Barack Obamas tal nådde inte samma retoriska höjder i form av medryckande passager som gör att man får gåshud som i många av hans andra tal. Det betyder inte att det var sämre, det betyder att det var nära nog perfekt.
Dick Morris skrev något i mitt tycke klokt inför talet:
"Now, in his acceptance speech, the nominee needs to go where he hasn't been before and answer the implicit question voters always ask of candidates who run on promises of change: Where's the beef?"
Det var precis vad han gjorde:
"So let me spell out exactly what that change would mean if I am President."
Sänka skatter, satsa på ny energikällor, oberoende av olja från Mellanöstern, rekrytera nya lärare, göra health care billigare och så vidare. Han gick naturligtvis inte ner på detaljnivå, då hade folk somnat, men det fanns med lite procentsatser och lite dollartal.
Han levererade också den del jag själv pekade ut inför talet, en hård attack mot John McCain. Direkt efter han sagt lite snälla saker om Bill och Hillary, frugan och Joe Biden sopade han på rätt så bra:
"John McCain has voted with George Bush ninety percent of the time. Senator McCain likes to talk about judgment, but really, what does it say about your judgment when you think George Bush has been right more than ninety percent of the time? I don't know about you, but I'm not ready to take a ten percent chance on change."
Den här delen är snygg för den är kortfattad och kärnfull och har visats en hel del i tv-nyheternas ihopklipp:
"Because next week, in Minnesota, the same party that brought you two terms of George Bush and Dick Cheney will ask this country for a third. And we are here because we love this country too much to let the next four years look like the last eight."
Change vs. more of the same var temat för talet och han fyllde i vad han menar med change och hur McCain representerade more of the same. Klockrent!
Det återstår naturligtvis att se om Obama-kampanjen och demokraterna lyckades uppnå de två avgörande delarna med sitt konvent, att både ena partiet runt Obama och samtidigt sätta tonen för kritiken av McCain, men de gjorde i alla fall vad de kunde.
Det finns dock som alltid ett men. Jag tycker inte att han tillräckligt mycket slog på det som kampanjen gjorde de senaste veckorna. Om McCain som mångmiljonär utan kontakt med verkligheten. Det fanns med, men inte så hårt som jag trodde. Antalet hushåll som McCain äger nämndes Obama inte alls.
Det ger McCain möjligheten att glida ur greppet genom att visa för väljarna att han inte alls innebär en tredje mandatperiod för Bush. Och eftersom han inte är den traditionella republikanen utan istället något av en bråkstake så har han lättare att göra det än många andra. Det finns mycket han kan framhålla som visar hur han gått mot Bush, och folk känner till en hel del av det. Om det lyckas eller inte, ja, det återstår också att se. Men nu njuter vi en stund av en skicklig politiker:
DN, SvD.
2008-08-29
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar