Peggy Noonan, medarbetare till Ronald Reagan och numera på Wall Street Journal reagerar mot det och skriver "Shrink To Win Isn't Much of a Strategy":
"Great parties are coalitions, and coalitions contain disparate and sometimes warring pieces."
Hon jämför det med ett stort tält och menar att varje tält måste hållas upp av tältpinnar. De olika pinnarna representerar grundläggande åsikter som ett starkt försvar, en stat som inte lägger sig i folks liv alltför mycket, och så vidare.
Noemie Emery är inne på samma linje och menar att den konservativa rörelsen inte kan stöta ut grupper ur det republikanska partiet. Ska republikanerna - och därmed de konservativa - ha någon makt måste man acceptera att alla kandidater och alla väljare inte är till hundra procent konservativa efter deras definition. Hon skriver att Ronald Reagan, som den konservativa rörelsen hyllar, förstod detta:
"He was a movement conservative and a movement leader, but he was also a politician, and a builder of party, who understood how a movement fit into a party, and how a party could move a movement ahead. Coalition destruction was not on his agenda."
Jag tror att Noonan och Emery har rätt. Eller egentligen är det självklart. Om den konservativa rörelsen felar ut den ena eller den andra för att den har fel i någon fråga kommer deras inflytande att fortsätta krympa. Det är huvudsakligen genom det republikanska partiet som deras makt ligger. 30 senatorer kan inte stoppa en liberal agenda, så enkelt är det.
Vi ska dock aldrig överdramatisera politiska partiers problem. För fyra korta år sedan pratade man vitt och brett om en permanent republikansk majoritet. Det var överdrivet, såklart, men det är lika överdrivet att idag prata om en permanent demokratisk majoritet. Mycket talar just nu för att demokraterna kommer behålla makten ett tag, men saker och ting ändras snabbt i politik.
Det som är mest intressant att följa är, som jag skrivit förut, de underliggande värderingsströmningarna. Barry Goldwater satte 1964 en snöboll i rullning och den konservativa rörelsen vann till slut valet 1980, när Reagan blev president. Sedan dess har de konservativa värderingarna i stort sett varit dominerande. Nu har Obama börjat skifta politiken överlag åt andra hållet. Det återstår att se om han går i takt med folket.
2 kommentarer:
Det pratades vitt och brett om en premanent republikansk majoritet? Tror nog bara att det var Karl Rove och hans närmaste.
Jag tycker inte det pratas särskilt mycket om en premanent demokratisk majoritet heller, mer om att republikanerna är i en saftig kris. Att det republikanska paritet går under innebär inte en premanent majoritet för demokraterna, mer troligt är ett det bildas ett nytt parti eller att ett etablerat parti tar över väljarna, kan mycket väl vara libertarianerna.
Att Whigpartiet upplöstets innebär inte att det demokratiska partiet fick en premanent majoritet.
"Barry Goldwater satte 1964 en snöboll i rullning och den konservativa rörelsen vann till slut valet 1980, när Reagan blev president."
Snacka om att släta över historien.
Nu tror jag du inte är helt oventande om då både republikanernas sydstatsstrategi och hur de senare släppte in den kristna högern in i partiet.
De två händelserna har en hel del att göra med republikanernas uppgång men även med deras fall.
Men det som göms i snö kommer fram i tö. Och när snöbollen smälter så ser man vad det har gett republikanerna, ett i det närmaste ickeexisterande stöd från minorietsgrupper (grupper som tillsammans utgjorde 25% av valjarna i valet 2008), och ett parti som rör sig i helt fel riktning i sociala frågor.
Det underliggande strömmningarna, skiljer de sig på något sätt från det underliggande stödet?
"Det är intressant att se hur snabbt det kan förändras i politiken. För 10 månader sedan stod republikanerna på topp, allt gick deras väg och väljarnas stöd var kanske starkare än någonsin. Nu är varje dag en kamp. Men vad som inte får glömmas är ändå det underliggande stöd som jag ändå tror finns där. De har det tufft nu men under 25 år har deras politik och väljarstöd stadigt gått framåt. Det krävs en längre trend än så här för att säga att den uppgången är bruten, men samtidigt om demokraterna spelar sina kort rätt så kan vi komma att se ett ganska rejält bakslag för republikanerna 2006."
Det skrev du för tre och ett halvt år sedan. Tycker nog att sedan du skrev det så har det både stödet och strömmningarna havererat för republikanerna.
Är det inte dags snart att lyfta upp blicken från de underliggande sakerna?
Skicka en kommentar