En av de saker som många troligen skulle nämna sist om de fick beskriva kd-ledaren Göran Hägglund är humor. Men jag tror han har en hel del av den varan, bara lite svårt att få fram det genom media. När allianståget kom till Uppsala sa han på frågan om statministerkandidat att de hade diskuterat det på vägen upp, och kommit fram till att det är han själv som blir det.
Jag minns någon annan gång när han på en fråga varför kd samarbetar med de andra borgerliga partierna sa att chansen till egen majoritet var något begränsad och därför hade de gjort bedömningen att fortfarande samarbeta.
Göran Hägglund kan mycket väl bli en flopp, men om han på något sätt kan få ett brejk kan den riktige Hägglund komma fram och bli en succé. Den som lever får se.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag är mest rädd för att hans humor kommer att slå tillbaka mot honom förr elelr senare. Jag tycker att vi har för lite humor i politiken idag, tyvärr.
Det beror delvis på att många verkar ha satt i sytem att försöka misskreditera folk som visar att de ha lite humor, både genom att försöka visa på att "politik är för viktigt för att skämta om" och att anstränga sig för att misstolka alla skämt och angripa personen med detta.
Jag hoppas att Hägglund undviker fällorna och att vi får fler roliga politiker. Det skulle inte skada.
I Expressen beskriver Pelle Wendel hur Göran Hägglund fått en ny roll:
"Göran Hägglund är kvartettens clown som får alla att skratta."
Jo, även Aftonbladet säger samma sak om Hägglunds roll. "Hemligt vapen" blir han till och med där.
Optimist som jag är tror jag faktiskt att han kommer undvika fällorna - han verkar ha god känsla för när man skall vara allvarlig och när ett lagom avvägt skämt är på sin plats.
Han har växt rätt mycket i mina ögon, kan jag med gott icke-kristdemokratiskt samvete säga. Mötet med honom (och resten av gänget) idag stärkte det intrycket rejält.
Härligt uppsluppen stämning rent allmänt på tågstationen i Linköping, för övrigt, och även efter stunden i Missionskyrkan. Vad som slog mig där, dock, var att Lars Leijonborg gott kunde kosta på sig att vara så avspänd han var på slutet även tidigare. Han har kapacitet att genom rätt, ordval lyfta upp människor, och det borde han göra oftare eftersom det verkar komma naturligt i rätt sammanhang.
Sista notering om dagens övning i Linköping: Folkpartiets expedition har inte ändrats mycket på 13 år. De har till och med samma telefoner än idag (!), även om skylten som säger att expeditionen även huserar Folkpartiets Ungdomsförbund (en skylt som sattes upp 1988 om jag inte minns fel) nog tar priset i att vara närmre kulturminne än modernitet. ;-)
Jag anade nästa att det var så illa. Det ska renoveras där nu iaf, en del av lokalen.
Skicka en kommentar