2014-10-31

Representanthuset då?

Allt i valet handlar om senaten, trots att det är representanthuset som varit i centrum av debatten senaste åren. Har alla glömt att USA nästan ställde in betalningarna och att den federala staten stängdes för bara ett år sedan? Det verkar så, för republikanerna ser ut att gå framåt.

Republikanerna får nog behålla klubban.
Det finns inte lika många opinionsmätningar för valen till representanthuset, men de flesta bedömare verkar överens om att republikanerna kommer att gå framåt. En av dessa, Stu Rothenberg, tror på mellan 5 och 12 i nettoförlust för demokraterna.

RealClearPolitics rankar 24 val som toss ups, varav 17 idag tillhör demokraterna och 7 republikanerna. Klart fler möjligheter för republikanerna att vinna demokratiska platser än tvärtom alltså.

Hur kan detta komma sig då, bland annat med tanke på förra årets och tidigare cirkus kring representanthuset?

Det finns säkert flera förklaringar, men jag tror dessa två är avgörande:

1) Gerrymandering. Efter republikanernas stora framgångsval 2010 tog de kontroll över flera guvernörsposter och delstatskongresser och kunde rita om valdistrikten. Det gjorde flera republikanska distrikt mer säkra vinster, och även samma sak med flera demokratiska distrikt. Det är svårare att vinna för en utmanare från det andra partiet.

2) President Obama. Även om republikanerna inte rosat marknaden så har det gått ännu sämre för Obama. Hans approval rating är väldigt låg, knappt över 40 procent tycker han gör ett bra jobb.

Man kan också tillägga att republikanernas senaste år, efter bråket förra året, har varit betydligt lugnare, så de har sannolikt stärkt sina aktier något hos mittenväljare.

Ytterligare en faktor är att det andra mellanårsvalet för en sittande president brukar gå dåligt. The six-year itch, som det kallas.

2014-10-29

Kampanjevent med Rand Paul och Pat Roberts

Idag var det dags för en ännu en trolig presidentkandidat, Rand Paul, att besöka Kansas (igår Bobby Jindal). Han var där för att stötta sin senatskollega, Pat Roberts, som har problem med utmanaren, den oberoende kandidaten, Greg Orman.



Förutom Paul var det intressant att just se Roberts live. Han har råkat i problem mest för att han tappat kontakten med Kansas och väljarna på hemmaplan. Han har suttit i kongressen i över 30 år och har inte ens kvar något boende i Kansas. Roberts har "gone Washington", som de brukar säga.


Men har man blivit vald så många gånger brukar det finnas en duktig kampanjare där under ytan.

När det var Roberts tur plockade han fram ett antal A4-sidor ur innerfickan. De andra - Sam Brownback, hans viceguvernör och Paul - pratade utan anteckningar. Roberts började läsa innantill och det hela skrek "STOFIL!".

Men så gick han lite utanför manuset och blev genast ganska rolig. Efter en stund kom han igång och eldade igång publiken. Då och då var han riktigt bra, men manuset gjorde honom mycket sämre än vad han skulle varit annars.

Sist var det Rand Pauls tur. De andra hade stått bakom en talarstol, Rand tog loss mikrofonen och ställde sig bredvid. Kanske var att det gav bättre publikkontakt, kanske för att han knappt hade synts bakom talarstolen. Hur det än var med den saken, så gav det just bättre väljarkontakt.


Budskapet var det vanliga republikanska om att staten måste bli mindre och så några hyllningsord till Ronald Reagan. Men så byggde han ut Reagandelen och drog ett par av de historier den gamle presidenten brukade berätta. Sen fortsatte han med ett antal egna anekdoter, varav en ganska rolig om hur svårt - eller omöjligt - det var att få sparken om man var i statlig tjänst.

Det var ett kort anförande, men jag tycker han var mycket bättre nu än när jag såg honom för några år sedan i New Hampshire, då han kampanjade för pappa Ron. Att bygga anförandet kring anekdoter tror jag är smart, och han var ganska bra på att berätta dem.

Paul gav sig också på Hillary Clinton och det hon sa för några dagar sedan, att företag inte skapar jobb.

Han borde dock jobba på scennärvaron när det inte är hans tur att tala. Så här fenomenalt uttråkad såg han ut hela tiden när de andra pratade.


2014-10-28

Fundraiser med Jindal och Brownback

Sam Brownback kanske ni minns från presidentvalet 2008? Eller inte. Han drog sig ur innan primärvalen började. Då var han senator från Kansas och hade så varit sedan han vann Bob Doles plats 1996. Numera är han guvernör i Kansas och uppe för omval nästa vecka. Ikväll fick han hjälp från en annan guvernör, Bobby Jindal.

Hans omval är långt ifrån självklart, trots att Kansas så ofta röstar republikanskt. I RealClearPolitics genomsnitt leder utmanaren, Paul Davis, med 0,6%.

Både Bobby Jindal och Mitt Romney har kampanjat i Kansas idag. Imorgon kommer Rand Paul och hjälper till.

Om Brownback har några nya planer på en presidentkampanj  - om han blir omvald - vet jag inte, men en som sannolikt har det är just Louisianas guvernör, Bobby Jindal. Därför var det extra intressant att höra hans tal ikväll.


Först var det lite av det vanliga om skillnaden mellan republikaner och demokrater. Tämligen tråkigt. Men sen kom han in på sig själv och hans familj bakgrund. Hur de utan någon vetskap hur de skulle klara sig, med väldigt lite pengar, flyttade från Indien till USA när Bobby fortfarande låg i magen. Hur hans far kämpade sig till ett jobb och hur fadern betalade för vården i samband med Bobbys födsel. Genom ett handslag med läkaren, där fadern lovade skicka en check i månaden tills allt var betalt. Där ser ni, vi behöver inte Obamacare, var väl ungefär budskapet.



Hans berättelse var den amerikanska drömmen, och samtidigt att det går finfint utan att staten lägger sig i. Vem som helst kan bli vad som helst om man jobbar hårt. Snyggt och smart upplagt tal, och den var bra berättad. Första delen - standardformulär 1A i ett kampanjtal - var som sagt tråkigt, men den andra, mer personliga delen, var riktigt bra. Lite utbyggt kan det bli ett riktigt bra stump speech i Iowa och New Hampshire.



Fundraisern bestod av ett mingel hemma hos ett framgångsrikt par - det baserar jag på det stora, vackra huset - och guvernörerna minglade runt med gästerna. Sedan blev det korta anföranden från viceguvernören och guvernören. Den förstnämnda präntade i gästerna några siffror, som de i sin tur skulle föra vidare. Brownback var rätt intetsägande och lämnade snabbt över till Jindal. Som alltså var desto bättre.

(Jag donerade inga pengar till någon kampanj för att komma in. Dels är det olagligt för en utlänning att göra det, dels är Brownback alldeles för socialkonservativ för min smak.)

2014-10-27

Presidentbibliotek: Herbert Hoover

Vad tänker ni på när ni hör namnet Herbert Hoover? Kanske Hooverdammen eller Hooverinstitutet? Eller troligast på en misslyckad president under stora depressionen. Men Herbert Hoover var mer än så, lärde jag mig på Herbert Hoovers presidentbibliotek och museum i West Branch, Iowa.




Det ligger mycket vackert i en park, omgivet av böljande fält så långt ögat kan nå. Museet är inte så stort, men informativt. Bra texter, bilder och föremål beskriver Hoovers långa liv. För långt, och mycket aktivt, var det. Han föddes 1874 och dog nittio år senare, 1964, aktiv in i det sista med arbetsdagar på åtta till tolv timmar.

Han började som gruvingenjör, flyttade till Australien och hamnade i guldgruvebranschen. Det visade sig vara en riktig... guldgruva och vid första världskrigets utbrott hade en uppskattad förmögenhet på fyra miljoner dollar.



Kriget gjorde att folk svalt i Europa och Hoover lämnade affärerna och gav sig på filantropi. Han blev ordförande för Commission for Relief in Belgium och åkte fyrtio gånger över Nordsjön för att förhandla med berörda parter för att de skulle släppa igenom hjälpsändningar. Så många som över 10 miljoner människor fick varje dag mat tack vare Hoovers arbete.


Efter kriget blev han näringsminister i president Hardings administration, där han bland annat tvingade fram standardisering av varor för att effektivisera tillverkning.




1928 valdes han till president i den dittills största segern någonsin. Förväntningarna på honom var enorma och reformtempot inledningsvis var högt. Så kom börskraschen och den stora depressionen. Franklin D. Roosevelt slog honom fyra år senare och en bitter Hoover lämnade Vita huset.


I några månader surade han, sedan satte han igång att arbeta igen. Han skrev böcker, höll tal och återupptog filantropin. 1947 återvände han till det offentliga då president Truman utsåg honom till ordförande i en kommission som omorganiserade statsapparaten.

När han dog, 1964, var en del av det skamfilade ryktet återupprättat. 75,000 människor samlades vid begravningen i West Branch, Iowa, där han idag ligger bredvid sin fru Lou.



2014-10-25

Inblick i republikanernas ground game

Republikanerna har släpat efter demokraterna när det kommer till GOTV, Get Out The Vote, de senaste åren. 2004 tillskrevs Bushs omval till stor del den effektiva kampanjorganisation som Karl Rove byggt upp. Fyra år senare blev republikanerna krossade av Obamas dito, och sedan dess har republikanerna kämpat för att komma ifatt. 
Jag har fått en liten inblick i det arbetet.

Bruce Rauner utmanar sittande Pat Quinn om guvernörsposten i Illinois. Det har gått ganska bra på slutet. Rauner leder i de tre senaste mätningarna. I Geneva, Illinois, delar han kampanjkontor med vår svenskättade vän, kongressledamot Randy Hultgren.


När jag var volontär i presidentkampanj 2008 var det papper som gällde. När man knackade dörr fick man en utskriven lista med namn på och en liten karta över området med husen markerade. Frågeformulären fylldes i för hand och lämnades sedan in för scanning och införsel i databasen.

Numera är tekniken uppdaterad. Dörrknackning sker via en app som heter Advantage. Där laddar du ner aktuella dörrknacknings- eller telefonlistor. Naturligtvis är det kopplat till gps:en och kartan i telefonen. 

För varje väljare kan du se en hel del information. Till exempel en kategorisering över trolig politisk åsikt: Hard Republican, Lean Republican, Independent, Lean Democrat och Hard Democraft. 


Dessutom en bedömning av hur pålitlig väljaren är i att gå och rösta. Är en person Hard Republican men Unreliable voter så är det person som brukar rösta i presidentval men inte mellanårsval. Just sådana personer fokuserar man på nu för att få dem att rösta även i mellanårsvalet.

Har man tidigare varit i kontakt med personen från kampanjen finns information från det också. Har väljaren sagt att hon ska gå och rösta på valdagen så registreras det och så kontaktas väljaren via en dörrknackning eller telefonsamtal på valdagen. 

Telefondelen har även den uppdaterats. För sex år sedan fick man slå numret själv från en papperslista. Nu är det mycket effektivare. 


Nu klickar man bara på Next call och så får man upp namnet och bostadsort i displayen. Kommer man till telefonsvarare klickar man Leave VM och så lämnas ett meddelande man själv spelat in tidigare.

Svarar någon och kan tänka sig svara på en fråga klickar man Success och kommer vidare till en meny där man klickar in vilken kandidat väljaren tänker rösta på. Sedan frågar man om väljaren kan tänka sig att poströsta och skicka in sin valsedel. Om han eller hon vill ha en yard sign. Och så vidare.

Det här gör ringandet bra mycket mer effektivt. Bara att slippa slå alla nummer, det sparar massor med tid.

Hultgrens kampanjkontor ligger i Geneva, strax utanför Chicago. Här är några bilder därifrån.

Namnet till trots är Geneva riktigt svenskbygd.
Kampanjkontoret bjuder nu på Aladdinchocklad - med trillingnöt! - och pepparkakor.

Har du sett ett amerikansk kampanjkontor, har du sett de flesta. De brukar se ut så här.
Yours truly.

Läget i senatsvalet

Valdagen är bara en och en halv vecka bort och det är dags att uppdatera oss på läget.

President Obama ger inte demokraterna någon draghjälp. Hans approval rating har vänt neråt igen och försämrats tre procentenheter senaste veckan.

Trots det finns det lite ljuspunkter för demokraterna här och där.

Kay Hagan håller ifrån i North Carolina. Ledningen är liten, 1,6%, och var mer än dubbel så stor i början av oktober men den har legat tämligen stadigt senaste veckan.

I Kansas har Greg Orman (som är oberoende men troligen kommer samarbeta med demokraterna i senaten) återtagit ledningen. Ormans ledning är minimal, 0,8%, men det är oroväckande för Pat Roberts att han inte kommit förbi, trots det gigantiska övertaget han har i tv-reklamskriget.

I Georgia har Michelle Nunn tagit ledningen för första gången. David Perdue har haft en hyfsat stabil ledning kring tre procent, som Nunn började minska i mitten av oktober och nu alltså kommit förbi.

När jag tippade resultatet för två veckor sedan trodde jag på seger för republikanerna i Georgia och Kansas, vilket skulle ge republikanerna 53 platser i senaten. Om dessa faller bort blir det således 51, om de övriga håller för republikanerna, vilket de ser ut att göra just nu. Majoritet, men en hårfin sådan.

2014-10-24

Midterm Election Road Trip 2014

Befinner mig nu på plats i USA under lite drygt en vecka. Ska kolla in i huvudsak senats- och guvernörsval i Illinois, Iowa, Kansas, Arkansas och Georgia. Kanske också i Kentucky. Min sjunde raka valrörelse jag är på plats i USA.

Det är väldigt spännande val i samtliga dessa delstater.


I Illinois gick sittande guvernören Pat Quinn in i oktober med en ledning, men utmanaren Bruce Rauner har kommit ifatt och förbi i de senaste mätningarna. Det är emellertid helt jämnt i genomsnittet.

I Iowa är det senatsvalet som är spännande. Där har Joni Ernst tagit ett litet grepp om Bruce Braley, men leder bara med 2,5%.

Sam Brownback är känd sedan presidentvalet 2008, men är sedan 2011 guvernör i Kansas. Hans utmanare, Paul Davis, ger honom verkligen en match och de två turas om att leda i opinionsmätningarna. I snitt leder Brownback med 0,6%.

I Kansas slåss även Pat Roberts för sin överlevnad i senaten. Han utmanas av oberoende kandidaten, Greg Orman, och ligger under med 0,8% i snittet.

Arkansas bjuder också både på guvernörs- och senatsval. I Bill Clintons gamla hemmastat gör Asa Hutchinson och Mike Ross upp om guvernörsjobbet och Tom Cotton och Mark Pryor om senatsplatsen. Det har varit jämnt, men på slutet har de både republikanerna, Hutchinson och Cotton tagit ledningen.

I Georgia är det väldigt intressant. En normalt sätt stark republikansk delstat där det i detta val är helt jämnt. Michelle Nunn har tagit en liten, liten ledning i senatsvalet över David Perdue och i guvernörsvalet är det nästna helt jämnt mellan Jason Carter och Nathan Deal. Republikanen Deal har ett litet övertag med i snitt 1,4%. Carter? Ja, han är barnbarn till USA:s trettionionde president.

Möjligen blir det också en avstickare till Kentucky, där det såg ut att vara kört för Allison Lundergarn Grimes mot republikanske ledaren i senaten, Mitch McConnell. Demokratiska partiet drog till och med tillbaka sina satsningar på tv-reklam där. De är dock tillbaka igen i etern och The Fix spekulerar i varför. McConnell har emellertid en hyfsat stabil ledning på 4,4% i snitt.

2014-10-16

Blir Romney presidentkandidat igen?

Spekulationerna kring Mitt Romney fortsätter. Hans ställning i partiet just nu är stark, och en del trycker på för att han återigen ska ställa upp i presidentvalet. Kommer han att göra det?

Spekulationerna och viljan att ha honom på valsedeln igen baseras, enligt min mening, på fyra faktorer:

1) Det finns ingen republikansk front-runner. Rand Paul, Chris Christie, Jeb Bush och Paul Ryan ligger alla nästan exakt lika, på 11 procent, i genomsnittet av mätningarna. Rick Perry, Ted Cruz och Marco Rubio är bara ett par-tre procentenheter efter. Scott Walker, Bobby Jindal och Rick Santorum ytterligare ett par procentenheter efter. Det är i dagsläget omöjligt att peka ut en favorit.

2) Romney fick rätt i allt. Det är ju en grov överdrift, men det har blivit en liten snackis i media att saker som Romney blev hånad för i valrörelsen har senare visat sig vara rätt. Han kallade exempelvis Ryssland för USA:s största geopolitiska fiende. På det svarade Obama: "The 1980s are now calling to ask for their foreign policy back."

3) Romney har stöttat vinnare. Washington Post skrev att Romney är bläckfisken Paul i de republikanska primärvalen. Alla kandidater han valde vann. Det var inte för att Romney stödde dem, men det gav ändå honom rollen som kungamakare.

4) Barack Obama har lågt förtroende. Mitt Romneys motståndare 2012 brottas med låga förtroendesiffror hos väljarna och jag tror republikaner drömmer lite och tänker att om Romney ställdes mot Obama nu så skulle han vinna.

Tack och hej.
Så, kommer han att ställa upp? Nej. Han är tillräckligt smart att förstå att tonen mot honom skulle ändras mycket snabbt om han gjorde det igen, och även om det inte finns någon front-runner så finns det flera mycket dugliga kandidater i startfältet. Att slå alla dessa skulle bli väldigt svårt.

Historien talar inte till hans fördel heller. Det är ovanligt att ett parti låter en kandidat som vunnit nomineringen men förlorat valet bli nominerad igen. (Nio gånger har det hänt, varav fyra vann valet på sitt andra försök, den senaste var Richard Nixon.)

Till sist har vi frun, Ann Romney. Hon och Mitt står varandra mycket nära, han gör inte detta utan hennes stöd. Nu säger hon:

“Done. Completely. Not only Mitt and I are done, but the kids are done. Done. Done. Done.”


2014-10-13

Vem tar hem majoriteten i senaten?

Jag har blivit utmanad av Gunnar Sonesson att slå vad om vilket parti som tar hem majoriteten i senaten. Häromdagen skrev jag om läget i senatsvalet och konstaterade att republikanerna är favoriter att ta hem majoriteten, men att från det gå till att sätta äran på spel, det är något annat. 
Sonesson tror på demokraterna. Om jag tror på republikanerna antar jag således vadet. Så här resonerar jag.

Presidentens popularitet
En viktig faktor är presidentens popularitet i väljarkåren. Barack Obama ligger på minus, fler tycker han gör ett dåligt jobb än ett bra, men siffrorna rör sig i rätt riktning. För en månad sedan låg han på minus 12,7 procentenheter, nu på -9,8 procentenheter.

Stödet för hans jobbpolitik har förbättrats något senaste veckorna, kanske som ett resultat av arbetslösheten sjönk under 6 procent, den lägst nivån under hans presidentskap. Även stödet för utrikespolitiken har ökat något sedan bombningarna av IS i Irak har inletts.

Trots detta är president Obama ett sänke för demokraterna i valet, men frågan är om hans kommer fortsätta bli lite mindre impopulär och därmed kan bidra till att rädda någon av kandidaterna som hänger på gärdsgården.

Sakfrågorna
Republikanerna har ett övertag i de frågor som är viktigast för väljarna i detta val.


Räkneövning
Republikanerna har, enligt snittet hos RealClearPolitics, 42 säkra platser (eller ej uppe för omval) plus tre som lutar åt republikanerna; Mississippi, West Virginia och South Dakota. Den senare har dock rört sig i demokratiskt riktning senaste två mätningarna och DSCC pumpar nu in en miljon dollar i tv-reklam där.

Jag tror dock de tre håller för republikanerna. Det ger 45 platser.

Jag tror också republikanerna vinner demokraternas platser i Louisiana och Iowa samt behåller platserna i Kentucky och Georgia. Det ger 49 platser.

Demokraterna behåller platsen i North Carolina. Det ger republikanerna fortsatt 49 platser.

Återstår Kansas, Colorado, Arkansas och Alaska och republikanerna behöver vinna två av dessa för majoritet. De leder i snittet i tre av dessa, varav två (Arkansas och Alaska) med över 4 procentenheter. Pat Roberts i Kansas är den som ligger sämst till, men kan vara på väg ifatt genom ledning i de två senaste mätningarna.

Slutsats
Även om medvinden mojnar något sista veckorna för republikanerna har de tillräcklig säkerhetsmarginal för att klara det. Man kan exempelvis förlora både Kansas och Colorado och ändå klara det. Och snubblar Kay Hagan för demokraterna i North Carolina så kan republikanerna vinna där, och därmed ha råd att förlora ytterligare ett val någon annanstans.

Demokraterna har inte råd med några misstag, allt måste gå deras väg, medan republikanerna har lite större marginaler. Det är inte alls omöjligt för demokraterna, republikanernas majoritet är långt ifrån självskriven, men i en vadslagning är oddsen på republikaneras sida.

Jag antar således Gunnar Sonessons utmaning och tror att republikanerna når majoritet i senaten. Må bäste man vinna!
 

2014-10-10

Striden om senaten

Nu är det svenska valet över - dags att ägna sig åt väsentligheterna! =) 

Amerikanskpolitik.se kommer nu vara aktiv framöver och följa både mellansårvalen och sedan presidentvalet 2016.

Tisdagen 4 november är det mellanårsval. Årets strid utkämpas om senaten, och till viss mån om guvernörsposterna ute i delstaterna. Representanthuset ser ut att vara i säker republikansk kontroll. Så låt oss i detta inlägg titta närmare på striden om senaten.

Utgångsläget
Demokraterna kontrollerar senaten och har så gjort sedan mellanårsvalet 2006. Demokraterna har 55 senatorer, republikanerna 45. 51 krävs för majoritet för republikanerna, endast 50 för demokraterna, eftersom vicepresidenten fäller avgörandet vid röstsiffrorna 50-50.

För att nå majoritet behöver alltså republikerna vinna netto sex platser.


Nuläget
RealClearPolitics rankar 38 platser som säkra (eller inte uppe för omval) för demokraterna, ytterligare sex som att de är troliga demokratiska vinster och två som lutar åt demokraterna. 46 säkra eller troliga platser alltså.

Republikanerna har 42 säkra och ytterligare tre troliga vinster, vilket ger 45 säkra eller troliga.

Striden utkämpas således i huvudsak om de kvarvarande nio platserna där ingen säker vinnare finns. De nio är:

Alaska, Arkansas, Colorado, Georgia, Iowa, Kansas, Kentucky, Louisiana och North Carolina.

Alla utom Kansas, Kentucky och Georgia innehas idag av demokraterna.

Racen
I Kansas sitter Pat Roberts för republikanerna och utmanas av en oberoende kandidat, Greg Orman (som troligen skulle jobba med demokraterna i senaten). Utmanaren har lett i samtliga mätningar sedan augusti fram till alldeles nyligen då Roberts kommit ifratt och förbi i ett par stycken. Anledningen är troligen att pengar har strömmat till Roberts sida från folk och organisationer som vill att republikanerna ska få majoritet i senaten, och Orman nu är chanslös i tv-reklamkriget.

I Kentucky finns republikanernas ledare i senaten, Mitch McConnell. Han utmanas av
Alison Lundergan Grimes. Hon leder i någon enstaka mätning här och där, så det mesta talar för att McConnell behåller sin plats, men han lyckas inte dra ifrån henne och leder bara i snitt med 3 procentenheter. En mycket svag ledning.

I Georgia är platsen öppen, då den republikanske senatorn Saxby Chambliss går i pension. De republikanska färgerna försvaras av David Perdue som har en svår motståndare i Michelle Nunn, som är chef för en stor ideell organisation och har ett känt efternamn, dotter till långtida senatorn Sam Nunn. Perdue leder, men bara med drygt 3 procentenheter i snitt.

De kvarvarande sex platser innehas alltså av demokrater och den enda av dessa som är i ledningen och har en hyfsad chans att försvara sin plats är Kay Hagan i North Carolina. I Colorado och Iowa är det mycket jämnt. De republikanska kandidaterna leder, men bara med någon dryg procentenheter i snitt.

Sammanfattning
Republikanernas chanser att vinna netto sex platser är god och det troligaste resultatet är att så sker, men som ni ser är det på intet sätt givet.

Om Orman petar bort Roberts i Kansas, Hagan håller ställningarna i North Carolina och Braley och Udall vinner de tighta racen i Iowa och Colorado så blir det 50-50 och ingen republikansk majoritet.

Det som framförallt talar för republikanerna i det här läget är att samtliga race rört sig i deras riktning senaste veckorna. Mätningarna ser överlag bättre och bättre ut för dem.

Resa
Jag har åkt till USA i samband med varje presidentval och mellanårsval sedan 2004 och rapporterat i bloggen - och tänker så göra även i år. Det blir en roadtrip som täcker in flera intressanta delstater med tighta race; Iowa, Kansas, Kentucky och Arkansas.