Penn & Clinton

Mark Penn har fullt upp. Han är VD för PR-företaget Burston-Marsteller med 2000 anställda över hela världen. Han är dessutom chefstrateg för Hillary Clintons kampanj.

Washington Post skriver ett intressant porträtt över mannen som hjälpte Bill Clinton att bli återvald 1996, blev sparkad av Al Gore 2000 och fick Hillary Clinton vald till senaten 2000 och 2006. Nu ska han hjälpa henne att återta Vita huset.

SVT: Republikanerna uträknade

I Agenda ikväll sände de ett långt hyllningsreportage om Hillary Clinton och Barack Obama som varken sa speciellt mycket om själva kandidaterna förutom lite ytligt fluff eller någonting alls om motståndarna på den republikanska sidan. Ett reportage i sig om just dessa två är inte konstigt, de är mycket spännande och annorlunda kandidater så till vida att den ena är kvinna och den andra svart man. Men är det inte ens intressant att fundera på om de verkligen kan vinna valet, om de skulle bli demokraternas kandidat? Nej, inte för SVT. För de vet redan hur det går.

Programledaren frågar nämligen Britt-Marie Mattson efter inslaget om det är så att man allstå redan nu ska räkna bort republikanerna från presidentposten. Herregud! Okunskapen måste väl ändå ha slagit ett nytt rekord! Det troligaste är ju att en republikan vinner. Men SVT ser bara demokrater, precis som svenska media i övrigt.

Det var stora rubriker i svenska medier om den första debatten hos demokraterna. Vi får se hur stora de blir när republikanerna debatterar den 3 maj.

New Hampshire here I come!

Sådärja! Nu var nästa USA-resa inbokad. Denna gång blir det inte Washington D.C. utan first in the nation primary state New Hampshire. Jag anländer dit den 17 januari och beger mig hem efter primärvalet den 22 januari. På plats blir det hyrbil och en hel kuskande runt staten för att närvara på så många kampanjrallies som möjligt.

Läget i opinionen

Jag har tittat på fyra undersökningar från början av januari, början av mars och den senaste så att vi ska kunna se lite av utveckling för kandidaterna. De fyra undersökningarna är från CNN, Rasmussen, Fox News och Zogby. Jag tittar bara på toppkandidaterna plus om det hänt något speciellt med någon annan mindre kandidat.

REPUBLIKANERNA

Januari:
CNN Giuliani 32%, McCain 26%, Romney 7%
Rasmussen Giuliani 28%, McCain 20%, Romney 8%
Fox News Giuliani 34%, McCain 22%, Romney 3%
Zogby Giuliani 21%, McCain 17%, Romney 6%

Mars:
CNN Giuliani 34%, McCain 18%, Romney 9%
Rasmussen Giuliani 37%, McCain 16%, Romney 10%
Fox News Giuliani 36%, McCain 20%, Romney 6%
Zogby Giuliani 27%, McCain 13%, Romney 9%

Senaste:
CNN Giuliani 27%, McCain 24%, Romney 10%
Rasmussen Giuliani 28%, McCain 15%, Romney 10%
Fox News Giuliani 35%, McCain 16%, Romney 10%
Zogby ingen ny sedan mars

Vad som i övrigt har hänt är att Fred Thompson kommit in i mätningarna (trots att han inte är kandidat ännu) och ligger i senaste hos CNN på 11%, Rasmussen 12%, Fox 8% och Zogby i mars på 9%.
I övrigt så har McCain tappat sedan januari och Giuliani är tillbaka på ungefär samma nivå nu som då, efter att ha toppat i mars. Romney har rört sig svagt uppåt till dubbelsiffrigt.

DEMOKRATERNA

Januari:
CNN Clinton 34%,Obama 18%, Edwards 15%
Rasmussen Clinton 22%,Obama 21%, Edwards 15%
Fox News Clinton 43%,Obama 15%, Edwards 12%
Zogby Clinton 29%,Obama 14%, Edwards 13%

Mars:
CNN Clinton 37%,Obama 22%, Edwards 12%
Rasmussen Clinton 38%,Obama 26%, Edwards 15%
Fox News Clinton 36%,Obama 18%, Edwards 13%
Zogby Clinton 32%,Obama 22%, Edwards 13%

Senaste:
CNN Clinton 30%,Obama 26%, Edwards 12%
Rasmussen Clinton 32%,Obama 32%, Edwards 17%
Fox News Clinton 41%,Obama 20%, Edwards 12%
Zogby ingen ny sedan mars

Barack Obama har stadigt ökat hela tiden, det är den tydligaste trenden. Hillary Clinton toppade i mars för att falla en aning till senaste och John Edwards ligger ganska stilla. Al Gore ligger där i vassen och lurar. Hos CNN stiger han från 10% i januari till 15% nu och hos Fox News från 11% till 16%. De andra två har tagit bort honom ur mätningarna.

Via sidan Pollster.com kan man hitta mycket skoj grejor. Bland annat dessa grafer som visar på kandidaternas trender över tid (klicka för större bild):

Commander in Chief?

Det har varit en hektiskt vecka så jag har inte riktigt hunnit med och hålla koll på politiken på andra sidan dammen. En ledig lördag gör dock att man hinner ta ifatt lite sånt. Jag började dagen med att titta på demokraternas första stora tv-sända debatt och instämmer i de flesta andras omdömen att Hillary Clinton klarade sig bäst. Men några större skillnader gick inte riktigt att se mellan kandidaterna, med undantag för Dennis Kucinich och vrålförbannade föredetta senatorn Mike Gravel.

Det som har tagits upp mest i efterspelet till debatten är svaren från Barack Obama, John Edwards och Hillary Clinton på frågan vad de, som president, skulle beordra militären att göra om en Al Qaida-attack utfördes mot två amerikanska städer.

Barack Obama får frågan först och svaret är mest babbel. Han pratar först om att se till så att hjälpinsatserna funkar, men börjar sen ludda till det rejält om bättre underrättelsetjänst och att inte stöta bort övriga världen, att jobba med det internationella samfundet. Inte ett ord om hans omedelbara order till militären. Inget om att USA skulle slå tillbaka.

John Edwards är något mer konkret och talar om att snabbt låta terroristerna ta fullt ansvar för sina handlingar, alltså slå tillbaka om möjligt. Sen pratar han också om förbättrad underrättelsetjänst.

Hillary Clinton däremot är tuffare. Hon hänvisar till sin långa erfarenhet, bland som senator från New York under 9/11 och säger sen att hon som president snabbt skulle slå tillbaka.

Efter debatten har en del ifrågasatt Obamas svaga och veka svar och inte minst Clintonkampanjen själv framhåller att endast Hillary svarade som en riktig Commander in Chief. Även om många inom demokraterna är mycket starka motståndare till Irakkriget så sluter de flesta upo kring att en president måste vara beredd att använda militären för att försvara USA. De vill inte ha en befälhavare som inte klarar av att agera i ett militärt krisläge.

Barack Obama betonde med sitt svar hans största svaghet, bristen på erfarenhet och Hillary Clinton betonade med sitt hennes största styrka, erfarenheten. Plötsligt såg Obama inte lika presidentlik ut längre. Sådana misstag får han inte göra igen.

Detta pekar också på vilken enorm press en kandidat utsätts för. Att på ett par sekunder komma med ett lagom tufft, välformulerat och klart svar på en enormt komplex och konkret fråga. Ett enda litet misstag kan bli väldigt stort. Men det kan det bli som president också.

Ni kan se just denna del av debatten här i min presidentvalsgrupp på YouTube.

UPPDATERING:
Jag ser att "de flesta" in alls höll med mig om att Hillary Clinton var bäst. Enligt en undersökning i South Carolina (där debatten hölls) tyckte 31 procent att Obama var bäst, med Clinton på andra plats, 24 procent. John Edwards kom trea med 14 procent. Sämst var Mike Gravel.

McCain officiellt kandidat

Igår i New Hampshire lanserade John McCain officiellt sin kampanj och kandidatur för att bli USAs nästa president.



McCain är nog den kandidat i fältet som jag respekterar mest, även om han inte är den jag skulle rösta på i första hand. Men ser inte hans lansering rätt tam ut. Hur stor publik är det? 100 pers? Man får ju medge att Barack Obamas enorma rallies runt om i landet är klart mycket mer imponerande.

Det händer over there

Ja, det är ju ganska hektiskt att vara folkpartist dessa dagar, därav den dåliga uppdateringen. Här kommer lite av vad det som hänt senaste dagarna:

Den ena av Watergatereportarna, Carl Bernstein, har tillsammans med den andra reportern, Bob Woodward, har spenderat åtta år med att undersöka Hillary Clintons liv och kommer med en bok på 640 sidor i juni.

John Edwards har gjort en John Kerry, klippt håret för obscent mycket pengar. 400 dollar för två klippningar av hårsvallet som hans kampanj råkade betala. Vilket var fel, menar Edwards.

New Yorks borgmästare, mångmiljardären Michael Bloomberg, funderar fortfarande på att ställa upp, kanske för Independant Party.

Nu börjar Barack Obama presentera lite sakpolitik, det han fått kritik för att han inte gjort.

Spekulationerna om Al Gore fortsätter. Tidigare och andra kampanjarbetare har samlats för att förbereda en kampanj ifall Gore kommer ställa upp.

Örebro

Imorgon åker jag till folkpartiets riksmöte i Örebro. Vi får se hur mycket jag hinner blogga, lite blir det nog.

Örongodis

"Senator John McCain of Arizona acknowledged Monday that his fellow Republicans “forgot who we were” in recent years by spending too much, and said that as president he would rely on low taxes, greater fiscal restraint and free trade to lift the nation’s economy."

-NY Times om John McCain i ett tal om ekonomisk politik vid Memphis Economic Club. Även på YouTube.

Romney och Edwards drog in mest i Iowa

Mitt Romney och John Edwards var sina respektive partiers bästa fundraisers i den första delstaten att rösta, Iowa. Romney fick in drygt 40 000 dollar och Edwards nästan 30 000.

En annorlunda republikan

"Listening to presidential candidate Ron Paul, it's sometimes hard to tell that he really is a Republican."

Så börjar en artikel om Ron Paul, presidentkandidat för republikanerna och en riktig frifräsare. Läs hela vetja.

Thompson på kullen

Fred Thompson som ännu inte lämnat besked om han ställer upp i presidentvalet eller inte besökte igår gamla och nya kamrater i kongressen. Hans besökte fick stor uppslutning, ett femtiotal kongressledamöter kom till träffen. Senator Bob Corker tror att chansen att Thompson ställer upp ökar, och jag håller med. Från NY Times:

"Seven weeks ago, I would have put it very low. Four weeks ago, when I talked on the phone to both he and his wife, I would have put it at 50-50. Last Wednesday, I talked to them both again on the phone, and I have to tell you I think he is very interested. I think he is at the 75- to 80-percent level at this point. I really do."

Playmate Hillary Clinton

Playboys grundare Hugh Hefner gav under första kvartalet maximala 2300 dollar till Hillary Clintons kampanj. Han har tidigare gett till John Kerry och Al Gore, men inte Bill Clinton. Man kunde ju annars tro att de två hade mer gemensamt än Hef och Hillary.

The Hill har en lista på vilka kändisar som gett pengar till vem:

Hillary Clinton: Candice Bergen, Christie Brinkley, Chevy Chase, Hugh Hefner, Christine Lahti, Barry Manilow, Marla Maples, Rosie O’Donnell, Jerry Springer, Barbra Streisand.

Barack Obama: Jennifer Aniston, Jackson Browne, Morgan Freeman, Tom Hanks, Dennis Haysbert, Tobey Maguire, Barry Manilow, Branford Marsalis, Eddie Murphy, Ed Norton, Ben Stiller, Gene Wilder.

Chris Dodd: Edie Brickell, Michael Douglas, Steve Martin, Lorne Michaels, Paul Newman, Elisabeth Shue, Paul Simon, Joanne Woodward.

John Edwards: Larry David, Seth Green, Don Henley.

Bill Richardson: Michael Douglas, Rosie O’Donnell, Rob Reiner.

Rudy Giuliani: Kelsey Grammer, John O’Hurley, Adam Sandler, Ben Stein.

90210

Dom som är ungefär lika gamla som jag känner nog igen sifferkombinationen i rubriken. Det är en postkod och en TV-serie. En annan sifferkombination är 786.625. Det är den summan dollar som människor från den postkoden har gett till presidentkandidater det första kvartalet, varav nästan allt till såna från demokraterna. Och allra mest av dessa fick Hillary Clinton, 306.000 dollar.

Hillary vann slaget om Beverly Hills. Så här långt i alla fall.

Massa nördiga fakta kan ni hitta i Washington Posts utmärkta sammanställning eller hos PoliticalMoneyLine.

Burnrate

Man snackar om burnrate i utvärderingen av kandidaternas första kvartal. Alltså, hur snabbt de bränner pengarna de får in. MyDD har gjort en liten sammanställning:

Demokraterna
Obama 6.7M
Clinton 6.6M
Edwards 3.3M
Dodd 1.3M
Richardson 1.2M
Biden 1.2M
Gravel 195K
Kucinich 194K

Republikanerna
Romney 13.7M
McCain 11.4M
Giuliani 6.1M
Brownback 1.0M

Så inte nog med att republikanerna under första kvartalet drog in mindre pengar, de brände dom i högre takt också.

Clinton fortfarande i förarsätet

Många trodde att Hillary Clintons kampanj skulle ha bränt mycket av de pengar de samlat in och fört över från hennes senatskampanj, men icke. Bara fem miljoner dollar har gått åt, vilket gör att hon sitter på en mäktig kampanjkassa innehållandes nästan 31 miljoner.

Men ser vi till när pengarna får användas så slog Barack Obama Hillary under första kvartalet. Han fick in totalt drygt 25 miljoner dollar som får användas under primärvalet. Hillary Clinton bara 19 miljoner. Kvar i kassan har Obama 19 miljoner.

John Edwards sitter på nästan 11 miljoner dollar i kassa, Joe Biden 2,8, Chris Dodd 7,4 och Bill Richardson 5 miljoner. Mike Gravel har imponerande 498 dollar i kassakistan.

Ni kan se en sammanställning av kandidaternas siffror här.

Giuliani har mest pengar

Mitt Romney imponerade på alla genom att få in 23,5 miljoner dollar under första kvartalet. Det kan ställas mot John McCains 13 miljoner och Rudy Giulianis 16,6 miljoner. Idag är sista dagen för kandidaterna att lämna in sina slutgiltiga rapporter för första kvartalet och då får vi reda på nästan ner till öret vad de spenderat sina pengar på. Vi ser också hur mycket pengar de gjort av med och hur mycket de hade i kassakistan den 31 mars.

Då leder faktiskt Giuliani, knappt. Han har 11,9 miljoner i kistan mot Romneys 11,8. Inte mycket skillnad men om vi betänkar skillnaden i hur mycket pengar Romney drog in så har han brännt pengarna mycket snabbare än vad Giuliani har gjort hittills. John McCain har dock bara drygt 5 miljoner på kontot, vilket ser illa ut.

Ni kan kolla detaljerna för de olika kandidaterna på PoliticalMoneyLine.com. I skrivande stund finns de flesta republikaner men få av demokraterna.

Fullständigt ofattbart

Den amerikanska vänstern är ibland helt bindgalen. Nu är de sura som fan på inte bara Hillary Clinton utan även Barack Obama och John Edwards. Varför? Jo, därför att de tycker att USA ska ha kvar lite trupper i Irak för att skydda biståndsarbetare. Vänstern kräver ett fullständigt tillbakadragande och har svårt att acceptera att det ens ska finnas trupper som skyddar amerikanska ambassaden. Nu hyllar de istället Bill Richardson som lovar att dra tillbaka ALLA trupper, utom de på ambassaden. Därmed försvann Richardson från favoritplatsen på min lista över demokraternas presidentkandidater.

Inställning från vänstern (och alla som vill lämna Irak) är för mig ofattbar. Oavsett hur mycket motståndare man var till kriget från början, hur mycket man hatar Bush eller USA, eller bara tycker han är inkompetent, eller till och med gillar Bush men tycker han hanterat kriget dåligt - OAVSETT allt detta, så kan man inte lämna Irak nu. Det skulle innebära ett fullskaligt inbördeskriget med långt många fler döda än idag. Situationen idag är fruktansvärd redan den. Men hur kan man då förespråka att människor ska bli lämnade till slakten bara för att man från början hade en åsikt som man nu inte vill ändra.

Istället borde man förespråka stora truppförstärkningar från en hel hög med länder. Det är det enda som kan stoppa inbördeskriget i Irak.

Balansgång på slak lina

Här en fråga som väldigt bra illustrerar vilken svår balansgång presidentkandidaterna hela tiden måste gå.

USA:s kongress (iallafall demokraterna i kongressen) har skickat ett förslag till president Bush som innehåller mer pengar för att fortsätta kriget i Irak. Men mot ett villkor - att trupperna dras tillbaka senaste mars nästa år. Bush har lovat att lägga in sitt veto mot förslaget. Då är det återigen upp till kongressen att handla. Antingen skickar de honom pengar utan krav, eller så vägrar de skicka ett nytt förslag om Bush inte går med på att dra tillbaka trupperna.

Varje presidentkandidat inom demokraterna måste alltså bestämma sig hur de ska agera. Vad tycker väljarna att de ska göra? Jo, enligt en undersökning av LA Times så tycker 66 procent av demokraterna att kongressen ska vägra skicka nya pengar om Bush inte lovar att dra tillbaka trupperna. Vill du bli demokraternas presidentkandidat så kan den positionen kännas lockande alltså.

Men vad tycker mittenväljarna, som i själva presidentvalet utgör upp mot 40 procent av väljarkåren? De är delade. 40 procent tycker att man utan villkor ska tillhandahålla pengarna och 43 procent att de ska vägra om inte Bush ger sig. Om folk verkligen ser att trupperna skadas av att de inte kan få material så kan dessutom opinionen snabbt svänga.

Så driver man som demokrat hårt linjen att Bush ska med sig så hjälper det dig i kampen om att bli demokraternas presidentkandidat, men kanske gör att du förlorar valet. Hur skulle du göra?

Ingen fegis

Säga vad man vill om John McCain, men någon fegis är han inte. Första kvartalet gick inte så värst bra för honom. Vad gör gubben då, drar sig tillbaka och byter budskap? Nej, han förstärker det gamla budskapet. Det han tror på. Och när han gör det så hänger han upp sin kandidatur på om det ökade antalet trupper i Irak kommer få effekt. Han höll nämligen ett tal i går för Virginia Military Academy och sa bland annat:

"Responsible political leaders -- statesmen -- do not add to the burdens our troops carry. ... That is what Democrats, intentionally or not, have done by failing to provide them with the resources necessary to succeed in their missions."

Kriget i Irak är inte populärt i USA, men har fortfarande stöd inom republikanerna. Så kamikaze är det inte av McCain. Men det visar tydligt upp den bild av John McCain som jag imponeras av. En person som vågar stå för sina åsikter, även de råkar kosta honom ett val. Men Roger Simon har rätt i denna kommentar:

The only thing that will change your mind about John McCain is when John McCain finds some enthusiasm, conveys some hope and gives voters a sense of why he really wants to be president.

Vad vill John McCain egentligen? Vad är hans inriktning för landet? Vad är hans vision? Det känner jag egentligen från någon kandidat. Vad de tycker i olika sakfrågor är en sak. Ronald Reagan skapade en känsla av att vilja föra landet i en viss riktning. Dags för John McCain att skapa samma känsla.

Fred Thompson har cancer

För några veckor sedan fick vi veta att Elizabeth Edwards cancer hade kommit tillbaka och att det är riktigt allvarligt. Nu meddelar Fred Thompson, som funderar på att ställa upp i valet, att han fick diagnosen cancer för två år sedan. Den ska dock inte vara så allvarlig, säger han.

Thompson står mycket nära att ge sig in i leken tror jag och han vet att han måste berätta det här innan och se reaktionerna på det. Är de för negativa så blir det ingen kampanj.

Svensk media har bestämt sig

Tidigare var det Hillary Clinton som alla artiklar handlade om, förutom enstaka nedslag på någon av de andra kandidaterna. Nu har svenska medier upptäckt Barack Obama och de älskar honom. Thomas Nordegren i Ekot är som vanligt extremt okunnig och dålig. Snälla Ekot låt Sten Sjöström rapportera om amerikansk politik, han visar mycket större kunskaper.

Nu påstår Nordegren att strateger försöker få Hillary Clinton och Barack Obama att ställa upp tillsammans. Det skulle bli en dreamticket menar han. Jag kan lova er att det inte finns en enda seriös strateg som skulle föreslå att Obama och Clinton skulle ställa upp som president- och vicepresidentkandidat tillsammans. En sådan ticket är dömd att misslyckad. Spännade javisst, men nästan noll vinstchans.

Nordegren hänvisar till en republikansk strateg som menar att Hillary är lättast att slå men att Obama och Clinton skulle vara svårslagen. Herr Nordegren reflekterar inte över att strategen är REPUBLIKAN! Kan han ha en dold agenda? Kan det vara precis tvärtom mot vad han säger? Ja, och det fattar alla som kan lite om amerikansk politik.

DN har även de upptäckt Obama. Flera artiklar handlar om honom. Nu senast rapporterar de att han bojkottar Fox News (eller Fox som de skriver). Nyheten kommer från TT, och man kan ju fråga sig varför detta är en nyhet. Men den handlar ju om en demokrat (bra) och Fox News (dåligt).

Problemet med att svensk media har sån enorm lutning åt demokraterna är att svenska folket får veta alldeles för lite om de republikanska kandidaterna. Och det troligaste är faktiskt att en av republikanerna blir USA:s nästa president.

Republikanerna i South Carolina

Fox News har frågat 600 republikanska väljare i South Carolina som troligen kommer rösta i primärvalet nästa år. 26 procent stödjer Rudy Giuliani, 25 procent John McCain och 14 procent Mitt Romney. Men det intressanta är att borra lite djupare i svaren. En del är ganska förutsägbart, annat inte.

De som stödjer Giuliani tycker att ledarskapsegenskaper är det viktigaste, medan de som stödjer McCain tycker att ärlighet och trovärdighet är viktigast tillsammans med rätt erfarenhet för att leda landet. 10 procent av Giulianis väljare stödjer honom för att han har störst chans att vinna mot en demokrat, jämfört med 7 procent för McCain. Däremot tycker inte Giulianis väljare att hans åsikter i sakfrågorna spelar så stor roll, bara 12 procent anger det som huvudskäl varför de stödjer honom. Mitt Romneys väljare anger däremot det som deras viktigaste skäl, hela 36 procent tycker det är viktigast.

En del undrar hur de republikanska kandidaterna kan stödja Bush och fortfarande stödja kriget i Irak när han är så impopulär (speciellt om man bara läser svenska medier). Well, deras väljare gillar Bush. 70 procent ger Bush godkänt, 23 procent ger honom underkänt. Detta kan jämföras med de nationella siffrorna för hela väljarkåren där bara 35-40 procent ger honom godkänt. De ser kriget i Irak som valets klart viktigaste fråga och 75 procent stödjer det.

Så till frågan om abort. Giuliani sa senast i veckan återigen att han inte tänker ändra några abortlagar. Detta säger många kommer skrämma bort väljare, och det kanske det kommer att göra. 53 procent av Giulianis väljare är mot fri abort, men väljer alltså ändå att stödja honom.

Vi kan också se att Giuliani går hem i alla grupper. Av de som kallar sig liberala republikaner får han 30 procent, hos konservativa 30 procent och hos moderates 19 procent. Nästan exakt samma siffror som John McCain. Hos de evangeliskt kristna får han 25 procent, lika mycket som McCain.

Hela undersökningen finns att läsa här.

Smart Obama

Som jag skrivit några gånger här innan så ifrågasätter en del och undrar vad Barack Obama egentligen vill göra om han blir president, och hur det ska gå till. En sak är att vara en spännande person och prata om enighet, en annan är vad man faktiskt vill göra med den enigheten. Nu säger Obama att han tar det lugnt med sina förslag eftersom han måste bygga en enighet runt dessa så att de faktiskt går att genomföra om han skulle vinna. Han säger att det inte är ovanligt att presidentkandidater lägger fram detaljerade planer som sedan inte blir något av efter valet eftersom de inte går att driva igenom i kongressen.

Han har helt klart en poäng. Frågan är ju bara om det är en ursäkt för att han ännu inte har några faktiska förslag. Oavsett hur det är med den saken så är det ett smart sätt att tackla frågan om varför hans sakpolitik dröjer.

Jaktsäsong

Det är jobbigt att vara presidentkandidat. Jobbigare än vad någon av oss kan föreställas oss. Tänk att du hela tiden måste uttrycka dig precis rätt, annars blir det en story om vad du menat. Din bakgrund granskas i minsta detalj. Barack Obama sa att han hade läst en sak för 30-40 år sedan i Time. En reporter letande igenom tidningen men hittade inte artikeln. Han kanske såg det på TV, hörde det på radion, det är sånt man glömmer efter 40 år, ändå blir det en story som upprepas flera gånger.

Nu är det Mitt Romney som jagas, i dubbel bemärkelse. Han har sagt att han älskar att jaga och att han gjort det länge. Men i ingen av de stater han har bott har han tagit ut en jaktlicens. Hans kampanj säger då att han bara jagat två gånger i sitt liv, när han var ung och förra året. Nu säger Romney att det är fel, han har visst jagat hela sitt liv men bara kaniner och annat smått som inte kräver licens. Men han äger inget vapen, vilket hans kampanj tidigare sagt att han gör.

Denna story har förföljt honom hela veckan och tar bort uppmärksamhet från vad han vill säga och hans framgång i fundraisingen.

Media ska gräva och granska, men precis som i Sverige blir det ibland på en väldigt löjlig nivå. Att man granskar och ifrågasätter Romney för hans tidigare åsikter (som han verkar ha ändrat en del) är en sak och helt riktigt. Att man jagar honom för att veta hur och när han jagat blir bara löjligt. Men det är vardagen en kandidat måste leva med, och han måste få ordning på kampanjen så att de inte gör saker värre.

Fred Thompson rör på sig

The Politico rapporterar att Fred Thompson blir mer och mer seriös i sina planer på en presidentkampanj efter det stora väljarstödet han sett i opinionsundersökningar. Han ska träffa ett 60-tal republikanska kongressledamöter i mitten av april och är talare på den årliga Lincoln Club Dinner i Reagans hemtrakter i södra Kalifornien den 4 maj. Flera av de andra republikanska kandidaterna hade gärna varit talare där istället för Thompson.

Thompsons rådgivare säger dock att något officiellt besked inte kommer då och blir tidigast i maj, kanske senare.

Edwards fortsätter tillmötesgå vänstern

John Edwards tog poäng hos vänstern när han drog sig ur en debatt i Nevada som demokraterna där anordnade tillsammans med Fox News. Nu har istället organisationen för svarta inom partiet bokat en debatt i Fox i höst - som Edwards också drar sig ur.

Löjligt kan man tycka, ska demokraterna bojkotta USA:s största nyhetskanal? Men även om det är tramsigt så passar det Edwards kampanj bra. Från att ha varit en mittenkandidat jobbar han nu hårt på att få stöd av partiets vänsterflygel.

Obama rullar ut sjukförsäkringsplan

Barack Obama har fått kritik för att han inte pratat tillräckligt mycket om sakfrågor och att han var alldeles för dåligt påläst och hade för få idéer om hur en nationellt täckande sjukförsäkring ska utformas. Men nu säger han att han inom de kommande veckorna kommer presentera en heltäckande plan som innebär sjukförsäkring för alla amerikaner senast 2012. I förslaget kommer en nödvändig reform ingå, det räcker inte bara att pumpa in mer pengar, säger Obama.

Det är intressant att se hur bra Edwards kampanj lyckats föra fram sjukförsäkringsfrågan. Han var tidigt ute med en ganska detaljerad plan och har fått alla andra kandidater att prata sjukförsäkring. Och i alla artiklar om deras planer nämns Edwards och hans plan.

Romneys pengamaskin

New York Times beskriver hur Mitt Romney byggt upp maskinen som nu drar in mer pengar än några av de andra republikanska kandidaterna:

"Mitt Romney, the multimillionaire founder of a giant private equity firm, knew he did not need other people’s money to mount a presidential campaign. But as they began planning a campaign more than two years ago, Mr. Romney and his advisers wanted to avoid the fate of two other millionaires, Steve Forbes and Ross Perot, whose self-financed campaigns went down as quixotic indulgences."

Romney i ledning i New Hampshire

Det här är verkligen Mitt Romneys vecka. Först klår han de andra repulikanerna i fundraising första kvartalet och nu har han tagit ledningen i New Hampshire. Från 13 procent i förra mätningen till 25 procent idag. Det ger honom lika stort stöd som John McCain och sex procentenheters ledning över Rudy Giuliani som ligger trea med 19 procent.

Vad pengarna ger

Förutom att pengarna som kandidaterna samlar in ger möjlighet att anställa fler kampanjarbetare och köpa mer reklamtid i TV så köper det framförallt ovärderlig uppmärksamhet i media. Mitt Romney har harvat runt 5-6 procent i de nationella undersökningarna men lyckats rendera hyfsat mycket mediauppmärksamhet. Nu efter hans mycket framgångsrika första kvartal där han slog alla de andra republikanerna så ökar mediaintresset enormt. Plötsligt är det intressant att bara följa med honom när han åker och hälsar på barn på ett dagis. Ovärderlig reklam. Detta är framförallt vad pengarna ger - något som pengar inte kan köpa.

McCain gör förändringar

Dags att sluta jogga och börja sprinta, säger John McCains kampanj efter det dåliga resultatet första kvartalet. Han kopierar nu i högre grad den fundraisingmaskin som Bushkampanjen var så framgångsrika med 2000 och 2004. Hans officella kampanjlansering (hittills funderar han formellt bara på en presidentkampanj) skjuts fram till senare i april och han ska istället hålla ett stort tal angående Irak den 11 april.

Obama slog Hillary

ABC News menar att Barack Obama drog in mer pengar som får användas i primärvalskampanjen än Hillary Clinton. 23,5 miljoner dollar mot cirka 20 miljoner.

Ooooobama!

Barack Obama meddelade idag att hans kampanj fått in totalt 25 miljoner dollar i bidrag under första kvartalet, varav 23,5 miljoner är pengar som han kan använda under primärvalet. Det är alltså bara en miljon mindre än Hillary Clinton, och kanske till och med mer än henne, eftersom vi ännu inte vet hur mycket av Hillarys pengar hon kan använda under primärvalet.

Med tanke på Obamas korta tid i senaten och snabbt ihopslängda presidentkampanj så är det ett resultat som är djupt, djupt imponerande. Det verkar finns en kraft i hans kampanj som jag underskattat. Det här blir inte lätt för Hillary att knäcka. Hypen runt Obama lär inte bli mindre den närmaste tiden. Oj, vad spännande det här blir.

Besviken McCain

John McCains kampanj varnade några dagar före kvartalsslutet att deras resultat inte skulle bli så bra, och det blev det inte heller. Endast 12,5 miljoner dollar fick de in, bara drygt hälften av Mitt Romneys resultat och McCain ligger ändå tvåa i samtliga undersökningar 15-20 procentenheter för just Romney. Man ska nu ta till nödvändiga åtgärder för att förbättra resultatet under kvartal två, säger de.

Det här är ett hårt slag för McCain. Hans kampanj har gått ganska knackigt trots hyfsade opinionssiffror. Mitt Romney kan nu mycket väl närma sig honom och ger sig Fred Thompson in i racet blir det ännu tuffare. McCains kampanj väcker ingen entusiasm. Det känns som han försöker göra det som han nästan lyckades med för åtta år sedan. Men självklart ska vi inte räkna ut honom ännu, det här är trots allt en kille som inte knäcktes av över fem år i Hanoi Hilton.

Mitt Romney slår knock

Nu har även en del av republikanernas siffror kommit ut. Mitt Romney överraskar alla genom ett väldigt stark resultat på 23 miljoner dollar. Det ska också noteras att detta är så kallade primary money, alltså pengar som han får använda i den nuvarande kampanjen innan och under primärvalen och även om man blir sitt partis kandidat. Man kan samtidigt samla in pengar som bara får används om man senare blir respektive partis kandidat. Hillary Clinton har samlat in båda typer av pengar vilket försvagar styrkan i hennes resultat. Med hur mycket vet vi inte ännu.

Det gör att Romney troligen slår Hillary Clinton första kvartalet. Med tanke på att han ligger på runt 5-6 procent i undersökningarna så är det ett fantastiskt bra resultat som omedelbart kommer katapulta honom uppåt. Han kommer nu verkligen tas på allvar och bli en stark utmanare till McCain och Guliani.

Rudy Giuliani landade på 15 miljoner, vilket inte är så bra, men med tanke på att 10 av dessa kom under mars månad så visar det ändå att han har kapacitet, men kom igång sent. John McCain har ännu inte släppt sina siffror. Visar han dåliga siffror, vilket kampanjen har signalerat, så kan Romney hamna i position att ta över hans plats som tvåa i racet.

Spekulationer om Obama

Det spekuleras såklart hejvilt hur Barack Obama lyckats första kvartalet. Att han inte släpper siffrorna tyder på att det har gått bra. Troligen inte bättre än Clinton, men ganska nära. 21-22 miljoner tippas det, men att han väntar med att gå ut med det för att nå maximal uppmärksamhet.

Skulle han ligga där så är det ett enormt bra resultat. Hillary Clinton och John Edwards har förberett sig länge för en presidentkampanj. Barack Obama har inte alls haft samma tid på sig, han slängde egentligen ihop den under december månad, även om han kanske bestämde sig tidigare. Att då dra in så mycket pengar visar på en enorm styrka i kandidaturen.

Hillary slår rekord

Samtliga demokrater utom Barack Obama har släppt siffrorna på hur mycket pengar de lyckats samla in under första kvartalet, men ingen av republikanerna. Det visar hur mycket intensivare kampen är på demokraternas sida så här långt.

Hillary Clinton slår rekord och drar in 26 miljoner dollar de tre första månaderna. Dessutom för hon över 10 miljoner från hennes senatskampanj. Hur mycket hon har i kampanjkassan just nu vet vi dock inte.

John Edwards slog även han rekord, både sitt eget från 2003 på drygt 7 miljoner dollar och all time rekordet som Al Gore hade från 1999 på 8,9 miljoner. För första kvartalet 2007 fick Edwards in totalt 14 miljoner.

Bill Richardson säger att han fick in 6 miljoner och har kvar 5 millar kvar i kassan. Chris Dodd fick in 4 miljoner och har fört över nästan 5 miljoner från hans senatskampanj vilket ger honom 7,5 miljoner i kampanjkassan. Joe Biden fick in 2 miljoner och förde över lika mycket från senatskampanjen.

Det som vi med intresse väntar på nu är hur mycket Barack Obama skrapat ihop. Visar det sig att han skulle ha slagit Hillary så kommer det få mycket stort genomslag. Det verkar dock inte speciellt troligt, han borde landa någonstans mellan Edwards och Clinton. Richardson och Dodd visar att de i alla fall får in tillräckligt mycket pengar för att vara med och konkurrera. Joe Biden lär dock få det svårt framöver.

Mannen bakom Obama

International Herald Tribune har ett intressant reportage om Barack Obamas chefstrateg, David Axelrod. Man menar att Axelrod är mer fokuserad på en kandidats personlighet och hans ledarskapförmåga än själva sakfrågorna. Hittills så märks det. Vi får se om de klarar balansen mellan personlighet och sakfrågor. Det börjar ju höras lite här och där att folk vill veta vad Obama tycker i sakfrågor.

David Axelrod i Barack Obamas kontor i Washington D.C.