Nu är det svenska valet över - dags att ägna sig åt väsentligheterna! =)
Amerikanskpolitik.se kommer nu vara aktiv framöver och följa både mellansårvalen och sedan presidentvalet 2016.
Tisdagen 4 november är det mellanårsval. Årets strid utkämpas om senaten, och till viss mån om guvernörsposterna ute i delstaterna. Representanthuset ser ut att vara i säker republikansk kontroll. Så låt oss i detta inlägg titta närmare på striden om senaten.
Utgångsläget
Demokraterna kontrollerar senaten och har så gjort sedan mellanårsvalet 2006. Demokraterna har 55 senatorer, republikanerna 45. 51 krävs för majoritet för republikanerna, endast 50 för demokraterna, eftersom vicepresidenten fäller avgörandet vid röstsiffrorna 50-50.
För att nå majoritet behöver alltså republikerna vinna netto sex platser.
Nuläget
RealClearPolitics rankar 38 platser som säkra (eller inte uppe för omval) för demokraterna, ytterligare sex som att de är troliga demokratiska vinster och två som lutar åt demokraterna. 46 säkra eller troliga platser alltså.
Republikanerna har 42 säkra och ytterligare tre troliga vinster, vilket ger 45 säkra eller troliga.
Striden utkämpas således i huvudsak om de kvarvarande nio platserna där ingen säker vinnare finns. De nio är:
Alaska, Arkansas, Colorado, Georgia, Iowa, Kansas, Kentucky, Louisiana och North Carolina.
Alla utom Kansas, Kentucky och Georgia innehas idag av demokraterna.
Racen
I Kansas sitter Pat Roberts för republikanerna och utmanas av en oberoende kandidat, Greg Orman (som troligen skulle jobba med demokraterna i senaten). Utmanaren har lett i samtliga mätningar sedan augusti fram till alldeles nyligen då Roberts kommit ifratt och förbi i ett par stycken. Anledningen är troligen att pengar har strömmat till Roberts sida från folk och organisationer som vill att republikanerna ska få majoritet i senaten, och Orman nu är chanslös i tv-reklamkriget.
I Kentucky finns republikanernas ledare i senaten, Mitch McConnell. Han utmanas av
Alison Lundergan Grimes. Hon leder i någon enstaka mätning här och där, så det mesta talar för att McConnell behåller sin plats, men han lyckas inte dra ifrån henne och leder bara i snitt med 3 procentenheter. En mycket svag ledning.
I Georgia är platsen öppen, då den republikanske senatorn Saxby Chambliss går i pension. De republikanska färgerna försvaras av David Perdue som har en svår motståndare i Michelle Nunn, som är chef för en stor ideell organisation och har ett känt efternamn, dotter till långtida senatorn Sam Nunn. Perdue leder, men bara med drygt 3 procentenheter i snitt.
De kvarvarande sex platser innehas alltså av demokrater och den enda av dessa som är i ledningen och har en hyfsad chans att försvara sin plats är Kay Hagan i North Carolina. I Colorado och Iowa är det mycket jämnt. De republikanska kandidaterna leder, men bara med någon dryg procentenheter i snitt.
Sammanfattning
Republikanernas chanser att vinna netto sex platser är god och det troligaste resultatet är att så sker, men som ni ser är det på intet sätt givet.
Om Orman petar bort Roberts i Kansas, Hagan håller ställningarna i North Carolina och Braley och Udall vinner de tighta racen i Iowa och Colorado så blir det 50-50 och ingen republikansk majoritet.
Det som framförallt talar för republikanerna i det här läget är att samtliga race rört sig i deras riktning senaste veckorna. Mätningarna ser överlag bättre och bättre ut för dem.
Resa
Jag har åkt till USA i samband med varje presidentval och mellanårsval sedan 2004 och rapporterat i bloggen - och tänker så göra även i år. Det blir en roadtrip som täcker in flera intressanta delstater med tighta race; Iowa, Kansas, Kentucky och Arkansas.
Amerikanskpolitik.se kommer nu vara aktiv framöver och följa både mellansårvalen och sedan presidentvalet 2016.
Tisdagen 4 november är det mellanårsval. Årets strid utkämpas om senaten, och till viss mån om guvernörsposterna ute i delstaterna. Representanthuset ser ut att vara i säker republikansk kontroll. Så låt oss i detta inlägg titta närmare på striden om senaten.
Utgångsläget
Demokraterna kontrollerar senaten och har så gjort sedan mellanårsvalet 2006. Demokraterna har 55 senatorer, republikanerna 45. 51 krävs för majoritet för republikanerna, endast 50 för demokraterna, eftersom vicepresidenten fäller avgörandet vid röstsiffrorna 50-50.
För att nå majoritet behöver alltså republikerna vinna netto sex platser.
Nuläget
RealClearPolitics rankar 38 platser som säkra (eller inte uppe för omval) för demokraterna, ytterligare sex som att de är troliga demokratiska vinster och två som lutar åt demokraterna. 46 säkra eller troliga platser alltså.
Republikanerna har 42 säkra och ytterligare tre troliga vinster, vilket ger 45 säkra eller troliga.
Striden utkämpas således i huvudsak om de kvarvarande nio platserna där ingen säker vinnare finns. De nio är:
Alaska, Arkansas, Colorado, Georgia, Iowa, Kansas, Kentucky, Louisiana och North Carolina.
Alla utom Kansas, Kentucky och Georgia innehas idag av demokraterna.
Racen
I Kansas sitter Pat Roberts för republikanerna och utmanas av en oberoende kandidat, Greg Orman (som troligen skulle jobba med demokraterna i senaten). Utmanaren har lett i samtliga mätningar sedan augusti fram till alldeles nyligen då Roberts kommit ifratt och förbi i ett par stycken. Anledningen är troligen att pengar har strömmat till Roberts sida från folk och organisationer som vill att republikanerna ska få majoritet i senaten, och Orman nu är chanslös i tv-reklamkriget.
I Kentucky finns republikanernas ledare i senaten, Mitch McConnell. Han utmanas av
Alison Lundergan Grimes. Hon leder i någon enstaka mätning här och där, så det mesta talar för att McConnell behåller sin plats, men han lyckas inte dra ifrån henne och leder bara i snitt med 3 procentenheter. En mycket svag ledning.
I Georgia är platsen öppen, då den republikanske senatorn Saxby Chambliss går i pension. De republikanska färgerna försvaras av David Perdue som har en svår motståndare i Michelle Nunn, som är chef för en stor ideell organisation och har ett känt efternamn, dotter till långtida senatorn Sam Nunn. Perdue leder, men bara med drygt 3 procentenheter i snitt.
De kvarvarande sex platser innehas alltså av demokrater och den enda av dessa som är i ledningen och har en hyfsad chans att försvara sin plats är Kay Hagan i North Carolina. I Colorado och Iowa är det mycket jämnt. De republikanska kandidaterna leder, men bara med någon dryg procentenheter i snitt.
Sammanfattning
Republikanernas chanser att vinna netto sex platser är god och det troligaste resultatet är att så sker, men som ni ser är det på intet sätt givet.
Om Orman petar bort Roberts i Kansas, Hagan håller ställningarna i North Carolina och Braley och Udall vinner de tighta racen i Iowa och Colorado så blir det 50-50 och ingen republikansk majoritet.
Det som framförallt talar för republikanerna i det här läget är att samtliga race rört sig i deras riktning senaste veckorna. Mätningarna ser överlag bättre och bättre ut för dem.
Resa
Jag har åkt till USA i samband med varje presidentval och mellanårsval sedan 2004 och rapporterat i bloggen - och tänker så göra även i år. Det blir en roadtrip som täcker in flera intressanta delstater med tighta race; Iowa, Kansas, Kentucky och Arkansas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar