Commander in Chief?

Det har varit en hektiskt vecka så jag har inte riktigt hunnit med och hålla koll på politiken på andra sidan dammen. En ledig lördag gör dock att man hinner ta ifatt lite sånt. Jag började dagen med att titta på demokraternas första stora tv-sända debatt och instämmer i de flesta andras omdömen att Hillary Clinton klarade sig bäst. Men några större skillnader gick inte riktigt att se mellan kandidaterna, med undantag för Dennis Kucinich och vrålförbannade föredetta senatorn Mike Gravel.

Det som har tagits upp mest i efterspelet till debatten är svaren från Barack Obama, John Edwards och Hillary Clinton på frågan vad de, som president, skulle beordra militären att göra om en Al Qaida-attack utfördes mot två amerikanska städer.

Barack Obama får frågan först och svaret är mest babbel. Han pratar först om att se till så att hjälpinsatserna funkar, men börjar sen ludda till det rejält om bättre underrättelsetjänst och att inte stöta bort övriga världen, att jobba med det internationella samfundet. Inte ett ord om hans omedelbara order till militären. Inget om att USA skulle slå tillbaka.

John Edwards är något mer konkret och talar om att snabbt låta terroristerna ta fullt ansvar för sina handlingar, alltså slå tillbaka om möjligt. Sen pratar han också om förbättrad underrättelsetjänst.

Hillary Clinton däremot är tuffare. Hon hänvisar till sin långa erfarenhet, bland som senator från New York under 9/11 och säger sen att hon som president snabbt skulle slå tillbaka.

Efter debatten har en del ifrågasatt Obamas svaga och veka svar och inte minst Clintonkampanjen själv framhåller att endast Hillary svarade som en riktig Commander in Chief. Även om många inom demokraterna är mycket starka motståndare till Irakkriget så sluter de flesta upo kring att en president måste vara beredd att använda militären för att försvara USA. De vill inte ha en befälhavare som inte klarar av att agera i ett militärt krisläge.

Barack Obama betonde med sitt svar hans största svaghet, bristen på erfarenhet och Hillary Clinton betonade med sitt hennes största styrka, erfarenheten. Plötsligt såg Obama inte lika presidentlik ut längre. Sådana misstag får han inte göra igen.

Detta pekar också på vilken enorm press en kandidat utsätts för. Att på ett par sekunder komma med ett lagom tufft, välformulerat och klart svar på en enormt komplex och konkret fråga. Ett enda litet misstag kan bli väldigt stort. Men det kan det bli som president också.

Ni kan se just denna del av debatten här i min presidentvalsgrupp på YouTube.

UPPDATERING:
Jag ser att "de flesta" in alls höll med mig om att Hillary Clinton var bäst. Enligt en undersökning i South Carolina (där debatten hölls) tyckte 31 procent att Obama var bäst, med Clinton på andra plats, 24 procent. John Edwards kom trea med 14 procent. Sämst var Mike Gravel.