Som en läsare påpekar kanske det vänder just nu för president Bush. Det är möjligt, just nu ser det ut som om vindarna efter Katrina och Harriet Miers lugnar sig, men frågan är om Bush bara hamnat i stormens öga, i såna fall är stormen snart över honom igen.
Jag skulle vilja påstå att problemen började i och med Bushs reaktion på vinsten i presidentvalet. Det var ingen tvekan om att han stod stark inom sitt eget parti och bland sina egna anhängare men samtidigt var en stor del av befolkningen fanatiskt mot honom. Trots att det var John Kerry som var hans motståndare så var det ganska jämnt, 51%-48%. Bush fick de egna anhängarna att gå och rösta i större utsträckning än vad Kerry lyckades med, det var nyckeln till seger.
Bushs reaktion var att han nu hade mycket politiskt kapital, som han uttryckte det, som han nu ämnade spendera. Han berättade om sina stora planer för den andra mandatperioden, och han verkade ostoppbar. Men bland annat hans vilja att reformera pensionssystemet stötte på patrull. Demokraterna enades i sitt motstånd till allt Bush gjorde och lyckades få stora väljargrupper med sig. Utnämningen av John Bolton till FN blev ytterligare en stridsfråga där Bush fick ta till sin egen utnämningsrätt när senaten har semester för att få igenom honom. Samtidigt började positioneringen inför presidentvalet 2008 rekordtidigt och ju mer senatorerna börjar tänka på sin egen position, desto svårare blir det för presidenten att få dem dit han vill.
Så började skandalerna kring Vita huset rulla upp och anklagelser om korruption kring republikaner var mycket skadligt för en president som gått till val år 2000 på att just inte vara en del av etablissemanget i Washington. Bushs job approval sjönk och sjönk, mycket på grund av Irakkriget där dödandet aldrig ville sluta. Så kom Katrina och folk blev rasande över den senfärdiga reaktionen från Vita huset. Republikanernas ledare i kongressen blev åtalad för fusk med kampanjbidrag och ledaren i senaten utreds för liknande anklagelser. Nu har vicepresidentens stabschef åtalats och Bushs högra hand Karl Rove är fortfarande under utredning. Dessutom tvingades Bush ta tillbaka sin nominering av Harrier Miers till Högsta domstolen, tvingad av sina egna, inte demokraterna.
Men samtidigt ska vi komma ihåg att trots Bushs stora problem just nu så återspeglar de inte riktigt verkligheten. Under denna tid har han faktiskt lyckats få igenom en ny chefdomare till Högsta domstolen utan några som helst problem. Att det bara var vicepresidentens stabschef som åtaldes var mycket lindrigare än många trott och hoppats på, Karl Rove finns kvar vid presidentens sida och inga riktiga höjdare har åkt dit. Orkanerna Rita och Wilma hanterades bättre än Katrina och det irakiska folket har precis röstat ja till en konstitution. Samtidigt kom dock nyheten att 2000 amerikanska soldater nu har dödats i konflikten.
Och som sagt, verkligheten i Irak och verkligheten kring Katrina är inte riktigt den som återges i media. Vi vet nu att Katrina inte blev så katastrofal som man först trodde, 1000 döda istället för över 10 000 och berättelser om massvåldtäkter och dödade barn var vandringssägner. Våldet fortsätter i Irak, men det gör också demokratiseringen. Det första är en stor nyhet i USA, det andra inte.
Jag tror att det är möjligt för Bush att vända trenden. Men jag tror också att han måste byta strategi. Det är visserligen uppenbart att han har lättast att få som han vill om han har med sig sitt eget parti, men om han inte vill bli styrd av senatorer med presidentambitioner måste han åter få stöd av folket. Det gör han genom att leva upp till det han sa i presidentvalet år 2000, att han är en uniter, not a divider. Han måste ta i med hårdhandskarna mot korruption och räcka ut en hand mot de väljare som finns i mitten. Medge att Irakkriget inte har varit perfekt genomfört, rätta till det som fortfarande inte funkar och påminn hela tiden om att det faktiskt går åt rätt håll. Ta krafttag med budgetunderskottet och se till att bli en av folket igen, inte en av gubbarna i Washington.
Ronald Reagan hade 1986 en job approval på 37%, t o m lägre än Bush har nu. Två år senare avslutade han sin andra mandatperiod på 68% och har gått till historien som en av USAs största presidenter. Om tre år kanske amerikanska trupper har börjat åka hem från Irak där ett väl fungerande parlament styr tillsammans med en lika väl fungerande regering och demokratiseringen sprider sig över arabvärlden. Bushs öde kan då bli detsamma som Reagans.
Läs mer:
LA Times
Wall Street Journal
The Weekly Standard
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
2000 amerikanska soldater har DÖTT, inte dödats.
Vad är drivkraften då man envisas med att presentera trafikolyckor, friendlyfire, självmord och andra olyckor i samma kolumn som de som faktiskt dött av kriget. Ingen skulle komma på tanken att räkna in soldater som dör på träning hemma i staterna eller soldater som dör i krogbråk på permission eller dylikt. Eller kommer det också?
Hur många dog på d-dagen? På Iwo Jima?
Tur att inte Hitler kom till makten idag, media hade aldrig tillåtit oss att besegra honom.
Okej du har en poäng, men jag tycker du tar i lite väl mkt. Det hade inte dött alls lika många om de inte varit i Irak.
Jag har inte svårt att förstå att de som är mot kriget sitter o räknar de som dött. De hade inte dött om inte kriget hade startats. Sen att jag tycker dom har helt fel och att kriget var nödvändigt och att dessa personer offrar sig för hela arabvärldens framtid är en annan sak.
/Mathias
De kategorierna jag räknar upp hade dött i ungefär samma grad.
Tror du inte det kan du ju alltid studera hur många soldater ryssland, kina eller nån annan stormakt förlorat under samma tid. Ryssland är ett skräckexempel som faktiskt dött ungefär LIKA många soldater trots att de inte befinner sig i krig.
Men det är inga chockade journalister som skriker "quagmire" eller "stuck in the mud" eller pratar om att det är dags att retirera där inte.
Jaja, nu får media en chans att rapporter "2000-jubileet" två gånger. Dels nu ett par veckor, dels om den riktiga siffran nånsin når dit. Precis som då det hade dött 1000 soldater...
Okej, bra att du påpekar det. Jag låter det stå kvar i texten så får folk läsa kommentarerna.
Good point anonym! 48 begick sjalvmord, papekar media ofta (ofta med bihang "due to inhuman hardship etc.. )
I Irak har soldaterna 13-14 sjalvmord per 100.000. Detta kallar media ”unsuaally high”, och jamfor med nationell snitt av 10.7
Men bland man 20-24 (overvaldigande majoritet av soldaterna) ar sjalvmord 22 per 100.000, sa att de i Irak har LAGRE sjalvmord an av samma alder och kon andra i USA! Media ljuger om allt. I rättvisans namn är sjalvmord bland armen just runt 13, så att de i Irak har, ja samma självmord som normalt i icke-krigs år (precis som du sa)
Den intressanta jämförelsen är Koreakriget. USA blev inte anfallen, de valde att gå i krig för att deras säkerhet sammanfallet med den icke-kommunistiska världen.
På samma sätt var 88% av ”FN” soldaterna amerikanska (exakt samma andel nu i koalisionen).
Efter 2.5 års krig hade 33.000 soldater dödats. Efterssom Amerikanske media och universitet inte ännu hade blivit genomruttna av flumsocialism var landet stark och trots allt ganska enig.
De stannade kvar, vann, och såg till bla att vi idag har 45 miljoner fria, demokratiska och rika koreaner som kan demonstrera och bränna USAs flagga medan de sjunker ”Fu*k USA”. Efterssom man inte tappade huvudet efter 16.00 dödade så minns vi alla kriget som en framgång.
Skicka en kommentar