2016-07-11

Clinton vs Trump - blir det någon debatt?

Att amerikanska presidentkandidater möts i tv-sända debatter har inte alltid varit en självklarhet. Det är det numera, och inför höstens val hade partierna kommit överens om tre debatter för huvudkandidaterna och en för vicekandidaterna (vilket länge varit standard) redan innan primärvalen drog igång. Och det är just det där "innan primärvalen drog igång" som får mig att undra om Demokraterna kommer dra sig ur.

De första tv-debatterna hölls 1960, då John F Kennedy och Richard Nixon konkurrerade om nycklarna till Vita huset. Det blev totalt fyra debatter, men få minns tre av dem. Klassikern är och förblir den första, då Nixon hade valt ljusa kläder mot en grå bakgrund, var tärd och svettig av sjukdom och till råga på allt vägrade smink. Han såg fullkomligt eländig ut bredvid den mörkt klädda och uppbeefade JFK. TV-tittarna gav segern till Kennedy, radiolyssnarna till Nixon. Men tittarna var många fler, och Nixon gav senare debatten skulden för hans extremt knappa valförlust.

1964 hölls ingen debatt mellan den sittande presidenten Lyndon Johnson och Barry Goldwater. Johnson hade ingen lust att ge den (korrekt) förlusttippade Goldwater någon plattform, och därvid fick det bli. 1968 och 1972 var Nixon åter Republikanernas fanbärare, och han hade lärt sin läxa. Han vägrade möta Hubert Humphrey respektive George McGovern i tv.

Först 1976 blev det debatt igen, då mellan Gerald Ford och Jimmy Carter. I en av dem uttryckte sig Ford klumpigt, på ett sätt som lät antyda att han inte kände till Sovjetunionens dominans i Östeuropa, vilket anses ha bidragit starkt till hans knappa förlust.

1980 ville Carter inledningsvis inte möta Ronald Reagan i tv, men gav till slut med sig. Det var sannolikt ett misstag. Det var jämnt skägg mellan kandidaterna när de möttes i studion, men efter Reagans klassiska "Are you better off today than you were four years ago?" gick de flesta av de ännu osäkra väljarna till den republikanska utmanaren som vann valet stort.

1984 dabbade sig Reagan mot Walter Mondale i den första debatten, och i ärlighetens namn klarade han sig inget vidare i den andra heller. Men där fick han in tiopoängaren "I will not exploit, for political purposes, my opponents youth and inexperience", vilket var vad alla kom ihåg efteråt. Och sedan dess har debatterna alltid tagits för självklara inslag i valrörelserna.

Men vad händer i år? Jag kan inte se något egentligt skäl för Hillary Clinton att bjuda Donald Trump på tre direktsända holmgångar nu i höst. Han behöver en game changer, inte hon. Han kan vinna debatten underifrån, det kan inte hon. Dessutom är det förtvivlat svårt att debattera med folk som inte respekterar elementära debattregler. Det är som en boxningsmatch där den ena boxaren inte bara slår, utan även bits, sparkas, klöser och slår under bältet och dessutom inte kan bli diskad.

Dessutom brukar de här debatterna ofta vinnas (i tittarnas ögon) av den som är minst etablerad. Och en större etablissemangsklyfta än årets har vi aldrig sett i ett presidentval. Det är lite som när Mona Sahlin mötte Jimmie Åkesson i en tv-debatt innan SD kom in i riksdagen. Hon förlorade, eftersom hon helt enkelt inte kunde vinna. Har man det formella övertag hon hade är motståndaren osårbar. Även om man rent objektivt skulle vara bättre så vinner man inte. Fråga de ministrar som var våghalsiga nog att sätta sig bredvid "olycksdrabbad vanlig svensson" i SVT Debatt.

Visst skulle Clinton få en hel del skit om hon backade ur de överenskomna duellerna, men knappast lika mycket skit som en oregerlig Trump kommer ge henne under fem-sex timmars primetime-tv. Man kan tycka vad man vill om Trump, men enligt tittarundersökningarna vann han samtliga primärvalsdebatter han deltog i. Hans framtoning och roll som antipolitiker gjorde det omöjligt för de retoriskt och kunskapsmässigt överlägsna konkurrenterna att få grepp om honom.

Hillary Clinton har tidigare sagt att hon ser fram emot att debattera mot Trump. Men jag blir inte ett dugg förvånad om hon hittar en förevändning (något i Trumps beteende, exempelvis) för att ställa in. Faktum är att jag nog blir mer förvånad om hon faktiskt går in i tre långa tv-sändningar inför vad som garanterat blir rekordpublik och som hon inte enligt någon rimlig definition kan vinna.

------------------------------------
JOHAN INGERÖ

4 kommentarer:

Mattias sa...

Kan inte Trump tvinga fram Clinton genom att erbjuda Gary Johnson hennes plats istället som debattmotståndare? Det blir ju något hon inte kan förutse konsekvenserna av på samma sätt. Kanske tar Johnsson röster från Trump, eller så kanske från Clinton.

Johan Ingerö sa...

Minns jag rätt så släpps kandidater in om de ligger över femton procent i mätningarna. Där är inte Johnson än. Några mätningar ger honom runt tio procent, andra noterar honom inte öht.

Men visst, om han etablerar sig på debattfähig nivå så kommer ingen annan att backa ur. Men Trump kommer inte bjuda Johnson på något, eftersom han är ett mycket större hot mot Republikanerna än mot Demokraterna.

Johan Ingerö sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Mattias sa...

1) Det stämmer. 15% i opinionpolls krävs. Men Trump är som presidentkandidat medialt unik i att han skulle kunna ge Johnsson det mediala utrymme som krävs för att växa från 10 till 15%.
2) Du menar att Trump måste få Clinton att debattera honom medan Clinton har allt att vinna på att inte debattera honom. I det läget så är det väl bara en "scorched earth" strategi som kan fungera för att få Clinton att gå in i en debatt? Utifrån hur lojala Trumps väljare varit genom hans tidigare uttalanden så ser jag inte hur dom väljarna skulle lämna honom för Johnsson/Weldt. Trump och Clinton verkar ha gemensamt att dom har höga disaproval ratings. Däremot skiljer det i beteende från väljarna baserat på dessa. Medan Trumps disaproval ratings betyder att även konservativa kan tänkas rösta på Clinton så betyder Clintons disaproval ratings att folk röstar på henne och är missnöjda med att dom inte har ett republikanskt alernativ de kan rösta på istället. Johnsson/Weldt skulle ge dom det alternativet till Clinton som relativt sett hjälper Trump.

Jag ser alltså följande scenario framför mig:
Trump 45% (President)
Clinton 40%
Johnsson 15%

Trump kommer helt enkelt inte förlora väljare till Johnsson som inte redan gått till Clinton. Det bli snarare Clinton som kan förlora väljare till Johnsson baserat på att hon har höga disaproval ratings som baseras på hennes person snarare än politik.