären och dessutom skriver andra intressanta saker. Bland annat har han en genomgång av arbetslöshetsstatistiken där han sakligt visar vad som är med och inte med i olika mätningar.

Fräscht


Denna fina bild är målad på en utbildning i SSU Kronoberg. Där formas framtidens svenska ledare - om vi inte sätter stopp för det i valet.

Från Erik Svansbo.

2006-06-13

Grävande bloggar

Inte trodde jag att det skulle vara en fotbollsblogg som skulle bli den första svenska blogg att verkligen gräva och avslöja något som inte andra journalister grävt fram. Visserligen har bloggarna bidragit mycket till samhällsdebatten men ännu inte gjort några direkt avslöjanden som i USA.

Men nu avslöjar fotbollsbloggen www.baraben.com vad som egenligen sades i omklädningsrummet efter fiaskomatchen mot Trinidad & Tobago.

Var det en israelisk granat?

Nu har det framkommit uppgifter som visar på att det inte var en israelisk granat som dödade flera civila på en strand i Gaza. Enligt Dick Erixon rapporterades detta i Aktuellt men inte någon annanstans i svensk media. Nej, det kommer ju från israelisk media, och den går inte att lita på som till exempel mycket mer trovärdiga palestinska källor och diverse terrorister i Irak.

Sådär skattesystem

Enligt en ny internationell undersökning, som presenteras på DN Debatt, så skulle företagandet minska med 65 procent i USA om Sveriges skattesystem infördes där. Och självklart skulle företagandet öka rejält i Sverige om vi införde deras system att kunna växla mellan skattebaser (vad fan nu det betyder) som minskar risken för entreprenörer.

2006-06-11

Intressant val i Virginia

Virginia har en republikansk senator, George Allen, som tippas ställa upp i presidentvalet 2008 och som också tippas ha en ganska god chans. Samtidigt har Virginia en demokrat som guvernör, Tim Kaine, som efterträdde Mark Warner, en annan demokrat och även han en mycket möjlig presidentkandidat 2008. Warner förlorade förövrigt i senatsvalet mot nyss nämnda Allen innan han istället blev guvernör. För att ytterligare röra ihop det så röstade Virginia-borna på George Bush i senaste presidentvalet.

Men nu gäller det senaten, där George Allen kommer få försvara sin plats i november. Mot vem vet vi inte ännu. Antingen blir det den något mer traditionella demokraten Harris Miller, som dock kallar sig en Mark-Warner-demokrat, som är något i stil med vad Bill Clinton är, en demokrat som även tilltalar mittenväljarna. Mot honom står Jim Webb, krigshjälte som är mot Irakkriget, tidigare medarbetare i Reagans administration, och som stöttade Bush 2000 och George Allen innan det. Han säger nu att det var felaktigt och att framförallt kriget fått Bush-administrationen på fel väg. Nu är han alltså demokrat och slåss mot Miller om att bli demokraternas kandidat till senaten.

Miller har starka förgreningarna bland demokraterna i Virginia, där han varit aktiv i 30 år. Webb är som sagt tidigare republikan och detta är första gången han ger sig på att försöka bli vald till ett politiskt uppdrag. Förutom att ha hunnit bli dekorerad krigshjälte från Vietman har han skrivit sex bästsäljande romaner och även vunnit en Emmy.

Vem som kommer vinna av Webb och Miller vågar ingen förutspå just nu. Miller kan stoltsera med att Washington Post förespråkar honom men Webb får dagen innan valet besök av tidigare (och framtida?) presidentkandidaten John Kerry, som säger att han tror att Webb har bäst chans att slå Allen.

Jag tippar på att demokraterna kommer satsa en hel del på Virginia, inte bara för att ta Allens plats i senaten utan för att tillintegöra hans chanser att ställa upp i presidentvalet. Jag hoppas också att Webb vinner, han verkar vara en spännade figur och det ska bli intressant att se hur klarar av Allen. Att han har större chans än Miller tror jag helt klart. Den 13 juni vet vi vem det blir som får utmana Allen.

Läs mer:
A New Democrat av James Antle, The American Conservative
Miller is a Warner Democrat, av Seth McLaughlin, The Washington Times
Strong personalities dominate this year's Democratic primary, Washington Times
Miller Defends Lobbying Stances, Washington Post

Webbforsenate.com
Miller2006.org

2006-06-10

Hitchens om Zarqawi

Christopher Hitchens i Slate:

"If we had withdrawn from Iraq already, as the "peace" movement has been demanding, then one of the most revolting criminals of all time would have been able to claim that he forced us to do it. That would have catapulted Iraq into Stone Age collapse and instated a psychopathic killer as the greatest Muslim soldier since Saladin. As it is, the man is ignominiously dead and his dirty connections a lot closer to being fully exposed. This seems like a good day's work to me."

Word!

Kamalis mediestrategi?

Masoud Kamali, känd folkpartihatare och regeringens politiskt korrekte integrationsutredare, menar att han för några veckor sedan blev överfallen på väg hem från tåget. Han anmälde det dock inte till polisen, utan gick istället till pressen och beklagade sig över det, och menade att polisen ändå bara struntade i sådana brott. Om han har rätt eller fel det vet jag inte, att det var fel att inte anmäla vet jag dock.

Jag tycker också att hela berättelsen känns skum. Det känns fel att misstro en person som kanske råkat ut för något sådant som Kamali berättar om, men min misstanke ökade när jag såg att han skulle vara gäst i dagens Ekots lördagsintervju. Så jag mailade intervjuaren Margit Silberstein och frågade när de hade bestämt sig för Kamali. Hon skriver tillbaka och säger att det gjorde de innan Kamali gick ut och berättade om attacken. Och att hon troligen inte kommer ta upp det i intervjun.

Att gå ut med denna berättelse, oavsett om den är sann eller inte, gör att intervjun med honom får mer uppmärksamhet. Smart mediestrategi eller sammanträffande? Döm själva.

2006-06-05

Mångfald under en flagga

Jag har i dagens NT en debattartikel som jag ursprungligen döpte till "Mångfald under en flagga", men som tidningen döpte om till det något mer uppseendeväckande "Invandrare - riv ner parabolerna".

Den handlar om det delade ansvaret mellan människor som flyttar hit och dom som redan bor här. Finns att läsa i NT eller på min andra blogg.

2006-06-04

Hans Blix i Meet the Press

Meet the Press är ett av USAs mest populära politiska tv-program och denna söndag deltog FNs chef för vapeninspektörerna i Irak Hans Blix, efter hans rapport om massförstörelsevapen som presenterades i veckan.

Det är intressant att se och höra Hans Blix eftersom han så tydligt personifierar hela det som jag tycker är fel med FN-systemet - den totala respekten för nationalstater. Det spelar nästan ingen roll om det är en diktatur eller en demokrati, det är en nationalstat och enligt FN har nationalstater speciella rättigheter som ska respekteras.

Hans Blix vill till exempel inte säga att det är mer farligt att Iran har en atombomb än att USA har det (och inte heller tvärtom). Han dristar sig till att säga att visst är det farligare om det är en oansvarig regering, men att det per defenition skulle vara en diktatur säger han inte.

Det finns naturligtvis fördelar med nuvarande FN-system där länder träffas och diskuterar saker, ibland kan det leda till något gott, men för det mesta så överväger det negativt kraftigt det positiva. Demokratier och diktaturer ska inte likställas. Därmed inte sagt att demokratier inte kan göra fel, men det går inte ens att jämföra med diktaturer. Diktaturer mördar inte bara sin egen befolkning och orsakar svältkatastrofer utan startar också krig i mycket större utsträckning. Och kom ihåg, hittills har aldrig två demokratier krigat mot varandra.

Se Hans Blix i Meet the Press, drygt 23 min in i programmet.

Demokraternas vägväl

I de två senaste inläggen här på bloggen har vi sett tydliga exempel på hur politiker kan och måste manövrera sitt parti beroende på om de är i fas med sina väljare eller inte. Väljarna hade inte samma åsikter som de partier Bill Clinton och Tony Blair representerade och de fick därmed flytta partiets åsikter i väljarnas riktning. George Bush har däremot väljarna på samma linje och han behöver bara lyfta fram kärnfrågorna för att öka stödet hos den stora basen av republikanska väljare.

Demokraterna är följaktligen inte i samma läge, de har inte väljarna med sig. Och nu står de inför ett vägval, och har faktiskt redan valt vilken väg de ska gå även om alla i partiet inte håller med. Ska de satsa alla pengarna inför valet i november i de stater och i de val som de har en stor chans att vinna och därmed öka chansen att vinna en majoritet i senat och kongress, eller ska de smeta ut pengarna över alla 50 stater och få en kortsiktigare mindre framgång, men kanske en långsiktig större?

När Howard Dean valdes till ny ordförande i partiet hade han varit väldigt tydlig med att det var en 50-statsstrategi han tänkte driva. Men kritikerna menar att varför spela bort en möjlig majoritet i senat och kongress mot en osäker framtid? Ja, det kan tyckas dumt men jag tror ändå Dean och demokraterna gör rätt.

Det republikanerna började göra på 50-talet var just att satsa på att bygga upp stödet i stater de var svaga i. Detta tillsammans med en framgångsrik opinionsbildning i övrigt har nu gjort att ett helt lands åsikter har förändrats och kartan över hur staterna röstar har ändrats totalt. Daniel Galvin beskriver detta kortfattat i en artikel NY Times och för en mer utförlig analys rekommenderar jag boken The Right Nation.

Det är en fascinerade resa som USA genomgått och inspirerande och lärorikt för oss som hoppas kunna bryta det socialistiska tänkandet i Sverige.

2006-06-03

Bush gör tvärtom

Som kontrast till Cameron, Reinfeldt, Blair och Clinton (se nedan) så flyttar inte Bush sin politik och parti bort från den under lång tid förespråkade politiken, utan mer mot den. Bush och republikanerna har problem just nu och ser ut att gå mot en förlust i valet i november, även om de fortfarande troligen behåller majoriteten både i kongressen och senaten. Medan Cameron och Reinfeldt tar avstånd från sin tidigare politik så förtydligar Bush den.

Precis som inför presidentvalet 2004 så för nu Bush fram en förändring i konstitutionen som ska förbjuda gaygiftermål över hela USA (NY Times och Washington Times). Detta är något som uppskattas mycket hos de socialkonservativa, som utgör en mycket stor del av den republikanska basen.

En stor del av väljarkåren tycker som republikerna gör och det är därför en demokrat måste lyfta fram och stå för en del "högerfrågor" för att kunna bli vald i USA. Bill Clinton var till exempel för dödsstraffet och avbröt till och med sin kampanj någon dag för att kunna åka hem och verkställa avrättningen av en förståndshandikappad.

Det är därför jag inte tror att demokraterna kommer ha så stora framgångar i höst. USA tycker inte som demokraterna gör. USA är inte heller nöjt med hur Bush och republikanerna sköter sig just nu, men deras grundläggande värderingar stämmer bättre överens än med demokraterna och därför kan republikanerna nå framgångar genom att lyfta fram just dom frågorna. Förutom ett förbud mot gaygiftermål har Bush försökt tilltala den republikanska basen med sitt förslag inom imigrationsfrågan och problemet med gränsen mot Mexico.

Vill man uppnå verkligen förändring i ett land måste hela opinionen flyttas mot den åsikt man har. Det går att nå temporära framgångar och kanske också förflytta opinionen en liten bit genom att göra som Clinton, Blair, Cameron och Reinfeldt, men så länge som folk är vänster i sina grundläggande åsikter så är handlingsutrymmet kraftigt begränsat.

Cameron gör en Reinfeldt

När ett parti inte lyckas vinna ett val på många år så behöver de ofta ompositionera sig, som Fredrik Reinfeldt har gjort med moderaterna, som Bill Clinton gjorde med demokraterna, som Tony Blair gjorde med Labour och som nu David Cameron gör med Tories.

Cameron blev vald till ny partiledare förra året och har börjat flytta partiet mot mitten där New Labour har regerat sedan Blair blev partiledare. Det tydligaste exemplet på detta är att Cameron nu inte pratar speciellt mycket om sänkta skatter, vilket varit ett mantra hos partiet innan (känns det igen?). Han säger att den ekonomiska stabiliteten kommer i första, andra och tredje hand och att partiet inte går till val på att sänka skatten.

När man läser om Clinton, Blair, Cameron och Reinfeldt så går mycket igen. Inte minst användande av ordet ny; New Labour, New Democrats, Nya Moderaterna - och snart kommer kanske New Tories?

Kampen om Kalifornien

I USAs största delstat Kalifornien pågår en politisk kamp som kommer fortsätta ända till november. Men just nu står inte actionskådisen och guvernören Arnold Schwarzenegger i centrum som han brukar. Det är istället inom demokraterna som det slåss så stickorna yr, Steve Westly och Phil Angelidis vill båda bli demokraternas utmanare i höstens guvernörsval och har hittills spenderat otroliga 60 miljoner dollar i valkampanjen. Detta alltså bara för att bli demokraternas kandidat. Vad ska det inte ha kostat när själva valet är över? Just nu är ställningen oavgjord enligt en undersökning där Westly får 35 procent och Angelidis 34 procent.

Samtidigt håller Arnold Schwarzenegger på att återhämta sig efter de katastrofalt dåliga approval ratings han har haft under ett års tid och efter den svidande förlusten i folkomröstningen i november där hans samtliga fyra förslag förlorarde. Arnold approval rating stiger nu och han har bytt till den traditionella strategin att spendera pengar till höger och vänster. Dessutom utnämner han demokrater till toppjobb och försöker så ofta som möjligt göra upp över partigränserna. Kalifornien är en stat med klar majoritet demokrater och röstade bland annat för John Kerry i senaste presidentvalet.

Jag tror Arnold kommer vinna i höst, men det blir med en annan agenda än vad han inledde med att försöka driva. Det är synd för han hade bra intentioner och ville fixa långsiktiga problem. Nu erbjuder han kortsiktiga löften för att överleva.

2006-06-01

Hell an Gore

I helgen var jag toastmaster på en väns bröllopsmiddag. Till förrätt åt vi bland annat matjesill och sjöng en snapsvisa eller två. Helen går stod på repertoaren och fanns både i en svensk och en internationell version, Hell an Gore.

Al Gore är på tapeten igen och pratar just om helvetet. Inte ordagrant men han pratar om den accelererande växthuseffekten som, om vi inte gör något, kommer leda till helvetet - och varmt kommer det bli.

Jag måste säga att jag är imponerad över hans comeback. Efter valförlusten mot Bush år 2000 så drog han sig undan, gick upp i vikt och slutade raka sig. Han själv menar att det var semesterskägg, och det kanske stämmer, men det såg illa ut. Senaste förloraren John Kerry har gjort precis tvärtom och kört på i fortsatt högt tempo.

Al Gores comeback består av den fråga som han pratat om sedan 70-talet, som han pratade ganska tyst om under Clinton-åren och nästan inte alls under presidentvalet 2000 - troligen ett misstag. Som sagt, miljöfrågor, växthuseffekten. Han har lanserat filmen An Inconvenient Truth och turnerar nu land och rike runt som en rockhjälte. Den tråkige, triste och humorlöse Al Gore är plötsligt kul, rolig och engagerande.

Med en sån här comeback är Gore livsfarlig inför valet 2008. Han kan mycket väl bli en skickligare variant av 2004 års Howard Dean. En kandidat som tilltalar den stora vänsterfalangen inom demokraterna, som skapar en riktig gräsrotsrörelse som mycket väl kan välta Hillary Clinton. Kritiken mot henne börjar nämligen öka, just från vänster. Det var naturligtvis väntat efter att hon gått mot mitten, där hon måste finnas för att kunna vinna mot en republikan. Men där är det inte säkert att man lyckas vinna de egna partiaktivsternas förtroende.

Det som är så skickligt i comebacken är att nästan alla media skriver samma sak. Att det är en ny Al Gore vi ser, en som jobbar för det han brinner, han står över politiken, en som tillslut fick rätt trots att han hånats under alla år. I varje artikel nämns också att han är en trolig kandidat 2008, även om han själv säger att han inte har några sådana planer. En perfekt mediabild rullas ut och han kan vänta länge, tills rätt läge uppstår för att lansera sin kandidatur. Medan Hillary Clinton måste försvara sin position som front runner i ytterligare två år, det blir jobbigt och mycket svårt. Al Gore kan försiktigt börja kritisera henne och mer och mer ta sig in i dagspolitiken.

Perfekt utgångsläge alltså, och jag tror att han har en bra chans att lyckas om han verkligen försöker. Men bli president, det kommer han inte bli. Ska en demokrat vinna måste man vinna mitten, och Al Gore kommer utmana från vänster om han inte lyckas med en riktigt skicklig triangulering, alltså att både tilltala vänstern och högern. Han är egentligen inte utpräglat vänster, men han gillar miljöfrågor vilket vänstern också gör. Fortsättningen ska bli spännande att följa.

Läs mer:
Philadelphia Inquirer
USA Today
Christian Science Monitor
AP
NY Times
RealClearPolitics
Slate
New York Observer
Huff Post
New York Magazine
osv

Något att vara stolt över?

Kulturminister Leif Pagrotsky har utsetts till den mäktigaste personen i media-Sverige. Skulle det vara något att vara stolt över? Är det inte rejält allvarligt att en politiker är mäktigast i mediabranschen. Är det inte det vi brukar håna Italien och Silvio Berlusconi för?