Fundraiser med Jindal och Brownback

Sam Brownback kanske ni minns från presidentvalet 2008? Eller inte. Han drog sig ur innan primärvalen började. Då var han senator från Kansas och hade så varit sedan han vann Bob Doles plats 1996. Numera är han guvernör i Kansas och uppe för omval nästa vecka. Ikväll fick han hjälp från en annan guvernör, Bobby Jindal.

Hans omval är långt ifrån självklart, trots att Kansas så ofta röstar republikanskt. I RealClearPolitics genomsnitt leder utmanaren, Paul Davis, med 0,6%.

Både Bobby Jindal och Mitt Romney har kampanjat i Kansas idag. Imorgon kommer Rand Paul och hjälper till.

Om Brownback har några nya planer på en presidentkampanj  - om han blir omvald - vet jag inte, men en som sannolikt har det är just Louisianas guvernör, Bobby Jindal. Därför var det extra intressant att höra hans tal ikväll.

Först var det lite av det vanliga om skillnaden mellan republikaner och demokrater. Tämligen tråkigt. Men sen kom han in på sig själv och hans familj bakgrund. Hur de utan någon vetskap hur de skulle klara sig, med väldigt lite pengar, flyttade från Indien till USA när Bobby fortfarande låg i magen. Hur hans far kämpade sig till ett jobb och hur fadern betalade för vården i samband med Bobbys födsel. Genom ett handslag med läkaren, där fadern lovade skicka en check i månaden tills allt var betalt. Där ser ni, vi behöver inte Obamacare, var väl ungefär budskapet.

Hans berättelse var den amerikanska drömmen, och samtidigt att det går finfint utan att staten lägger sig i. Vem som helst kan bli vad som helst om man jobbar hårt. Snyggt och smart upplagt tal, och den var bra berättad. Första delen - standardformulär 1A i ett kampanjtal - var som sagt tråkigt, men den andra, mer personliga delen, var riktigt bra. Lite utbyggt kan det bli ett riktigt bra stump speech i Iowa och New Hampshire.

Fundraisern bestod av ett mingel hemma hos ett framgångsrikt par - det baserar jag på det stora, vackra huset - och guvernörerna minglade runt med gästerna. Sedan blev det korta anföranden från viceguvernören och guvernören. Den förstnämnda präntade i gästerna några siffror, som de i sin tur skulle föra vidare. Brownback var rätt intetsägande och lämnade snabbt över till Jindal. Som alltså var desto bättre.

(Jag donerade inga pengar till någon kampanj för att komma in. Dels är det olagligt för en utlänning att göra det, dels är Brownback alldeles för socialkonservativ för min smak.)