"Rather then fixing the problem, they postponed it."
Det är Bob Woodwards sammanfattade omdöme om de dramatiska förhandlingar som pågick i huvudsak mellan president Barack Obama och talmannen John Boehner. I The Prics of Politics återskapar Woodward vad som pågick i de slutna förhandlingarna om att höja lånettaket, sommaren 2011. Det är, som vanligt när Woodward skriver, en fascinerande och bra läsning, men samtidigt djupt deprimerande. Slutsatsen blir att Washington D.C. saknar riktiga ledare.
Woodward är förmodligen världens främsta journalist. Han slog igenom med Watergate-avslöjandet och den legendariska källan Deep Throat och har sedan dess lyckats behålla den höga klassen i rapporteringen.
Genom sin status, och höga grad av seriositet, får han tillgång till alla makthavarna och lyckas pussla ihop vad som hände. Det han skriver är så nära vi kan komma, utan att ha varit med.
Ni minns bakgrunden? Att höja lånetaket hade tidigare varit en formalitet, men blev nu till en verklig förhandling. Först var det en demokrat (senator Kent Conrad) som höll höjningen gisslan för att få sin vilja igenom, sedan var det republikanerna. De ville se neddragningar i budgeten i minst motsvarande grad som lånetaket höjdes.
Förhandlingar inleddes, avslutades, inleddes och avslutades. Boken blir på det sättet delvis rätt seg, helt enkelt eftersom verkligheten var det. Otaliga möten utan nämnvärda resultat, mer eller mindre seriösa förslag skickades fram och tillbaka.
Huvudpersonerna är Obama och Boehner och de två förhandlade ett tag direkt med varandra. Båda verkar ha varit seriöst intresserade av en stor uppgörelse. Svårigheten i att komma överens var att republikanerna vägrade höja några skatter och att demokraerna vägrade att inte höja några skatter.
Till slut hade Obama och Boehner enats om att "öka intäkterna" med 800 miljarder dollar på 10 år, genom att täppa igen kryphål i skattelagstiftningen, kombinerat med stora neddragning i statsbudgeten. Det fattades nästan bara ett handslag och så skulle de tillslut vara överens. Då kommer Obama och demokraterna på den briljanta idén att föreslå ytterligare intäktsökningar på 400 miljarder dollar.
Beskrivningen av hur starkt kravet var från presidenten till talmannen går isär. Obama menar att han bara testade på Boehner om det var möjligt. Boehner menar att Obama krävde det. Hur som helst gick republikanerna i taket och uppgörelsen gick i putten.
Woodward skriver:
"Especially baffling was President Obama's decision to make his critical request for $400 billion more in revenue in a spur-of-the-moment phone call. The result was a monumental communications lapse between the president and the speaker at a critical juncture."
President Obama är dock långtifrån den enda skyldige. Talmannen Boehner visade sig oförmögen att få sina egna republikaner att rätta in sig i ledet. Både Obama och Boehner ville väl, de ville komma överens och tillsammans kunde de ha gjort det. Men de klarade inte att stå emot krafter i de enga partierna som drog dem åt andra håll. En klar brist på ledarskap, helt enkelt. Boehner snackar tufft i intervjuerna med Woodward, men när det kom till kritan levererade han inte.
Republikanerna har klubbat igenom en hel del förslag i representanthuset (där de är i majoritet) som hanterar delar av de stora underskotten, men vad som måste till i D.C. är kompromisser. Utan dessa går det inte att komma framåt. Där gör de inte sitt jobb. Inte heller gör demokraterna det.
Det är, som sagt, en djupt deprimerande läsning. Amerikanska politiker har inte ett ansvar bara för USA, utan faktiskt för världen. Världens enda supermakt påverkar oss andra i allra högsta grad. Efter valet måste de sätta sig ner och lösa några av de stora problem USA står inför. Då krävs ledarskap från båda sidor. Ett ledarskap som till stora delar saknas.
I alla fall får man den bilden av Bob Woodwards senaste bok. Läs den gärna!
Här har ni en sammanfattade artikel av just Woodward i Washington Post.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar