2011-08-14

Tim Pawlenty förtjänade ett bättre öde

Tim Pawlenty på Alexandrias flygplats i november förra året. Strax till höger om mitten på bilden. Ni ser honom knappt, han sticker inte ut. Det bidrog till hans fall.

Tim Pawlenty tar konsekvenserna av tredjeplatsen i Ames och kastar in handduken. I en telefonkonferens i morse med supporters och kampanjpersonal meddelade han att hans kampanj nu är över.

T-Paw var först ut av de tunga kandidaterna att lansera sin kampanj. Han hade förberett den länge och allting rullade på fint. Han stack ut hakan och påstod att USA kunde uppnå fem procents tillväxt. Han åkte till Iowa och sa åt dem att glömma stöd till etanol, till Florida och sa att pensionssystemet måste reformeras och till Wall Street och sa att de kunde glömma fler bail outs.

För detta fick han positiv respons från många republikanska tyckare. Han låg runt 4-5 % i mätningarna och rörde sig i några lite uppåt. Många trodde att han hade chans att bli Mitt Romneys främste utmanare.

Så kom ett ödesdigert dygn.

Dagen innan presidentdebatt i New Hampshire jämförde han Mitt Romneys sjukförsäkringsreform med Barack Obamas och kallade den Obamneycare. Ett säkert sätt att injicera frågan i debatten dagen därpå.
Mycket riktigt. Sjukförsäkringsfrågan kom upp. Men Pawlenty undvek att direkt attackera Romney.

Kritiken blev massiv. Han som under några veckor hade verkat så tuff backade nu. Samtidigt gjorde Michele Bachmann en strålande insats i debatten och gav sig formellt in i racet. Hon tog över en natt Pawlentys roll som utmanare till Romney.

Där efter har han inte återhämtat sig. Han bettade allt på en bra placering i Iowa. Det blev en avlägsen tredjeplats och han säger att han och Mary, frun, inte ser någon realistisk väg till segern.

När jag beskrev Pawlenty tidigare i år skrev jag så här:

"En annan möjlig svaghet är hans brist på karisma. Jag upplevde detta på nära håll i november när jag besökte Minnesota.
Pawlenty kampanjade för Tom Emmer som ville efterträda honom som guvernör. På den lilla flygplatsen i Alexandria hade ett 50-tal personer samlats. Det blåste kalla vindar och till slut landade planet med Emmer och Pawlenty. Jag gick fram och hälsade på honom och bytte några ord. Han var väldigt trevlig och artig, men det saknades något.
Den där kontakten jag fick med Mike Huckabee, eller den starka karisman jag kände hos John McCain och Barack Obama, den fanns inte.
Varför spelar det här roll? Ska du vinna i Iowa och New Hampshire så innebär det att du personligen måste övertyga tusentals väljare. De träffar många kandidater, är inte det minsta imponerade, och ska du nå fram måste du ha något extra. Annars vinner du inte där - och vinner du inte där vinner du inte nomineringen."

Yours truly tillsammans med Pawlenty på Alexandrias flygplats.

Personligen tycker jag det är väldigt tråkigt att han ger upp. Pawlenty var en av de kandidater som troligen skulle ha blivit en duglig president, tillsammas med Mitt Romney, Jon Huntsman och möjligen också Rick Perry (som jag inte känner tillräckligt bra ännu). Därför är det synd att sådana som Bachmann och Paul slår ut en sådan duglig person. Jag beundrar Bachmanns förmåga att förmedla och väcka känslor och Pauls principfasthet, men jag vill inte se dem som ledare för den fria världen.

Men, livet och presidentpolitik är inte rättvist. Du måste vara en bra kandidat för att få chansen att bli en bra president. Pawlenty klarade inte det.

Till sist: Detta behöver inte vara det sista vi ser av Pawlenty i det här racet. Han var en av de sista kandidaterna att bli John McCains vicepresidentkandidat. Jag utesluter inte att han hamnar på den platsen om ett år.


2 kommentarer:

Johan Ingerö sa...

Det gör dock han. "I've been down that road before, it's not something I would even consider."

Men jag håller helt med. Han förtjänade bättre.

Mathias Sundin sa...

Sant, men sådant brukar ju kunna tas under övervägande =)