Stillsam Commander-in-Chief-debatt

Republikanerna har debatterat igen. Denna gång i South Carolina om utrikespolitik. Det var en tämligen händelsefattig debatt, men här kommer hur som helst mina omdömen:

Rick Perry
Kanske hans starkaste debattframträdande hittills. Inga misstag, skämtade ett par gånger rätt roligt om misstaget i förra debatten, stark och övertygande i retoriken och lyckades dessutom lansera en ny idé som fick en del uppmärksamhet i och efter debatten. Han sa att alla länder som skulle få bistånd från USA skulle börja på noll. Sedan var det deras uppgift att motivera varför de skulle ha pengar.

Perry har i huvudsak använt humor för att krishantera efter megablundern i förra debatten. Kampanjen körde reklam på nätet med budskapet: "What goverment department would you like to forget?" I Letterman presenterade Perry kvällens top tio-lista med ursäkter varför han glömde det tredje departementet. Det har funkat bra. Hade detta varit hans första misstag i en debatt hade han nästan gått stärkt ur situtionen. Men det var det ju som bekant inte och skadan är likväl stor.

Newt Gingrich
Den person som troligen ersätter Herman Cain som delad etta tillsammans med Mitt Romney är Newt Gingrich. Han klarade utrikesdebatten väl, men hade inga riktigt starka tillfällen. Det märks som vanligt att han har rätt bra koll på vad han snackar om och han lät bli att attackera programledarna och media. Dessutom lät han mer som en presidentkandidat än en teve-kommentator.

Mitt Romney
Återige oskadd efter en debatt. Vid flera tillfällen - som när han pratade om Pakistan - visade han på kunskap om frågorna och han låter alltid trovärdig. Ingen gav sig på honom - Gingrich tackade till och med nej till en direkt möjlighet som programledarna gav honom - och han är ytterligare ett steg närmare nomineringen.

Jon Huntsman
Som tre gånger ambassadör - senast i Kina - är detta Huntsmans hemmaplan. Men det var inget han lyckades utnyttja. Eftersom han knappt når en procent i mätningarna fick han väldigt få frågor, och han själv gjorde inget för att försöka injicera sig i debatten. Säkerligen förstod publiken att han är kunnig, och han lyckades nämna erfarenheterna som ambassadör, men han kändes inte på något sätt outstandig jämfört med de andra.

Herman Cain
Utrikespolitik är Cains svagaste område. I flera intervjuer har han visat på kunskapsbrister, som att han inte visste vad "right of return" var för något i Israel-Palestina-konflikten. Osäkerheten märktes i debatten genom att den normalt så slagfärdige kandidaten nu pratade lugnt och försiktigt. Men han klarade sig utan misstag, och det är en seger för Cain.

Debatten slog också något sorts rekord - 999 nämndes inte en enda gång.

Michele Bachmann
Hon sitter i kongressens underrättelseutskott och det märks att hon kan en del. Framförallt när hon pratade om Pakistan och USA:s relation till landet. Lite slagord och kampanjretorik förekom, men utrikespolitiken är inte det området som får henne att framstå som oseriös.

Rick Santorum
Kändes återigen nästan osynlig. Han visade på erfarenhet när ämnet var Iran, men i övrigt gjorde han en blek figur.

Ron Paul
Han skiljde som vanligt ut sig, men när det kommer till utrikesfrågor mer än kanske någonstans annars. Han vill dra hem alla amerikanska trupper som finns stationerade utomlands (tror jag), vill stänga Guantanmo, motståndare till waterboarding och andra hårdföra förhörstekniker (här fick han uppbackning av Huntsman).

Trots de udda åsikterna var han rätt anonym i debatten. Inte mycket fokus hamnade på honom.

Första delen av debatten: