I mars skrev jag att Barack Obama måste slå historien för att vinna. Ingen sittande president hade vunnit omval med en approval rating under 50% i februari. Samtidigt var Mitt Romney i en besvärlig situation med så dålig likability att inte heller han kunde vinna utan att slå historien. Nu är vi i september och återigen kan ingen vinna. I alla fall inte utan att slå historien.
Det är återigen Sean Trende på RealClearPolitics som klart och tydligt förklarar läget. Han pekar på följande saker:
Läget är att ingen utmanare som legat under vid den här tidpunkten i valet har vunnit.
Så därmed vinner Obama.
Tittar vi på siffrorna på lite annorlunda sätt blir det tvärtom. Ingen sittande president, med så liten ledning två veckor efter konventen, har blivit omvald.
Så därmed vinner Romney.
Som ni ser i tabellen krävs det 5% ledning två veckor efter konventet för att bli omvald. 1972 ledde Nixon med 36% efter konventet och blev omvald, 1984 Reagan med 23%, 1996 Clinton 17% och 2004 Bush med 5%.
I den andra tabellen ser vi alla val där en sittande president ställt upp för omval och hur siffrorna rört sig i förhållande till utmanaren, från två veckor efter konventet till valdagen. 1976 med Ford som hade ovanligt kort tid på sig för att bli "sittande" och 1992 med Ross Perot gör de två åren svåra att jämställa med de övriga, men bortser vi från dessa ser vi en tydlig rörelse mot utmanaren. I genomsnitt 3,7%.
Trende påminner också om läget vid samma tidpunkt 2004. Då ledde George W Bush med 6,8%, mot Obamas 2,9% (3,9% just idag). Bushs bounce nådde som högst 50,4%, Obamas 49%. Bush hade också högre approval rating (godkänt för jobbet som president), 51,4%, två procentenheter högre än Obama.
Så Romney har en klar uppförsbacke för att vinna valet, men de fundament som president Obama baserar sin ledning på är i högsta grad skakiga.
Sean Trendes artiklar: "Därför vinner Obama", "Därför vinner Romney".
Det är återigen Sean Trende på RealClearPolitics som klart och tydligt förklarar läget. Han pekar på följande saker:
Läget är att ingen utmanare som legat under vid den här tidpunkten i valet har vunnit.
Så därmed vinner Obama.
Tittar vi på siffrorna på lite annorlunda sätt blir det tvärtom. Ingen sittande president, med så liten ledning två veckor efter konventen, har blivit omvald.
Så därmed vinner Romney.
Som ni ser i tabellen krävs det 5% ledning två veckor efter konventet för att bli omvald. 1972 ledde Nixon med 36% efter konventet och blev omvald, 1984 Reagan med 23%, 1996 Clinton 17% och 2004 Bush med 5%.
I den andra tabellen ser vi alla val där en sittande president ställt upp för omval och hur siffrorna rört sig i förhållande till utmanaren, från två veckor efter konventet till valdagen. 1976 med Ford som hade ovanligt kort tid på sig för att bli "sittande" och 1992 med Ross Perot gör de två åren svåra att jämställa med de övriga, men bortser vi från dessa ser vi en tydlig rörelse mot utmanaren. I genomsnitt 3,7%.
Trende påminner också om läget vid samma tidpunkt 2004. Då ledde George W Bush med 6,8%, mot Obamas 2,9% (3,9% just idag). Bushs bounce nådde som högst 50,4%, Obamas 49%. Bush hade också högre approval rating (godkänt för jobbet som president), 51,4%, två procentenheter högre än Obama.
Så Romney har en klar uppförsbacke för att vinna valet, men de fundament som president Obama baserar sin ledning på är i högsta grad skakiga.
Sean Trendes artiklar: "Därför vinner Obama", "Därför vinner Romney".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar