2006-06-04

Demokraternas vägväl

I de två senaste inläggen här på bloggen har vi sett tydliga exempel på hur politiker kan och måste manövrera sitt parti beroende på om de är i fas med sina väljare eller inte. Väljarna hade inte samma åsikter som de partier Bill Clinton och Tony Blair representerade och de fick därmed flytta partiets åsikter i väljarnas riktning. George Bush har däremot väljarna på samma linje och han behöver bara lyfta fram kärnfrågorna för att öka stödet hos den stora basen av republikanska väljare.

Demokraterna är följaktligen inte i samma läge, de har inte väljarna med sig. Och nu står de inför ett vägval, och har faktiskt redan valt vilken väg de ska gå även om alla i partiet inte håller med. Ska de satsa alla pengarna inför valet i november i de stater och i de val som de har en stor chans att vinna och därmed öka chansen att vinna en majoritet i senat och kongress, eller ska de smeta ut pengarna över alla 50 stater och få en kortsiktigare mindre framgång, men kanske en långsiktig större?

När Howard Dean valdes till ny ordförande i partiet hade han varit väldigt tydlig med att det var en 50-statsstrategi han tänkte driva. Men kritikerna menar att varför spela bort en möjlig majoritet i senat och kongress mot en osäker framtid? Ja, det kan tyckas dumt men jag tror ändå Dean och demokraterna gör rätt.

Det republikanerna började göra på 50-talet var just att satsa på att bygga upp stödet i stater de var svaga i. Detta tillsammans med en framgångsrik opinionsbildning i övrigt har nu gjort att ett helt lands åsikter har förändrats och kartan över hur staterna röstar har ändrats totalt. Daniel Galvin beskriver detta kortfattat i en artikel NY Times och för en mer utförlig analys rekommenderar jag boken The Right Nation.

Det är en fascinerade resa som USA genomgått och inspirerande och lärorikt för oss som hoppas kunna bryta det socialistiska tänkandet i Sverige.

Inga kommentarer: