WTF? Giuliani leder!

Rudy Giuliani har då och då under de senaste två månaderna dryftat tankar på att återigen försöka vinna den republikanska nomineringen. Han var frontrunner i början av 2007, men sjönk som en sten och slutade med en vunnen delegat.

CNN:s senaste opinionsundersökning (pdf) lär glädja honom, oavsett hur han tänker göra den här gången.

Rudy Giuliani leder med 16% före Mitt Romney 15%, Sarah Palin 13%, Ron Paul 12%, Herman Cain 10%, Newt Gingrich 8%, Michelle Bachmann 7%, Tim Pawlenty 5%, Rick Santorum 2%, Jon Huntsman 1% och Gary Johnson 1%.

Giuliani kommer vara huvudtalare för det ett möte med det republikanska partiet i New Hampshire samma dag som Mitt Romney officiellt lanserar sin presidentkampanj där.

Återigen intressant att se så starka siffror för Herman Cain. The Atlantic skriver om hans bakgrund som ordförande för Federal Reserve Bank i Kansas.

Också intressant att notera hur urkassa siffror Huntsman får i denna mätning 1% - och i den senaste från Gallup, 2%. Han är inte känd bland väljarna, men det är inte Cain heller. Eller Pawlenty för del delen, även om han inte gör så värst mycket bättre ifrån sig. De väljare som känner till Huntsman gillar helt enkelt inte vad de ser.

Läs Johan Ingerö om Rudy, I och II

Romney, Palin, Paul i ledningen

Gallup kommer med den första mätningen efter att tunga kandidater som Mike Huckabee och Mitch Daniels (och Donald Trump) meddelat att de inte kandiderar.

Resultatet är att Mitt Romney leder med 17%, strax före Sarah Palin med 15%, därefter Ron Paul 10%, Newt Gingrich 9%, Herman Cain 8%, Tim Pawlenty 6%, Michelle Bachmann 5%, Jon Huntsman 2%, Gary Johnson 2% och Rick Santorum 2%.

Mest överraskande är Herman Cains stöd. Han är tämligen okänd, bara aningen mer känd än exempelvis Huntsman, men når ändå 8% jämfört med Huntsmans 2%. De som gillar Cain gillar honom väldigt starkt, visar en annan Gallup-undersökning. Cains starka siffror visar på suget efter någon utifrån politiken, tror jag.

De flesta har på senare tid räknat med att Sarah Palin inte kommer ställa upp. Nu kommer tecken som tyder på motsatsen. En filmare har producerat en två timmar lång film, som ska beskriva hennes framgångar som guvernör i Alaska, och anledningen till att hon slutade i förtid. Den kommer ha premiär i juni - i Iowa. Det går också rykten om att hon och Todd köpt ett stor gård i Arizona, som skulle kunna utgöra basen för en kampanj.

Sarah Palins nya hem?

Truth-Paw

Tim Pawlenty lanserade sin presidentkampanj med en reklamfilm, en debattartikel och ett tal i Iowa. Alla på samma tema: sanning. Han tänker säga sanningen, eller snarare den obekväma sanningen.

Vem Pawlenty är och mitt intryck av honom hittar ni här.

I talet i Iowa berättade han för bönderna att inte blir något mer etanolstöd. Sen åker han till Florida för att berätta för gamlingarna att pensionssystemet måste ändras. I New York är det finansvalparnas tur att få veta att det inte kommer bli några fler bail outs.

"I'm going to try something a little unusual in politics. I'm just going to tell the truth."

Det finns en anledningen till att detta inte är så vanligt inom politiken. Du förlorar val. Men Tim Pawlenty hoppas att detta är vad republikanska väljare vill höra, och det kan han nog ha rätt i. Även om Tea Party-rörelsen som rörelse har tappat fart efter valet förra året, så har inte människorna eller åsikterna försvunnit.

Reaktionerna är också överlag positiva. Wall Street Journals ledarsida - tung i konservativa kretsar - gillar det exempelvis:

One of the immutable laws of modern American politics is that no candidate who wants to win the Iowa Presidential caucuses can afford to oppose subsidies for ethanol. ... in refusing to stick to the script for candidates looking to harvest votes in February's Iowa caucuses, Mr. Pawlenty has passed an early test of fortitude. ... Maybe this Presidential season will be more interesting than we've imagined.

Samtidigt är det såklart riskabelt. Speciellt om Pawlenty skulle ta hem nomineringen. Amerikanska väljare vill gärna få ner statens utgifter, men de vill ändå inte se radikala förändringar i de stora dyra systemen, som pensioner eller sjukförsäkring för äldre. Demokraterna kommer hamra, hamra och åter hamra in sådana förslag hos väljarna.

Det finns också ytterligare en aspekt av Pawlentys budskap som är slående: Det är negativt. Kolla lanseringsvideon nedan så förstår ni vad jag menar. Visserligen säger han sig kunna lösa problemen, men huvudfokus är ändå vilka enorma problem USA står inför.

Det står i kontrast med Jon Huntsman som testar ett annat budskap. I New Hampshire i helgen sa han:

"You hear how the Chinese economy is going to swamp us. Don’t believe it. ... Here at home, listening to cable news 24/7, it’s easy to forget that our nation still pulses with a vital, life-enriching energy that comes from the very freedom we breathe."

Huntsmans budskap kan förstås lätt bli för positivt. Inte kännas som han förstår problemen. Det gäller att hitta rätt balans. Folk vill ha en ledare som ska fixa problemen. Då får de inte tro att problemen är oöverstigliga. De vill gärna tro på change och känna hope.

Vi får, som vanligt, vänta och se vad som går hem.

Här har ni Pawlentys video. Proffsig, precis som hela hans kampanj verkar vara.

O'Bama

Paret O'Bama drar en Guiness med gamla släktingar på Irland. Hans mammas farfars farfar (eller något sådant) utvandrade från Irland till USA.

Ölen verkar ha slagit till rejält. Kolla datumet.

Tio små presidentkandidater

De senaste veckorna har så tillslut det republikanska startfältet börjat formera sig på allvar. Men mest uppmärksamhet har riktats mot de kandidater som bestämt sig för att inte ställa upp.

I natt kom beskedet att ytterligare en väljer att låta bli: Indianas guvernör Mitch Daniels (som dagen innan fått en dörr i huvudet och tvingats sy). Innan honom har Mike Huckebee, Donald Trump och Haley Barbour sagt nej.

Daniels (t.v.) på den tiden han jobbade åt president Bush.

Men några finns det som vill: På måndag kommer Tim Pawlenty berätta i Iowa att han ställer upp. Herman Cain, som gjorde bra ifrån sig i den första TV-debatten, ställer även han upp. New Gingrich likaså, men han har fått en smått katastrofal start på kampanjen. Mitt Romney kommer göra samma sak snart. Han flexade sina finansiella muskler häromdagen genom att under en enda dag dra in över 10 miljoner dollar till kampanjen. Även Ron Paul, Gary Johnson och Rick Santorum ställer upp, men torde vara chanslösa på nomineringen. Jon Huntsman är på turné i New Hampshire, och är nog nära att bestämma sig för en kandidatur.

Kvar på staketet sitter Sarah Palin, och kanske till viss del Michelle Bachmann. Den senare har skjutit fram sitt avgörande, men verkar samtidigt ta alla nödvändiga steg för att kunna ställa upp.

Huckabee sa att han inte kände "the fire in the belly". Daniels hänvisade till familjen. Barbour likaså. Palin säger att hon känner "the fire in the belly", men är tveksam just på grund av familjen.

Familjen är både ett svepskäl och ett verkligt skäl. Det kan vara bekvämt att skylla på när det politiska inte riktigt talar för en kandidatur, men samtidigt kommer familj och bekanta utsättas för väldiga slitningar. Bachmann säger att hon förbereder sig och funderar genom att läsa "Game Change". Där hängs familjerna ut tämligen brutalt. Ni som bättre vill förstå processen kandidaterna och familjerna tvingas gå igenom bör läsa "What It Takes", om 1988 års presidentval.

Alla avhopp är naturligtvis bra nyheter för de kandidater som ställer upp, men såklart allra mest för Mitt Romney. Om även Sarah Palin bestämmer sig för stå över är han i stor ledning över tämligen okända kandidater. Nomineringen är hans att förlora.

Till sist: Det vidöppna läget på den republikanska sidan kan mycket väl locka in någon som tidigare sagt bestämt nej. Typ New Jerseys guvernör Chris Christie.

Hans livs viktigaste tal

Mitt Romney har bestämt sig för hur han ska hantera sjukförsäkringsfrågan: Släpa fram den i ljuset och döda den snabbt.

Som guvernör i Massachussetts drev Romney igenom en sjukförsäkringsreform som många säger är väldigt lik den som president Obama och demokraterna drev igenom för hela USA. Romney har hittills mest undvikit frågan, men vid tillfälle försvarat sig med att den inte alls är så lik, och att den hanterades på delstatsnivå, inte tvingades på någon från federalt håll.

Obamas sjukförsäkringsreform är inte populär bland republikanska väljare. Därför har frågan om likheterna reformerna emellan ansetts vara Romneys klart största svaghet i primärvalet.

Nu har han alltså bestämt sig för hur den ska hanteras. Genom ett tal i morgon. Utan tvekan hans livs viktigaste. Han ska presentera sitt eget förslag för sjukförsäkringsreform för USA.

Kanske är det just president Obama som är förebilden. Som kandidat använde han talekonsten som verktyg för att desarmera den bomb som höll på att brisera när det kom ut vad hans tidigare pastor Jeremiah Wright hade sagt i predikningar.

Romney tar naturligtvis en stor risk genom att medvetet släpa ut frågan i solskenet. Men jag tror ändå det kan vara smart. Om han inte gör något kommer frågan släpas fram av någon annan senare, när primärvalsväljarna är mer uppmärksamma. Inte heller kommer speciellt många politiska motståndare nu sätta kniven i Romney, som de gladeligen skulle göra senare när det läget har uppstått i kampanjandet.

Blir det en Apology, eller No Apology-tour för Romney?

Men, såklart hänger det på att Romney säger något som faktiskt bidrar till att minska skadan. Kommer han att be om ursäkt, säga att han hade fel? Eller tänker han försvara reformen, men försöka distansiera sig från Obama?

Det vet vi i morgon.

Fyra vinnare och två förlorare

Fem kandidater stod på scenen i den första republikanska debatten. Jag utser fyra vinnare och två förlorare. De läsare som kan räkna har snabbt konstaterat att fyra plus två är sex. Den fjärde vinnaren är nämligen Fox News.

Att kalla det debatt var egentligen fel, eftersom ingen som helst debatt förekom. Utfrågning hade varit mer korrekt, men hur som helst var det en lysande utfrågning av Fox News. Tuffa, korrekta och relevanta frågor till varje kandidat.

Vinnarna:

Herman Cain. Han framstod som klart mer seriös än vad jag föreställt mig. Hans svar var kärnfulla och bra formulerade men det var inte retoriken som var huvudnumret. Han hade faktiskt något att säga. Framträdandet kommer nog innebära en del pengar in i hans kampanj och att han tas på allvar framöver.

Tim Pawlenty. Statsmannen bland deltagarna. Lugna, välrepeterade svar som han använde för att berätta om sig själv för väljarna. Arbetarklassbakgrunden, hur han upplevt arbetslöshet, bedrivit konservativ politik i en demokratisk delstat, och så vidare. Inte någon som fyller väljarna med hopp och energi, men duglig och trygg.

Ron Paul. Börjar han bli för gammal och gaggig? Har han kvar något av det som gjorde honom så populär 2007 och 2008? Ja. Hans fans kommer fortsätta stödja honom. Inte för att de tror att han kan vinna, utan för att de tror att han kan påverka debatten. I huvudsak bra svar och en konsekvent libertariansk hållning.

Förlorarna:

Gary Johnson. Hade möjligheten att sno den libertarianska facklan från Ron Paul, men misslyckades. Goofy är ett ord som dyker upp när jag ser honom i action. Han klagade desperat vid ett tillfälle på att de andra fått så många frågor på raken. Sånt ser inte bra ut. Han måste skärpa till sig rejält om hans kampanj ska få något som helst luft under vingarna.

Rick Santorum. Han har en mycket tydlig socialkonservativ profil och man kan undra varför han inte når fram. Well, om ni kollar på debatten förstår ni varför. Hans svar är osammanhängande och han känns som en förlorare. Det går inte riktigt att ta honom på allvar. Han kommer säkert gneta på, men mer än någon procent av rösterna har jag svårt att tro att han kommer få.

Amerikanska nyhetsanalyser har lagt upp alla YouTube-klipp från debatten.

Första republikanska debatten ikväll

I kväll klockan nio amerikansk östkusttid är det dags för det här primärvalets första debatt. Fox News sänder från South Carolina.

Det är något stympad debatt, eftersom flera tunga namn uteblir. Mitt Romney deltar inte exempelvis. Av de fem som ställer upp och debatterar är det bara Tim Pawlenty som har en realistisk chans att vinna den republikanska nomineringen.

Förutom Pawlenty innehåller debatten kongressledamoten och presidentkandidaten 2008, Ron Paul, New Mexicos tidigare guvernör Gary Johnson, tidigare senatorn Rick Santorum och tidigare VD:n för Godfathers pizza Herman Cain.

Det låga deltagarantalet och att både Paul och Johnson deltar gör att debatten kan få en mycket libertariansk prägel. Ska bli kul att se hur Pawlenty hanterar det.

Martin Gelin länkar på Twitter till en artikel som undrar om det speciellt smart av Tim Pawlenty att debattera med losers:

In every high school cafeteria in America, there is a loser table. ... Tomorrow night in South Carolina, the stage at the first Republican debate of the primary season will be, for all intents and purposes, the loser table. ... Imagine yourself a student who aspires to become one of the "popular kids." You'd rather forgo lunch altogether than sit at the loser table, lest onlookers get the idea that you, too, are a loser.

En bra poäng, helt klart. Men Tim Pawlenty verkar köra ungefär som Mitt Romney 2008. Var överallt, hugg på allting, ha alltid en åsikt. Det gav Romney pole position inför årets val. Pawlenty har inte så mycket att välja på. Han måste bli känd. De som tittar ikväll är hard core. Där behöver han bli känd först.

Samtidigt som det inte är riktigt bra att framstå som en loser, så kan det bli hyfsat enkelt att framstå som en statsman i kvällens debatt.

Detta blir nog det mest intressanta att studera.

Post-Osama Obama

Vad kommer dödandet av Osama bin Laden betyda för Barack Obamas chanser att bli återvald?Väldigt lite - och väldigt mycket.

President Obama filar på formuleringarna innan han ska berätta för nationen och världen att Osama bin Laden är död.

Väldigt lite eftersom händelsen och populariteten som kommer av den lyckade aktionen i sig inte kommer spela speciellt stor roll i valet om ett och ett halvt år. Det är fortfarande jobben, ekonomin och budgetunderskottet som är de dominerande frågorna. Den första president Bush hade mycket bra förtroendesiffror efter det första Gulf-kriget. Men eftersom ekonomin var valets stora fråga vann Bill Clinton.

Väldigt mycket eftersom det ger Barack Obama (tillfällig?) styrka och initiativförmåga. Republikanerna måste beträda marken försiktigare i frågan om taket för statsskulden och budgetförhandlingarna. Obamas popularitet ger honom ökad makt. Kan han kanalisera den makten till att ta grepp om ekonomifrågorna (där republikanerna har större förtroende) ökar det kraftigt hans chanser att bli omvald.

Det betyder också att republikanerna får svårt att angripa honom på ett område där de vanligtvis har övertaget: försvars- och säkerhetspolitik. Även om ekonomifrågorna kommer högst upp på agendan så är alltid försvars- och säkerhetspolitik betydelsefullt i amerikanska presidentval. Om det blir en guvernör utan utrikeserfarenhet som blir Obamas motståndare (typ Mitt Romney, Mike Huckabee) kan presidenten använda försvars- och säkerhetspolitiken som ett eget vapen.

En möjlig annan betydelse är att bin Ladens död stärker självförtroendet och optimismen hos väljarna. De har blivit alltmer deprimerade över landets utveckling den senaste tiden, och då väljer man helst inte om ledaren. Allt som bromsar eller vänder den utvecklingen torde gynna Obama.

President Obama meddelar att bin Laden är död

Johan Ingerö skrev på Twitter att president Obamas anförande i natt, när han meddelade att amerikanska trupper dödad Usama bin Laden, nästan är i klass med Ronald Reagans Challenger-tal. Jag instämmer. Förutom Obamas tal på demokraternas konvent 2004 är detta det bästa jag sett honom leverera. Det är rakt och enkelt med ett mycket tydligt budskap.

Jag återkommer och spekulerar lite hur detta påverkar presidentvalet i senare inlägg. Nu tycker jag ni ska titta på vad han sa i natt: