Demokraterna fortsatt negativa

Efter den svidande valförlusten i november förra året då Bush fick ett starkt stöd och demokraterna samtidigt tappade i senaten och kongressen, så slog de näven i bordet och bestämde sig för att hålla ihop. Och vad är bättre att enas runt än en fiende. Sedan dess har demokraterna varit emot. Ja, precis, de har varit emot det Bush och republikanerna försökt driva igenom, som en reformering av pensionssystemet. Och det har funkat riktigt bra, Bush har inte fått så mycket uträttat under våren men såg ut att hämta sig lite under sommaren med utnämningen av John Roberts till ny HD-domare som en stor framgång.

Men Katrina och ett ökat motstånd mot kriget i Irak har satt käppar i hjulet, nu i veckan blev dessutom republikanernas ledare i kongressen, Tom DeLay, åtalad för fusk med kampanjbidrag. Han kallas The Hammer och har varit mycket skicklig i att få ihop majoriteter i kongressen åt Bush. Tidigare har Bushs troligen viktigaste medarbetare, Karl Rove, varit i problem efter beskyllningar om att ha läckt till pressen. Dessutom utreds majoritetsledaren i senaten, Bill Frist, för något liknande som Tom DeLay nu åtalas för. Inte så bra för ett parti som gått till val på att städa upp korruptionen i Washington.

Mort Kondracke skriver hos RealClearPolitics att demokraterna inte har några planer på att "go positive", alltså komma med så värst mycket egna förslag på förbättringar på allt de tycker är dåligt. Det är över ett år kvar till kongress- och senatsvalen 2006 och det är ingen brådska. Just nu fungerar det negativa budskapet och funkar det hela vägen kommer de troligen aldrig byta. Republikanerna använde en liknande strategi 1994 då var enade i sitt motstånd mot Clinton och först under hösten la fram sitt Contract with America, som var deras positiva budskap av vad de ville göra.

Det är intressant att se hur snabbt det kan förändras i politiken. För 10 månader sedan stod republikanerna på topp, allt gick deras väg och väljarnas stöd var kanske starkare än någonsin. Nu är varje dag en kamp. Men vad som inte får glömmas är ändå det underliggande stöd som jag ändå tror finns där. De har det tufft nu men under 25 år har deras politik och väljarstöd stadigt gått framåt. Det krävs en längre trend än så här för att säga att den uppgången är bruten, men samtidigt om demokraterna spelar sina kort rätt så kan vi komma att se ett ganska rejält bakslag för republikanerna 2006. Men sen behöver de verkligen en egen vision av vad de vill göra, för jag tror det är just så republikanerna har vunnit sitt stöd.