2019-07-18

Trump vs The Squad – vad nästan alla missar


Tja, storyn börjar bli bekant vid det här laget. Donald Trump har gjort det igen: Sagt något djupt kontroversiellt/oförskämt som omedelbart blir det stora/enda samtalsämnet i media och bland motståndare under ett antal dygn.

Donald Trump är obesegrad i politik så här långt, trots att han konkurrerade med en lång rad unga och gamla stjärnspelare om Republikanernas nominering och sedan ställdes mot Hillary Clinton och Demokraterna under konstant och ursinnig spärreld från både medier och motståndare. Och det här är skälet: hans motståndare är mer intresserade av att ta avstånd från honom än av att besegra honom.

Så vad var det som hände här? Låt oss ta det från början.

Donald Trumps utgångsläge inför nästa års presidentval är som följer: Ekonomin går som tåget, det internationella läget är lugnare än på länge (IS är ute ur leken och Nordkorea för direkta samtal med USA på högsta nivå), arbetslösheten är den lägsta på femtio år och konsumenternas framtidstro den högsta sedan IT-bubblan.

Hur mycket som är Trumps förtjänst kan diskuteras, men amerikanska presidenter bedöms alltid efter ekonomin och eventuella krig. Oavsett om de förtjänar det eller ej. Konventionell visdom säger att Trumps presidentskap är tämligen framgångsrikt så här långt och att hans seger 2020 är given på förhand.

Men Trump har också ett stort problem. Hans förtroendesiffror har visserligen börjat se hyggliga ut (runt femtio procent i approval rating) men han är extremt impopulär i breda amerikanska väljargrupper. De här väljarna tycker så illa om Trump, hans politik och beteende, att de aldrig någonsin kommer att ens överväga en röst på honom. Oavsett hur det går för landet.

Och de här grupperna inkluderar väljare som brukade rösta republikanskt. Ett exempel är medelklassen i villaförorterna. Den gruppen, i synnerhet kvinnor i den gruppen, har glidit vänsterut. I delstater med hög andel suburban voters som Texas och Florida kan det få katastrofala konsekvenser för Republikanerna. California och New York är redan solida demokratfästen. Skulle Texas och Florida gå samma väg så kommer Demokraterna att äga Vita huset och kongressen under överskådlig tid.

Alltså: Republikanerna har ett strukturellt problem och i nästa val kommer alla väljare till vänster om mitten att vara mobiliserade, vilket de inte var 2016. Så vad är Trumps logiska motdrag? Han har under en tid försökt lyfta fram Demokraternas mer extrema element. Dit hör naturligtvis "The Squad", alltså Alexandria Ocasio-Cortez, Ilhan Omar, Rashida Tlaib och Ayanna Pressley. Ju mer mainstreamväljare ser av The Squad, tänker Trump, desto mer extrema verkar Demokraterna, och ju lättare blir det för osäkra väljare att rösta på mig.

I sak är den analysen förmodligen sann. Den är dock inte svårare att dra än att väldigt många andra också har dragit den. Det är därför representanthusets talman Nancy Pelosi har ryckt under mattan för The Squad genom att kyligt slå fast att "de är bara fyra och det är så många röster de får". Det var efter den kapningen som Trump höjde insatsen och föreslog att de fyra skulle återvända till "sina länder" och städa upp där istället för att "klaga på USA".

Sålunda: Donald Trump och Nancy Pelosi gör samma analys av The Squads popularitet bland väljarna, och agerar därefter. Trump vill att det pratas om dem, Pelosi vill det inte. Det här är en dragkamp mellan landets två mäktigaste politiker, med fyra rookies på vänsterkanten som rep.

Är Trump hederlig som försöker göra just dessa fyra till Demokraternas främsta ansikten? Inte särskilt. Är det effektivt? Det får vi se. Är han en "uppviglande rasist", som TT:s Owe Nilsson slår fast på Twitter? Njae, rätt lite tyder på det. Däremot är han hänsynslös och djupt opportunistisk, samt med vissa uppenbara egenintressen. Och han är definitivt inte "rädd för de kvinnliga politikerna", som ledarskribenten Susanna Kierkegaard postulerar på Aftonbladets erkänt djupsinniga ledarsida.

Tvärtom är Trump rädd för demokrater som intresserar vita arbetarmän, alltså motsatsen till unga kongresskvinnor som vill ha gratis college. Det är därför han ständigt tjatar om de senare.

Donald Trump måste, enkelt uttryckt, få igång sin bas. Han behöver få strålkastarljus på Demokraternas studentvänster. Därför behöver han ett rejält råkurr. Annars förlorar han mobiliseringskampen 2020  – och därmed delstaterna som gav honom Vita huset 2016: Michigan, Wisconsin, Pennsylvania, Ohio.

Vänstern, i och utanför medierna, gör ständigt samma misstag. De tror, och agerar utifrån premissen, att Trump är ideologiskt motiverad. Trots att alla seriösa studier och tonvis av politiska utspel talar för motsatsen. Så även denna gång.

Med detta sagt återstår då den mer komplicerade frågan: Är Trumps fäktande med en handfull nybakade kongressledamöter strategiskt smart? Alltså utöver att det redan har fått obehagliga konsekvenser.

Men det får bli en annan bloggpost.

4 kommentarer:

Unknown sa...

Strålande analys! Det finns nästan ingen i svensk media som på ett korrekt och okänslosamt sätt kan analysera amerikansk politik. Detta blogginlägg borde stå i SvD så att det syns. Jag ber dig Johan, fortsätt med en dåres envishet att skriva dessa analyser om amerikansk politik ända fram till valet.👍✌️🙋‍♂️Joachim Gahm

sthompers sa...

Spännande. Varför kommenterar Merkel Trumps uttalande?

Christian sa...

Hej.

Jag kommer att följa denna "blog" fram till valet.

Jag tror att demokraterna skulle behövt en kandidat som kommer från någon "strategisk" delstat som Flordia, Ohio eller någon sydstat.

Biden, ser bara trött ut, visst kan kan han vinna tillbaka Michigan, Pennsylvania och Ohio. Men känns mer som detta blir ytterliggare en John Kerry av äldre modell.

Bernie Sanders: Glöm det för gammal och kan knappast attrahera moderata republikanska väljare.

Kamala Harris: Som jag var inne på skulle kanske haft en chans om hon kommit från en annan delstat. Kalifornien kommer demokraterna vinna oavsett.

Mvh

Christian

Tommy sa...

Superintressant, tack!