Trump Plusmeny

Det blev ingen presentation av Donald Trumps kandidat till vice president i tisdags, så som jag spekulerade nyligen. Enligt Trump kommer offentliggörandet istället att ske imorgon fredag. Och mycket av det senaste buzzet handlar inte om Mike Pence, som jag fortfarande ser som det troligaste valet, utan om Newt Gingrich.

Nu ska man inte tro på allt buzz. Donald Trump är en skicklig mediemanipulatör, och genom att vifta med olika namn framför de febriga journalisterna skapar han en situation där offentliggörandet blir en överraskning, och därmed intressanta nyheter, nästan vem han än väljer. Snacket om Newt Gingrich kan alltså vara maskirovka, för att tala ryska. Men om det till äventyrs ändå skulle bli Gingrich så kan en analys av honom vara på sin plats.

För att gå direkt till slutsatsen: jag tror att Gingrich är helt fel val.

På ytan har han gott om fördelar. Som kongressledamot i över tjugo år och dessutom tidigare talman i Representanthuset är han ett rent lexikon och politisk erfarenhet och kunskap som den i dessa sammanhang oprövade Trump kan dra nytta av. Bland Gingrichs meriter finns Contract with America, alltså det konservativa manifest som han författade inför kongressvalet 1994. Med detta manifest sopade han hem kongressens båda kammare till Republikanerna för första gången på fyrtio år, och stora delar av det blev tämligen framgångsrik politik.

Gingrich är dessutom en visionär, och därmed en ovanlig sorts politiker idag. Han förstod den tekniska revolution som då stod för dörren bättre än kanske någon annan politiker. Han är dessutom insatt i annat än politik. Som disputerad historiker och med en viss besatthet i paleontologi (under åren som talman krävde han att kongressledamöterna läste på om dinosaurer!) har han intellektuella referensramar även bortom pensionssystem, skatter och säkerhetsfrågor. Det är ett plus, inte minst i denna tid av alltmer professionaliserad politik.

I sina bästa stunder har Gingrich varit inget mindre än briljant. Den dåliga nyheten är att han även haft väldigt många dåliga stunder.

Till att börja med är han genuint osympatisk, en bedömning som även flertalet väljare delar. Och det finns nog med skit i hans förflutna för att göra tusen negativa reklamklipp. Bland de mer berömda är förstås hans ständiga kvinnoaffärer, vilka dessutom kombinerades med hans ständiga utfall mot vad han ansåg vara bristande moral och anständighet i samhället. Detta är långtifrån oviktigt i ett val där character fortfarande är viktigt för många av de väljare Republikanerna måste nå.

Vidare liknar han Ace of Base, i så mån att han inte haft någon hit på typ tjugo år. Detta till trots hittar han ständigt nya superlativ att beskriva sig själv och sin livsgärning med, och uppvisar den där sortens oblyga tilltro till den egna förmågan som annars bara Marve Fleksnes, Håkan Juholt och (förstås) Donald Trump vågat uppvisa offentligt. Men som talman höll han inte länge, och han saknade den sortens supportande ledaregenskaper som krävs för att hålla ihop en stor partigrupp. Han är dessutom dålig på att ta kritik, och under hans misslyckade försök att vinna sitt partis presidentnominering 2012 fäktades han mer med journalisterna än med konkurrenterna. (Sånt kan förstås vara underhållande, men inte om man enbart framstår som gnällig vilket Gingrich gjorde.)

Till sist så är han född 1943, vilket innebär att han skulle tillträda som vice president det år han fyller 74 och (enligt ambitionen) lämna posten det år han fyller 82. För en vältränad hurtbulle som Joe Biden vore detta kanske ett överkomligt problem, men Gingrich är långtifrån den sportiga typen och har en rejäl kalaskula. Och varje tvivel rörande en kandidats hälsa kan vara förödande i en valrörelse av den här sorten. Det blir förstås inte bättre av att han skulle tjänstgöra under Trump, som själv är 70 år och (i motsats till vad han själv anser) inte i fysisk toppform. Amerikaner röstar gärna på åldringar i senatsval, men presidentvalet är en helt annan femma.

Det republikanska erbjudandet till väljarna innehåller redan en folkilsken sjuttioplussare med ett ego i paritet med Montana, jag undrar om väljarna orkar svälja en till. Om jag vore Trump skulle jag lova Gingrich en kabinettspost efter valet, och dra nytta av hans kunskaper fram till dess. Men jag skulle inte ens överväga att göra honom till min medkandidat.

Newt Gingrich är utan tvivel en av åttio- och nittiotalens viktigaste politiker, och jag vill inte att min något raljanta ton här ovan ska tolkas som att jag inte respekterar eller erkänner hans talang. Det gör jag. Men rollen som vice president är komplicerad, eftersom den på samma gång är konstitutionellt blytung och innehållsmässigt tom. En lämplig vice president har kyla, disciplin och en prestigelöshet som gör att befattningshavaren i alla sammanhang kan stödja presidenten gentemot omvärlden.

Och mycket har sagts om Newt Gingrich. Men aldrig det.

--------------------------------------------
JOHAN INGERÖ