Det som anförs mot Susan Rice är det hon sade i september, direkt efter att amerikanska ambassaden i Libyen hade blivit attackerad och ambassadören dödad. Hon deltog då i inte mindre än fem söndagsprogram och sa att attacken inte var en organiserad terroristattack, vilket det senare visade sig vara. Hur mycket Obama-administrationen visste redan då, och om de försökte dölja faktumet att det var en terroristattack var omdebatterat i valrörelsen och är fortfarande en het fråga.
Att låta Rice bära hundhuvudet för detta är orättvist, eftersom det naturligtvis inte var hon som beslutade att förfalska informationen, om det var det som hände. Samtidigt gick hon med på att föra ut budskapet.
Hur som helst, denna kritik är inte hela sanningen. Om Susan Rice blir utrikesminister så kommer John Kerry inte att bli det. Senaten är en speciell församling, där starka vänskapsband knyts även över partigränsen och det finns en sorts kollegialitet. Andra senatorer föredrar därför ofta att en av deras egna upphöjs, än någon utomstående.
Inte heller det är hela sanningen. Om Kerry blir vald så blir hans senatsplats i Massachussetts ledig. Där står en republikan redo att ta över. Scott Brown vann Ted Kennedys gamla plats i ett extraval 2010. Han förlorade nyligen den till liberala stjärnan Elizabeth Warren. Men efter henne är det tunnare i leden, så Brown skulle ha en bra chans att erövra Kerrys plats.
Till sist ska vi inte helt avfärda annan, mer substantiell kritik mot Rice. Att John McCain härjar mot henne är inte så förvånande, det är hans stil. Att moderata kollegan från Maine, Susan Collins, gör det väcker frågor. Men oavsett detta, så spelar de politiska delarna in i allra högsta grad.
Rice framid är trots detta inte körd. Min gissning är att hon blir president Obamas National Security Advisor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar