 |
| Bara fem kandidaterna kvar, efter att Jon Huntsman gett upp. |
Rick Santorum stod upp mot Mitt Romney, Newt Gingrich fick en stående ovation, Rick Perry var kraftfullare än någonsin, Ron Paul fick kraftiga applåder när han föreslog en inkomstskatt på noll procent - men inget av det spelar någon roll. Det republikanska primärvalet rör sig skoningslöst mot en vinst för Mitt Romney och kvällens debatt ändrade inte det. Så trots att han inte var bättre än de andra i debatten, segrade han.
Här är mina omdömen om debattörerna:
Mitt Romney
Han fick helt naturligt försvara sig en hel del. Bain Capital inledde debatten, men frågorna gick inledningsvis till Gingrich och Perry, som fick försvara sin attacker. Det gjorde det tämligen enkelt för Romney att sedan förklara vad han gjort. Ett tag debatterades attacker från Super-PACs. De andra försökte angripa Romney för vad Restore Our Future (som stödjer Romney) hade kört för reklamfilmer. Romney sa bara att han inte gillade Super-PACs och att de inte borde köra något som är felaktigt. Och tiden tickade. Inget av detta skadade Romney eller hjälpte Santorum och de andra som angrep. Då och då under resten av debatten kom det artillerield mot honom, men han plockade ofta ner granaterna, desarmerade dom eller skickade dom vidare mot president Obama.
Ett klart framsteg för Romney i denna debatt var han hela tiden höll sig iskall och lugn. Tidigare i debatter när andra debattörer hoppat på honom medan han pratat och avbrutit honom har han tappat fattningen, klagat till programledarna, eller tjatat om att det är hans tur att prata. Det gjorde han inte nu. Istället väntade han och svarade lugnt.
Just detta skulle jag säga är Romneys största styrka. Han klarar av att identifiera och korrigera misstag.
Newt Gingrich
Inledningen var svag när han försökte försvara sina attacker på Romneys tid som VD för Bain. Sedan försvann han ur debatten i nästan trettio minuter. Men han gjorde storstilad comeback. Det var när han pratade om arbete (typ arbetslinjen i tuffare retorik) som han fick en stående ovation. Han var slagfärdig vid flera tillfällen, bland annat om vad Andrew Jackson gjorde med USA:s fiender (dödade dom).
Det Gingrich saknar är ett tydligt budskap. Vad skulle vi få med honom som president (förutom långa historielektioner)? Han vill etablera sig som "the bold conservative", men vad som är innehållet i det är oklart, i alla fall för mig. Och det är inget som han återkommer till i debatterna, som exempelvis Romney gör oavbrutet med sitt budskap.
Rick Santorum
När han debatterade med Mitt Romney om Super-PACs och om brottslingar ska få ha rösträtt tror jag många kunde se honom som den naturlige utmanaren till Romney. Han stod upp, tuff med samtidigt lugn. Kändes stark och trygg. Tyvärr, för Santorum, fullföljde han inte det under resten av debatten. Hade han kunnat skapa ett par-tre liknande tillfällen skulle rapporteringen i efterhand handlat om att han klev fram som Romneys främste utmanare.
Rick Perry
Även han hade en av sina bästa debattkvällar. Kraftfull, prickade flera punkter som republikanska väljare gillar och han fick även med ett par gånger de framgångar han haft med jobbtillväxt i Texas (ett budskap han använt alldeles för lite i kampanjen). Men i det här sällskapet där alla gjorde bra insatser så fanns det inget som kastar om riktningen på primärvalet. Möjligen kan han knapra lite på de väljare som annars skulle gå till Santorum eller Gingrich, vilket såklart hjälper Romney.
Ron Paul
Den enda som inte hade en riktigt toppkväll var Paul. Han gjorde inte bort sig, men hade inte heller några riktiga homeruns. I ett starkt startfält kom han sist. Dessutom blev han rejält utbuad när han försökte förklara sin utrikespolitik och synen på om Osama bin Laden borde ha blivit dödad eller inte (han var för att döda honom, men ville samtidigt att han borde tagits tillfånga). Som jag sagt tusen gånger (minst) är det just dessa åsikter som omöjliggör en nomineringsseger för honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar