2011-03-24

Först ut: Tim Pawlenty


Minnesotas tidigare guvernör, Tim Pawlenty, blev först ut av de tunga kandidaterna att officiellt ge sig in i presidentkampanjen, genom att bilda en exploratory committee.

Det skedde genom en video som lades upp på Facebook:



T-Paw är 50 år gammal, född i St Paul, hans far körde mjölkbil, modern dog i cancer när Tim var femton år gammal. Han pluggade juridik vid University of Minnesota, och jobbade senare som arbetsmarknadsjurist. Vid universitetet träffade han Mary Anderson som han senare gifte sig med och tillsammans de har två tonårsdöttrar. Mary är aktiv i en baptistkyrka där också Tim gått med.

Politiken gav han sig in i första gången 1989 då han som 28-åring valdes in i den lilla staden Eagans City Council. 1992 valdes han i Minnesotas representanthus och blev majoritetsledare 1998. 2002 slog han ganska enkelt demokraternas kandidat och blev följaktligen guvernör i januari 2003. Omvalet 2006 blev tuffare. Demokraterna nådde stora framgångar över hela landet. I
Minnesota tog de över majoriteterna både i representanthuset och senaten, men Pawlenty klarade sig, även om han bara vann med en procentenhets marginal.


Redan 2005 nämndes Pawlenty i presidentspekulationer, men han meddelade att om han omvaldes så skulle han tjänstgöra hela perioden, fram till 2011. Pawlenty var en av John McCains tidiga supporters. Han delade ordförandeskapet i hans presidentkampanj och var en av fyra-fem slutliga kandidater till att bli McCains vicepresidentkandidat.

På senare tid har han noggrant förberett en presidentkandidatur. Via en political action committee har han donerat pengar till republikanska kandidater i hela landet. Som vice ordförande för de republikanska guvernörerna har han rest land och rike runt för att kampanja och hålla fundraisers. Flera resor till Iowa och New Hampshire har det blivit och den nästan obligatoriska boklanseringen - Courage To Stand - med efterföljande bokturné.


Så, hur ser hans chanser ut?

Han har en intressant story. En self made man, pappans arbetarbakgrund, den tuffa uppväxten, hockeyspelare. I lanseringsvideon säger Pawlenty:
“At a young age I saw up close the face of challenge, the face of hardship and the face of job loss. I know many Americans are feeling that way today. I know that feeling. I lived it.”
Han brukar säga att han vill republikanerna ska vara partiet för "Sam's Club, not the country club".

Pawlenty blev konservativ guvernör i en vänsterlutande delstat och har där lyckats balansera budgeten och sänka skatterna. Det kan imponera på väljarna. Samtidigt kan det i beslut och åsikter från den tiden finnas ammunition för motståndarna. Exempelvis han har gjort helt om i frågan om global uppvärmning. Då ville han ha lagstiftning för att komma tillrätta med problemet. Nu säger han rätt ut att han hade fel. Men frågan lär fortsätta jaga honom. I övrigt har inte mycket än så länge poppat upp från hans förflutna. Några höjda avgifter på exempelvis cigaretter, men annars inte så mycket.

Tim Pawlenty är inte favorit hos någon grupp. Det kan naturligtvis vara en svaghet att vara allas andra- eller tredjehandsval. Men det kan också bli den helt avgörande styrkan som gör att han vinner nomineringen. Representerar du en väljargrupp, så finns det andra grupper som inte gillar dig. Det kan bli svårt för dig att hämta stöd utanför gruppen. Och ingen grupp är troligen så stark att den på egen hand kan rösta fram sin kandidat. Så när deras kandidater faller bort, kan dessa väljare vända sig till Pawlenty. Han jobbar just nu hårt på att hålla sig väl med alla grupper. Tea Party-rörelsen (Tea-Paw), de socialkonservativa och de mer oberoende mittenväljarna. Han har en profil som gör det i alla fall teoretiskt möjligt att han kan vinna i både Iowa och New Hampshire. Mitt Romney är svag i Iowa, men stark i New Hampshire. Mike Huckabee och Sarah Palin tvärtom. Till exempel.

Pawlentys svaghet är att han - trots ganska aktivt kampanjande under ett par år - fortfarande är tämligen okänd hos väljarna och registerar inte stöd högre än 4-5 procentenheter. Därför är det nog klokt av honom att vara först ut.

En annan möjlig svaghet är hans brist på karisma. Speciellt när han ställs bredvid starka personligheter som Sarah Palin, Mike Huckabee, Newt Gingrich och Barack Obama.

T-Paw strax till höger om mitten - både i bilden och politiken?

Jag upplevde detta på nära håll i november när jag besökte Minnesota. Pawlenty kampanjade för Tom Emmer som ville efterträda honom som guvernör. På den lilla flygplatsen i Alexandria hade ett 50-tal personer samlats. Det blåste kalla vindar och till slut landade planet med Emmer och Pawlenty. Jag gick fram och hälsade på honom och bytte några ord. Han var väldigt trevlig och artig, men det saknades något. Den där kontakten jag fick med Mike Huckabee, eller den starka karisman jag kände hos John McCain och Barack Obama, den fanns inte. Han påminde om Rudy Giuliani som kändes som han helst hade varit någon annanstans när jag träffade honom i New Hampshire 2008.
Nu ska vi komma ihåg att detta var en kampanj för någon annan. Han kan ha haft en dålig dag. Men samtidigt, de riktiga proffsen har få - eller inga - dåliga dagar.

Varför spelar det här roll? Ska du vinna i Iowa och New Hampshire så innebär det att du personligen måste övertyga tusentals väljare. De träffar många kandidater, är inte det minsta imponerade, och ska du nå fram måste du ha något extra. Annars vinner du inte där - och vinner du inte där vinner du inte nomineringen.

Jag hoppas att jag får chansen att träffa honom igen nästa år i New Hampshire. För att se om det andra intrycket slår det första. Är det så skulle jag inte blir förvånad om republikanernas presidentkandidat heter Tim Pawlenty.

4 kommentarer:

Jacob sa...

Välskriven analys och med den personliga kunnande och touch som ingen svensk journalist kommer i närheten av vad gäller Amerikansk politik.

Kommer med intresse följa din bevakning som leder upp till nästa års primary.

Mathias Sundin sa...

Kul att höra Jacob!

Tobias sa...

Du skriver
"En annan möjlig svaghet är hans brist på karisma. Speciellt när han ställs bredvid starka personligheter som Sarah Palin, Mike Huckabee, Newt Gingrich och Barack Obama."
Jag förstår vad du menar, men jag förstår inte hur du kan anse att Newt Gingrich har karisma. Han är onekligen en stark personlighet, men han är inte ett dugg karismatisk. Hans problem är så stora att han i intervjuer refererar till Nixon, som vann två presidentval trots att få gillade honom personligen.
Gingrich snackar
Vad gäller Palin verkar det sedan länge stå klart att hon inte kandiderar, även om hon inte sagt det rent ut.

Mathias Sundin sa...

Jag anser inte att Newt har karisma. Det jag försöker säga är att T-Paw kan tyna bort i ett fält av starka personligheter, för det är ju som sagt Newt. Det är, mycket riktigt, inte karisman som gör att Newt syns och hörs så mycket, utan annat.