I likhet med Donald Trump har Hillary Clinton dragit ut på presentationen av kandidaten till vice president. I hennes fall finns här en inbyggd logik. Alla partier vill få ett lyft, en så kallad bounce, via den mediala bevakningen av det egna konventet. Republikanerna är först ut i år, och Clinton vill förmodligen neutralisera en eventuell republikansk bounce genom att presentera sin medkandidat direkt efter att det republikanska konventet slutar. Det är rent av möjligt, om än inte jättetroligt, att hon väljer att presentera vederbörande medan det republikanska konventet pågår och därmed delvis störa ut konkurrenten från media.
Nåväl, jag lär säkert skriva något om mina gissningar och tankar inför hennes presentation också. Men nu blir det istället några rader om det jag ser som Hillary Clintons verkligt stora problem, och det handlar inte om person utan om policy. För hur jag än letar så hittar jag ingen definierande valfråga i hennes kampanj.
Hennes utgångspunkt är naturligtvis knepig, så som den är för alla som försöker efterträda en partikamrat som suttit två perioder i Vita huset. Men även jämfört med John McCain och Al Gore, som satt i samma sits 2008 respektive 2000, så tycker jag att Clinton bedriver en både futtig och fattig kampanj. Donald Trump har kört stenhårt på ett antal frågor - migration, handel och nationell säkerhet. Hillary Clintons tema är inte alls lika väldefinierat.
Visst, hon vill bygga vidare på Obamacare så att sjukvårdsreformen når fler. Men det är inget som dyker upp varhelst hon gör det. Hon driver även på för betald föräldraledighet ("upp till tolv veckor"), men hur man än ser på den frågan så är den knappast stark nog att bära en presidentkampanj. På twitter angriper hon Trump en del, men annars är det mest till intet förpliktigande identitetspolitik (den mexikansk-ättade minoriteten är viktig!"). Till och med Margot Wallströms twitterkonto är intressantare än så.
Det finns inget projekt, inget bärande tema, i hennes kampanj. När jag var på valmöten med henne, Bill och Chelsea i New Hampshire i vintras så reagerade jag likadant, men avfärdade det eftersom det var så tidigt på året. Men nu drar kampanjen igång på allvar, och fortfarande är det ganska tomt i policyshoppen. Istället handlar kampanjen om henne och att hon borde bli president, vilket inte minst hennes odrägliga slogan "I'm With Her" tydligt illustrerar.
Och nog för att Trump är impopulär, men det är hon också. Är verkligen "rösta Hillary pga Hillary" det bästa hon och hennes synnerligen meriterade team kunde hitta på i det här läget?
Mätningarna ger lite olika bilder just nu, och de flesta pekar på ledning för henne. Men en färsk mätning visar att det är jämt skägg i bland annat Florida och Pennsylvania, två delstater hon måste vinna. Och detta trots att Trump har haft usel press den senaste månaden, att hennes kampanjkista i dagsläget innehåller trettio-fyrtio gånger mer pengar än hans och hon har blitzat honom med negativa tv-spottar i månader. Trumps kampanj å sin sida har inte förmått producera tv-reklam sedan i mars, då han attackerade Ted Cruz. Han hankar sig fram enbart på nyhetsrapportering, producerad av journalister som i de flesta fall ogillar honom.
Trump skrämmer livet ur stora väljargrupper, hans parti är svårt sargat, de nu levande republikanska ex-presidenterna kommer inte att närvara på hans konvent och än mindre ge honom sitt stöd. Han får kopiöst med stryk i media och har inte råd att kontra, vilket bland annat inneburit att Clinton klarar den pågående mailskandalen och det förintande omdömet från FBI betydligt bättre än hon borde.
Ändå är det tveksamt om hon ens leder.
Nästan alla vi som följer den här valrörelsen är som hypnotiserade av spelet runt Trump och det republikanska partiets plågor. Kanske har det hindrat oss från att se vad som sker på den demokratiska sidan, nämligen att Hillary Clinton varken har något särskilt starkt stöd eller några starka frågor att vinna stöd med.
Lite fler saker ska bli gratis, får vi veta. Men inget om hur det ska finansieras eller hur världshistoriens största statsskuld ska bringas under något sånär kontroll. I praktiken inget alls om arbetslösheten heller. Istället har det antytts att Bill Clinton ska bli en viktig rådgivare i ekonomiska frågor.
Herregud.
Hon kan vinna ändå, eftersom det råder kaos på den republikanska sidan. Men om hon inte gör det så tror jag att vi redan nu kan skriva valanalysen. Hon hade inga egentliga valfrågor.
---------------------------------
JOHAN INGERÖ
2016-07-14
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Rätta mig om jag har fel, men är inte "skarpa" löften om policy något som kommer förhållandevis sent i presidentvalskampanjer eftersom genomförande kräver så oerhört mycket samarbete?
Det kan ju rullas ut efterhand, men jag har väl inte noterat något sådant tydligt samband. Det övergripande budskapet brukar ju vara klart rätt tidigt, eftersom man drivit en primärvalskampanj innan. När det blir general election brukar budskapet ändras något, men inte så dramatiskt.
Jag tror inte vi tycker olika egentligen, jämför Trumps "tax plan" på tre sidor. Den kommer att utvecklas under den kommande valrörelsen säger camp Trump. "Valfrågor" har nog mest karaktären av soundbites tidigt under en kampanj. Frågan är om det med 100 dagar kvar fortfarande är "tidigt".
Det jag menar - Johan får förklara själv vad han menar =) - är Clintons budskap. Jag tycker det har varit väldigt luddigt, medan jag lätt har kunnat beskriva Trumps. Tycker dock det blev tydligare i hennes tal på konventet. Om det budskapet räcker vet jag inte, inte heller om hon kommer fortsätta vara tydlig med det, men det blev i alla fall då tydligare.
Skicka en kommentar