2011-08-01

Presidentkandidaterna reagerar på överenskommelsen

Eller försöker så mycket som möjligt reagera på ett sätt som ska rendera så lite uppmärksamhet som möjligt, är nog en korrektare beskrivning.

Mitt Romney, front runnern, väntade tolv timmar med att kommentera. Då meddelade han att han var mot uppgörelsen. Han stödjer istället republikanernas "Cut, Cap and Balance", som de röstade igenom i representanthuset innan John Boehners förslag som han hade så svårt att vinna stöd för.
Romney fokuserar också som vanligt på president Obama i sin kommentar:

"President Obama’s leadership failure has pushed the economy to the brink at the eleventh hour and 59th minute. While I appreciate the extraordinarily difficult situation President Obama’s lack of leadership has placed Republican members of Congress in, I personally cannot support this deal.”

Tim Pawlenty säger bara kort:

“This deal is nothing to celebrate."

Det är bara Michele Bachmann, som sitter i representanthuset, och Jon Huntsman som försökt komma med i debatten. Bachmann är en tydlig nej-röst och Huntsman lika tydlig ja-röst. Han stödde också John Boehners tidigare förslag.

De flesta presidentkandidaterna gör bedömningen att de tjänar på att hålla sig utanför processen i Washington. Den lämnar inga goda minnen hos väljarna och det är oftast en fördel för presidentkandidater att kampanja mot Washington, inte som en del av Washington.

- Representanthuset röstar före senaten och väntas rösta kl 14-15 i eftermiddag, alltså kl 20-21 svensk tid.

- Politico listar vinnare (McConnell, budgetnördar, moderata republikaner, osv) och förlorare (vänstern/Reid/Pelosi, 538 kongressledamöter, osv).

- Politico har också tittar närmare på detaljerna i det 74-sidiga dokumentet (pdf).

1 kommentar:

Tobias Levander sa...

För övrigt tycker jag att det är rätt kul att det förslag som godkändes av representanthuset hittas i husets egna rullor under det något otippade namnet "To make a technical amendment to the Education Sciences Reform Act of 2002".

Ännu roligare (och mer än lite rörande) var det att se Gabrielle Giffords återvända till kongressen, mött av stående ovationer från sina kollegor, oavsett partifärg.