2019-07-13

Pelosi tuktar argbiggor

Demokraterna fick inte njuta länge av segern i 2018 års kongressval. Talmannen Nancy Pelosi har sannolikt lagt ner en halvtidstjänst under våren och sommaren på att försöka tygla den nya vänsterkvartetten Alexandria Ocasio-Cortez, Ilhan Omar, Rashida Tlaib och Ayanna Presley.

I sak är detta förstås inget unikt. Det har alltid funnits ungtuppar som velat göra omedelbara politiska avtryck och veteraner som har sett som sin uppgift att sätta kidsen på plats. Men konfliktnivån är högre nu. Inte minst sedan Ocasio-Cortez i en tweet antydde att Nancy Pelosi är rasist.

Roten till denna konflikt är, som så ofta i vår tid, migration. Donald Trumps administration har som bekant gjort vad den har kunnat för att försvåra illegal invandring och asylansökningar, medan Demokraterna mestadels har motsatt sig åtgärderna.

Nyckelordet är "mestadels". Nancy Pelosi och de andra ledande demokraterna vet naturligtvis att gränserna inte kan hållas helt öppna, av såväl praktiska som politiska skäl. Samtidigt är de uppriktigt kritiska mot Trumps hårda linje.

Dissonansen går att hantera i kabelkanalernas pratprogram, men inte när det faktiskt blir dags att stifta lagar. Ocasio Cortez, Omar och andra i den nya vänstern är i praktiken för öppna gränser, Demokraterna som parti är det inte.

Så när Pelosi gör vad talmän gör, hamrar fram kompromisser, så blir vänsterledamöterna besvikna. "Vi var ju på samma sida? Vi var ju båda emot Trump?".

Därefter följer en mängd hårda ord i sociala medier, varpå Pelosi tvingas ta dem i upptuktelse, varpå AOC alltså slår fast att talmannen "singles out women of color" och indirekt ger henne skulden för dödshot som riktas mot vänsterledamöterna.

Detta är minst ett par snäpp över de gängse internbråken och säger åtskilligt om den resa Demokraterna har gjort på bara några få år. Nancy Pelosi kommer visserligen från ett kraftigt vänsterlutande distrikt i San Francisco. Men hon är också realpolitiker med ett tungt ansvar för demokrater i alla landets delar. Hon har suttit i kongressen i sedan Reagan var president och är gammal nog att minnas de båda presidentval (1972 och 1984) då Demokraterna fick stryk i 49 av 50 delstater. Och hon vill att Trump besegras nästa år.

Alexandria Ocasio Cortez är född 1989 och har levt hela sitt liv i valkretsar där republikanerna i praktiken inte existerar. Hennes symboliska republikanska motkandidat kampanjade inte aktivt i valet. Tlaib och Pressley kommer båda från distrikt där republikanerna inte ens nominerade någon kandidat.

Att deras perspektiv skiljer från Pelosis är inte konstigt, men konfliktnivån är det. Demokraterna måste återfå sin balans om de inte ska förlora nästa presidentval. Pelosi inser detta. Hennes strategi är nu uppenbarligen att isolera de fyra mest vänsterlutande partikamraterna och statuera ett exempel.

Dessutom gör hon det med viss finess. Bångstyriga ledamöter bestraffas ibland med att inte få några viktiga uppdrag i kongressen. Pelosi har tvärtom gett AOC mängder av utskottsuppdrag, vilket fått den unga New York-ledamoten att klaga över sin arbetsbelastning.

Kanske blir detta Pelosis viktigaste eftermäle, när den idag 79-åriga talmannen någon gång går i pension: det var hon som tuktade partivänstern. Det vore i så fall djupt ironiskt.

Inga kommentarer: