Vakna Europa! Vi ligger efter!

I senaste numret av the Economist finns en mycket intressant genomgång universitetsvärlden, där utgångspunkten är frågan; varför ligger 17 av världens 20 bästa universitet i USA? Och samtidigt kan man fråga sig varför ligger bara två av världens 20 bästa universitet i Europa? Varför jobbar 70% av världens nobelpristagare på amerikanska universitet och varför kommer 44% av de mest citerade artiklarna från USA?

Europa har som sagt två av världens tjugo bästa universitet, båda ligger i Storbritannien, Cambridge (3) och Oxford (8). Det första svenska kommer plats 45, Karolinska institutet. Jag går på Linköpings universitet som kallar sig ett elituniversitet. Den elitsatsningen har tagit dem till plats 301-400 i världen.

Svaret på de inledande frågorna menar the Economist beror på styrningen av universiteten. I Europa har staten lagt sin stora hand över dem, står för nästan alla resurser och styr ibland i detalj verksamheten. I Sverige vet vi sedan debatten i våras att universitetsstyrelserna är politiserade med framförallt sossar som ordförande.
Amerikanska universitet har flera intäktskällor; avgifter, statligt stöd, lokalt stöd, företag och det de kallar alumni, alltså gamla studenter som gått där och det kontaktnätet de har plus en bättre förmåga att ta tillvara på den forskning som bedrivs och de pengar som den genererar.

Avgifter för att gå på universitet är naturligtvis inte helt okomplicerat och argumentet mot är att ingen ska nekas utbildning pga för dålig ekonomi. Men som the Economist påpekar så är det inte fler personer från familjer utan studietradition (som det heter i Sverige) som pluggar i Europa än USA - förhållandet är faktiskt tvärtom. Vilket alltså gör att de fattigaste som inte pluggar i alla fall i Europa är med och betalar för de rikare som pluggar.
Tidningen menar också att det självklart ska finnas ett system som innebär att staten ska låta studenterna låna mot framtida inkomster, precis som vi i Sverige idag har studielån så kan man låna till en avgift.

Avgifterna ger alltså universiteten större intäkter som de kan spendera på bättre professorer, forskning och undervisning vilket lockar till sig fler studenter, mer pengar och, ja ni fattar.

Som tidningen också påpekar så är EUs mål att vi ska vara ledande inom utbildning till 2010 smått skrattretande. EU måste sätta fart på sin utbildning för att inte bli omsprungna av Asien och Indien, att komma ifatt USA finns knappt på kartan.

I ljuset av den här genomgången är regeringens satsning på 17500 nya högskoleplatser uppenbarligen rejält löjlig. Bl a studentkårerna kritiserar en satsning på kvantitet istället för kvalité, och det har de alldeles rätt i. Det sista vi behöver nu är mer kvantitet. Sverige behöver en rejäl spets. En storsatsning på ett spetsuniversitet med de allra bästa studenterna och professorerna. Släpp sedan loss universiteten och låt dem själva utveckla sin verksamhet. Bort med den politiska styrningen.

Läs mer:
the Economists undersökning
rankning av världens 500 bästa universitet