2010-02-26

Politisk teater som Obama vann på

Det var fånigt när Barack Obama, som presidentkandidat, föreslog förhandlingar om sjukförsäkringen inför öppen ridå. Livesänt i C-span. Det blir inga förhandlingar, det blir teater och debatt. Republikanerna plågade honom i början av året med det löftet och efter ett tag gick Vita huset dom till mötes och bestämde att en health care summit skulle hållas, livesänt i C-span och andra kanaler. Ouch, sa republikanerna och velade om man skulle vara med.

Så blev det i alla fall och igår satte de sig när för att låtsas diskutera sjukförsäkringsfrågan. Det blev politiskt teater. En teater som enligt min bedömning, utan att ha sett den sju timmar långa sittningen men läst en hel del om den, är att det var Vita huset som kom ut vinnande ur den striden.

Med något undantag - Max Baucus - har inte demokraterna ansträngt sig alltför mycket för att seriöst förhandla med republikanerna och republikanerna har överlag varit nöjda med det, eftersom de då kan kritisera både det och själva förslagen (som inte är så värst populära hos väljarna).

Nu framstod president Obama som den som försökte hitta en kompromiss, en väg framåt. Han lade innan mötet fram ett förslag som tog med något fler av de republikanska förslagen och ledde nu diskussionerna för att hitta fler gemensamma lösningar.

Demokraterna ser nu att komma att använda en budgetregel för att få igenom förslaget, vilket gör att det inte krävs 60 av rösterna, utan endast en enkel majoritet. För en svensk, van vid våra demokratiska församlingar, verkar inte det vara det minsta kontroversiellt, men i USA är det något helt annat. Senaten, enligt konstitutionen, är skapad för att vara trögare och mer eftertänksam. Därför är det sexåriga mandatperioder mot representanthusets två, till exempel.

Men budget reconciliation, som det heter, är troligen demokraternas enda chans. Hur det faller ut får vi se.

The Fix listar vinnare (Obama, Tom Coburn, Paul Ryan mfl) och förlorare (Harry Reid, John McCain, public option mm) från mötet.

7 kommentarer:

Corona sa...

Oj.

Inte särskilt konstigt att du tänker ta timeout från den här bloggen och satsa på den svenska politiken.

Att få igenom förslag i senaten kräver 51 röster alternativt 50 röster + vicepresidenten, inte 60. Vad som kräver 60 röster är att bryta en filibuster, den regeln är relativt ny, från förra århundradet, och den har ändrats ett antal gånger. Från början fanns det inget sätt att bryta en filibuster, regeln var en gång 67% av de närvarande senatorerna för att bryta en filibuster, men när demokraterna satt på 67 röster så sänktes det till 60 av senatens senatorer.
Det enligt dig mindre tröga representanthuset hade också en filibuster från början, den togs bort på 1800-talet.

Det handlar alltså inte om att Senaten skulle vara gjord för att vara trögare, det finns inget i konstitutionen om att det krävs 60 röster, eller 60% av rösterna.

I och med att filibustern började användas mer och mer från 1994 så har även användningen av budget reconciliation ökat, Bush använde den tex för att få igenom sina skattesänkningar och att ta bort arvskatten. Processen har en del inskräkningar vilket gör att den inte går att använda för att göra allt, man måste tex göra det hela budgetneutralt och om det inte förnyas så gåller det bara i fem år.

Du kan ju tänka lite på vad Bush skulle ha fått igenom under sina åtta år utan att ha kunnat använda sig av den.

Hoppas att du har lärt dig något och att du hinner ta tid och läsa på lite, lite synd annars på den bästa bevakningen...

---

"Med något undantag - Max Baucus - har inte demokraterna ansträngt sig alltför mycket för att seriöst förhandla med republikanerna" "[Obama] lade innan mötet fram ett förslag som tog med något fler av de republikanska förslagen"

Finns en hel del republikanska förslag i den version som röstades igenom i senaten, förslaget liknar mer vad republikaner ville ha när Clinton försökte få igenom sin reform. Gällande att seriöst förhandla, exakt vilka eftergifter har republikanerna varit villiga att göra?

Sett till vad republikanernas lögner om tex 'death panels' så var den här diskussionen vida bättre. Men eftersom du tycker att det här bara teater och debatt så kanske du har en bättre idé?
Finns ju annars en hel del som vill införa tvsända utfrågningar av presidenten.

Mathias Sundin sa...

Kan du visa var jag skriver att det står i konstitutionen att det krävs 60 röster? Nej, det skrev jag inte nej.

Eftersom du noga granskar varje ord som skrivs här på bloggen vet du mycket väl att jag flera gånger skrivit just om filibustern och 60 röster. Så lägg ner nu.

Och lite lustigt blir det, att du som nu påpekar något du uppfattar som en felaktighet, påstår att jag ska ta timeout från bloggen. Det har jag aldrig någonstans påstått.

Var vänlig och sluta skriv i kommentarerna Corona. Du tillför inget utan är barnslig och larvig. Hittar på saker att bråka om.

Corona sa...

Bråka om? Du skriver något jag anser är fel, jag påpekar det. Varför har du kommentarer om du inte klarar av de du får? Har jag fel i det jag skrev så bemöt det eller ignorera det. Istället så går du igång om att jag skall sluta kommentera. Vilka kommentarer vill du ha? De två som tjatar om att Obama inte har rätt att vara president? De kommentarerna är larviga.
Vad är det exakt med den förra kommentaren som är barnsligt eller larvigt?

Och när det gäller fel.
"Demokraterna ser nu att komma att använda en budgetregel för att få igenom förslaget"

Demokraterna kommer inte att använda sig för budget reconciliation för sjukvårdsreformen, det skulle innebära att precis som Bushs skattesänkningar så skulle den gå ut om fem år. Sjukvårdsreformen är redan genomklubbad i olika versioner i senaten och representanthuset. Demokraterna kommer nu att klubba igenom senatsversionen i representanthuset och sedan lägga till en public option genom budgetprocessen.

Du skall lägga ner mindre tid på bloggen, inte ta en timeout, du har rätt, jag har fel.
Jag kan erkänna när jag skriver fel.

60 röster är inte normen för att få igenom beslut i senaten, att oppositionen filibustrar allt är inte norm. Normen är majoritetsbeslut.

Mathias Sundin sa...

Efter ett tag med barnsliga kommentarer straffar man ut sig. Jag har kommentarer för vettiga människor. Så var nu vänlig att sluta kommentera.

Ronie Berggren sa...

Hej Mathias,

jag såg några timmar av debatten, och kan inte hålla med om att Demokraterna eller president Obama vann. De drog ganska jämt ut enligt min mening - men det var en större seger för republikanerna än för Obama, som tveklöst var den som hade förväntningarna på sig. Att han satte sig ner och seriöst debatterade med republikanerna tror jag gynnar honom (precis som Chris Cillizza skrev på The Fix), men det hade gynnat honom mer om det skett för ett år sedan än i nuvarande situation. Jag har svårt att se hur debatten skulle kunna ge någon ny energi till hans ambitioner eller förändra opinionens syn på frågan. Och det måste ändå ha varit hans syfte med mötet. Därav är det svårt att se hur han vann.

Här skrev jag en egen slags sammanfattning av mötet:

http://usapol.blogspot.com/2010/02/om-obamas-sjukvardsmote.html

Magnus sa...

"Det blev politiskt teater. En teater som enligt min bedömning, utan att ha sett den sju timmar långa sittningen men läst en hel del om den, är att det var Vita huset som kom ut vinnande ur den striden."

Med en "kejsare utan kläder" i huvudrollen är det inte möjligt att prestera annat än politisk teater. Denna blogg börjar bli intressant.

Magnus sa...

Corona: "De två som tjatar om att Obama inte har rätt att vara president? De kommentarerna är larviga."

Jaså! Larviga, säger du; det var komiskt ty du, Corona, blev ju tvärtyst när jag efterfrågade definitionen av "naturligt infödd medborgare". Mathias har nog helt rätt beträffande dig, trots att inte heller han vågade ta diskussionen om Obamas laglighet.