Såg rubriken på SvD.se - "Tea Party-rörelsen lamslår Washington" - och tänkte here we go again. Men, som vi vet är det inte artikelförfattaren - Stig Fredriksson, mångårig utrikeskorre på SVT - som sätter rubriken, innehållet kunde vara bättre, hoppades jag naivt. Klickar på länken, kommer till artikeln. Ja, det börjar bättre. Rubriken då är istället "Cirkusen i Washington skadar USA".
Sen börjar texten.
Sen börjar texten.
"Tonläget i den politiska debatten blir alltmer oförsonligt. Den växande Teapartyrörelsens viktigaste målsättning är att förgöra Barack Obama."Tror man på sista meningen har man ärligt talat väldigt dålig koll på Tea Party-rörelsen. Utan tvekan är Barack Obama ett hatobjekt, men det grundar sig i politiken han står för. Tea Party-rörelsen har visat gång på gång att de är skoningslösa mot republikaner som de uppfattar står för en politik med höga utgifter, slöseri med skattepengar. De har röstat bort republikaner och ersatt dem med andra republikaner som står för Tea Party-rörelsens ideal.
Tea Party-rörelsens viktigaste målsättning är att minska statens utgifter. Alla som står i vägen vill de "förgöra", för att låna Fredrikssons ord.
Jag instämmer i att det är en hård och oförsonlig ton som råder i Washington. Det vore bra, med tanke på det ruggiga läge amerikansk ekonomi befinner sig i, med ett mindre konfrontation och mer breda lösningar. Enligt Fredriksson verkar tonen härstamma från just Tea Party-rörelsen, för så här skriver han om president Obama:
"Hans stil är intellektuell och resonerande, han anstränger sig att förstå den andra sidans argument och söker kompromisser. ... Han vet att i kongressen måste han söka samförstånd för att få igenom nödvändig lagstiftning. Vår tids amerikanske president är inte en ensam hårding till cowboy utan en förhandlande medspelare."Nog vet president Obama att han måste söka samförstånd, eftersom han numera inte längre har majoritet i kongressen. Men det var ju under tiden med egen majoritet han prövades och då drev han exempelvis igenom "Obamacare" utan en enda republikansk röst. Nu åker han runt i USA och angriper republikanerna och säger "pass this bill!" med myndig röst. Angreppen är inte alltid orimliga, men det stämmer inte riktigt med Fredrikssons bild.
Så är tonläget Obamas fel bara? Nej, verkligen inte. Det är båda sidors fel. Tea Party-rörelsen är i mitt tycke för hårdnackad. Men båda sidorna har den oresonliga stilen och president Obama är inte bättre - eller sämre - än någon annan.
Jag har svårt att förstå de som så ensidigt bara ser den ena sidans fel och brister.
7 kommentarer:
Bra uppmärksammande :)
"Vår tids amerikanske president är inte en ensam hårding till cowboy utan en förhandlande medspelare."
lol
Det är (bl a) av sådana orsaker -jag- hoppas Rick Perry blir USA:s näste president ;)
Perry har hittills varit en horribel kandidat, och jag tror att han skulle manglas av Obama i ett eventuellt presidentval. Kass debattör, tveksamma affärer i bagaget, och nu har även rasfrågan kommit upp.
Sen anser jag dessutom att hans kompromisslösa stil skulle vara skadlig för landet, precis som Obamas var det när han hade sin supermajoritet. Och jag har dessutom svårt för hans Jesus-kampanjande, och hans relation till dödsstraffet.
Riktigt synd att inte Christie ställer upp, trots att även han verkar ha haft en del lik i garderoben:
http://2012.talkingpointsmemo.com/2011/10/chris-christies-presidential-baggage.php?ref=fpb
Jag instämmer i princip inte alls med de slutsatserna: Perry har inte varit en horribel kandidat. Och han är inte kompromisslös. Det är snarare hans kompromissförmåga som gjort att han av te-party-rörelsen blivit utmålad som en horribel kandidat, inget annat.
Desto mer jag sätter mig in i vad han faktiskt tycker och förespråkar, desto vettigare (och mer lik sin företrädare som guvernör) verkar han. Hans bok som jag snart läst klart, är (hittills) väldigt bra (och mycket bättre än jag hade förväntat mig).
Jesus-kampanjer och relationen till dödsstraff går att diskutera. Gällande det sistnämnda så är dock min egen syn på saken att de guvernörer med mest erfarenhet av dödsstraff är de som bäst tänkt igenom ämnet. Och Perrys syn på straffet är menar jag mer genomarbetad än många andras. År 2000 så hade George W. Bush en mycket vettigare syn på dödsstraff än Al Gore (som också var för dödsstraff, men inte verkade ha tänkt på frågorna nämnvärt mycket).
Perrys stora problem är inte hans politiska åsikter, utan hans personlighet, med dess cowboy-intryck, samt de problem han har med att lyckas överbevisa sina kritiker om att han inte är som de både tror och utmålar honom att vara. Lyckas han överkomma de hindren så tror jag att han fortfarande har goda möjligheter att vinna nomineringen. Något jag är nästan helt säker på att Chris Christie inte hade gjort.
Ronie: Ja, man garvade högt när man läste artikeln. Har du förresten läst Roland PM i SvD om Perry? Intressant om personligheten bakom cowboyen.
Mathias,
nä, den artikeln känner jag inte till - länka den gärna här :)
Jag har inte läst hans bok, men jag tycker inte att han gav uttryck för någon vettig syn på dödsstraffet när han i en av debatterna fick frågan om han någonsin funderade över om han skickat någon oskyldig till avrättning. Det finns ju också en episod med en dödsdömd som kan ha varit oskyldig - Perry la inte fingrarna imellan, så att säga: http://www.dailykos.com/story/2011/09/08/1014595/-Rick-Perry-had-an-innocent-man-executed,-and-should-be-made-to-answer
Vill minnas att jag läst någonstans att Kay Bailey Hutcinson-kampanjen försökte ta upp det fallet i primärvalet 2010, men la ner det när man märkte att GOP-väljare inte reagerade särskilt negativt på det hela.
Mitt intryck av Perry-kampanjen hittills: Han började med att på alla sätt försöka utmåla sig som den konservative utmanaren till Romney, genom att slå på alla möjliga strängar man kan tänka sig för att påvisa detta (Jesus, evolution, global uppvärmning). Han tog över Bachmanns position som Romney-utmanaren i fältet.
När sen smekmånaden var över och allvaret det var dags för hetluft med debatter - då föll han igenom. Det var därför jag använde mig av beskrivningen "horribel" om hans kampanj.
Känslan: Att hans tidiga stöd mest byggde på entusiasmen över att han var något nytt, en ny utmanare till Romney, utan att folk egentligen visste så mycket om honom. Och nu gömmer han ju sig tydligen för media också, det känns lite Palin 2008 över det hela.
Sen är det klart att man inte kan räkna ut honom, även om stödet för honom har rasat under de senaste veckorna. Det här racet är ju extremt "volatilt" (har ni tänkt på det, hur GOP-primärvalet 2008 sågs som extremt i sin dramatik och kandidater som hade svårt att sticka iväg från de andra - i jämförelse med 2012 blir ju 2008 i det närmaste en promenad i parken) och han kanske använder de här dagarna i mediaskugga till att vässa till sig ordentligt. Han har samlat in mycket pengar och jag tror knappast att Cain kommer bli någon tydlig frontrunner.
Här är Roland PM:s artikel. Rätt intressant: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/perry-kan-andras-under-resans-gang_6422846.svd
Slutligen vill jag passa på att tacka er båda för det jobb ni lägger ner med era bloggar. Det uppskattas stort av mig och många andra!
Gustav,
tack för berömmet, det uppskattas :)
Gällande Perry så drar jag inte samma slutsats: Perry -är- den konservative utmanaren till Romney - men han är det utifrån den konservatism han faktiskt såväl tror på som i praktiken har implementerat - inte utifrån den konservatism som i första hand är populistiskt gångbar bland dagens te-party-aktivister (han är således inte som Michele Bachmann, som helt och hållet är en te-party-populist). Vad Perry gör är att han säger de saker han faktiskt tror - vilket tycks gälla såväl global uppvärmning som immigration.
Problemet med att göra det var bara att den konservativa basen ansåg att hans syn på immigrationsfrågor var för mjuk för deras tycke.
Perrys problem blev sedan att han uttryckte sin ståndpunkt på helt fel sätt och inte hade förmågan att förklara varför hans syn på saken är den mest vettiga av alla republikanska kandidater.
Vad som nu istället har hänt är att Romney (som onekligen är en bättre talare än Perry) börjata prata om immigrationsfrågan som om han själv skulle kunna mer om ämnet än Perry kan. Det kan han inte. En fd guvernör för -Massachusetts- kan omöjligt förstå frågan lika bra som en person som är guvernör för Texas och varit det i tio år. Något som bevisas av att Romney nu börjat prata om saken i mycket tuffare toner, i jämförelse med Perry som också i sina utläggningar om ämnet tar också de verkliga förhållandena i akt och inte bara de saker immigrationstkritiska te-party-konservativa vill höra.
Vad Perry behöver göra är att inte backa, utan stå fast vid sina diverse ståndpunkter, och i immigrationsfrågan ta dels Marco Rubio - och den pro-latino-republikanska-falangen till hjälp. Vad han behöver göra är att förklara att valet handlar om praktiska beslut inte om teoretisk retorik(a la såväl Bachmann som i detta fall också Romney). Lyckas han med detta så kommer han förmodligen att återhämta sig.
Nåväl, det här skulle kunna bli en lång debatt. Men jag tror jag avrundar så här.
Tack igen för berömmet, och även för länken :)
Skicka en kommentar