Jag, och många med mig, var väldigt imponerad av Bill Clintons tal på demokraternas konvent. Han för en intelligentare debatt, skrev jag då. Därför var jag förväntningarna på topp när han kom till Tallahassee, Florida och höll ett kampanjevent för Barack Obama.
Det var en hes ex-president som ställde sig i talarstolen, med den magnifika universitetsstadion i bakgrunden. Vi stod utomhus på ett stort grönområde och publiken var klart yngre och mer färgad än hos Mitt Romney några dagar tidigare.
Det dröjde ett tag innan han äntrade talarstolen och publiken suckade uppgivet när ytterligare en annan icke-Clintontalare introducerades. Så äntligen stod ex-presidenten i talarstolen!
Talet var precis av samma stil som det han höll på konventet och jag uppskattar det mycket. Han förutsätter att publiken inte är dum i huvudet, att vi klarar av några siffror, att vi kan hänga med i resonemang som är längre än två meningar. Sådana tal kan i och för sig många hålla, och det blir lätt väldigt trist, och det är väl just det som är hans briljans, att det inte blir tråkigt. Istället är det underhållande, roligt och slagfärdigt.
"Jag ska inte uppehålla er så länge", sa han efter en stund.
"Jo! Gör det!", ropade någon, som kände som jag, att detta kan man lyssna på länge, man vill inte att det ska ta slut.
Även solen har tyvärr fläckar. Även Bill Clinton hänger sig åt en del oärlig, tråkig retorik. Han kritiserade, med rätta, Romney-kampanjens ljugreklamfilm om att produktionen av Jeep ska flytta till Kina.
Jag vill inte ha en president som beter sig så, sa Clinton ungefär och därför ska vi välja om Obama.
Om han känner så ska han inte rösta på Obama heller, eftersom både han och hans kampanj ljuger och missleder friskt de också. Bland annat just om vad Romney sagt om att bilindustrin ska gå i konkurs.
Överlag var det ändå en riktigt härlig upplevelse. Jag har sett president Clinton live två gånger tidigare. Första gången 2006, då han kampanjade för senatskandidaten Jim Webb. Andra gången i New Hampshire, morgonen efter att Hillary Clinton förlorat i Iowa.
För Webb var han helt strålande, men mer kortfattad än nu, eftersom han då var en av flera talare. I Iowa var det Hillary som var huvudnumret och han var väldigt nedtonad. Detta var alltså det bästa jag sett honom live.
 |
| En bilolycka skapade en bilkö, vilket gjorde oss 1½ timme sena. Annars hade ni fått se mycket bättre foton. |
Det dröjde ett tag innan han äntrade talarstolen och publiken suckade uppgivet när ytterligare en annan icke-Clintontalare introducerades. Så äntligen stod ex-presidenten i talarstolen!
Talet var precis av samma stil som det han höll på konventet och jag uppskattar det mycket. Han förutsätter att publiken inte är dum i huvudet, att vi klarar av några siffror, att vi kan hänga med i resonemang som är längre än två meningar. Sådana tal kan i och för sig många hålla, och det blir lätt väldigt trist, och det är väl just det som är hans briljans, att det inte blir tråkigt. Istället är det underhållande, roligt och slagfärdigt.
"Jag ska inte uppehålla er så länge", sa han efter en stund.
"Jo! Gör det!", ropade någon, som kände som jag, att detta kan man lyssna på länge, man vill inte att det ska ta slut.
Även solen har tyvärr fläckar. Även Bill Clinton hänger sig åt en del oärlig, tråkig retorik. Han kritiserade, med rätta, Romney-kampanjens ljugreklamfilm om att produktionen av Jeep ska flytta till Kina.
Jag vill inte ha en president som beter sig så, sa Clinton ungefär och därför ska vi välja om Obama.
Om han känner så ska han inte rösta på Obama heller, eftersom både han och hans kampanj ljuger och missleder friskt de också. Bland annat just om vad Romney sagt om att bilindustrin ska gå i konkurs.
Överlag var det ändå en riktigt härlig upplevelse. Jag har sett president Clinton live två gånger tidigare. Första gången 2006, då han kampanjade för senatskandidaten Jim Webb. Andra gången i New Hampshire, morgonen efter att Hillary Clinton förlorat i Iowa.
För Webb var han helt strålande, men mer kortfattad än nu, eftersom han då var en av flera talare. I Iowa var det Hillary som var huvudnumret och han var väldigt nedtonad. Detta var alltså det bästa jag sett honom live.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar