2010-10-22

Mera money

Ni får ursäkta min fixering vid pengar, men det spelar stor roll i amerikansk politik. Hur mycket pengar en kandidat eller organisation får in säger något om hur bra det går för tillfället och möjligheterna att vinna.

Nu när kampanjerna rapporterat in sina siffror kan vi se att de republikanska kandidaterna till senaten utklassat sina demokratiska motståndare. 63,5 miljoner dollar jämfört med 37,6 miljoner, en skillnad på nästan 26 miljoner.

De som drog in mest var Sharron Angle (R-Nev) med 14 miljoner dollar, Barbara Boxer (D-Cal) 6,2 miljoner, Carly Fiorina (R-Cal) 5,9 miljoner, Marco Rubio (R-Fla) 5 miljoner, Dino Rossi (R-Was) 4,7 miljoner, Russ Feingold (D-Wis) 4,2 miljoner, Pat Toomey (R-Pen) 3,8 miljoner, Christine O'Donnell (R-Del) 3,8 miljoner.

I valet till representanthuset var det tredje kvartalet det första kvartal där republikanska kandidater drog in mer pengar än demokratiska diton.

Den av kandidaterna till representanthuset som dragit in klart mest pengar är Michele Bachmann från Minnesota. Den socialkonservativa fixstjärnan drog in 5,4 miljoner tredje kvartalet och har hittills fått in 9,5 miljoner till kampanjen. Näst bäst av alla kandidater till representanthuset är hennes motståndare i sjätte distriktet i Minnesota, Tarryl Clark, med 1,8 miljoner, och totalt nästan 4 miljoner dollar.

Det har pratats mycket om American Crossroads på senare tid, och även jag har rapporterat om dom (här och här). Flera demokrater har krävt att få veta var de får sina pengar från, vilket de inte har någon skyldighet att rapportera. Nu har det kommit fram att en del av pengarna, en rätt stor del, kommer från en man vid namn Bob Perry. Av de 15 miljoner som AC fick in i september, kom 7 av dessa från Perry.

En annan som sprider pengar omkring sig är Chuck Schumer, demokratisk senator från New York. Han är uppe för omval nu i november, men leder så överlägset att han kan ge bort mycket av sina kampanjpengar. 3 miljoner dollar har han gett till DSCC (som han under valen 2006 och 2008) och 1 miljon till andra demokratiska kandidater runt om i landet. Om Harry Reid förlorar i Nevada väntas Schumer vara en av dom som vill efterträda honom som majoritetsledare (eller minoritet).

6 kommentarer:

Ronie Berggren sa...

Intressant. Du själv drev ett personval här i Sverige, vilken roll spelade pengar för din kampanj, månntro? :)

Det vore faktiskt intressant att veta, i synnerhet eftersom personvalsgrejen börjar bli alltmer etablerad inom svensk politik, men där vi (så vitt jag förstår saken rätt) inte har något tydligt regelsystem (inte ens ett lika dåligt system som i USA) om hur pengar bör få eller inte bör få användas i sådana kampanjer.

Men det kan du säkert mer om: vad finns det egentligen för regler gällande finansiering av svenska personval?

Mathias Sundin sa...

Jag gjorde några små saker för att få in pengar och det kom in 4-5000 kr i smådonationer. Det var mycket mer än vad jag förväntade mig. Jag använde pengarna i huvudsak till Facebook-annonser.

Pengar till personvalskampanjer är nog rätt ovanligt i Sverige, iaf några större pengar. Det är partierna som finansierar och så går folk in med egna slantar. Men omkostnaderna är ofta rätt små. Lite annonser, flygblad, broschyrer osv.

The only rule is: There are no rules!

Man kan ta mot hur mycket som helst utan att behöva redovisa en enda krona.

I FP har vi interna regler om att inte ta mot mer än 10 000 kr från en och samma juridiska person. Och redovisa det öppet.

Jag satte själv en gräns på 1000 kr. Över det beloppet redovisade jag vem pengarna kom ifrån. Under det bara hur många donationer och på vilka summor.

Ronie Berggren sa...

Ah, du verkar i så fall ha bedrivit en väldigt ansvarsfull kampanj.

Men om man tänker mer långsiktigt - tror du att risken kan finnas att Sverige pg a ökade personval kan komma att glida åt samma håll som USA, där pengarna som bekant utgör en gigantisk faktor?

Och bör man i sådana fall försöka bemöta det preventivt på något sätt? Genom att antingen begränsa personvalens omfattning eller stifta tydliga "insamlingsregler" (te x förbjuda företag från att skänka pengar och sätta lagstadgade maxtak för individer)?

Jag själv har inga erfarenheter av saken, men ämnet är onekligen intressant och viktigt att diskutera.

Mathias Sundin sa...

Jag tror inte alls det kommer få lika stor betydelse här. Inte så länge partierna får partistöd i den utsträckning de får idag. Partierna får så mycket pengar därifrån att det inte är så intressant att anstränga sig att få från annat håll. Iaf inte i någon större utsträckning.

I Sverige är det väl nästan bara S och M som får några hyfsade pengar utifrån.

Men visst kan det ändå behövas någon reglering. Moderaterna försvarar att det inte ska bli någon ändring med att de inte vill avslöja valhemligheten. Det är ett bra argument, men man skulle kunna införa någon sorts gräns. Bidrag över en viss summa måste redovisas vem det kommer ifrån. Stora bidrag kan ju faktiskt ge givaren ett väldigt stort inflytande, som det vore bra om allmänheten kände till.

Sven Wennerström sa...

Intressant. Hade du några mål för kampanjbudgeten innan du började? Vad hade du gjort annorlunda om du hade haft mer pengar att röra dig med?

Mathias Sundin sa...

Nej, det var nästan bara som en bons. Jag ville testa lite olika saker och se vad som funkade. Om jag kopplade det till något konkret så gav det mest resultat (vilket inte är så förvånande). Till exempel att ge pengar till Facebook-annonser och kunna välja bland sex olika, vilken man ville satsa pengarna på.

Jag hade nog mest kört internetannonsering om jag fått in mer pengar. Den var enklast att styra dag till dag och krävde små, eller ingen, produktionskostnad.