3+1 möjliga front runners

Någon riktig front runner för att vinna republikanernas nominering till president har inte utkristalliserat sig. Sarah Palin, Mitt Romney och Mike Huckabee ligger nästan jämnsides. Newt Gingrich hackar på precis bakom.

Sen är det ett hopp ner till en bunt andra kandidater med Tim Pawlenty, Haley Barbour, Mitch Daniels och John Thune i spetsen.

Vid det här laget för fyra år sedan hade fyra kandidater redan bildat exploratory committees och var därmed så gott som igång i kampanjen. Nu verkar det bli en rätt mycket senare start. Ingen kandidat har formellt gett sig in i racet, och av de som verkar tänkbara pratar om april-maj för ett beslut.

Quinnipiac har kollat på ställningen för den republikanska nomineringen och hur de tänkbara kandidaterna presterar i en match up mot Barack Obama. Mätningar så här tidigt säger inte mycket om hur det kommer gå i valet, men en del om stämningen just nu.

Hos republikanerna leder Palin med 19%, före Romney på 18%, Huckabee 17% och Gingrich 15%. Sen en bit efter hittar vi Pawlenty på 6% och ytterligare en bit efter honom Barbour, Daniels och Thune på 2% vardera.

Palin är starkast i gruppen utan college-examen, 22%, och Romney är starkast i gruppen med college-examen, 26%. Huackebee tar hem gruppen "born again evangelicals" med 26%, före Palins 20%.

Palin leder alltså knappt, men mot Obama presterar hon inte bäst. Obama slår henne 48-40, medan Romney slår Obama 45-44 och Huckabee förlorar knappt med 44-46.

Framförallt är det Palins svaga stöd hos de oberoende mittenväljarna som sänker henne mot Obama. Mot henne vinner Obama de oberoende med 44-37, medan han förlorar samma väljare med 35-46 mot Romney.

Palin skiljer sig också från Huckabee och Romney när väljarna får frågan om de gillar eller ogillar personen. För Palin säger 51% att de ogillar henne och 36 gillar, sammantaget -15. Romney hamnar på +12, 38-26, Huckabee på +16, 41-25. Även Newt Gingrich ligger dåligt till, -14, 30-43. Samtidigt, tittar vi bara på republikaner så har Palin högst gillar, 74%. Huckabee får 69%, Romney 64% och Gingrich 60%.

Här ser vi också de andra kandidaternas svaghet, få vet vem de är. Tim Pawlenty får 13-10, John Thune 7-5, Haley Barbour 12-12 och Mitch Daniels 10-8. De är även rätt okända inom republikanerna. Pawlenty får 25% gillar hos republikanska väljare, Thune 12%, Daniels 18% och Barbour 22%.

Palin ser alltså ut att ha en liten, liten fördel när det kommer till den republikanska nomineringen, men en nackdel när det gäller själva presidentvalet.

Starkaste signalen hittills från Sarah Palin

Jag tror att Sarah Palin kommer ställa upp i presidentvalet. Världen kommer att bli galen. Medias bevakning av hennes kampanj kommer bli hysterisk, i alla dess former. Hysteriskt stor och hysteriskt konstig. Tecken på det stora intresset ser vi idag när TT plockar upp hennes uttalande hos Barbara Walters och i en stor intervju i New York Times, där hon säger att hon aktivt överväger en presidentkampanj.

Men, Sarah Palin är oberäknelig, så jag skulle faktiskt inte bli förvånad om hon beslutar sig för att inte ställa upp. Trots att hon har haft gott om tid på sig att förbereda sig så har hon långt ifrån någon presidentkampanj på plats. Organisationen runt henne är liten och innehåller inte massa folk som vet hur man driver en nationell kampanj.

I huvudsak är det på andra sätt vi har sett att hon närmar sig en kampanj.

Det då tydligaste tecknet var då, att hon i september åkte till Iowa - ingen amerikansk politiker åker till Iowa av en slump - och höll ett tal på en republikansk middag. Talet var början på ett budskap. Det var en hyllning av Tea Party-rörelsen och slängar mot det republikanska etablissemanget, med Karl Rove i spetsen. De två har under en längre tid utbytt pikar med varandra. Kort därefter släppte hennes politiska kommitte, SarahPAC, en webbvideo på samma tema. En hyllning av Tea Party och en dissning av etablissemanget.

Hon har sedan i flera olika intervjuer svarat allt mer tydligt på frågan om hon tänker ställa upp i presidentvalet och gett flera hintar i den riktningen.

Direkt efter mellanårsvalet släppte SarahPAC ytterligare en webbvideo som lyfte fram de Tea Party-kandidater som Palin stöttat i valet. Den avslutas med en rytande grizzlybjörn, en av Palins Mama Grizzlies, får man anta. Hennes namn på de kvinnor hon stöttat i kampanjerna. Ni är förlåtna om ni tror att videon är en start på en presidentkampanj. För det kanske just den är.

Jag skulle inte säga att det är något större problem för Palin att hon inte satt ihop något presidentkampanjsteam ännu. Barack Obama är ett levande bevis på att det går att göra med mycket kort varsel. Hennes kampanj kommer bäras av människor i Tea Party-rörelsen, och de organiserar sig fint utan att ett högkvarter i Washington talar åt dem vad de ska göra. Naturligtvis måste hon få ett team på plats, men Palin är inte lika beroende som andra kandidater av det. Hon har nog också varit klok och väntat, för att se vilken sorts personer hon vill ha, och vilka hon kan lita på. Hon lärde sig en läxa från konflikterna med kampanjpersonal i McCains kampanj, vilket hon vittnar om i intervjun i NYT.

Hon är någon självklar vinnare om hon ställer upp. Mitt Romney och Mike Huckabee ligger oftast före henne i opinionsmätningarna och framförallt Romney har denna gång förberett sig mycket väl.

Jag hoppas inte att hon vinner, för jag tycker inte hon är kvalificerad att bli president, och det finns bättre kandidater. Men jag kommer älska showen kring henne och jag kommer då och då rycka ut och försvara henne mot de allra dummaste anklagelserna. Och mot den konstiga bevakning vi tyvärr kommer att se. Jag skrev en rapport om detta för Timbro. Hur media särbehandlade henne som republikansk kvinna när hon var vicepresidentkandidat. Går att läsa här.

Slaget i Chicago

"Gå och rösta - och rösta många gånger!"

Det var ett återkommande skämt bland republikaner i Chicago och Illinois, när de pratade om vad demokraterna brukade säga till sina väljare.

Chicago är känt för sitt hårda politiska klimat, men alla möjliga sorters fuffens. Nu, direkt efter att alla val i november precis är avklarade, så gör sig staden redo för ett borgmästarval. Richard M Daley har varit borgmästare sedan 1989. Hans far, Richard J Daley, var borgmästare i 21 år, från 1955 till 1976, då han avled på jobbet.

När någon suttit ohotad så länge finns det många som känner sig kallade han denna person träder åt sidan. En av dessa är som bekant Rahm Emanuel, men det finns många fler.

Carol Mosely Braun, den första och hittills enda svarta kvinnan i senaten, har officiellt gett sig in i leken. Det har även kongressledamoten Danny Davis, som fått stöd av en grupp svarta ledare i staden. Även Miguel Del Valle, city clerk, och Gery Chico, ordförande för utbildningsnämnden, känner sig kallade. Troligen även delstatssenatorn James Meeks.

Flera av kandidaterna har lämnat in papperna och signaturerna från väljare som krävs för att kunna ställa upp i valet. Det är ett första styrketest. Emanuel och Mosely Braun flexade sina muskler genom inte mindre än drygt 90 000 signaturer vardera. Davis och Chico fick ihop cirka 50 000 signaturer, Del Valle 40 000 och James Meeks, som inte lämnat in ännu, ligger på cirka 33 000.

Chico vill nu ha tio debatter fram till valet. Mosely Braun sex stycken. Emanuel sa inte hur många han ville ha. Den som är front runner brukar oftast vilja ha så få debatter som möjligt, för att inte ge de mindre kända och populära motståndarna onödigt utrymme. En debatt är ju alltid riskfylld dessutom. Man kan säga något korkat, eller motståndaren något briljant. Richard M Daley debatterade aldrig i valrörelserna.

Emanuel, som troligen är den kandidat som kommer dra in klart mest pengar, är nu redan uppe med en TV-reklam. Slaget i Chicago är nu officiellt igång.

Första stora Tea Party-framgången i kongressen

Senator Jim DeMint, en påhejare av Tea Party-rörelsen och nagel i ögat på det republikanska ledarskapet, har efter valet drivit på för att stoppa earmarks. Olika små eller större projekt på hemmaplan som petas in av senatorerna i budgetarna. Alla dessa projekt är inte slöseri med skattepengar, men en hel del är det och dessa earmarks har blivit symbolen för det slöseriet i Washington. DeMint fick nyligen stöd av Mitt Romney i denna kamp.

Fram till nu har det republikanska ledarskapet med minoritetsledaren Mitch McConnell försvarat hanteringen av earmarks.

Igår, i ett tal i senaten när den öppnade igen efter valet, gjorde McConnell helt om och sa att han vill att det sätts ett stopp för dessa earmarks. Republikanerna i representanthuset ska rösta om att stoppa earmarks i de egna leden, och nu tänker republikanerna i senaten göra samma sak.

Detta är en stor framgång för Tea Party-rörelsen. Deras första riktiga, mer direkta, politiska påverkan.

Decision Points

Förra veckan dominerades av en tidigare president, George W Bush, som bröt tystnaden efter två år. Hans bok, Decision Points, kom ut och president Bush har ställt upp i en stor mängd media.

Visserligen åkte jag hem innan boken kom ut, men det var ändå rätt mycket snack och previews av intervjuerna de sista dagarna jag var i USA. Jag fick en bestämd känsla av att president Bushs skamfilade rykte höll på att börja återupprättas. Han har undvikit att kommentera efterträdaren eller gett sig in i några av de aktuella frågorna. I boken berömmer han på flera ställen Barack Obama. Det inger respekt. Och en del har kommit på att de saknar hans stil.

Jag har tittat på några av intervjuerna och han framstår att vara väldigt tillfreds med livet. Avslappnad, rolig och som vanligt rättfram och tydlig i sina åsikter.

Bloggen Amerikanska nyhetsanalyser har länkat till de flesta intervjuerna och här hittar ni några:

CNN, Hannity, CBS, Oprah, Dallas Morning News, Greta van Susteren, Bill O'Reilly, MSNBC.

Ditt och datt

Jag är hemma i Sverige igen. Saknar att ha på MSNBC, Fox News och CNN i bakgrunden. Men tack vare kära gamla internet går det ju rätt bra att följa amerikansk politik även härifrån. Här är ett litet axplock av det som händer och har hänt.

Striden om andrapositionen hos demokraterna fortsätter. Steny Hoyer (nuvarande nummer två) och Jim Clyburn vill båda åt den. Det verkar vara Hoyer som har mest vind i seglen. Bland annat har sju kommittéordföranden uttalat stöd för honom.

Nästa år är det val igen. Tre guvenörsval ska avklaras, kanske fyra. De tre är Kentucky, Louisiana och Mississippi. Det eventuella fjärde är West Virginia där ett extraval kan komma att hållas, eftersom sittande guvernören Joe Manchin tar plats i senaten i januari. I Louisiana ställer högprofilerade Bobby Jindal upp för omval.

Trots stora framgångar i valet är det inte alls självklart att Michael Steele får fortsätta som republikanernas ordförande. Han har avverkat ett antal grodor under sina två år och nu verkar en del republikaner för att få bort honom.

Senator Jim DeMint säger att han inte ställer upp i presidentvalet 2012. DeMint driver ofta en annan linje är det republikanska ledarskapet och har stöttat flera outsiderkandidater inför årets val. Marco Rubio, nyvald senator från Florida, var en av dessa.

Tre biljoner dollar i besparingar och en biljon i ökade intäkter, föreslår president Obamas Fiscal Commission, under den kommande tioårsperioden.

President Obama kunde inte presentera någon överenskommelse om ett frihandelsavtal med Sydkorea, som han i dagarna besöker i samband med G20-mötet. Han hoppas dock att avtalet ska vara färdigförhandlat inom några veckor.

Tim Pawlenty kanske blir kvar som guvernör i Minnesota längre än han hade planerat, nämligen den 3 januari 2011. Guvernörsvalet mellan Tom Emmer (R) och Mark Dayton (D) ska nämligen räknas om och efter omräkningen, som planeras vara klar i början av december, kan överklaganden och juridiska strider vidta. Så länge ingen ny guvernörs utses får Pawlenty fortsätta.

Mitt Romney kommer med all sannolikhet ställa upp i presidentvalet igen. Han ligger, enligt mätningar, bra till. Det kanske största hindret för honom är den sjukförsäkringsreform han genomförde som guvernör i Massachusetts. Den påminner en hel del av Obamas sjukförsäkringsreform. Tea Party Express ordförande Amy Kremer säger att den kommer ligga honom i fatet.

Vita huset signalerar nu att de är redo att diskutera en förlängning av Bushs skattesänkningar, även för de med en årsinkomst över 250 000 dollar. Obama vill egentligen bara behålla sänkningarna för de under 250 000, men kan nu, efter valet, tänka sig en kompromiss.

Michele Bachmann ger upp striden för att bli nummer fyra inom republikanerna i representanthuset och stödjer istället motståndaren John Hensarling från Texas.

Vem blir vem i representanthuset?

Efter valet där väljarna valde, är det nu dags för politikerna att välja varandra. Framförallt är det i representanthuset som det interna spelet nu är i full gång.

Om vi börjar med förlorarna, så antog alla, förutsatte, att Nancy Pelosi inte skulle fortsätta som ledare för demokraterna, om hon förlorade majoriteten. Som vi vet så gjorde hon det, men meddelade idag att hon tänker kandidera till att fortsätta som ledare, nu minoritetsledare. Det togs nog inte mot med öppna armar från många demokrater, som inser att hon inte är någon väljarmagnet och inte har någon större lust att gå till val men henne som frontfigur 2012.

Hon kommer troligen bli utmanad av någon, men hittills har ingen klivit fram. En del säger i alla fall att de inte kommer rösta på henne.

Det vanliga är att en talman som förlorar majoriteten avgår som ledare. Men det finns undantag: Ingen mindre än den legendariske Sam Rayburn (som Lyndon Johnson brukade kyssa på flinten). Han fortsatte som ledare i minoritet, två gånger dessutom - och blev talman igen. Totalt var han talman i 17 år. Längre än någon annan.

Republikanerna blev däremot överlyckliga av hennes beslut. De har kampanjat på "Fire Pelosi", men tryckte nu snabbt upp en banderoll med en ny slogan:

Steny Hoyer, majoritetsledare och nummer två hos demokraterna, hade varit en tänkbar efterträdare till Pelosi. Han vill fortsätta i ledarskapet och som tvåa. Det innebär posten som whip. Den innehavs idag av James Clyburn, som gärna vill behålla den.

Hos republikanerna verkar John Boehner vara så gott som klar som ny talman, och republikanernas nummer två i huset, Eric Cantor, petas också upp ett pinnhål till majoritetsledare.

Om titeln som Conference Chair, nummer fyra i betydelse, kommer det bli strid. Michele Bachmann från Minnesota vill ha platsen, som nu lämnas vakant när Mike Pence avgår (troligen för att ställa upp i presidentvalet). Men det vill John Hensarling från Texas också. Och han har stöd av de andra republikanska ledarna, som Boehner, Cantor och Paul Ryan. Bachmann har stort stöd hos de socialkonservativa runt om i landet och startade och leder Tea Party Caucus i kongressen. Men Hensarling är en av de mest konservativa medlemmarna av representanthuset, så Tea Party-folket blir nog inte så besvikna om det blir han som vinner.

Ditt och datt

Om två år är det presidentval, men också kongressval igen. I senatsvalet är 23 demokrater uppe för omval, mot bara hälften så många republikaner. Många platser att försvara, och få chanser att vinna nya.

Fortfarande är tio val till representanthuset inte avgjorda. Samtliga innehavs av demokrater. Demokraterna leder i sex, republikanerna i fyra. Blir utfallet så, har republikanerna vunnit netto 64 platser.

Det är nu klart att Michael Bennet (D) vann senatsvalet i Colorado över Ken Buck (R).

Även guvernörsvalet i Illinois verkar vara klart och demokraten Pat Quinn vann över republikanen Bill Brady.

Både middag och slurpee blir det när president Obama ska träffa de båda republikanska, respektive demokratiska, ledarna i senaten och representanthuset. Mötet kallas nu av media the slurpee summit. Namnet kommer från att Obama i kampanjen sagt att ekonomin är en bil som kört i diket. Medan han och demokraterna försökt få upp den har republikanerna stått vid sidan, druckit slurpee och bara kollat på. På pressträffen efter valförlusten nämnde någon att de kanske kunde dricka slurpee på sitt möte, och någon annan myntade namnet slurpee summit. Presidentens pressekreterare Robert Gibbs, sa att det kanske blir slurpee efter middagen.

När valdistrikten ritas om nästa år kommer republikanerna, efter framgångarna i valet, ha fullständig kontroll över processen i fyra gånger så många valdistrikt som demokraterna. I hälften av alla nya valdistrikt till representanthuset har de full kontroll.

Las Vegas Sun skriver om hur Harry Reid lyckades vinna i Nevada. Det har varit en lång process med flera delar. Bland annat att se till att han fick möta rätt motståndare. När jag var i Nevada hörde jag många historier om hur Reid krossade motståndare och att folk var rädda för att ställa upp mot honom. Det kunde kosta dem deras politiska framtid.

Republikanernas ledare i senaten, Mitch McConnell, bekräftar att hans största politiska mål är att se till att Barack Obama blir en one term-president. Den republikanska agendan går inte att genomföras annars.

Det är ett mycket vackert hus som New Yorks nästa guvernör, Andrew Coumo, får flytta in i. Ett hus han har bott i tidigare, när hans pappa, Mario, var guvernör.

The Fix listar vinnare och förlorare i valet. Bland vinnarna finns Pete Sessions, ordförande för republikanernas kampanjkommitté för representanthuset, Harry Reid och tidigare kongressledamöter. Bland förlorarna hittas Charlie Crist, Tea Party, Chuck Schumer och Dick Durbin.

Det blir inga dramatiska byten av personal och rådgivare kring presidenten, men några förändringar kommer det bli. Den nya stabschefen Pete Rouse håller sedan ett tag tillbaka på med en genomgång och ska föreslå förändringar innan nyår. Bland annat förväntas David Axelrod flytta tillbaka till Chicago för att jobba med Obamas omvalskampanj. Förra kampanjmanagern David Plouffe väntas ta över hans jobb i Vita huset.

Bara 32 procent av Tea Party-kandidaterna vann. Trots stora framgångar i exempelvis senatsvalen i Florida och Kentucky är det övergripande resultatet inte så imponerande.

På Fox News meddelade tidigare FN-ambassadören John Bolton att han funderar på att ställa upp i presidentvalet. Det var han som sa att man skulle kunna kapa de tio översta våningarna på FN-skrapan så skulle det inte göra någon större skillnad. Haha! Hoppas han ställer upp, det skulle bli livat!

Oberoende väljare svängde kraftigt

De oberoende väljare, independents, svängde kraftigt från demokraterna till republikanerna i valet.

I senaste mellanårsvalen, 2006, röstade oberoende 57-39, +18, för demokraterna. I år röstade 55-40, +15, för republikanerna. Det är ett skifte på 33 procentenheter!

Barack Obama vann 2008 de oberoende med 52-44, +8.

I Ohio i presidentvalet var fördelen för demokraterna +8. I senatsvalet 2010 var fördelen för republikanerna hela +39. Ett skifte på 47 procentenheter!

Hur lyckades Harry Reid vinna?

"Jag är van vid tuffa fighter", sa Harry Reid i sitt segertal. "Men det här var en av de tuffare", medgav han.

Hur kunde han vinna?

Reids strategi har varit att utmåla Sharron Angle som extrem (och fått en del draghjälp av Angle själv). Reid gick in i valet med dåliga popularitetssiffror, han visste att han inte skulle vinna en strid om vem väljarna gillade mest. Istället måste han få dem att ogilla Angle mer.

44% sa i vallokalsundersökningen att Angle var för konservativ. Reid vann mittenväljarna med 62-33. Reid utnyttjade också hennes åsikter om illegal invandring och lyckades med det mobilisera hispanics i större utsträckning än för två år sedan. De röstade 61-31 för Reid.

Dessutom funkade den gigantiska get out the vote-maskin som demokraterna byggt upp.

En entusiastisk Tea Party-rörelse ställdes mot en väloljad kampanjmaskin, och maskinen vann, skriver First Read.

Senaste nytt

Senatsvalet i Colorado är för jämnt för att en segrare ska kunna utses ännu. Michael Bennet (D) leder med 7 000 röster över Ken Buck (R) när 88 procent är räknat.

I Washington är det också för jämnt för att ännu utse en vinnare. Patty Murray (D) leder med 16 000 röster över Dino Rossi (R), men bara 65% är räknat.

I Alaska ser det ut som om Lisa Murkowski (R) vinner. Hon blev inte nominerad av sitt eget parti. Istället valdes Tea Party-kandidaten Joe Miller, men Murkowski accepterade inte det och lanserade en så kallade write in-kandidatur. Alltså att väljarna skriver hennes namn på valsedeln, eftersom de inte kan välja henne genom att kryssa. Ingen har klarat av det på senatsnivå sedan Strom Thurmond på 50-talet, men nu ser det ut som kommer gå vägen. Det kommer dock ta ett tag innan vi vet. Hittills har sedlarna bara räknats som "write in". Nu ska alla dessa valsedlar kollas, vems namn som står på dem. Miller kommer såklart ifrågasätta så många valsedlar som det går. Det kommer bli en lång process.

I Floridas guvernörsval vann Rick Scott (R) över Alex Sink (D).

I Massachussetts dito vann Deval Patrick (D).

I South Carolina guvernörsval vann Nikki Haley (R), som vann den republikanska nomineringen efter stöd från Sarah Palin.

Republikanerna ser ut att vinna netto 63-67 platser i representanthuset.

Demokratisk slakt - och Säffle har en plats i kongressen

Jag tror att det är en korrekt beskrivning av kvällens val. Visserligen är inte allting färdigräknat ännu, men demokraterna blev slaktade. De tar över majoriteten i representanthuset och vinner troligen netto sju eller möjligen åtta platser i senaten. Antalet vunna platser i representanthuset kommer landa upp mot, eller över 60 stycken, vilket är den största svingen sedan 40-talet. Större än den omtalade republikanska revolutionen 1994. Republikanerna tar dessutom över åtta eller nio guvernörsposter.

Men demokraterna är inte helt utan segrar. Harry Reid höll stången i Nevada mot Tea Party-kandidaten Sharron Angle.

Tea Party-rörelsen har haft stora framgångar, bland annat i form av nya senatorerna Marco Rubio och Rand Paul. Men inte enbart framgångar, som fallet Sharron Angle visar. Eller fallet Christine O'Donnell i Delaware. Det var två dåliga kandidater och sådana vinner inte val, inte ens med stöd av Tea Party-rörelsen.

Det är egentligen nu det intressanta börjar. Hur kommer president Barack Obama hantera situationen? I morgon, kl 13 lokal tid, håller han pressträff för att kommentera valet. Jag antar att han kommer bjuda in det republikanska ledarskapet till Vita huset. Sedan, på fredag, åker han på en tio dagars utrikesresa till Asien. Allt detta påminner väldigt mycket om president Clinton, efter förlusten 1994. Men tänker Obama göra upp med republikanerna och flytta mot mitten?

Och hur kommer republikanerna, och framförallt Tea Party-kandidaterna, att hantera situationen? De har gått till val på tydliga principer som de lovat att hålla heliga. Det kommer bli svårt att göra det. Politik handlar väldigt mycket om kompromisser.

Därmed checkar jag ut för i natt, och återkommer med fler funderingar och uppdateringar lite senare.

Till sist: Säffle har nu sin egen man i kongressen, i form av svenskättlingen Randy Hultgren. Inte illa.

Seals förlorar

Dan Seals (D) förlorar mot Robert Dold (R) i Illinois tionde distrikt. Seals var en av få kandidater som demokraterna trodde skulle kunna vinna en plats som innehades av republikanerna. Två gånger har han utmanat Mark Kirk (R) och förlorat, men nu när Kirk istället satsade på senaten ställde han upp en tredje gång. Men inte heller den här gången gick det vägen.

Jag tänker på de trevliga människor jag träffade i hans kampanj. Människor som kämpat för Seals i fem-sex år. De har det tufft nu.

Harry Reid vinner!

Jag frågade en av mina republikanska kompisar, som jobbar för republikanerna, i Las Vegas vad han tyckte om Sharron Angle (R). Han hade pratat med henne ett par gånger och tyckte att hon verkade lite smågalen. Han skulle inte rösta på henne (inte på Reid heller).

Angle har för mig framstått som mycket märklig, så det känns skönt att Reid vinner, även om han inte någon favorit hos mig.

För nu förutspår TV-bolagen att majoritetsledaren i senaten, som han säkert kommer fortsätta vara, Harry Reid (D), blir omvald av väljarna i Nevada.

Mark Kirk vann i Illinois

Även för Mark Kirk (R) såg det mörkt ut i början av kvällen, men nu förutspår TV-bolagen att han kommer att vinna senatsvalet mot Alexi Giannoulias (D) i Illinois.

Barack Obamas gamla plats i senaten tas alltså över av en republikan.

Pat Toomey vann i Pennsylvania

Det såg mörkt ut ett tag för Pat Toomey (R), det såg ut som Joe Sestak (D) skulle göra comeback igen - men icke. Pat Toomey förutspås vinna senatsvalet i Pennsylvania av TV-bolagen även om avståndet mellan de två är litet, 51-49.

Tunga Ohio till republikanerna

John Kasich (R) ser ut att bli Ohios nya guvernör. Han slår sittande guvernören Ted Strickland (D). Ohio är alltid en battleground state i presidentval och president Obama har varit i delstaten 12 gånger sedan han blev president. En tung förlust för Obama och demokraterna.

Valdistrikten kommer göras om nu under 2011 och där spelar guvernören stor roll.

Så här långt har republikanerna tagit netto åtta guvernörsposter.

Michele Bachmann omvald

Jag träffade kongressledamoten Michele Bachmann (R) från Minnesota igår (ska skriva om det). Hon är en stjärna hos de socialkonservativa i USAoch var den kongressledamot som fick in mest i fundraising. Hon kommer att bli omvald för en tredje mandatperiod i representanthuset.

Reid leder stort över Angle

Harry Reid (D) leder stort över Sharron Angle (R), 54-42, med 42% av rösterna räknade i Nevada. Jag antar att det framförallt rösterna i och kring Las Vegas, Clark County, som räknats, för avståndet verkar lite väl stort. Men helt klart är det fördel Reid.

Randy Hultgren förutspås vinna

Fox News och CNN förutspådde nyss att Randy Hultgren (R) kommer att vinna.

Dan Seals (D) knappar hela tiden in på Robert Dold (R), 51-49 nu.

Två guvernörsval jag kollar lite extra på är de i Illinois och Minnesota. I den senare ser det ut som Mark Dayton (D) kommer vinna över Tom Emmer (R), som jag var på kampanjevent med igår. I Illinois knappar Bill Brady (R) in på Pat Quinn (D), men demokraten leder 47-45.

53-43 i Kalifornien

Jerry Brown (D) och Barbara Boxer (D) ser ut att slå respektive utmanare Meg Whitman (R) och Carly Fiorina (R) i guvernörsvalet och i senatsvalet i Kalifornien. Enligt vallokalsundersökningen blir resultatet i båda racen 53-43 till demokraternas fördel.

Så fort jag hade uppdaterat om Pennsylvania och Illinois så kom republikanerna ifatt och förbi, men det är inte sluträknat ännu och mycket jämnt. Omräkning känns inte omöjligt.

Anledningen att resultaten från Nevada inte har kommit ännu, trots att vallokalerna har varit stängda ett tag är att det tydligen är några vallokaler öppna i några distrikt. Inga resultat publiceras innan de stängs.

Harry Reid vinner, enligt vallokalsundersökningen

Senatens majoritetsledare, Harry Reid (D), har utkämpat ett extremt hårt val mot Sharron Angle (R). Reid är en överlevare, och enligt vallokalsundersökningen kommer han att vinna med två procentenheter över Angle.

Vinner demokraterna senatsvalen i Nevada, Pennsylvania och Illinois (tillsammans med segern i West Virginia) kommer eftersnacket handla en del om att de slog förväntningarna. Allt handlar om förväntningar, nästan. Demokraterna förlorar i senatsvalen, men eftersom snacket på senare tid mest handlat om republikanerna ska klara att nå majoriteten, så skulle detta resultat vara en liten seger för demokraterna.

Den som lever, eller i alla fall inte somnar, får se.

En tuff nörd vinner i Michigan

Rick Snyder (R) ser ut att vinna guvernörsvalet i Michigan. Han insåg att han var rätt tråkig och vände det till något positivt. Lanserat i den här reklamfilmen, som jag visat på bloggen tidigare:

Fördel demokraterna i två senatsrace

Två senatsval som de flesta tippade skulle gå till republikanerna, och där opinionsmätningarna pekade på just det, är det just nu fördel demokraterna i.

I Pennsylvania leder Joe Sestak (D) över Pat Toomey (R) med 52-48 när 61% räknats. Sestak slog underifrån mot Arlen Specter, som innehade den demokratiska platsen i senaten, och vann. Nu har han legat under nästan hela tiden mot Toomey och kanske återigen lyckas vinna i till slut.

I Illnois leder Alexi Giannoulias (D) över Mark Kirk (R) med 49-46 när 56% räknats.

I Illinois 14 ligger Dan Seals (D) fortfarande under, 52-48, medan Randy Hultgren (R) leder i Illinois 10, 52-44.

Republikanerna ser ut att vinna representanthuset

CNN, Fox News och NBC förutsäger att republikanerna kommer vinna majoriteten i representanthuset. Ingen är chockad.

Guvernörsvalet so far

Republikanerna ser ut att vinna två guvernörsposter som tidigare innehavts av demokraterna. I Tennesse ser Bill Haslam (R) ut att slå Mike McWherter (D) och i Kansas ser Sam Brownback (R) ut att slå Tom Holland (D).

I Texas, där demokraterna tidigare trodde en vinst var möjligt, vinner Rick Perry (R) över Bill White (D) och får fortsätta en tredje mandatperiod. Perry kan vara en möjlig presidentkandidat.

Seals ligger under

Vår vän Dan Seals (D) i Illinois tionde distrikt ligger under 47-53 mot Robert Dold (R) när cirka 40 procent av rösterna räknats.

Demokraterna ser ut att behålla senaten

TV-bolagen förutsäger nu att Joe Manchin (D) kommer att vinna i West Virginia över utmanaren John Raese (R). Det betyder att demokraterna behåller senatsplatsen som tillhört framlidna Robert Byrd.

Detta innebär att republikanerna måste vinna i Kalifornien (plus alla andra osäkra race) för att nå majoritet. Barbara Boxer (D) har haft en hyfsad ledning över Carly Fiorina (R) så en republikansk seger där är inte trolig.

Republikanerna måste alltså också vinna i Washington. Det är troligare, men republikanen Rossi har legat under i de senaste mätningarna.

I Arkansas vann republikanen John Boozman (R) över sittande senatorn Blanche Lincoln (D). I North Dakota förutspås John Hoeven (R) vinna över Tracy Potter (D).

Det betyder att republikanerna hittills vunnit netto tre platser i senaten.

Inga överraskningar så här långt

Marco Rubio (R) ser ut att vinna i Florida över Charlie Crist (I) och Kendrick Meek (D).

Richard Blumenthal (D) slår Linda McMahon (R) i Connecticut.

Chris Coons (D) besegrar Christine O'Donnell (R) i Delaware.

I övrigt inga överraskningar heller.

Enligt vallokalsundersökningen så kommer Joe Manchin (D) att vinna i West Virginia. Blir så fallet, kommer det blir väldigt svårt för republikanerna att nå majoritet i senaten.

Första skalperna

CNN förutsäger att Rand Paul (R) kommer vinna i Kentucky över Jack Conway (D), i huvudsak baserat på vallokalsundersökningar. Det betyder att utslaget i vallokalsundersökningen är stort, 55-45 till Paul. Vilket är i linje med de senaste mätningarna.

CNN förutsäger också att Dan Coats (R) vinner i Indiana över Brad Ellsworth (D). Det var inte alls oväntat. Han har lett stort länge.

Republikanerna behöver nu vinna ytterligare netto nio platser i senaten för att nå majoritet.

Ett extra öga på ikväll

CNN har en bra funktion på deras hemsida där du kan välja vilka race du vill följa under kvällen.

Jag kommer bland annat hålla ett extra öga på senatsvalen i Nevada, Illnois, Florida och West Virginia. Guvernörsvalen i Illinois, Michigan och Minnesota.

Men det är tre val till representanthuset som jag är mest intresserad av.

I Nevadas tredje distrikt utmanar Joe Heck (R) sittande Dina Titus (D). Heck höll till på samma kampanjkontor som jag när han försökte bli omvald som delstatssenator 2008, vilket han inte blev. Han förlorade, men försöker nu alltså göra comeback och vinna den plats som Titus vann samma år. Hon slog då Jon Porter, som också höll till på mitt kampanjkontor.

I Illnois tionde och fjortonde håller våra kompisar Seals (D) och Hultgren (R) till.

Barack Obama kan bli omvald om två år

Även om kvällens val ser ut att bli ett slag i solarplexus på president Obama och demokraterna så innebär det inte att Obama är uträknad. Han kan mycket väl vinna omval om två år. Men det kräver att han anpassar sig efter rådande situationen - och lär av historien.

Om detta skriver jag på Newsmill och i Folkbladet.

"1994 hände ungefär samma sak. President Clinton hade under sina första två år vid makten mest hållit till ute på vänsterkanten. När demokraternas majoritet i kongressen sveptes bort genomförde Clinton en briljant strategisk manöver. Inspirerad av franska presidenten Mitterand utmanövrering av Jacques Chirac. Republikanerna hade gått till val på en tydlig agenda. Clinton såg till att genomföra stora delar av den och två år senare hade Bob Dole och republikanerna inget att gå till val på. Bill Clinton hade dessutom, i väljarnas ögon, hamnat i mitten av det politiska spektret så de återvalde honom."

Läget i valet till representanthuset

Cook Political Report och Rothenberg Political Report har gett sina slutgiltiga förutsägelser om hur det kommer gå i valet till representanthuset.

Cook tror att republikanerna kommer vinna netto 50-60 platser, med möjlighet om ännu fler. Tidigare trodde de på 45-55 platsers nettovinst.

Rothenberg tippar 55-65 fler platser till republikanerna och säger att 70 platser, eller fler, är möjligt. Tidigare tippade han 45-55 platser.

Gallups sista mätning innan valet frågar väljarna om vilket partis kandidat de föredrar, utan att nämna enskilda namn. Av troliga väljare säger 55 procent republikanerna, och 40 procent demokraterna. Det är en större skillnad än vad Gallup någonsin tidigare uppmätt.

Hultgren leder, Seals ligger under

Enligt en undersökning av We Ask America (jag vet inte hur bra dom är) visar att vår kompis Dan Seals (D) i Illnois tionde distrikt ligger under med nio procentenheter. I en mätning från samma institut i augusti ledde Seals med tre procentenheter.

Vår andra kompis, Randy Hultgren (R), i Illinois fjortonde leder med fem procentenheter över Bill Foster (D). I augusti ledde han med sju procentenheter.

Läget i senatsvalet

Valdagen är bara några timmar borta, här i USA. Här är läget i senatsvalet.

Republikanerna behöver ta netto tio platser för att nå majoritet. Vid 50-50 i senaten avgör vicepresidentens röst. Att de får fyra fler platser är så gott som klart - North Dakota, Arkansas, Wisconsin och Indiana.

Sju platser (som nu innehavs av demokrater) är osäkra och republikanerna behöver alltså vissa sex av dessa för att nå majoritet.

The Fix har en bra genomgång av de senaste mätningarna och menar att det rör sig svagt i republikanernas riktning:

Washington

Patty Murray (D) ledning har minskat. Dino Rossi (R) ligger nu bara två procentenheter efter i tre nya mätningar och leder i en.

Illinois

Mark Kirks (R) ledning över Alexi Giannoulias (D) består och håller sig runt 3-4 procentenheter.

Nevada

Harry Reid (D) har inte lett i en enda mätning på tre veckor och Sharron Angles (R) ledning ligger runt 4 procentenheter.

Pennsylvania

Joe Sestak (D) har kämpat sig närmare Pat Toomey (R) senaste veckorna, men Toomey leder trots allt med i snitt 4 procentenheter i de senaste mätningarna.

Colorado

Ken Buck (R) leder i de senaste mätningarna, men avståndet till Michael Bennet (D) är inte mer än 2-3 procentenheter.

West Virginia

Joe Manchin (D) leder med 4-5 procentenheter över John Raese (R) och har så gjort i någon vecka.

Kalifornien

Barbara Boxer (D) ökade sin ledning över Carly Fiorina (R) för en vecka sedan, men den har de senaste dagarna minskat till 4-5 procentenheter.

Det ser alltså ut som om republikanerna kommer vinna i Illinois, Nevada, Pennsylvania och Colorado. Demokraterna ser ut att vinna West Virginia och Kalifornien. Washington verkar mycket osäkert. Men även om Washington går till republikanerna så räcker inte det. De måste vinna West Virginia eller Kalifornien också. Där ligger WV klart närmast.

Om Washington faller till demokraterna blir läget i senaten 51-49, till dems fördel. Vinner republikanerna där, är läget 50-50. Det räcker, som sagt, inte.

Bra artikel om Tea Party

DN har en bra artikel om Tea Party-rörelsen där Roland Poirer Martinsson intervjuas. Han har en avslappnad syn på USA och amerikansk politik. Som svensk, men som tidigare boende i USA och med amerikansk fru, förstår han både USA och hur svenskar ser på USA. Det, plus hans stora kunskaper, ger honom till en mycket bra kommentator om vad som händer over there (here, just nu).

Själv har jag rotat i bokhandlarna efter bra böcker om Tea Party. Hittade en lovande igår. Återkommer när jag hunnit läsa.