2013-10-16

Om vi lyfter blicken

Det är svårt att sluta stirra på kraschen i Washington. Men det kan vara värt att också lyfta blicken och fundera på varför USA:s högsta politiker har lett landet hit.

Grunden är polariseringen i Washington. Den har många orsaker, som jag inte ska gå in på här. Utan vi nöjer oss med att konstatera att den troligen är större än någonsin.


Som ni ser är polariseringen i representanthuset större än någonsin sedan 1879, som är så långt diagrammet sträcker sig. Senaten likaså, men är inte lika polariserad som huset.

När polariseringen är så stor är det såklart svårare än någonsin att hitta kompromisser.

Det andra politikerna inte klarat av är att hantera USA:s problem tidigare. Vi skulle inte varit här om budgeten nu varit i balans. Istället ser vi år efter år med jättelika budgetunderskott och en statsskuld som nu är över 100 procent av BNP.

Detta har president Obama, senaten och kongressen försökt hantera, men inte kommit överens. Om jag förenklar så vill demokraterna fixa underskottet med höjda skatter och republikanerna med sänkta utgifter. En kompromiss med både höjda skatter och sänkta utgifter torde därmed vara rimlig. Sådana förslag har funnits på bordet, bland efter förhandlingarna 2011 mellan Obama och Boehner, men i sista stund har alltid förhandlingarna fallit samman och inga starka ledare klivit fram.

Jag tycker det är huvudlöst - och mycket farligt - av republikanerna i huset att använda lånetaket som ett sätt att få igenom dessa besparingar, men båda partierna har stor skuld i att problemen inte hanterats tidigare. Republikanerna har gått längre åt höger än demokraterna åt vänster, men båda partierna (och inte minst deras opinionsbildande påhejare) måste skärpa sig. I ett land med så stark maktdelning funkar det inte att hålla på som de gör nu.

1 kommentar:

Bertil Nilsson sa...

Huvudlöst därför att republikanerna under lång tid framöver kommer att förknippas mycket starkare än demokraterna med en fruktlös politik. Hur republikaner kan välja att utnyttja situationen för att hindra en politik som uppenbarligen har folkmajoritetens stöd, det är obegripligt. Ideologi in absurdum, men gissningsvis ytterst grundad på ängslan för den personliga politiska positionen, inte på ängslan för budgetunderskottet. En mycket tråkig utveckling.