2006-04-30

New Labour = Nya Moderaterna?

Jag håller på att läsa en del om Tony Blair just nu. John Rentouls bok om honom är bra, likaså Antony Seldons och även Lance Prices bok The Spin Doctor's Diary, om Prices jobb som spindoctor åt Blair.

Jag har inte läst klart alla böckerna så kanske är en jämförelse för tidig att göra, men jag kan ändå tycka mig se vissa likheter och skillnader mellan Tony Blairs New Labour och Fredrik Reinfelds Nya Moderaterna. I grunden är det samma förvandlingstricks som båda har gjort eller försöker göra. Blair tog över Labour när de inte hade haft makten på 15 år, en mycket lång tid i brittisk politik. Partiet var hopplöst omodernt och Blair flyttade det från vänsterkanten mot mitten. Samma sak kan sägas om moderaterna, förutom att Reinfeldt har flyttat det från höger mot mitten.

Men det finns en stor skillnad. Tony Blair blev vald på ett förändringsmandat. Visserligen hade han till stor del varit lojal mot partiet i sakfrågorna men framstod mer och mer som en förnyare av själva partiet, inte så mycket av politiken, även om det tilltog ju närmare partiledarposten han kom. Hans stora grej var en medlem, en röst. Tidigare hade fackföreningarna en stor andel av rösterna vilket gav dem stor makt när till exempel nya partiledare skulle utses, eller politiken skulle förändras.
Fredrik Reinfeldt blev inte vald på ett förändringsmandat. Han blev vald, sen satte han plötsligt igång att förändra. Visserligen kan en hel del ha pågått inom moderaterna som jag inte känner till och uppenbarligen fanns också en vilja att förändra, inte minst på grund av alla förlorade val.

Min känsla är ändå att Fredrik Reinfeldst Nya Moderaterna är mindre förankrat än vad New Labour var och är. Vinner inte moderaterna och Allians för Sverige i höst så borde Reinfeldts dagar vara räknade. Hade Tony Blair förlorat sitt första val tre år efter han tillträdde så hade han kunnat förlorat sitt jobb också, men han hade en starkare ställning.

Nu vann ju Blair den största segern sedan någon gång på 1800-talet och inte förlorat sedan dess.

3 kommentarer:

Anonym sa...

“Fredrik Reinfeldt blev inte vald på ett förändringsmandat. Han blev vald, sen satte han plötsligt igång att förändra.”

Jag håller inte helt med. Alla moderater visste att Reinfeldt var en centrist när han valdes, ville man fortsätta på den gamla högerlinjen hade man tagit KRISTINA AXÉN OLIN.

Sen tror jag att omvandlingen gick snabbare än många hade trott, och var mer radikal. Samt hitintills mer framgångsrikt.

Du har rätt om vikten av valseger, vinner man så är det värt det, inte annars.

En fråga jag ställt mig är dock denna. Jag skulle gissa att M förmodligen vinner statsministerposten i höst. Men det finns ju också en rimlig stor chans att de gör en bra val men förlorar. Förra valet fick borgerligheten knappt 44%, M 15%. Senaste opinionsmätningarna ligger de Borgerliga på 51% och M på 29%! Enorma framgångar med andra ord. Men säg att det inte räcker hela vägen ut, att borgerliga fixar 48% och M 27% och att vänstern knappt sitter kvar. De har ju en enorm marginal jämfört med 2002.

Moderaterna kommer då att ta tillbaks Stockholm och antagligen en massa andra kommuner och Landsting, och fixa riksdagsplatser och mycket per pengar inför nästa val. Men ingen regeringsmakt.

Kommer de att ge Reinfeldt en andra chans? Eller är det regeringsskifte eller basta?

Jag skulle säga att sannolikheten att Moderaterna får under 25% är extremt liten, Reinfeldt har då hur det än går ökat partiet med 10%. Räcker det?

Tino_G sa...

En sak till:

Reinfeldt framgångar kan ironiskt nog skada honom. Jag tror att få 2003 när M låg 17% och vänsterblocket var 10% före hade kunnat föreställa sig att man skulle fördubbla partiet och ligga före så snabbt. Hade Reinfeldt bara fixat M tillbaks till Bildt nivåer hade man varit nöjda. Men nu är förväntningarna stora, och vinner han inte valet kanske reaktionen blir starkare.

Mr Silence Dogood sa...

Det som är mest fascinerande är avsteget från ideologin. Man skulle kunna analysera steget mot mitten som att makten är viktigare än ideologin, högskattesamhället och stor regering ska vara kvar och liberaler har nu ingenstans att gå...

När startas det riktiga liberala partiet, eller ska jag sitta och hoppas på att Centern fortsätter på den inslagna vägen och Federley blir partiledare om ett tag?