Igår satt jag under trevliga former och diskutera bl a integration med en vän. Han är invandrad från ett land i Afrika för över 10 år sedan. Jag frågade honom hur han blev integrerad, för han är idag jurist, anställd och har flera förtroendeuppdrag och är väldigt svensk.
Han berättade hur han hade gått sin egen väg och använt det som erbjöds i systemet, som fri utbildning, men var tvungen att slåss för att få utnyttja det på sitt sätt. Hans vägledare tyckte att han måste läsa fler ämnen än bara kärnämnena på Komvux, men han vägrade för att det skulle ta för lång tid. Han blev t o m inkallad till rektorn som förklarade för honom att han inte skulle klara högskolestudier om han inte också läste teknik, fysik, biologi, kemi och gud vet vad.
Min vän vägrade, blev klar snabbt på Komvux och kom in på en juristutbildning som han klarade galant. Flera av hans vänner från Komvux blev kvar där under flera år och bara snurrade runt i systemet. Många tappade sugen och är arbetslösa och förtidspensionerade idag.
På arbetsförmedlingen sa de till min vän att det inte fanns några jobb. Han struntade också i det, gick till sin nuvarande arbetsplats, bokade träff med chefen och fick till slut en praktikplats.
Arbetsförmedlingens och andra institutioners roll är att fixa allting åt de människor som kommer hit. Det är vansinning för det borde de göra själva. Systemet ska finnas där och erbjuda möjligheter, men människorna måste själva ta tag i det. Alla jobb jag har fått i mitt liv är genom egna kontakter. Att man själv eller någon man känner sig håller sig framme och frågar, även om det inte finns en annons hos arbetsförmedningen.
Vi måste sluta tvinga på hjälp på människor som brukar kallas svaga. De ska få hjälp att hjälpa sig själva, för det klarar de allra, allra flesta. De ytterst få som inte klarar det ska få en annan sorts hjälp.
2005-06-28
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar