2011-08-31

Ditt och datt

Demokraterna har varit fenomenala på att vinna extrainsatta val till representanthuset. Möjligen kan de åka på pumpen denna gång. I Nevada ska en efterträdare till Dean Heller utses. Heller blev utsedd till senator av guvernören när John Ensign avgick. Politico rapporterar att den republikanska kandidaten hittills leder.

De guvernörer som hanterade orkanen Irene har fått godkänt för sina insatser. Katrina visade hur politiskt skadligt en hantering är som framstår som - eller är - för slapp.

En som inte klarar sig helt utan kritik är senator Chuck Schumer (D-NY). Han var utomlands när orkanen slog till och kritiseras av partikamrater för det.

Rick Perry, den nya front runnern, har börjat prata utrikespolitik. Inför en grupp veteraner sa han bland annat: "We should only risk shedding American blood and spending American treasure when our vital interests are threatened."

President Obama ska presentera ett jobbpaket nästa vecka. Hans rådgivare debatterar nu om han ska satsa på mindre åtgärder som han få igenom det republikanska representanthuset. Eller ett stort paket som drar upp skiljelinjerna med motståndarna. Washington Post skriver mer om det.

Stödet för den amerikanska insatsen i Libyen har ökat kraftigt senaste tiden. Enligt en mätning stödjer nu 54% av befolkningen insatsen, jämfört med 35% i juli. 52% tycker att president Obama hanterat situationen bra.

Mitt Romney passade på att ge Rick Perry ett nålstick - och oss en inblick i hans attacklinje mot Perry - när han nyligen besökte Texas: “I have spent most of my life outside of politics, dealing with real problems in the real economy. Career politicians got us into this mess, and they simply don’t know how to get us out.”
Perry har varit politiker sedan 1984.

Jon Huntsman får stöd i South Carolina i form av delstatens attorney general, Alan Wilson.

Senator Jim Inhofe från Oklahoma ger sitt stöd till Rick Perry.

Augusti är en läskig månad för politiken i USA. Det är paus i kongressarbetet i Washington. Istället är politikerna hemma i sina distrikt och träffar väljare. 2009 föddes i praktiken Tea Party-rörelsen just då. I år har det gått lugnare till, vilket TheFix anser är en seger för demokraterna.

Varie år rankas kongressledamöterna av flera olika organisationer, ofta utifrån hur konservativa eller liberala de är. Michele Bachmann tar sig i år in på topp tio över mest konservativa ledamöter enligt Heritage Action.

New Yorks tidigare guvernör George Pataki har pratat länge - utan att någon egentligen brytt sig - om att han ska ställa upp i presidentvalet. Nu meddelar han att det ska han inte. Nu väntar vi på att en annan New York:er ska göra samma sak - Rudy Giuliani.

Tim Pawlenty kastade ju in handduken efter Ames, men hans supportrar i Florida är lojala. De har enats om att inte stödja någon annan kandidat innan Pawlenty gör det.

2011-08-30

Till varje pris

Under ett knappt år har jag försökt hinna med att skriva ett bokmanus. Ägnade hela semestern åt det. Ett första utkast är klart. Naturligtvis utspelar den sig i USA.

"Till varje pris" heter boken och jag ska åka ner till bokmässan om några veckor och se om det finns något förlag som är intresserat.

I korthet så är det en politisk thriller om en svenskättad amerikansk senator från Minnesota vid namn Mark Eriksson. Han är uppe för omval i senaten och utkämpar en hård politisk strid mot utmanaren Michele Bachmann. Mitt i kampanjen inträffar något som får honom att fundera på den högsta politiska vinsten av dem alla: Vita huset. Samtidigt börjar en man från hans förflutna gräva i en hemlighet som kan förstöra allt.

Här är ett inslag i teve om boken:

2011-08-25

En ny front runner


Rick Perry är ny front runner i det republikanska presidentracet. Om han stannar kvar på den platsen vet vi inte, men just nu är han utan tveka etta. I alla fall i de nationella undersökningarna.

I fem mätningar har han haft ledningen över Mitt Romney, senast i Gallup med 12 procentenheter och i PPP med 13 procentenheter. I snitt i de fem mätningarna får Perry 26% mot Romneys 16%.

Romney har ännu inte justerat sin strategi att fokusera på president Obama - han kommer bland annat presentera en jobbplan samma vecka som Obama ska presentera sin dito - och det gör han nog klokt i. Är det något Romney lärde sig förra gången han försökte är att det går upp och ner i en presidentkampanj. Just nu är Perry het, för ett par veckor sedan var det Michele Bachmann.

Det Romney ska hålla ögonen på är siffrorna i de delstater som röstar först - Iowa, New Hampshire, Nevada och South Carolina - och där ligger han fortfarande bra till.

Romneys stora tillgång i detta race är att han är mittenkandidaten. Om Perry, Bachmann och de andra gör upp om rösterna till höger och delar dessa mellan sig så brukar det räcka för mittenkandidaten med de röster som blir kvar.

Just nu finns det ingen som allvar utmanar i mitten. Jon Huntsman försöker och har senaste dagarna antagit en ganska aggressiv stil. I ett par intervjuer har han angripit de andra för att de sagt nej till uppgörelsen om skuldtaket, att de inte tror på klimatförändringar orsakade av människan och så vidare.

Det surras fortfarande om att både Rudy Giuliani och George Pataki skulle ge sig in i racet. Om det gör det är det i så fall för att de ser en öppning för mittenkandidater. Jag personligen tror att de skulle ha mycket svårt.

Risken för Romney är att Perry genom ett stark vinst i Iowa sopar bort de andra kandidaterna till höger och därmed kan samla alla deras röster. Och - eller - att han med sitt jobbbudskap tilltalar tillräckligt stora delar av mittenrepublikanerna för att slå Romney.

2011-08-17

Ditt och datt


Det dröjde bara ett par dagar så fick USA känna på Rick Perrys tuffa stil. På en fråga om USA:s centralbank och dess chef sa han:
"If this guy prints more money between now and the election, I don't know what y'all would do to him in Iowa, but we would treat him pretty ugly down in Texas.
I mean, printing more money to play politics at this particular time in American history, is almost treacherous, or treasonous, in my opinion."
Det ledde såklart till hård kritik, både från vänster och höger. President Bushs tidigare rådgivare Karl Rove är en av kritikerna.

Men Perry backar inte.

“I am passionate about the issue but I stand by what I said", säger han bara.

För de som följt honom i Texas är detta inget nytt. Han backar vanligtvis inte från hårda uttalanden, och det har funkat hittills. Bloggen TheFix tror att det kan funka bra även nu. Republikanska primärvalsväljare vill ha någon som slår hårt mot Obama. Men bloggen är mer tveksam om det funkar senare, när oberoende mittenväljare ska rösta i presidentvalet.

Michele Bachmanns kampanjstil ifrågasätts. När hon och Perry var samtidigt i Waterloo, dagen efter att hon vunnit Ames och han gett sig in i racet, skrev Politico en artikel om hur han utklassade henne. Han var på plats innan talet, gick runt och pratade med alla, medan hon väntade i bussen. Sedan hävdade hon att hon varit på en familjeträff och därför blivit sen. Men enligt släktingar var hon inte alls där. Hennes kampanj säger nu att hon var på en annan familjeträff.

Bachmann lyckades också pinsamt nog önska Elvis Presley grattis på födelsedagen igår. Hon pratar ofta om hur mycket hon gillar Elvis. Oturligt nog för henne var det hans dödsdag.

Det kanske tydligaste tecknet på att Rick Perry inledningsvis helt hade skrivit av en presidentkampanj var att han accepterade uppdraget som ordförande för de republikanska guvernörerna, RGA. Nu när han ändrat sig fick han också avsäga sig det uppdraget. Istället har vice ordförande Bob McDonnell valts, till vardags guvernör i Virginia. Jag var på fundraisingfrukost med McDonnell i Chicago i oktober, om det kan ni läsa här.

Washington Post har en bra analys av varför det inte funkade för Tim Pawlenty.

Sarah Palin har varit ute på bussresa igen. Senast, när hon åkte runt i nordöstra USA, var mediehysterin enorm. Nu har jag knappt läst en enda artikel om den nya resan som utgick från Iowa. Hon säger att ett beslut om en presidentkampanj kommer senast i september.

Mellan 190 och 250 miljoner dollar, uppskattar Romney-kampanjen kandidatens förmögenhet till.

2011-08-16

Bör Mitt Romney satsa på Iowa?

Med Rick Perrys inträde och Tim Pawlentys utträde finns det nu de som tycker att Mitt Romney borde satsa på Iowa.

Mitt Romney satsade hårt i Iowa 2007 och 2008. Delstaten skulle bli hans stora avstamp mot nomineringen. Han pumpade in en miljon i Ames Straw Poll, vann den och kom några månader senare tvåa efter Mike Huckabee i Iowas caucus. John McCain som vann i efterföljande New Hampshire tog hem nomineringen.

Denna gång har Romney nästan helt struntat i Iowa. Det är New Hampshire, delstat nummer två att rösta, som är hans prioritet.

Anledningen är att Iowas väljare i större utsträckning än New Hampshire utgörs av socialkonservativa, den kristna högern slarvigt uttryckt. Med en bakgrund som abortmotståndare kunde han inte konkurrera med tidigare pingstpastorn Huckabee om dessa väljare. I år kan han inte konkurrera om dem mot Michele Bachmann och Rick Perry.

Men med Perrys inträde och Tim Pawlentys utträde är det en del som förespråkar att Romney borde omvärdera sin strategi och satsa i Iowa.

Deras tankar går så här:

Trots att socialkonservativa väljare utgör större andel av väljarna i Iowa än exempelvis New Hampshire så finns det gott om andra väljare också. Sådana som fokuserar mer på ekonomiska frågor exempelvis. Det var dessa som Pawlenty hoppades på. Nu när Perry och Bachmann kommer slåss om och sprida ut de socialkonservativas röster på två kandidater kan det räcka till en vinst om en kandidat, Romney, lyckas samla de flesta av de kvarvarande väljarna.

Huvudargumentet mot det är att Perry även kan vara tilltalande för de väljare som Romney satsar på. Risken är historien upprepar sig. Romney kommer ut efter Iowa som en förlorare.

Vad tycker ni? Bör han omvärdera och satsa på Iowa? Kommentera gärna!

2011-08-14

Vad pysslar TT med?

Jag vet inte riktigt vad TT sysslar med när det kommer till rapportering om amerikansk politik. På kort tid har jag läst två artiklar med märkligt innehåll.

För ett par veckor sedan skrev de om överenskommelsen om höjningen av skuldtaket.

Detta är ett par, av flera, saker jag reagerade på:
  • "En höjning av skuldtaket är normalt ett rutinärende, men den här gången tog Republikanerna strid för att positionera sig inför valet nästa år".
Allting handlar naturligtvis, för alla inblandade demokrater som republikaner, alltid om den politiska positionen. Det är politiker det handlar om. De vill bli omvalda. Men min uppfattning är att ideologi och starka principer låg bakom många republikaners hårdnackade motstånd till att höja taket. Deras egen ideologi och deras väljares.
Det var inte något mer politiskt positionerade än vanligt. Kanske aningen mindre.
  • "Visserligen kan Obama framstå som en ledare som står över käbblet i kongressen, men det kan också bli så ironiskt att den uppgörelse han kämpat för blir det som fäller honom."
Detta antagande bygger TT på att åtstramningar i ekonomin kan begränsa jobbtillväxten. Eftersom jobben är valets viktigaste fråga kan det fälla Obama om jobbtillväxten blir ännu sämre. Ett logiskt resonemang (även om man inte behöver dela slutsatsen om att det leder till lägre tillväxt).
Men, om jag inte fattat helt fel så är det så att åtstramningarna i huvudsak inträffar efter presidentvalet 2012. Så om uppgörelsen leder till sämre jobbtillväxt så kommer det inte påverka Obamas omvalschanser.

I dag skriver TT om straw pollen i Ames och Rick Perrys inträde i racet.
  • "Den 61-årige Perry valde att ge sig in i den amerikanska rikspolitiken vid ett framträdande i delstaten South Carolina – och distanserade sig därmed både från det kritiserade provvalet i Iowa och från Michele Bachmann."
Perry stod inte på valsedeln i Ames straw poll och gav sig in så sent i racet att han i praktiken inte kunde delta. Det är inte att distansera sig. Och på vilket sätt distanserar han sig från Bachmann? Han försöker sno uppmärksamhet från henne - och alla andra. Det är inte riktat specifikt mot henne.
Man kan också fråga sig varför de skriver "kritiserade provvalet". Ja, det finns kritik mot straw pollen, att den inte säger mycket egentligen, att det är ett jippo, och så vidare. Men det finns också massa positiva åsikter, om den stora betydelsen, om ett bra sätt för Iowa-borna att få träffa kandidaterna. De kunde lika gärna skrivit "det hyllade provvalet" och det hade varit lika korrekt. Så jag fattar inte grejen med värdeorden. Räcker det inte med "provvalet"?
  • "Både Perry och Bachmann konkurrerar om stödet från de konservativa väljarna i USA – och debattklimatet mellan de två hotar att bli hätskt."
Ett primärval blir alltid hätskt då och då. Det finns inget särskilt som säger att det skulle bli extra hätskt mellan Perry och Bachmann. Rimligen kommer Romney och Perry också puckla på varandra en hel del. Det är inte det att påståendet i sig är helt fel, men det blir så märkligt och irrelevant att peka ut just dom två.
  • "Flera andra hoppfulla såg sina chanser minska under helgen. Den tidigare favoriten, Massachusetts förre guvernör Mitt Romney, kom först på sjunde plats i provvalet."
Jösses, Mitt Romney ställde inte upp i Ames! Hans chanser minskade inte en millimeter av resultatet i Ames. Att Perry gav sig in i leken minskade Romneys (och alla andras chanser), men inte resultatet i Ames. Om Romney hade satsat på Ames (som han gjorde 2007 ) och hamnat på sjunde plats med 500 röster. Då hade han varit rökt. Då hade han hoppat av nu. Men eftersom han inte ens tävlade, förlorade han inte. Det är så okunnigt av TT så man baxnar.

Tim Pawlenty förtjänade ett bättre öde

Tim Pawlenty på Alexandrias flygplats i november förra året. Strax till höger om mitten på bilden. Ni ser honom knappt, han sticker inte ut. Det bidrog till hans fall.

Tim Pawlenty tar konsekvenserna av tredjeplatsen i Ames och kastar in handduken. I en telefonkonferens i morse med supporters och kampanjpersonal meddelade han att hans kampanj nu är över.

T-Paw var först ut av de tunga kandidaterna att lansera sin kampanj. Han hade förberett den länge och allting rullade på fint. Han stack ut hakan och påstod att USA kunde uppnå fem procents tillväxt. Han åkte till Iowa och sa åt dem att glömma stöd till etanol, till Florida och sa att pensionssystemet måste reformeras och till Wall Street och sa att de kunde glömma fler bail outs.

För detta fick han positiv respons från många republikanska tyckare. Han låg runt 4-5 % i mätningarna och rörde sig i några lite uppåt. Många trodde att han hade chans att bli Mitt Romneys främste utmanare.

Så kom ett ödesdigert dygn.

Dagen innan presidentdebatt i New Hampshire jämförde han Mitt Romneys sjukförsäkringsreform med Barack Obamas och kallade den Obamneycare. Ett säkert sätt att injicera frågan i debatten dagen därpå.
Mycket riktigt. Sjukförsäkringsfrågan kom upp. Men Pawlenty undvek att direkt attackera Romney.

Kritiken blev massiv. Han som under några veckor hade verkat så tuff backade nu. Samtidigt gjorde Michele Bachmann en strålande insats i debatten och gav sig formellt in i racet. Hon tog över en natt Pawlentys roll som utmanare till Romney.

Där efter har han inte återhämtat sig. Han bettade allt på en bra placering i Iowa. Det blev en avlägsen tredjeplats och han säger att han och Mary, frun, inte ser någon realistisk väg till segern.

När jag beskrev Pawlenty tidigare i år skrev jag så här:

"En annan möjlig svaghet är hans brist på karisma. Jag upplevde detta på nära håll i november när jag besökte Minnesota.
Pawlenty kampanjade för Tom Emmer som ville efterträda honom som guvernör. På den lilla flygplatsen i Alexandria hade ett 50-tal personer samlats. Det blåste kalla vindar och till slut landade planet med Emmer och Pawlenty. Jag gick fram och hälsade på honom och bytte några ord. Han var väldigt trevlig och artig, men det saknades något.
Den där kontakten jag fick med Mike Huckabee, eller den starka karisman jag kände hos John McCain och Barack Obama, den fanns inte.
Varför spelar det här roll? Ska du vinna i Iowa och New Hampshire så innebär det att du personligen måste övertyga tusentals väljare. De träffar många kandidater, är inte det minsta imponerade, och ska du nå fram måste du ha något extra. Annars vinner du inte där - och vinner du inte där vinner du inte nomineringen."

Yours truly tillsammans med Pawlenty på Alexandrias flygplats.

Personligen tycker jag det är väldigt tråkigt att han ger upp. Pawlenty var en av de kandidater som troligen skulle ha blivit en duglig president, tillsammas med Mitt Romney, Jon Huntsman och möjligen också Rick Perry (som jag inte känner tillräckligt bra ännu). Därför är det synd att sådana som Bachmann och Paul slår ut en sådan duglig person. Jag beundrar Bachmanns förmåga att förmedla och väcka känslor och Pauls principfasthet, men jag vill inte se dem som ledare för den fria världen.

Men, livet och presidentpolitik är inte rättvist. Du måste vara en bra kandidat för att få chansen att bli en bra president. Pawlenty klarade inte det.

Till sist: Detta behöver inte vara det sista vi ser av Pawlenty i det här racet. Han var en av de sista kandidaterna att bli John McCains vicepresidentkandidat. Jag utesluter inte att han hamnar på den platsen om ett år.


Norsk seger i Ames och Perry satsar på South Carolina


Kongressledamoten Michele Bachmann, med norskt ursprung, gjorde vad hon skulle göra, hon vann i Ames, Iowa, med Ron Paul tätt efter.

Paul lyckades alltså nästan knipa förstaplatsen, vilket just visar på det som är hans styrka: gräsrotsorganisationen.

Bachmann blir därmed den första kvinnan att vinna i Ames, och även den första sittande medlemmen av representanthuset (och även den första person med norskt ursprung kanske?)


För nytillkomna läsare (det har varit en del sådana på senare tid) kan jag tipsa om mitt möte med Bachmann i november förra året, som jag skrev om här.

Tim Pawlentys resultat, avlägsen trea, innebär troligen att han överlever och kan fortsätta kampanja, men det lär bli en nerskalad kampanj mot vad han tidigare planerat. Alltså var förväntningarna trots allt ganska höga på honom. En tredjeplats med 13,6% av rösterna är inte dåligt för någon som ligger på 1-2 procent i opinionen. Men man tycker att han har förutsättningar att prestera bättre och därför borde göra det.

I övrigt kan vara värt att notera att Rick Santorum gjorde hyfsat i från sig (utifrån förutsättningarna som sagt) med 9,9% av rösterna. Inte något lysande resultat, men han lever vidare.
  1. Bachmann, 4823 röster, 28,6%
  2. Paul, 4671 röster, 27,7%
  3. Pawlenty, 2293 röster, 13,6%
  4. Santorum, 1657 röster, 9,9%
  5. Cain, 1456 röster, 8,6%
  6. Perry, 718, 3,6%
  7. Romney, 567, 3,4%
  8. Gingrich, 385, 2,2%
  9. Huntsman, 69 röster, 0,4%
  10. McCotter, 35 röster, 0,2%
Intressant att notera är att Rick Perry, som inte stod på valsedeln, fick fler röster än Mitt Romney, som stod på valsedeln. Folk skrev alltså Perrys namn. Romney har inte satsat på Ames, som han gjorde 2007, men ändå ett litet nålstick i hans kampanj när en helt ny kandidat får fler röster på det sättet.

Rick Perry lanserade sin kampanj igår i South Carolina. Han drog sedan vidare till New Hampshire och kommer idag till Waterloo, Iowa (där Bachmann är född).

Perry i New Hampshire.

Jag tycker det är smart att sätta fokus på South Carolina. Delstaten har ofta stor betydelse för vem som vinner nomineringen (sedan 1980 har vinnare i delstaten också vunnit nomineringen). Det kan mycket väl bli så nästa år också. Iowa och New Hampshire kan komma att vinnas av två olika kandidater. Då blir South Carolina avgörande för vem som går in i supertisdagen med mest momentum.
Hittills har kandidaterna ägnat väldigt lite tid åt South Carolina. Om Perry gör tvärtom, vilket hans hans lansering antyder, kan det avgöra till hans fördel i februari, mars nästa år.

Perrys lanseringsvideo:


2011-08-13

Rick Perry och Ames Straw Poll

Två stora händelser i dag i republikanska presidentkampanjen: Rick Perry kommer, i ett tal i South Carolina, meddela att han är presidentkandidat. Samtidigt gör flera av de andra kandidaterna upp i Ames Straw Poll. För några av kandidaterna står väldigt mycket på spel.

Rick Perry

Perry kliver in som tydlig tvåa i racet, han har placerat sig strax efter ledaren Mitt Romney i flera mätningar de senaste dagarna. Han är också det första verkliga hotet mot Romneys chans till nomineringen. Ingen av de andra kandidaterna har hittills visat upp en förmåga att på allvar kunna utmana Romney.
Romney fokuserar mycket på sin bakgrund som affärsman. Politiker är inte populära hos amerikanska väljarna nu. Och det är ett vapen han tänker använda mot Perry, som har en lång politisk karriär bakom sig. Han är landets just nu längst sittande guvernör, till exempel.

Jag har tidigare skrivit att Rick Perry har det starkaste argumentet av alla kandidater, inklusive president Obama.

En annan artikel som jag varmt kan rekommendera är Paul Burkas "Dear Yankee". Burka har följt Perry sedan 1980-talet.

Ames Straw Poll

Även detta har jag skrivit om tidigare.

Allting i dag handlar om förväntningar.
Förväntningarna är att Michele Bachmann ska vinna. Allt annat vore illa för henne. Skulle hon komma tre, eller sämre, blir det troligen ett hårt slag mot hennes kampanj och han kan lätt drunkna i svallvågorna från Rick Perry.

Förväntningarna på Tim Pawlenty är blandade. En del tror att han kan vinna, andra skulle se det som lyckat om han kom på en tredje eller fjärde plats, bara han inte är alltför långt efter de före honom. Skulle han sluta femma, sexa med få röster kan mycket väl hans kampanj vara över. Skulle han vinna eller komma tvåa är han med i racet igen.

Ron Paul är en joker i leken. Han kan mycket väl vinna, eftersom han har en ruggigt stark gräsrotskampanj. Men en vinst för honom skulle inte få lika stor betydelse som för en annan kandidat. Ingen tar Pauls chanser för att vinna nomineringen på allvar.

Resultatet kan ni förvänta er strax innan eller efter midnatt svensk tid.

2011-08-12

Minnesota nice? Glöm det

Minnesota nice är ett uttryck som används för att beskriva Minnesotabornas milda, vänliga sätt. Det var inget som Minnesotaborna Tim Pawlenty och Michele Bachmann visade upp i nattens debatt i Ames, Iowa.


De upprepade sina attacker från tidigare i kampanjen. Pawlenty sa att Bachmanns resultat i kongressen var "non-existent". Hon slog tillbaka med att han förespråkat obligatorisk sjukförsäkring, infört handel med utsläppsrätter och sagt att "the era of small government is over". Det låter som Barack Obama, sa hon.

Pawlenty kontrade omedelbart med att Bachmann hade en historia av falska och felaktiga uttalanden, och att detta var ett av dem.

Pawlenty fick även en ny chans att attackera Mitt Romney.
I förra debatten, i New Hampshire, tvekade han inför samma chans, trots att han dagen innan kallat Romneys sjukförsäkringsreform för "Obamneycare". Det var ett förödande misstag och hans kampanj har haft stora problem sedan dess.
Nu backade han inte. Men det var duellen med Bachmann som fick störst uppmärksamhet efteråt.

Här är mina omdömen om debattörerna.

Tim Pawlenty
Gjorde det han behövde. Slog mot de andra och fick samtidigt fram sitt huvudbudskap, att han inte bara åstadkommit retorik, utan verkliga resultat. Trots hårda ord framstod han inte som otrevlig.
Den här typen av dueller är alltid riskabla och slår lätt tillbaka mot kandidaterna. Men Pawlenty har inget val. Hans kampanj måste vakna till liv, och då måste han chansa. Jag tycker han gick segrande ur duellen med Bachmann. Men det omdömet kan påverkas av att jag tycker Pawlenty är en mycket seriösare och bättre politiker än Bachmann.

Michele Bachmann
Hon hade inte en lika bra kväll som i New Hampshire, då allt gick hennes väg. Men hon klarade sig bra. Inga allvarliga misstag och hon försvarade sig effektivt mot Pawlenty.
I New Hampshire kändes det som om hon hade mer substans, hon pratade mer om tidigare erfarenheter i livet, om hur hon sitter i utskottet för underrättelsetjänsterna, osv. Nu blev det mycket retorik som kändes aningen tunn.

Mitt Romney
Varje debatt utan hårda attacker och misstag är för en front runner en lyckad kväll. Han dominerade inte debatten, men kryssade lugnt förbi eventuella minor i vattnet. Det var inte Pawlentys attack på hans sjukförsäkringsreform som blev huvudnumret, vilket är bra för Romney.
Han höll sig till sitt budskap: eftersom han har lång erfarenhet i affärslivet vet han hur jobb skapas, det vet inte Obama.

Jon Huntsman
Han gjorde inte så värst mycket större intryck än i debatten i New Hampshire - som han inte var med i. Gråa och tråkiga svar. Fick fram en del om hur välskött Utah var under hans tid som guvernör, men i övrigt inget genomslag.

Ron Paul
Tycker mig ana att han tonar ner sig lite och blir mer mainstream. Kanske har han vittring på riktiga framgångar bland väljarna och vill tilltala några fler än bara de egna hardcore-fansen.
Han är rätt bra att lyssna på, har ofta klara och tydliga svar och är duktig retoriskt. Kan bli lite långrandig, men som vanligt i huvudsak en frisk fläkt.

Newt Gingrich
Han bråkade konstant med utfrågarna. Det är mycket möjligt att frågorna är oschyssta och tagna ur sitt sammanhang, men det är inget som är exklusivt för Gingrich. I övrigt känns han mest som en kommentator, inte som en ledare. Han har stora kunskaper, det märks, men tycks ha fastnat i rollen som utomstående åsiktsmaskin.

Herman Cain
Återigen ett bra debattframträdande. Det märks dock att han är orutinerad. Att erkänna att han "nu vet mer om" situationen i Afghanistan och Palestina inger inte förtroende. Presidentkampanjen borde inte vara en del i utbildningen av en president.

Rick Santorum
Vinkade en gång till programledarna och påminde om att hans fanns med på scenen och ville debattera. Han kunde lika gärna ropat: "Hej, jag är en loser!".
Har nog egentligen åsikter som borde passa bra med viktiga väljargrupper, men framstår ändå som en nobody. Lite märkligt, men det är alltid känslan när jag ser honom.

Läs gärna också Johan Ingerös betyg på debattörerna och The Fix som utser vinnare och förlorare.

Här har ni första delen av debatten:

2011-08-04

Grattis Mr. President!

I dag fyller Barack Obama femtio år.

Han har inga offentliga framträdanden i dag, utan spenderar dagen i hemmet i Chicago Vita huset.


Stort grattis, önskar amerikanskpolitik.se.

Artikeltips

Politico har två långa och väldigt intressanta artiklar i dag.

Den första om president Obamas uppförsbacke inför valet nästa år:

The consensus has been that for all his problems, Obama is so skilled a politician – and the eventual GOP nominee so flawed or hapless — that he’d likely be re-elected.

Don’t buy into it.

This breezy certitude fails to reckon with how weak his fundamentals are a year out from the general election.


A blistering internal feud in the Jon Huntsman presidential campaign is erupting into public view, with dueling camps trading charges and an exodus of campaign officials.

And now, a longtime family friend tells POLITICO that Huntsman’s wife and father fret that his presidential prospects have been threatened by the turmoil — and he places the blame on John Weaver, Huntsman’s controversial chief strategist.

2011-08-03

Ames Straw Poll näst på agendan

Nu lägger vi förhandlingarna och omröstningar kring skuldtaket bakom oss och tittar vad som står näst på agendan.

Ames Straw Poll, lördagen den 13 augusti

Varje år då ett caucus (val) genomförs i Iowa så håller det republikanska partiet en så kallad straw poll i Ames året innan. En stad mitt i Iowa, fem mil från huvudstaden Des Moines. Straw pollen genomfördes första gången 1979.

Omröstningen sker i samband med en fundraisingmiddag för Iowas republikanska parti. De som är där får rösta. Inga andra.

Straw pollen har fått stor betydelse. En kandidat som vinner eller gör bra ifrån sig i Ames visar på en organisatorisk styra (det handlar om att få mycket folk till Ames som röstar på dig) och det kan ge ett stor medialt genomslag.


Tre av fem vinnare i Ames har senare vunnit Iowas caucus (George H. W. Bush, Bob Dole, George W. Bush). Två av dem vann också den republikanska nomineringen (Dole, Bush II). Förra gången, 2007, vann Mitt Romney i Ames, men lyckades vare sig vinna i Iowa eller den republikanska nomineringen. Istället visade Mike Huckabee, med en stark andraplats, att han var en spelare att räkna med. Han vann senare Iowas caucus.

Det handlar mycket om att slå eller leva upp till förväntningar. Gör du ett bra resultat, men det är sämre än förväntat, får du dålig media.

Skyhöga är förväntningarna på Michele Bachmann. Hon har ökat kraftigt i nationella undersökningar och lett i flera undersökningar i Iowa. Hon är född och uppvuxen i Waterloo, Iowa. Bachmann måste sannolikt vinna Iowas caucus om hon ska ha någon chans på den republikanska nomineringen, och då behöver hon visa styrka i Ames.


Tim Pawlenty är nog den kandidat som mest står på spel för inför Ames. Hans kampanj har haft stora problem de senaste veckorna han ger nästan inte ens utslag i opinionsmätningarna. En andra eller tredjeplats i Ames skulle kunna sparka liv i hans kampanj igen. Alla älskar en comeback. Samtidigt har hans kampanj - i min mening idiotisk - själva pratat om hur viktigt det är för honom att göra bra ifrån sig i Ames. Det höjer bara ribban för förväntningarna.

Mitt Romney, den nationella front runnern, ställer inte upp i Ames. Han som vann 2007 alltså. Det kostar mycket pengar och tid att tävla i Ames, och Romney satsar denna gång mer på New Hampshire snarare än Iowa. Han kommer dock att finnas med bland de kandidater som går att välja på.

Nio kandidater är valbara:

Michele Bachmann
Tim Pawlenty
Mitt Romney
Herman Cain
Rick Santorum
Ron Paul
Jon Huntsman
Thaddeus McCotter
Newt Gingrich

Sarah Palin och Rick Perry finns inte med, eftersom de inte officiellt tillkännagett någon presidentkampanj.

2011-08-02

Diskussionen i Sjöström i P1

Intressant diskussion i P1 om de republikanska presidentkandidaterna. Vi tre som var med - Karin Henriksson, SvD, Viktor Bernhardtz, Dagens Arena och yours truly - var kanske lite för överens, men jag tyckte ändå vi redde ut det grundläggande om de olika kandidaterna.

Ni kan lyssna på sändningen här (cirka 13 min in).

Nu när jag lyssnar i efterhand så var det en sak kring Michele Bachmann som Viktor sa som jag inte kommenterade i programmet. Han sa att hon var oerhört tunn politiskt och skulle visa sig vara lika ute i det blå som Sarah Palin.

Det tror jag inte. Bachmann är känd för mer eller mindre häpnadsväckande uttalanden, mer eller mindre med substans och det är något sådant som jag tror kan komma att fälla henne. Det var det jag menade när jag drog en lans för att Tim Pawlenty inte är helt avskriven. Att Bachmann kan straffa ut sig på ett märkligt uttalande.

Men, min uppfattning är inte att politisk kunskap om sakfrågor kommer bli hennes fall. Det är i alla fall inte större risk för henne än någon av de andra kandidaterna.
Viktor menade att hon var väldigt politiskt oerfaren, men hon har väl ungefär lika mycket erfarenhet som Barack Obama hade när han ställde upp. Hon har suttit i representanthuset sedan 2006 och innan dess i Minnesotas senat sedan 2001. Före det politisk aktiv i skolfrågor och abortfrågor.

Jag nämnde också i radion att jag träffade Bachmann i november förra året. Om det mötet kan ni läsa här (och se tröjan på bild!). Läs gärna om mötet med Tim Pawlenty.

2011-08-01

Medverkar i Radiokorrespondenterna


På sommaren har Sveriges radios utrikeskorrar en egen show i en vecka, Radiokorrenspondenterna. Denna vecka är det Sten Sjöströms tur, korrespondent i New York.

Klockan 15.03 i morgon tisdag kör Sjöström i P1 igång och jag kommer medverka en stund och prata om amerikansk politik. Vi ska beröra de republikanska presidentkandidaterna och kanske också snudda vid skuldtaksöverenskommelsen.

Varmt välkommen att lyssna!

Presidentkandidaterna reagerar på överenskommelsen

Eller försöker så mycket som möjligt reagera på ett sätt som ska rendera så lite uppmärksamhet som möjligt, är nog en korrektare beskrivning.

Mitt Romney, front runnern, väntade tolv timmar med att kommentera. Då meddelade han att han var mot uppgörelsen. Han stödjer istället republikanernas "Cut, Cap and Balance", som de röstade igenom i representanthuset innan John Boehners förslag som han hade så svårt att vinna stöd för.
Romney fokuserar också som vanligt på president Obama i sin kommentar:

"President Obama’s leadership failure has pushed the economy to the brink at the eleventh hour and 59th minute. While I appreciate the extraordinarily difficult situation President Obama’s lack of leadership has placed Republican members of Congress in, I personally cannot support this deal.”

Tim Pawlenty säger bara kort:

“This deal is nothing to celebrate."

Det är bara Michele Bachmann, som sitter i representanthuset, och Jon Huntsman som försökt komma med i debatten. Bachmann är en tydlig nej-röst och Huntsman lika tydlig ja-röst. Han stödde också John Boehners tidigare förslag.

De flesta presidentkandidaterna gör bedömningen att de tjänar på att hålla sig utanför processen i Washington. Den lämnar inga goda minnen hos väljarna och det är oftast en fördel för presidentkandidater att kampanja mot Washington, inte som en del av Washington.

- Representanthuset röstar före senaten och väntas rösta kl 14-15 i eftermiddag, alltså kl 20-21 svensk tid.

- Politico listar vinnare (McConnell, budgetnördar, moderata republikaner, osv) och förlorare (vänstern/Reid/Pelosi, 538 kongressledamöter, osv).

- Politico har också tittar närmare på detaljerna i det 74-sidiga dokumentet (pdf).

Vinnare och förlorare

De har kommit överens! Men låt oss komma ihåg, innan vi börjar spekulera i vem som är vinnare och förlorare, att ännu har inte något förslag röstats igenom i kongressen och signerats av president Obama.

Detta är tidiga spekulationer jag tänkte bidra med. Mina uppfattningar kan komma att ändras och ni får gärna bidra med era synpunkter i kommentarerna.

President Obama
Han har fått backa från sitt ursprungliga förslag om en höjning av skuldtaket utan utgiftsminskningar. Även kravet på en "balanserad approach" där intäktsökningar ingick har han backat från. Men det finns med i det som den super-kommitté som ska bildas kan komma att föreslå. Samtidigt är höjningen av taket så stort att han inte kommer behöva gå igenom liknande detta förrän under tiden fram till presidentvalet. Ett stort plus för honom såklart.
Vänstergrupper är förbannade på honom, men det behöver inte vara något negativt, snarare tvärtom. Om Obama ska bli omvald måste han finnas i mitten, skrev jag efter mellanårsvalet 2010. Det gör han när han skriver under ett sånt här förslag.
Frågan är om han kommer framställas i media som förlorare, att han tvingades backa och inte var tillräckligt dominerade i förhandlingarna? Det har jag väldigt svårt att bedöma. De inledande kommentarerna pekar inte ut honom som förlorare, och några som vinnare.

Republikanerna i representanthuset
Den stora frågan i detta har varit om skattehöjningar/intäktsökningar ska finnas med i uppgörelsen. Det gör det alltså inte (även om det som sagt inte är helt uteslutet framöver) och den punkten är republikanerna uppgörelsens stora vinnare.
Samtidigt har knappast talmannen John Boehner gått stärkt ur krisen, även om han lyckades få ihop tillräckligt antal röster för sitt förslag till slut. Det finns uppenbara sprickor bland hans medlemmar.

Republikanerna i senaten
Den som hittills pekas ut som uppgörelsens vinnare är minoritetsledaren Mitch McConnell. Men inte så mycket för själva innehållet, utan för hans förmågor som maktspelare och taktiker. Han klev in i elfte timmen och var central i att en uppgörelse kom till stånd.

Demokraterna i representanthuset
Nancy Pelosi och hennes demokrater i representanthuset har knappt funnits på radarn i förhandlingarna. Hennes främsta framgång är att hon lyckades hålla sina medlemmar i stort sett eniga i att rösta mot republikanerna. Detta pressade John Boehner eftersom han var tvungen att hitta alla röster för sitt eget förslag hos de egna medlemmarna.

Demokraterna i senaten
Majoritetsledaren Harry Reid har varit tämligen stabil rätt igenom, men något riktigt genomslag har senaten inte haft i förhandlingarna, förutom de allra sista dagarna.

Tea Party-rörelsen
Även om flera av rörelsens medlemmar säkerligen är missnöjda med uppgörelsen har de ändå lyckas skifta den politiska riktningen åt sitt håll. De har hindrat Boehner från att driva för långt in i mitten och därmed fått demokraterna att ge efter. Möjligen har det också etablerats ett prejudikat att höjningar av skuldtaket ska innefatta motsvarande sänkningar av utgifter.

Som ni ser har jag svårt att peka ut några stora vinnare eller förlorare. Tydliga omdömen får vänta några dagar och veckor.
Intressant ska bli att se vad som händer med president Obamas förtroendesiffror. Strax innan uppgörelsen uppmätte han de sämsta siffrorna hittills under sin presidentperiod hos Gallup, 40% approval.
Efter uppgörelsen i vintras under lame duck-kongressen efter valet när Obama gjorde upp med republikanerna ökade hans siffror. Men den uppgörelsen föregicks inte av samma kaos som denna.

Som sagt, kommentera gärna!

- Chris Cillizza på Washington Post har utsett vinnare och förlorare.
- David Rogers på Politico redogör uppgörelsen.
- Washington Post redogör vem som fick vad och inte.
- Svensk-amerikanen (och republikanen) Billy McCormac pekar ut Obama som vinnare.
- Wolfgang Hansson och Katrine Kielos på Aftonbladet slår fast att de fattiga är förlorare och de rika är vinnarna.