I början av primärvalssäsongen är det förväntningar som är det avgörande, inte antal delegater. Det gäller att hålla förväntningarna på rätt nivå, slå dem och för allt i världen inte inte underträffa dem.
Låt oss titta på vilka förväntningar som finns, just nu, inför Iowa.
Anledningen att förväntningar är så viktiga är att det handlar om momentum. Om du överträffar förväntningarna får du momentum. Medvind i media, pengarna strömmar in, fler vill endorsa dig, väljarna strömmar till dina events - och så vidare.
Donald Trump förväntas vinna, ganska enkelt. Han har lett länge i Iowa, med undantag för några veckor där Ted Cruz stack upp. För att slå förväntningarna krävs ett valresultat på uppemot 40% (han ligger nu på drygt 30%) eller att motståndarna är på dubbelsiffrigt avstånd.
Att Cruz ledde ett tag har hjälp honom. Han förväntas som sagt vinna, men det är ingen självklarhet. Vinner han nu visar det mer styrka än det hade gjort om han lett hela tiden. Kommer han tvåa är det utan tvekan ett hårt slag mot hans kampanj, men sannolikt ingen automatisk dödsstöt.
Ted Cruz förväntas också vinna, trots att få egentligen tror att han gör det. Låter det märkligt? Vad jag menar är att förväntningen på hans chans att vinna nomineringen bygger på att han vinner Iowa - och det har stärkts av han nyss ledde där.
När han nu trillat ner på andra plats så är det få som egentligen tror han kommer att vinna, men förväntningarna är ändå högre än så. Ett väldigt besvärligt läge för Cruz. Han måste kommande dagarna få ner förväntningarna, och sedan överträffa dem.
Marco Rubio har haft rätt låga förväntningar på sig inför Iowa, men de har på senare tid landat på att han borde bli en stabil trea. Det finns också en hel del snacka om ett betydande momentum, utan att förväntningarna på ett riktigt bra valresultat har ökat särskilt mycket. Om inte förväntningarna på grund av detta trissas upp för mycket kommande dagar, ser det ut som han har en bra chans att överträffa dem.
Illustrativt för ovanstående är att Ted Cruz och hans super-PACs nu styr om sina attacker från Donald Trump till Marco Rubio De verkar tycka att läget nu är sådant att det är viktigare att hålla försvara andraplatsen, än att försöka ta förstaplatsen.
Under dessa tre kandidater är förväntningarna i det närmaste obefintliga. Det är svårt att underträffa dem för någon kandidat, om de inte får ett extremt dåligt resultat, i stil med att Jeb Bush skulle få 1%. Skulle någon av dem nå tvåsiffrigt vore det ett starkt plus för den kandidaten.
På demokratiska sidan är förväntningarna inte så tydliga inför Iowa. Hillary Clinton förväntas vinna, eftersom hon leder (med lite drygt 3%) och eftersom hon är den som alla tror kommer vinna nomineringen. Men Bernie Sanders är nära och hon förlorade Iowa mot Barack Obama för åtta år sedan, så det skulle inte bli någon stor sensation om han vann.
Skulle Sanders slå henne stort, eller vice versa, så skulle det kunna skaka om racet, men vid ett hyfsat jämnt resultat rullar det på ungefär så som det set ut i några månader nu.
Den klassiska berättelsen om förväntningar är naturligtvis Bill Clinton:
En månad innan New Hampshire 1992 ledde han stort. Sedan kom kvinnoskandaler och han föll kraftigt. Paul Tsongas vann klart i New Hampshire, men Bill Clinton stall rubrikerna när han glatt utropade sig själv som "comeback kid" för sin andraplats. Det som egentligen var en storseger för Tsongas, blev en förväntningsseger för Clinton. Hur det gick sen, vet ni ju.
-----------
MATHIAS SUNDIN, grundare till amerikanskpolitik.se och på plats nu i USA under tre veckor. För tillfället i Kalifornien men senare i New Hampshire och South Carolina inför primärvalen där.
Låt oss titta på vilka förväntningar som finns, just nu, inför Iowa.
Anledningen att förväntningar är så viktiga är att det handlar om momentum. Om du överträffar förväntningarna får du momentum. Medvind i media, pengarna strömmar in, fler vill endorsa dig, väljarna strömmar till dina events - och så vidare.
Donald Trump förväntas vinna, ganska enkelt. Han har lett länge i Iowa, med undantag för några veckor där Ted Cruz stack upp. För att slå förväntningarna krävs ett valresultat på uppemot 40% (han ligger nu på drygt 30%) eller att motståndarna är på dubbelsiffrigt avstånd.
Att Cruz ledde ett tag har hjälp honom. Han förväntas som sagt vinna, men det är ingen självklarhet. Vinner han nu visar det mer styrka än det hade gjort om han lett hela tiden. Kommer han tvåa är det utan tvekan ett hårt slag mot hans kampanj, men sannolikt ingen automatisk dödsstöt.
Ted Cruz förväntas också vinna, trots att få egentligen tror att han gör det. Låter det märkligt? Vad jag menar är att förväntningen på hans chans att vinna nomineringen bygger på att han vinner Iowa - och det har stärkts av han nyss ledde där.
När han nu trillat ner på andra plats så är det få som egentligen tror han kommer att vinna, men förväntningarna är ändå högre än så. Ett väldigt besvärligt läge för Cruz. Han måste kommande dagarna få ner förväntningarna, och sedan överträffa dem.
Marco Rubio har haft rätt låga förväntningar på sig inför Iowa, men de har på senare tid landat på att han borde bli en stabil trea. Det finns också en hel del snacka om ett betydande momentum, utan att förväntningarna på ett riktigt bra valresultat har ökat särskilt mycket. Om inte förväntningarna på grund av detta trissas upp för mycket kommande dagar, ser det ut som han har en bra chans att överträffa dem.
Illustrativt för ovanstående är att Ted Cruz och hans super-PACs nu styr om sina attacker från Donald Trump till Marco Rubio De verkar tycka att läget nu är sådant att det är viktigare att hålla försvara andraplatsen, än att försöka ta förstaplatsen.
Under dessa tre kandidater är förväntningarna i det närmaste obefintliga. Det är svårt att underträffa dem för någon kandidat, om de inte får ett extremt dåligt resultat, i stil med att Jeb Bush skulle få 1%. Skulle någon av dem nå tvåsiffrigt vore det ett starkt plus för den kandidaten.
På demokratiska sidan är förväntningarna inte så tydliga inför Iowa. Hillary Clinton förväntas vinna, eftersom hon leder (med lite drygt 3%) och eftersom hon är den som alla tror kommer vinna nomineringen. Men Bernie Sanders är nära och hon förlorade Iowa mot Barack Obama för åtta år sedan, så det skulle inte bli någon stor sensation om han vann.
Skulle Sanders slå henne stort, eller vice versa, så skulle det kunna skaka om racet, men vid ett hyfsat jämnt resultat rullar det på ungefär så som det set ut i några månader nu.
Den klassiska berättelsen om förväntningar är naturligtvis Bill Clinton:
En månad innan New Hampshire 1992 ledde han stort. Sedan kom kvinnoskandaler och han föll kraftigt. Paul Tsongas vann klart i New Hampshire, men Bill Clinton stall rubrikerna när han glatt utropade sig själv som "comeback kid" för sin andraplats. Det som egentligen var en storseger för Tsongas, blev en förväntningsseger för Clinton. Hur det gick sen, vet ni ju.
-----------
MATHIAS SUNDIN, grundare till amerikanskpolitik.se och på plats nu i USA under tre veckor. För tillfället i Kalifornien men senare i New Hampshire och South Carolina inför primärvalen där.
1 kommentar:
Visst förväntas Donald Trump vinna i Iowa. Men frågan är mer hur bra han är på att få ut sina väljare till vallokalen, framförallt där. Han driver ju inte direkt en konventionell kampanj.
Klarar han av det för att sedan ta New Hampshire så kommer han att bli svårslagen. Hans stora förhoppning borde väl vara att ha så många kvar som möjligt så länge som möjligt. Han är väl kanske inte direkt någons andra val, men mångas första vilket påverkar i längden.
Skicka en kommentar